Hur ser er vardag ut?

Om livet i relation till sig själv och samhällets förväntningar.

 Moderatorer: atoms, Alien, marxisten

Hur ser er vardag ut?

Inläggav ehmd93 » 2019-10-30 1:02:18

kullan skrev:Jag har boendestöd 4 av veckans 7 dagar. Övriga dagar återhämtar jag mig. Ni som jobbar lär skratta åt mig men man kan bli utbränd av att ha boendestöd också. :-)051 När jag inte har något viktigt planerat sitter jag och spelar spel , lyssnar på musik , surfar på facebook , kollar på något tvprogram via någon playkanal eller kollar youtubeklipp.


aha så du har boendestöd i 8 timmar som sitter på din soffa om det är på tal att bli utbränd.
ehmd93
 
Inlägg: 108
Anslöt: 2015-04-30

Hur ser er vardag ut?

Inläggav kullan » 2019-10-30 13:22:32

ehmd93 skrev:aha så du har boendestöd i 8 timmar som sitter på din soffa om det är på tal att bli utbränd.


Nope. De är hos mig max 60 minuter varje gång. Men det räcker för mig.
kullan
 
Inlägg: 28340
Anslöt: 2011-04-15
Ort: Katastroflandet Jag

Hur ser er vardag ut?

Inläggav elle » 2019-10-30 17:40:11

ehmd93 skrev:
kullan skrev:Jag har boendestöd 4 av veckans 7 dagar. Övriga dagar återhämtar jag mig. Ni som jobbar lär skratta åt mig men man kan bli utbränd av att ha boendestöd också. :-)051 När jag inte har något viktigt planerat sitter jag och spelar spel , lyssnar på musik , surfar på facebook , kollar på något tvprogram via någon playkanal eller kollar youtubeklipp.


aha så du har boendestöd i 8 timmar som sitter på din soffa om det är på tal att bli utbränd.

Usch då, önskar ingen att bli utbränd..
elle
 
Inlägg: 7835
Anslöt: 2011-01-09
Ort: Supernova

Hur ser er vardag ut?

Inläggav Teagirl » 2019-10-31 6:45:58

elle skrev:
Teagirl skrev:Har anorexi så dagarna och nätterna kretsar mycket kring vad jag får och inte får äta,räkna kalorier,väga och mäta mat och äta på bestämda tider.

Det tar mkt energy. Jag vet. Skulle kunna skriva en roman om ätstörningar men det är inte värt. Är matfobi samma sak som anorexi? Jag vet inte.


Nej det är det inte, för att få diagnosen anorexi krävs många många olika kriterier. Det räcker inte med bara ett. Viktigt är bakgrunden till varför man känner och agerar som man gör och ens tankar och känslor och tvång kring maten. Att man är rädd för att gå upp i vikt och bli tjock och att det blir ett sätt att hantera ångest och känslor. Att man lägger hela sitt värde och självbild i vad man väger eller efter vad man ser i spegeln.

Hur känner du med din matfobi? Hur visar den sig?
Teagirl
 
Inlägg: 152
Anslöt: 2014-11-27

Hur ser er vardag ut?

Inläggav Teagirl » 2019-10-31 7:00:53

BellaBelle skrev:Hm, måste man ha rutiner om man är heltidssjukskriven? Har man (små) barn på heltid eller husdjur som en hund måste man förstås det. Men om man inte har sysselsättning?

Jag har SYsselsättning hemma med att sy kläder. Och nu har jag suttit uppe halva natten och sytt. Har varit kul, liksom glömt TID och rum, bara gått upp i detta. Hemma helt själv, ensam, lycklig mitt i natten.

Bör jag ställa väckarklockan och boka in bestämda tider att sy på?

Bara jag som kan bli stressad av detta med scheman, rutiner etc? Hade JÄTTEMYCKET sånt i livet tidigare, förstås, men var då ofta stressad, hade svårt tidsplanera, kom ofta för sent till något eller i alla fall i sista minuten.

Men på daglig verksamhet etc verkar det poängteras jättemycket att man ska få en struktur, rutiner etc och att man då kommer må bättre(?!?). Samt att man mår bra av det sociala umgänget, menas det. Ska man härma ett NT-liv?

Är det något fel att sitta uppe och sy, ensam, mitt i natten? :D


Inget fel alls. Allt man mår bra av inom rimliga gränser så klart och att det inte skadar någon annan ska man till vara på.

Jag skulle göra kort med peppande ord och tankar jag vill ha med mig under dagen och jag brukade dra två varje dag inspirerad av mitt behandlingshem fast dom hade bara ett ord på varje kort och jag skrev ofta långa romaner eller iaf så mycket som får plats på en kartong cirkel i storlek som glaset jag använt som mall.

Jag har inte dragit några kort på evigheter och inte gjort nya men blir sugen. Jag gjorde 500 cirklar när jag höll på med det. På julafton för ett par år sen gick jag som jag alltid gör hem långt innan alla andra och hade mycket skuldkänslor när jag valde att rita och klippa ut cirklar och titta på Grease. Låter kanske sorgligt men efter en för mig lång dag behövde min hjärna vila och det gjorde den när jag bara gjorde samma sak, jag var nöjd och lugn men jag tror inte att många nt personer förstår det
Teagirl
 
Inlägg: 152
Anslöt: 2014-11-27

Hur ser er vardag ut?

Inläggav elle » 2019-10-31 8:59:44

Teagirl skrev:
elle skrev:
Teagirl skrev:Har anorexi så dagarna och nätterna kretsar mycket kring vad jag får och inte får äta,räkna kalorier,väga och mäta mat och äta på bestämda tider.

Det tar mkt energy. Jag vet. Skulle kunna skriva en roman om ätstörningar men det är inte värt. Är matfobi samma sak som anorexi? Jag vet inte.


Nej det är det inte, för att få diagnosen anorexi krävs många många olika kriterier. Det räcker inte med bara ett. Viktigt är bakgrunden till varför man känner och agerar som man gör och ens tankar och känslor och tvång kring maten. Att man är rädd för att gå upp i vikt och bli tjock och att det blir ett sätt att hantera ångest och känslor. Att man lägger hela sitt värde och självbild i vad man väger eller efter vad man ser i spegeln.

Hur känner du med din matfobi? Hur visar den sig?


Jag har matfobi med drag åt anorexi. Det är exempelvis ångestladd för mig att äta ute och man vill så gärna dölja det för omgivningen. Men det går inte för alla. Folk märker saker. Jag är rädd att äta viss mat och äter selektiv. Jag är också extremt rädd att gå upp i vikt trots att jag kanske skulle behöva det. Min matfobi började med en svår sjukdom. Får du hjälp inom vården? Psykolog? Dietist? Ätstörningkliniken? Hur gör du när du ska äta ute med folk? Det sån jag undrar. De flesta tror att anorexi eller ätstörningen handlar om utseende och att vara smal men det är en psykisk sjukdom som handlar om något mer än bara utseendet och vikt.
elle
 
Inlägg: 7835
Anslöt: 2011-01-09
Ort: Supernova

Hur ser er vardag ut?

Inläggav Teagirl » 2019-10-31 19:55:31

elle skrev:
Teagirl skrev:
elle skrev:Det tar mkt energy. Jag vet. Skulle kunna skriva en roman om ätstörningar men det är inte värt. Är matfobi samma sak som anorexi? Jag vet inte.


Nej det är det inte, för att få diagnosen anorexi krävs många många olika kriterier. Det räcker inte med bara ett. Viktigt är bakgrunden till varför man känner och agerar som man gör och ens tankar och känslor och tvång kring maten. Att man är rädd för att gå upp i vikt och bli tjock och att det blir ett sätt att hantera ångest och känslor. Att man lägger hela sitt värde och självbild i vad man väger eller efter vad man ser i spegeln.

Hur känner du med din matfobi? Hur visar den sig?


Jag har matfobi med drag åt anorexi. Det är exempelvis ångestladd för mig att äta ute och man vill så gärna dölja det för omgivningen. Men det går inte för alla. Folk märker saker. Jag är rädd att äta viss mat och äter selektiv. Jag är också extremt rädd att gå upp i vikt trots att jag kanske skulle behöva det. Min matfobi började med en svår sjukdom. Får du hjälp inom vården? Psykolog? Dietist? Ätstörningkliniken? Hur gör du när du ska äta ute med folk? Det sån jag undrar. De flesta tror att anorexi eller ätstörningen handlar om utseende och att vara smal men det är en psykisk sjukdom som handlar om något mer än bara utseendet och vikt.


Nej precis, vikten är bara en del i det hela och för mig var det ett sätt att hantera all ångest jag var på, ångest jag inte visste vad den beror på och inte kunde hantera. Men när jag upptäckte att det var möjligt att lägga all ångest på maten och kroppen kunde jag hantera ångesten för att jag då visste vad en berodde på. Tyvärr ingen långsiktig lösning utan efter ett tag gick ruset ur mig och helt plötsligt satt jag där med samma ångest som innan plus anorexi.

Jag äter inte med andra för det är för ångestladdat och liksom du skäms jag. Antingen för att jag är rädd att någon ska tycka jag äter för mycket eller tvärtom för lite. Äter också selektivt men vad jag äter kan vara i perioder.
Teagirl
 
Inlägg: 152
Anslöt: 2014-11-27

Hur ser er vardag ut?

Inläggav elle » 2019-11-01 10:12:22

Teagirl skrev:Nej precis, vikten är bara en del i det hela och för mig var det ett sätt att hantera all ångest jag var på, ångest jag inte visste vad den beror på och inte kunde hantera. Men när jag upptäckte att det var möjligt att lägga all ångest på maten och kroppen kunde jag hantera ångesten för att jag då visste vad en berodde på. Tyvärr ingen långsiktig lösning utan efter ett tag gick ruset ur mig och helt plötsligt satt jag där med samma ångest som innan plus anorexi.

Jag äter inte med andra för det är för ångestladdat och liksom du skäms jag. Antingen för att jag är rädd att någon ska tycka jag äter för mycket eller tvärtom för lite. Äter också selektivt men vad jag äter kan vara i perioder.


Folk förstår inte riktigt detta med anorexi/ätstörningar. Ofta tror man att det är bara att äta och så blir man frisk mirakulöst. Synd att vården inte hjälpte dig i tid. Samma sak gäller även mig. Det kan pågå i evigheter innan man kan blir frisk från anorexi. Ja, detta ångest. Precis som du beskrev. Det är så det fungerar och fungerade även för mig. Första fasen i anorexi kallas även smekmånaden. Det fungerar i början. Vikten rasar, ångest försvinner och man känner sig upphöjd till himmelriket. Sen kommer smällen och man landar tillbaka till verkligheten. Man är fast i sjukdomens klorna. Jag har gått igenom alla faser och det slutade som det slutade. Man skäms otroligt mycket. Tyvärr har jag också en tendens att isolera sig från omgivningen. Jag är rädd för frågor och kommentarer. Jag skulle som sagt kunna skriva en bok om detta. Detta med att sitta med andra och äta fungerar inte. Man får bara ångest av det som man sen måste hantera på något sätt. Klarar inte heller av att äta i ett sällskap och undviker så gott jag kan. Det händer ibland att jag äter tillsammans med min kontaktperson och en vän som känner till sjukdomen av egen gissning. Man blir inte osynlig bara för att man slutar äta och blir smalare. Tvärtom. Det är då folk börjar lägga märke till. Vännen kommenterar aldrig hur lite eller mycket jag äter medan vi äter. Du ska inte behöva höra kommentarer om ditt ätande. Det bara förvärrar situationen åtminstone för mig. Jag har också svårt att avgöra rent realistiskt hur mycket mat man ska egentligen lägga upp på tallriken när man äter ute. Jag brukar ta mer än jag orkar äta upp. Större delen av tiden ägnar man åt mat oftast i sina tankar. Jag hade perioder där jag lånade många kokböcker bara för att titta på maten jag var/är rädd för att äta.
elle
 
Inlägg: 7835
Anslöt: 2011-01-09
Ort: Supernova

Hur ser er vardag ut?

Inläggav Fretshi » 2019-11-03 22:31:56

Läser titeln i tråden. Och mina dagar ser nog ganska olika ut.
Har boendestöd 3 ggr i veckan som kommer på morgonen till mig.
Går på dv.
Uppträder ibland på stand up, spelar innebandy i ett lag.
Tränar på gym en dag i veckan med kontaktperson.

Vissa dagar ägnar jag större delen åt att vila och ta igen mig. Behövs ibland.

Så ingen dag är den andra lik.

Ibland lever jag efter vetskapen att ta dagen som den kommer då försvinner mycket av prestayionsångesten om att man måste prestera för att duga. Då kan jag göra saker för mig själv som gör mig gott.
Fretshi
 
Inlägg: 1045
Anslöt: 2015-05-26

Hur ser er vardag ut?

Inläggav Fretshi » 2019-11-03 22:39:05

Teagirl det gör lite ont i mig av att läsa att du tycker att du inte är skapt för denna värld.

Jag har ibland känt samma sak eller snarare jag har inte hittat min plats i denna märkliga värld.

Det här blivit bättre med erfarenhet och jag har även stunder när jag känner mig energisk och pigg. Men även stunder när man knappt orkar ta sig utanför dörren.

Då har regelrätt vila hjälpt kanske försökt tänka på nåt trevligt eller bara vara i sängen. Det är okej att ligga i sängen ibland.

Sen kommer energin. Har även haft problem av ganska svår depression som gått över när jag kärt mig hantera mina problem mer. Dock finns det fortfarande jäviga dagar men jag kan se de mer som en del av helheten och att göra ingenting är nog en av de största gåvorna jag fått med mig genom livet.

Som jag ser det (Du behöver inte tro mig nu) så är stress till stor del beroende på att man inte kan släppa allt ibland. Lär man sig slappna av och ladda batteriet så kan man bära de flesta problem rätt lätt. Det är bara min erfarenhet av stress.
Fretshi
 
Inlägg: 1045
Anslöt: 2015-05-26

Hur ser er vardag ut?

Inläggav Teagirl » 2019-11-05 11:14:25

Fretshi skrev:Teagirl det gör lite ont i mig av att läsa att du tycker att du inte är skapt för denna värld.

Jag har ibland känt samma sak eller snarare jag har inte hittat min plats i denna märkliga värld.

Det här blivit bättre med erfarenhet och jag har även stunder när jag känner mig energisk och pigg. Men även stunder när man knappt orkar ta sig utanför dörren.

Då har regelrätt vila hjälpt kanske försökt tänka på nåt trevligt eller bara vara i sängen. Det är okej att ligga i sängen ibland.

Sen kommer energin. Har även haft problem av ganska svår depression som gått över när jag kärt mig hantera mina problem mer. Dock finns det fortfarande jäviga dagar men jag kan se de mer som en del av helheten och att göra ingenting är nog en av de största gåvorna jag fått med mig genom livet.

Som jag ser det (Du behöver inte tro mig nu) så är stress till stor del beroende på att man inte kan släppa allt ibland. Lär man sig slappna av och ladda batteriet så kan man bära de flesta problem rätt lätt. Det är bara min erfarenhet av stress.
Teagirl
 
Inlägg: 152
Anslöt: 2014-11-27

Hur ser er vardag ut?

Inläggav Thurizas » 2019-11-05 22:36:22

Desto äldre jag blir desto mindre energi upplever jag mig ha av att orka vara bland människor.

Jag är sjukpensionär sen 2016 och var sjukskriven innan dess från 2006. Min vardag går ut på att återhämta mig ifrån saker folk tar för givna att göra utan problem. Handla eller något så enkelt som att hämta barn på fritids. Min vardag går ut på att överväga för och nackdelar huruvida jag ska eller inte ska prata i telefon, handla.. (även om det så bara är en gång i veckan) se någon släkting till maken.
Min vardag handlar om planering, planering som jag hatar men behöver till viss del för att få en klar överblick över min egen energi.

Min vardag går ut på att vakna, gå med hunden ett antal gånger, hämta posten. Ibland om orken finns pyssla med mina hantverk och laga mat. Lagar jag mat så gör jag alltid mycket så det finns i flera dagar. Ibland någon gång i veckan kanske jag skickar ett sms till en vän och frågar om vi ska prata en stund i telefon.
Övrig kontakt med omvärlden går via sms eller messenger. Ibland via brev.

Jag är isolerad och ensam, har inte orken till att göra mycket utanför hemmet.
Thurizas
 
Inlägg: 8145
Anslöt: 2009-09-16
Ort: Västernorrland

Hur ser er vardag ut?

Inläggav Teagirl » 2019-11-06 9:07:10

Thurizas skrev:Desto äldre jag blir desto mindre energi upplever jag mig ha av att orka vara bland människor.

Jag är sjukpensionär sen 2016 och var sjukskriven innan dess från 2006. Min vardag går ut på att återhämta mig ifrån saker folk tar för givna att göra utan problem. Handla eller något så enkelt som att hämta barn på fritids. Min vardag går ut på att överväga för och nackdelar huruvida jag ska eller inte ska prata i telefon, handla.. (även om det så bara är en gång i veckan) se någon släkting till maken.
Min vardag handlar om planering, planering som jag hatar men behöver till viss del för att få en klar överblick över min egen energi.

Min vardag går ut på att vakna, gå med hunden ett antal gånger, hämta posten. Ibland om orken finns pyssla med mina hantverk och laga mat. Lagar jag mat så gör jag alltid mycket så det finns i flera dagar. Ibland någon gång i veckan kanske jag skickar ett sms till en vän och frågar om vi ska prata en stund i telefon.
Övrig kontakt med omvärlden går via sms eller messenger. Ibland via brev.

Jag är isolerad och ensam, har inte orken till att göra mycket utanför hemmet.


Det där låter som mig. Jag planerar också hela tiden. Exakt när jag ska gå upp, när jag ska ta på mig, äta, gå, hur lång tid varje moment får ta osv. Jag upplever också att det blir svårare och svårare.
Teagirl
 
Inlägg: 152
Anslöt: 2014-11-27

Hur ser er vardag ut?

Inläggav LooviieS » 2019-11-13 10:19:58

Jag börjar med jobb. varierande tider varje dag. Jobbar 75%
När jag kommer hem ser jag på serie, sitter vid datorn eller umgås med mina katter.
Jag är för det mesta för mig själv, har inga vänner alls längre, folk tagit avstånd. Så i princip är det från jobb-Hem-Soffan veckorna ut.
LooviieS
Ny medlem
 
Inlägg: 5
Anslöt: 2019-11-07

Hur ser er vardag ut?

Inläggav Teagirl » 2019-11-19 22:22:59

Jag försöker komma ut och göra något utöver hundpromenaderna varje dag. Balansen är svår för får jag för mycket tid att grubbla i soffan och så blir jag rastlös. Känns som att jag måste ha uppnått något varje dag om det så bara är att gå till affären, tvätta. städa, träna lite extra med hunden och ha lite kontakt med omvärlden men jag har extremt svårt att hantera exakta tider för då måste jag planera i flera timmar och stressar och får ångestklåda.

Jag har lättare att hantera vardagen om jag bara har egna mål med vad jag ska göra. Men känner att ångesten över att gå utanför lägenheten eller ens ta tag i något och göra annat än titta på serier och dokumentärer, lyssna på ljudböcker och gå med hundarna och dom tre första exemplen kräver inte att jag behöver planera eller ta mig iväg. Jag blir mer och mer rädd för att gå ut och ångesten det medför är hemsk. Är så rädd att låsa in mig helt och lämna alla jag känner.
Teagirl
 
Inlägg: 152
Anslöt: 2014-11-27

Hur ser er vardag ut?

Inläggav kiddie » 2019-11-20 2:12:42

Alla verkar ha lite olika saker som suger energi. När jag hör hundpromenader blir jag full av beundran. Att man klarar att gå ut med hunden flera gånger om dagen. Jag går ju inte ens ut varje dag sedan lillhunden gick bort och det var flera år sedan nu.

Jag ska ju skaffa hund när det blir dags. Jag tror jag måste, för att komma ut. Lyckligtvis så blir det en till vuxen människa medansvarig på hunden, annars hade jag aldrig vågat.

Jag har ju en helt skittish ung katt som först kommer vara livrädd för hunden, men tror det kommer ordna sig med tiden.

Det skulle aldrig falla mig in att gå ut utan anledning. Försökte gå ut och gå varje dag under en period. Det funkade bra men jag kom av mig. På så sätt att kroppen och sinnet mådde lite bättre. Förmodligen började jag glömma att gå ut för att jag har svårt att skaffa rutiner, och det fanns inget som tvingade mig ut. En hund är ju en anledning.

Jag är jätteglad de dagar jag gjort något, hur litet det än var. Tycker jag var duktig och det känns skönt att få saker gjorda. Det brukar ge min motivation att göra saker nästa dag och kanske nästa. Men sedan så orkar jag inte, måste ha en vilodag. En vilodag är nästan OK känns det som. Men ibland fastnar jag där och är hemma fastän jag inte behöver vila mer.

Vi träffades i stadens informella aspergerförening nyligen och jag märkte hur mycket det gav mig. Förr umgicks jag ofta med mer än en samtidigt, och jag gillar det. Man kanske ska samordna mer så man träffas mer än två i fortsättningen med? Det slumpar sig ibland så att bästa kompisen och en som jag träffade på Riget är hemma hos mig samtidigt. Det är "roligt", fastän de är så aktiva att de vill ut och göra saker medan jag bara njuter av sällskapet. HUR ska jag tvinga mig att göra mer aktiva saker med dem? Och ingen av oss har pengar så att vi kan göra dyra saker. Gör vi något "ute" brukar vi gå till ett jättebilligt matställe och äta tillsammans. Men mer blir det inte.

Jag skulle kunna volontärarbeta hur mycket jag vill, men har sagt att jag följer med ibland när bästisen gör sina volontärgrejer. Då blir det ingen press att man måste varje vecka eller flera gånger i veckan. Dessutom har jag svårt att lära ut, har jag märkt. När jag har varit läxhjälp innan har det varit över internet. IRL är mycket svårare pga att jag blir "fumlig" socialt.

Jag har två viljor i mig. En vill ha rutin och en hatar rutin.
kiddie
 
Inlägg: 15249
Anslöt: 2013-02-23
Ort: Katternas planet

Återgå till Att leva som Aspergare



Logga in