Vi aspergare anses ju inte vara så sociala av oss, men en del är det mer än andra.

Översocial:
Du pratar gärna med vem som helst. Gillar du veteranbilar och du ser du någon stå vid sin fina veteranbil, går du fram och talar om vilken fin bil hen har och frågar något om motor etc. oavsett om ni känner varandra eller ej. Du pratar gärna och länge med både vänner, bekanta, ytliga bekanta, grannar, kassörskor, affärsbiträden, ja alla som råkar komma i din väg under en dag.

NT-social:
Du känner dina grannar och pratar gärna bort en stund när ni ses i trapphuset eller på gatan där du bor.
När du går och handlar, känner du personalen till utseende och kanske också namn. Du vet att hon som sitter i kassan i mataffären har ett barn som jobbar i charken. Du frågar gärna om var saker finns som du inte hittar, frågar om personalen kan ta in varor de inte säljer, pratar väder och vind med kassörskan när du ska betala.
Du hälsar gärna på folk du känner när du går på stan och pratar bort en stund om ditt och datt.

Lite social:
Du känner dina grannar och byter artighetsfraser med dem när ni möts i trapphuset eller på gatan. Du hälsar på folk du känner på stan, men ger dig inte in i några långa konversationer. Du törs fråga var saker finns i affären om du inte hittar det, och kan fråga om tips och råd i exempelvis scrapbookingaffären, färgaffären eller liknande.

Inte alls social:
Du hälsar på grannar och bekanta som du möter på stan, men undviker att låta dig dras in i samtal. Du avskyr att prata om väder och vind med kassörskor och andra. Om du inte hittar något du letar efter i mataffären, så kan du fråga om det är absolut nödvändigt, men säger inte mer än nödvändigt. Du är gärna ensam, och pratar bara med såna du känner väl som släkt eller vänner. Kallprat är inget för dig.

Jag klickade för "Översocial"

Jag är nog mer översocial i så fall. Kan inte rösta då jag postar via mobilen. Jag kanske inte är den som startar samtalet men om grannen säger nåt så svarar jag utan problem

Jag röstade "Något annat".

I exemplet med veteranbilen så skulle jag kunna vara "översocial", dvs gå fram och prata och fråga. Men då är det ju inte kallprat utan specialintresse.

I andra fall är jag "inte alls social". Kommer inte ihåg folks barn etc. Och känner inte igen folk jag träffat ytligt.

Men jag kan också vara "NT-social" ibland. Om jag träffar någon pratglad NT kan jag prata på själv, men det är inte jag som initierar pratstunden.

Hej ! Jag är rätt så social och utåtriktad, dock har min sjukdomsbild gjort mig mindre social på senare tid, velat vara hemma i perioder, men har hittat en taktik som gör det lite lättare för mig på vardagen Blir dock rätt trött av att vistas med för mycket folk i längden , utan drar mig till ett mindre sällskap om det går hehe...

Jag röstade på "lite social". Dock beror på det på lite vem jag pratar med och hur nära och bekväm jag är med personen/personerna i fråga. Men generellt stämmer jag bäst in på "lite social".

Intressant diskussion detta. Jag svarade själv NT-social. Jag pratar mycket och gärna, men mest med folk jag känner. Jag kan socialprata med personalen på ICA, fast jag glömmer oftast deras namn. Några namn kan jag, men inte på alla. Ibland kan det låsa sig om jag ska fråga efter nåt konstigt som jag knappt kan uttala, men då brukar jag ta fram reklambladet eller googla fram en bild och visa.

Jag svarade "NT-social" fast jag skulle nog ha tagit "Något annat".
Är mer av en blandning mellan NT-social och Lite social.

Jag är ganska social av mig överlag men jag känner mig ofta osäker över vad man kan prata om och inte prata om med olika typer av personer. Har tränat på detta ganska mycket så det brukar för det mesta gå bra nu.
Att prata om vädret kan vara tråkigt men jag tycker om det, det är enkelt, bara att konstatera fakta, det känns säkert att prata om väder.

Personalen på ICA brukar jag prata lite med ibland men bara med dom som har jobbat där i flera år, jag letar hellre upp någon som jag vet vem det är än att prata med någon av dom nya.

Har fortfarande fruktansvärt svårt för nya människor så då brukar jag inte vara social alls.

En del av grannarna går bra att prata med, dom är väldigt trevliga.
Oftast sköter dom det mesta av pratet för dom är riktigt pratglada, ibland blir det lite för mycket, phew.

Ja, en blandning av NT-social och Lite social blir det för mig beroende på omständigheterna.

Jag är väl sådär lite social. Eller det beror på vilket humör jag är på och vem det är som försöker prata med mig
Det går bra att umgås med en person åt gången, om det är någon nära vän som gillar att prata. I grupper är jag tyst som en mus för vågar aldrig säga något!

Annars är jag typ sådär, som sagt beroendes på humör : P Är oftast väldigt osocial och tittar gärna ner när jag går på stan för att undvika så många som möjligt. Och vill helst bara betala och gå om jag köper något. Men ibland kan det hända att jag kanske ler lite och svarar om de frågar något. : P

Undviker alla typer av sociala tillfällen. Är väldigt asocial eftersom det inte ger mig något i utbyte. Sätts jag i sociala sammanhang upplevs jag nog som en något tystlåten men jordnära NT.

Inte alls social. Jag vill verkligen inte småprata med kassapersonal då det liksom tar stop och blir trögt. Jag måste förstå/kunna personen jag pratar med annars blir det bara konstigt. Ibland tvingar jag mig eftersom sociala förmågor bör man ju ha. Men det blir aldrig naturligt och det går inte frammåt.

Lutar åt lite social-inte social alls.

I den mån jag umgås med folk väljer jag mitt sällskap.
De flesta tråkar ut mig.
Kallprat skyr jag som pesten, kassörskor säger man hej och hejdå till, inte mer.
Jag avskyr att plötsligt möta bekanta i affärer, den typen av spontant kallprat är bland det värsta jag vet.
När jag handlar så handlar jag, möter jag nån bekant säger jag några rader och drar därifrån, skyllande på tidsbrist.

It's a rare thing, to socialize with a man of my type.

Lilla Gumman skrev:NT-social:
Du känner dina grannar och pratar gärna bort en stund när ni ses i trapphuset eller på gatan där du bor.
När du går och handlar, känner du personalen till utseende och kanske också namn. Du vet att hon som sitter i kassan i mataffären har ett barn som jobbar i charken. Du frågar gärna om var saker finns som du inte hittar, frågar om personalen kan ta in varor de inte säljer, pratar väder och vind med kassörskan när du ska betala.
Du hälsar gärna på folk du känner när du går på stan och pratar bort en stund om ditt och datt.

Vet inte riktigt om jag håller med om att detta är "NT-social". I alla fall inte i Sverige; i USA är det nog det.

NT-social i Sverige upplever jag mera som:
* Pratar en stund med bekanta om man råkar träffa dem på stan.
* Pratar med sina grannar så mycket som är "normalt" i det område där man bor.
* Har flera olika vänner som man umgås med på fritiden; några är man närmare vän med och andra ytligare.
* Gillar fester och mingel.
* Småpratar med kollegerna på jobbet, medan man jobbar.
* Pratar inte med främmande personer i offentligheten om det inte gäller att fråga om vägen och liknande. Pratar med kassapersonal etc. precis så mycket som behövs för att handla. Om man försöker prata med dem i offentligheten, kan man ofta få en sån där blick som används mot någon som beter sig konstigt.
Alltså, att på fritid och arbete är NT ofta sociala, men i offentligheten är de ofta asociala.

Det är smånyanser som skiljer. Jag kan vilja prata lite med grannar, men det blir alltid fel. Det gäller alltså inte att vilja, utan att kunna. Jag känner till flera klart NT som inte alls gillar kallprat, fika m.m. men som klarar det sociala bra med andra NT.

Jag skulle tro att jag har varit översocial, men nu är med normal i nivån. Förmågan är dock kass, vilket leder till att jag många gånger stoppar mig så att jag inte ska göra bort mig. Det får en del att tro att jag är tyst och försynt och inte vill synas - typ.

Jag skulle numer förstå att man inte går fram till vem som helst som gör något intressant, men förr gjorde jag mer sådant. Som tur är har viss blyghet stoppat mig förr också.

När grannar kallpratar, vill jag att det ska vara substans i det. D.v.s. småprat, inte kallprat. Jag klarar inte kallprat och klarar inte ens "hur mår du-frågan" normalt. Men jag försöker träna mig på vissa saker, så att det åtminstone ska märkas att jag bryr mig så mycket som jag gör om vissa saker.

Tyvärr utvecklas andra också, så jag ligger alltid efter socialt.

Någon som vill vara ensam är jag inte.

Jag röstade på lite social.

Men det är svårt att veta vad som är ett resultat av social fobi och "att bara vara jag".

Skulle gärna vara något mer social än jag är, som det är nu så träffar jag föräldrar (ibland syster och hennes man) på helger. Och människor på folkhögskolan måndag, tisdag och fredag.

Men det är sällan jag egentligen pratar med någon. Men bättre än att vara totalt socialt isolerad iaf.

Pratar en del med en granne här också men det är pga hunden gärna vill fram och hälsa.

Röstade på "Lite social" men är på gränsen till NT-social utifrån dessa kriterier. Men jag upplever att de flesta NT är mera sociala än vad som beskrivs här.

Jag pratar gärna med grannarna, jag tycker det är intressant att höra vad som händer med dom och andra i området. Då har man ju ändå något att prata om, det är värre med exempelvis en arbetskamrat som man inte delar intressen eller någonting utom jobbet med.

Skulle vara mysigt med ett "AS-social" alternativ.
Jag är väl social på mitt sätt. Men det blir ofta fel.

Jag är inte alls social men jag lär vinna VM i att spela NT. Bra att kunna ta till skådespeleriet emellanåt. Annars aktar mig för att vara ngn annan eftersom det inte e hållbart i längden o leder till utbrändhet mm.

Jag valde "Något annat" för jag växlar mellan osocial och översocial beroende på sammanhang.

Jösses... Här passar man inte in någonstans. Alltså helst vill jag varken prata med grannar eller kassörskor men sekunden jag befinner mig utanför hemmet slår jag över till den där personen jag lärt mig vara i sociala sammanhang vilket innebär att jag hälsar på alla jag känner igen och pratar med alla som startar en konversation (och eftersom det tydligen står "prata med mig" stämplat i pannan på mig får jag aldrig vara ifred någonstans).
Vänner har jag valt bort. De kräver en massa som jag inte orkar med. Tyvärr misslyckas jag i mitt avståndstagande emellanåt vilket leder till ett jäkla bökande där jag konstant gör våld på mig själv för att jag inte vill göra människan illa.
Klarade jag av att vara rent ut otrevlig skulle jag aldrig hälsa på folk, aldrig småprata och aldrig söka kontakt.

Svårt att säga, jag får inga tillfällen att socialisera i vardagen så jag vet inte hur jag skulle funka om någon okänd tilltalade mig tex.

Puzzle skrev:Jag valde "Något annat" för jag växlar mellan osocial och översocial beroende på sammanhang.

Det är nog jag också.

Jag upplever att jag är mer social än de flesta NT mot personer som jag inte känner. Exemplet med veteranbilen är något som jag skulle kunna göra t.ex. - trots att jag inte har bilar som specialintresse. Skälet är att den nivån på samtal är väldigt lätt för mig eftersom det inte förväntas att man ska lära känna varandra. Att jag inte har någon inkomst och inget körkort, bor hos mina föräldrar, är väldigt mycket nörd, ogillar fester, inte är heterosexuell etcetera, är i sammanhanget ovidkommande. Jag kan allstå koncentrera mig på att vara trevlig utan att behöva fundera på hur jag ska försvara eller undvika att berätta allt som kan uppfattas som fel.
Jag är också social i klassrumssituationer och andra sammanhang där samtalet handlar om intellektuella ämnen.
Den svåraste typen av social interaktion är på nivån kallprat/småprat med "ytligt bekanta". För man förväntas dela med sig av personlig information samtidigt som man också måste vara trevlig mot dem, samtidigt som man inte vet om de är "vän" eller "fiende". Man har inte heller hunnit bli så pass van vid dem att man vet ungefär vad man kan prata om. Det är väldigt tröttande.
Men även småprat med personer jag känner bättre är tröttande och tråkigt. Jag klarar en, max två timmar. Om jag har fika, brukar det dock gå bra, fram tills det jag äter och dricker är slut!

Jag behöver också väldigt mycket egentid. Jag måste få syssla med mina intressen, helst flera timmar per dag, annars dör min själ typ. Och de intressena råkar vara sådana som kräver att jag är ensam.

Jag har en vän... aspis som jag. Han ses helt ickesocial. Men det e fördom. Han egentligen e MYCKET villig för sällskap, MEN med likasinnande.

Det samma e jag. Jag e hypersocial, fast med just andra aspisar. Med NT-typ personer e det oftast kollisioner, förbitålande och bråk eller helt tråkigt.