Jag känner igen din beskrivning LarNor, mina utbrott sker när jag inte kan göra mig förstådd, inte minst när jag anser att jag varit extremt tydlig och motparten ändå inte förstår, sen ska något helst gå sönder.

Nu var det ett år sedan som det hände sist (jag separerade då, missuppfattningarna slet för mycket på relationen) och jag har använt tiden sen dess till rehabilitering och försöker hitta mig själv igen.

Skönt att höra från folk som upplever liknande.

svarabhaktivokal skrev:Jag har dock svårt att beskriva hur det känns, eftersom jag får minnesluckor efteråt.

Jag kan också drabbas av minnesluckor, allting flyter ihop och blir bara suddigt och småsaker försvinner.

Sheyen skrev:För att svara på rubrikfrågan: Tja, jag hanterar dom inte, helt enkelt.

Nä för mig känns det som att det inte går att hantera dom. Det bästa är att se till att försöka undvika dom.

Miche skrev:Jag känner igen din beskrivning LarNor, mina utbrott sker när jag inte kan göra mig förstådd, inte minst när jag anser att jag varit extremt tydlig och motparten ändå inte förstår, sen ska något helst gå sönder.

Precis! Jag kan ofta bli riktigt förbannad när jag känner att det går inte att resonera/argumentera med en person på något sätt hur jag än uttrycker mig.

Miche skrev:Nu var det ett år sedan som det hände sist (jag separerade då, missuppfattningarna slet för mycket på relationen)

Tråkigt att höra, det är väldigt svårt när dessa utbrott sårar personer man bryr sig om. Alla säger jämnt till mig "och framför allt så skadar du ju dig själv", det bryr jag mig sällan i.

LarNor skrev:Nä för mig känns det som att det inte går att hantera dom. Det bästa är att se till att försöka undvika dom.

Att undvika dem är att hantera dem.

Hej!
Jag får raseriutbrott om jag känner mig rejält trängd/pressad på ett dåligt sätt.

Har hänt flera gånger när jag varit på möten där folk har försökt tvinga mig till saker.
Då har jag blivit arg och bara dragit där i från.

När jag var yngre fick jag då och då raseriutbrott vilket ledde till att jag kastade saker omkring mig bland annat.

Får utbrott väldigt ofta, men jag tror att den vanligaste anledningen för mig är när jag misslyckas med någonting, repeterar det, och misslyckas igen. Första gången är det lugnt, men ju fler gånger det går fel desto mer "rage" laddar jag upp och tillslut blir det ett utbrott.

Tex. Om jag spelar spel som bf3 och dör massa gånger i rad.
Eller om jag ska vända pannkakor och misslyckas.
I princip allt som blir fel.

Har aldrig slagit någon i ett utbrott, jag tar ut det på döda föremål. Mobilen har flugit i väggen ett flertal gånger, de håller förvånandsvärt bra faktiskt!

Har lärt mig att kontrollera dessa utbrott ganska bra, genom att föra en snabb inre dialog med mig själv som säger att der kommer bli dyrt om mobilen går sönder, eller att det blir jobbigt att laga ett hål i väggen.
Men detta fungerar ju inte alltid. :p

Idiot skrev:Får utbrott väldigt ofta, men jag tror att den vanligaste anledningen för mig är när jag misslyckas med någonting, repeterar det, och misslyckas igen. Första gången är det lugnt, men ju fler gånger det går fel desto mer "rage" laddar jag upp och tillslut blir det ett utbrott.

Tex. Om jag spelar spel som bf3 och dör massa gånger i rad.
Eller om jag ska vända pannkakor och misslyckas.
I princip allt som blir fel.

Har aldrig slagit någon i ett utbrott, jag tar ut det på döda föremål. Mobilen har flugit i väggen ett flertal gånger, de håller förvånandsvärt bra faktiskt!

Har lärt mig att kontrollera dessa utbrott ganska bra, genom att föra en snabb inre dialog med mig själv som säger att der kommer bli dyrt om mobilen går sönder, eller att det blir jobbigt att laga ett hål i väggen.
Men detta fungerar ju inte alltid. :p

För mig sker det på samma sätt och löses på samma sätt!

Brukar bli en hel del möbelmisshandel.

LarNor skrev:

Miche skrev:Nu var det ett år sedan som det hände sist (jag separerade då, missuppfattningarna slet för mycket på relationen)

Tråkigt att höra, det är väldigt svårt när dessa utbrott sårar personer man bryr sig om. Alla säger jämnt till mig "och framför allt så skadar du ju dig själv", det bryr jag mig sällan i.

Exakt, den jag bryr mig minst om i utbrotten är mig själv, mina nära och kära är viktigare (men de tar tyvärr mental skada).

Det händer nån gång "ibland" att jag får nåt utbrott. Det händer väl nån gång om året.

Hatar att misslyckas om jag gått in för att lyckas. Försöker jag om och om igen så blir det som en ovan säger en uppbyggnad av vrede. Till slut så kan jag explodera. Då kan jag svära/skrika högt som en gorilla och eventuellt slå knytnäven i väggen eller slå ner min skrivbordsfåtölj.

Jag kan dock kontrollera ilskan rätt bra och kan medvetet ta ut frustrationen genom att slå knytnäven i betongväggen vid en viss tidpunkt. Jag är väldigt, väldigt explosiv, det kan komma från är jag lirade hockey, 7-18 år. Vi tränades i att "explodera" på hockeyrinken för att på så sätt mangla/kötta/mördbulta motståndarna.

Om nån "muckar" med mig så byggs också den här ilskan upp. Så det är bäst de slutar rätt snabbt för annars kanske jag bestämmer mig för att ha kul med dom och skrämmer skiten ur dom. Jag gillar inte mygg. Alla som muckar med mig ser jag som små skitar, för jag är medveten om vem jag är. Men gud va kaxig jag är...

Jag blir aldrig provocerad av kvinnor. Blev nedknuffad av en halvfet blondin för lite mer än ett år sedan. Jag bara reste mig och log. Hade hon varit man så hade det blivit lite annorlunda.

Jag var mobbad på högstadiet och har visst inte kommit över det än. Hämndlystnaden är enorm fortfarande. Svart extremt hat. Hehe. Bråka med mig är verkligen ingen bra idé för folk. Det är nästan synd om dom som gjort det.


Lite hälsosam jävlaranamma. Alla kan inte vara supermesiga. Eller kan dom?

Har perfekt anger management-funktion. Det måste man ha om man är aggressiv av naturen.

Jag fick riktiga raseriutbrott när jag var liten. Kunde inte hantera dem alls, fanns inget sätt att lugna mig. Bet ihop tänderna, gjorde arga ljud, skrek på folk, kunde bli våldsam. Det blev bara svart framför ögonen och känslorna gick på högvarv. Får väl dylika utbrott någon gång nu också, men extremt sällan, då skall jag vara rejält uppretad. Är mer "timid" idag, det blev lugnare när jag kommit i puberteten konstigt nog.

Tror att det för min del hade att göra med att jag inte kunde hantera och identifiera mina känslor på ett korrekt sätt, så jag fick utlopp för dem via utbrotten. Tyckte jag t.ex. att någon/någonting var ohjälpligt korkad/korkat så rann det över. Den berömda stubinen var mycket kort.

Uppriktigt sagt så tycker jag att raseriutbrott kan vara ett funktionellt sätt att hantera den känsla som byggt upp till raseriutbrottet. Att det sen kanske inte är så trevligt för omgivningen, att det kan få oförutsedda följder eller att det händer att något går sönder - det är smällar man får ta.
Jag har lite svårt att förstå varför aspergares vredesutbrott skulle kunna skilja sig från andras. Handlar det om att antalet utbrott blir fler för att man upplever fler stressande situationer eller är det någon skillnad på utbrotten i sig?

Bjäbbmonstret skrev:Jag har lite svårt att förstå varför aspergares vredesutbrott skulle kunna skilja sig från andras. Handlar det om att antalet utbrott blir fler för att man upplever fler stressande situationer eller är det någon skillnad på utbrotten i sig?

Tror att det handlar om antalet utbrott och anledningen till utbrotten. T.ex. att personer med AS kan ha svårare att "hålla igen" på ilskan och lugna ned sig, man vill få utlopp för den (som du själv skriver). Plus att fler situationer upplevs som stressande, kan ju vara så enkelt som att någonting avviker från dagens schema för att irritationen skall börja gro.

Läste detta på ett amerikanskt frågeforum, validiteten kan ju ifrågasättas då det inte finns någon direkt källa, men det låter rimligt:
"I went to a seminar where they explained this by saying to imagine a shower curtain around a bath. When we experience emotional activity the water (emotional feelings), are restrained and contained by the shower curtain. In autistic individuals they think this restriction is weaker with no shower curtain, so the water goes all over the place. This means that greater parts of their brains are flooded with activity and they cannot stop it or bring it quickly under control."

biologic skrev:Tror att det handlar om antalet utbrott och anledningen till utbrotten. T.ex. att personer med AS kan ha svårare att "hålla igen" på ilskan och lugna ned sig, man vill få utlopp för den (som du själv skriver). Plus att fler situationer upplevs som stressande, kan ju vara så enkelt som att någonting avviker från dagens schema för att irritationen skall börja gro.

Precis!

Har mycket mindre problem med vredesutbrott numera än förr.
Mina strategier har dels varit att släppa ut irritation och upprördhet direkt när den infinner sej, samt att genom meditation och logiskt tänkande varva ner.

Förr när jag fick raseriutbrott så upplevde jag det som att jag helt plötsligt fick enorm energi någonstans ifrån utan att kunna kontrollera det.

Det värsta jag har gjort under raseriutbrott var väl när jag slet upp en köttkniv och hotade att ta ihjäl en viss person som plågat mej länge. En annan gång, när jag slagit huvudet i en utstickande torkpinne i tvättstugan, lyckades jag med konststycket att bända sönder den bit av väggen som pinnen satt på.

Vad som gör mej arg? Framförallt fysisk smärta, men såklart också när jag vet att jag gjort en sak rätt men det ändå blir fel. T.ex när ett program på datorn hänger sej, när man får kompletteringskrav från myndighet fast man vet med sej att man skickat in alla papper osv.

Jag får raseriutbrott när datorn är långsam eller när den inte lyder. En gång så kände jag att om inte datorn startat inom 10 minuter så måste jag slå den. Jag gör ofta sönder saker när jag blir arg

Jag undviker stress och personer som "äter upp" min kontroll, som gnager sig in fast jag inte vill. När jag är stressad så slår det över, blir orolig och misstänksam.
Det verkar som att lögner och orättvisor får mig att se rött, men mest om det är någon jag är beroende av på ett eller annat sätt.
När jag är trängd, utfrågad av flera, huuuu hemska tanke.
Då är det bara att ta på sig och dra därifrån, gjorde det senast när min mamma o hennes sambo var här vart så arg att jag kunde ha slagit sönder hela lägenheten.
Efter är jag ett vrak, undrar vad som hände och minns inga detaljer förens långt senare.
Tar ofta på mig skulden o känner mig äcklig som människa typ. HATAR ögontjänare, pissråttor! Det verkar som att vissa njuter av att få mig ur kontroll, som min mor typ. Ber henne att sluta och respektera mig, men icke, hon bara kör på som en ångvält tillslut får jag andnöd och ... ... ...
Går det för långt tar jag till hot, men då har det gått LÅNGT.

Summan av kardemumman= undvik allt som du tror att du inte fixar, UNDVIK och skydda dig själv.
Sov och ät ordentligt, träna och slarva inte med to do listan Det kan få mig ur balans kontrollfreak som jag är.

Lonya: perversa svin som njuter av att få människor med vår problematik ur kontroll finns det gott om tyvärr. Det bästa är att hålla dessa individer väldigt kort, ha ingen kontakt med dom om man inte absolut måste. Speciellt barn och yngre tonåringar har dessa drag och hos vissa kvarstannar beteendet i vuxen ålder.

Har ännu inte funnit ett effektivt sätt att hantera mina vredesutbrott eftersom jag aldrig kan veta när nånting utlöser dom. Det är nästan alltid som en reaktion till att någon säger någonting anklagande eller nedlåtande till mig som jag bokstavligen exploderar och känner adrenalinet forsa genom kroppen och när det väl händer har jag ingen som helst självbevarelsedrift eller sunt förnuft, jag går in i en sorts killer-mode. Säger oerhört elaka sårande nedlåtande och hårda saker till personen som råkar vara objektet för mitt utbrott. Går nära intill och stirrar rätt in i ögonen på dom gärna nån cm från deras ansikte. Extremt provocerande med andra ord. Sen räcker det att personen så mycket som petar på mig så exploderar jag igen men på ett fysiskt och våldsamt sätt. Har slagit folk och skadat dom ordentligt i såna här lägen. Men aldrig slagit sönder eller slängt saker. Som tur är backar 99% av alla människor när dom hamnar i en sån här situation med mig dom inser väl att jag inte är helt "hundra". Taskigt blir det den dagen jag råkar ihop med någon som är precis som jag själv. Kan bara sluta på ett sätt.

Jag är rädd för mig själv och undviker platser med människor så gott det går. Det är mitt bästa sätt att undvika utbrotten och inte riskera min egen hälsa eller frihet. Om ett sånt här utbrott inträffar och jag inte ges möjligheten att ta ut det på personen det gäller ansikte mot ansikte blir jag fullkomligt galen, måste göra massor med armhävningar lyfta tunga vikter eller slåss mot en sandsäck för att få det att gå över. I tonåren brukade jag rappa mig själv över ryggen med ett läderkoppel för att kanalisera bort energin. Innan det brukade jag skära och hacka mig med kniv under fötterna tex där det inte skulle synas. Har också skurit rätt in i armen också.

Väntar fortfarande på att dom ska hitta en medicin som funkar på mig det som funkat bäst hittills var Ritalin för den blev jag så sjukt sömnig av så jag ville bara sova hela tiden. Annars verkar inget funka. Jo om jag bastar och styrketränar ett par ggr i veckan så hjälper det till att balansera energin men det hjälper inte fullt ut.

enda sättet att hantera dem är att undvika dem o för att undvika dem behöver jag undvika människor irl.

det dyrast jag har haft sönder är nog min egen hand

@Vixxon: Jävligt jobbigt, men du har mitt stöd. Som tur är för mig så händer det väldigt sällan att jag får utbrott när jag är ute bland folk utan det är mest bara med folk jag känner väldigt väl eller om jag är ensam. Och ytterst sällan det yttrar sig fysiskt mot andra människor (annat än det jag skrivit om i en annan tråd som hände mig).
Kanske borde skaffa mig en sandsäck som du med. Kuddar och sånt fungerar ju inte alls (som vissa har sagt till mig "gå slå på några kuddar").

Vixxon, kanske dags att skapa en träna- och bada bastu-rutin varje vecka, även om det inte hjälper 100% så är det ju en bra början.

Kuddar har funkat för mej, men jag brukade banka dom med full kraft i soffan eller väggen.

Jag får inga raseriutbrott längre, men hade stora problem med detta när jag var 16-20 år. Eftersom jag bodde med min pappa så var det han som drabbades mest. Kunde slå till honom om han var sen hem från jobbet eller om han diskat dåligt...

Men det värsta var när han hade snott av min sprit, eftersom han var nykterist blev jag väldigt upprörd över detta. Sprit som han köpt ut åt mig... Jag slog o slog o misshandlade honom. Han ringde min mamma o bad henne ringa polisen. De kom o hämtade mig, men körde mig bara till sjukhuset (min pappa följde med). Där träffade jag världens smartaste läkare, han sa att varje gång jag känner ilska så ska jag räkna till tio...

Annars har jag, farsan o min syster haft rejäla bråk som involverat batonger, el-pistoler, tårgas, knivar o pepparspray.

Men min syster är rätt tuff, vet inte vad det var vi bråkade om, men jag sprayade tårgas på henne. Men när dess verkan gått över så tog hon en stol o drämde i ryggen på mig så att den gick sönder. Sen tog hon min tårgas o sprutade på mig.

Men nu var det mycket längesen, o vi sprayar inte varandra inom familjen mer.