Helst fel rubrik men undrar helt enkelt VAD jag ska göra för att undkomma att bli utan pengar och vad sk ja kämpa för för HJÄLP med min "diagnos"
Skriver säkert helt flummigt..men klarar verkligen inte av att jobba men vet inte alls vad de innebär med Fk och allt......

Mitt önskande vore få ha de som ja haft de 11år sen gymnasiet..hemma..... Mår skit o allt är svårt..
MEN är livrädd för de här nya reglerna etc........
Vet inte vart ja ska fråga va de e jag ska kämpa för att få för "namn på min sjukskrivning"...

Oh fattar inte va ja vill ha sagt nu antar jag...
sjukersättning/sjukpenning etc.. 3 månader utan ersättning??
Aldrig jobbat....

Var inte rädd för regler. Regler är till för att skrämma folk. Gå inte på bluffen.

Berätta för någon läkare att du är rejält sjuk om du är det. Du behöver inte ha en specifik diagnos för att bli beviljad icke tidsbegränsad sjukskrivning. Du behöver bara 1. Vara sjuk 2. Få läkaren att förstå att du är sjuk.

Svårare än så är det inte till att börja med. När det där är fixat, då kan man börja fundera på andra saker om man vill, dagcenter, heltidsvila, kristallhealing etc.

heltidsvila låter fint.

Till skillnad från sugrövmanövern tror jag tyvärr det är omöjligt att få icke tidsbegränsad sjukersättning utan någon diagnos.

Skruttibangbang, vad har du för diagnos(er) ?

Troligen AS eller något liknande, eftersom han/hon är medlem på det här forumet.

Om du har en diagnos, så har du också rätt till hjälp.

asperger diagnos..men är alltid ledsen,känner för mkt empati (mår dåligt över saker ja sett eller hört får svårt sova)
Sen är ja sådär lätt oroad så jag får panik.. kan inte styra mina tankar ibland utan ser bara kaoset..

Tack ni finns!!!!

Det låter som om du har en lätt form av panikångest. Du kanske ska söka hjälp.

Vad säger soc? Du kan inte vara helt utan pengar! Hoppas du inte äger din lägenhet.

Har du sökt LSS?

Äger ingenting
Sjukriven från att söka jobb i 11 år... (efter gymnasiet nästan direkt)
haft aktivitetsersättning..sen bytte de namn när ja blev 30..

Nu ska jag "söka igen" men måste då vara helt "aldrig kommer kunna jobba" vad ja förstått..

Om ja får igenom de så är det tydligen ändå 3 månader man inte får nåt alls... o får leva på sambon (vilket absolut inte går då han studerar hemmifrån)

Så vet inte....

Vem vill INTE jobba o få lön liksom..men när man inte kan så fattar ja inte vem som ska sitta o skrämma en så man knappt törs leva ((

Om du mår så dåligt, så kan du kan säkert få förtidspension. Och om nu redan har det, så kan de nog inte ta av dig det. Det betyder inte att du inte får ha ett jobb, men i så fall blir det ett specialanpassat deltidsarbete, liksom det jag har. Du kan ju söka ett sådant jobb, om du vill det.

Skruttibangbang skrev:Om ja får igenom de så är det tydligen ändå 3 månader man inte får nåt alls... o får leva på sambon (vilket absolut inte går då han studerar hemmifrån)

Tja det är lite synd om din sambo om han måste finansiera sina studier. Men annars är det nog så att ni fortfarande kan söka försörjningsstöd för den bit som fattas upp till existensminimum när man har räknat ihop era inkomster. Så förutsatt att ni gör det så blir du kanske inte helt utan pengar?

men hjärnan går ändå på högvarv...
Tagit några öl för det får mig iaf att slippa fundera så in i helvete på om man får de o funka.. Skönt me en pause ibland...
Sover alltid skitdåligt..... ((
Kommer göra de i natt med... vaknar o bara ligger o inte ens tänker... bara ligger...
Jag älskar mina barn men ibland tror jag att jag borde få guldstjärna som klarar av dem o är kaputt när natten kommer. (men det är för de är min enda "sysselsättning", tur mitt specialintresse råkar vara "spela normal"

Är de föresten någon här som har sjukt jobbigt mkt empati men ändå kan slänga ur sig när ni blir pressade/stressade att "ska ja hugga huvudet av dig ditt jävla as etc"??? Om ni typ blir missförstådda??

:///

Jag kan säga saker som gör folk ledsna eller som är opassande. Jag är aldeles för ärlig och tycker att det är jobbigt att ljuga. Det kan få konsekvenser både för mig och de som är omkring mig.

Varför kommer du ha tre månader utan någon ersättning ?

Ta och kolla upp om du är berättigad försörjningsstöd under dessa tre månader. Kontakta din socialförvaltning för att fråga.

Har du talat med din läkare om att söka varaktig sjukersättning ?
Vad säger han/hon ?

Hej
Vet ingenting..Vet inte vem jag ska fråga.
Har möte senare i månaden med Försäkringskassan...
Kul också att en i mammagruppen är just från fk..o hon sa de får mer lön om de nekar fler..o att hon ska söka annat jobb nu efter sin mammaledighet.. :/
Kul de sitter får mer pengar o en annan blir livrädd sitta utan...........................................

Om du bara har det där mötet med Försäkringskassan, så ordnar sig nog allt till det bästa sedan. Jag tror inte att du blir utan pengar.

Skruttibangbang

Det är bra att du ska ha möte med FK, då får du förmodligen välbehövlig klarhet i en hel del.

Men jag tycker att du borde ta kontakt med din läkare också (om du inte redan gjort det) och fråga hur han/hon ställer sig till varaktig sjukersättning i ditt fall.
Ett läkarintyg, ett välskrivet sådant, brukar krävas för att få igenom sjukersättning.

Har lite svårt ta tag i saker...o när jag väl gör det ja ska göra så blir de typ "inge svar i telen" Folk har slutat... Ringer fel tid eller massa "tryck 1 för att bla bla 2 för bla bla..o jag tappar bort mig DIREKT o skjuter upp de igen... (((((

Hur pass nära förestående är den perioden då du tror att du måste leva på ingenting? Förlåt om jag har missat det.

://

Skruttibangbang skrev:Har lite svårt ta tag i saker...o när jag väl gör det ja ska göra så blir de typ "inge svar i telen" Folk har slutat... Ringer fel tid eller massa "tryck 1 för att bla bla 2 för bla bla..o jag tappar bort mig DIREKT o skjuter upp de igen... (((((

Kan inte din sambo eller någon annan närstående hjälpa dig i din kontakt med FK och läkare ?

Önskar dig lycka till men har inga råd. Har behövt boka tid på Fk länge nu men tar mig inte förbi allt jox på telefonen. Låter som att du verkligen behöver stöd och avlastning.

Du kanske borde börja med att försöka få en utredning som fastställer dina diagnoser.
Boendestöd kan du söka ändå (på kommunen). De kan hjälpa dig med myndighetskontakter och sånt.