Eller hur tidigt kan ett barn få neuropsykiatriska diagnoser som Asperger eller ADHD. Kan misstanke om sådana redan vara en angelägenhet för BVC?

Är det någon som vet?

Jag känner till en mamma som fick diagnos på sin dotter när denna var tre år (om jag inte minns fel).

De har vissa screenings som görs. Vanligtvis är det barn som är väldigt autistiska eller åtminstone väldigt utåtagerande som plockas upp först. Min kompis har två autistiska barn, men kunde inte få diagnos på den yngre (som är 3) eftersom han inte har tillräckligt mycket stereotypier och 3-åringar överlag är ojämna socialt sätt. Jag fick dock utan problem diagnos på min då fyraåriga son. Ofta är det språkförseningar som gör att barnen kommer till BUP, via en logoped.

Men jag har hört talas om diagnos så långt ner som 18 månader. I det fallet var barnet gravt autistisk och i princip okontaktbart.

ADHD är svårare att diagnosticera på riktigt små barn. Impulskontroll är ju något man får med stigande ålder. Angående min son så sa de att det är troligt att han har ADD, men att detta är ännu svårare att diagnosticera om barnet inte går i skolan än.

Jag tror att när det gäller mer högfungerande barn, som utvecklar språk i hyfsat normal tid, är det nog först i skolan det uppmärksammas att något är annorlunda. Och vad jag har förstått är det huvudsakligen tre egenskaper som gör diagnoserna ännu mer försenade:

- om man är flicka
- om man är intelligent
- om man är verbal

Enligt Svenny Kopp är det dessa barn (eller så småningom vuxna) som blir diagnostiserade allra sist.

Jag läste någonstans att för AS är genomsnittlig ålder vid diagnos runt 7 för pojkar och 11 för flickor.

Det är ju BVC som står för hälsokontroller och liknande tills ens barn börjar skolan, så de borde ju rimligtvis bli inkopplade rätt ofta om barn under skolålder visar tecken på npf.

Bjäbbmonstret skrev:Eller hur tidigt kan ett barn få neuropsykiatriska diagnoser som Asperger eller ADHD.

Jag har för mig att vi blev erbjudna utredning för AS när grabben var 2½ år.
Men eftersom vi föräldrar dagis och socialen tillsammans var överens om att så var fallet så behövdes ingen utredning.
Han fick det stöd han behövde utan ett papper det stod diagnos på.