Aha, sådana där bra människor som din son fanns även på min skola även om de inte var storväxta, det hade å andra sidan diskuterats med jämna mellanrum i hela grundskolan vid behov och det var liksom inbyggt i oss allihop att vara juste tror jag.

Det hände att folk bråkade men jag såg aldrig någo mobbing i första skolan, däremot andra och tredje skolan.

Iofs tycker jag det är bra att de inte tolererar våld men en eloge till din son för att han tar folk i försvar

nano skrev:Iofs tycker jag det är bra att de inte tolererar våld men en eloge till din son för att han tar folk i försvar

Det här går i rakt nedstigande led från min äldsta. Det är egentligen han som förespråkar våld i familjen. Enligt hans livsfilosofi löser våld det mesta, antingen för att man använder det eller framförallt för att man har rykte om sig att använda det. Desto värre ryktet är desto mindre våld behöver man använda. Jag ironiserade lite nu, men det är ungefär så han resonerar. Det är hans regel nr 1 -och närmast enda regel-: att man ger den på käften som har gjort sig förtjänt av det, tillika att det finns en vissa regler som säger när någon har gjort sig förtjänt av det och att det finns gränser som kan överskridas. Den biten har jag inte lyckats att varken ta ur honom, eller förhindra att han har fört vidare, och tyvärr är jag ju själv kommen lite ur samma lag, även om jag har försökt att inte föra vidare allt jag växte upp med precis.

Att stå upp mot mobbare är en beundransvärd egenskap. Men att använda våld funkar visserligen i skolan men knappast i arbetslivet. Kanske räcker det att säga ifrån, iom att han är stor och stark?

Dessutom, om flickor mobbar andra flickor verbalt, skulle han ge sig på dem också?

Ja varför inte?

Nano, tycker du det är ok att stora starka killar ger sig på svagare tjejer?

Kikarn, jag trodde att BUP kunde göra npf-utredningar el iaf remittera dit. Och även om det sägs att behovet ska styra betr extra stöd, så är det i praktiken så att en diagnos krävs. Ibland räcker det inte ens med en diagnos.

Jag kanske missade att spcifikt uttala mig om vad jag tänkte på, refereade till detta:

Alien skrev:Dessutom, om flickor mobbar andra flickor verbalt, skulle han ge sig på dem också?

Och då menade jag att jag inte ser någon orsak att han inte skulle ge sig på en mobbande flicka oavsett hur illa jag må tycka att det är att slå någon oavsett kön.
Fast faktum är att man får ta både andra och sig själv i försvar och vad jag förstår är det det han gör, dvs försvarar både andra och sig själv.

Har förvisso märkt att man kan snacka sig ur det mesta, på en del verkar det som om man måste verka vara stark men jag vet inte om det verkligen är så.
Verkar iaf som om en del genast slår ner på och utnyttjar vad de uppfattar som svaghet.
Lärt mig en effektiv sak, vara stabil och mena det man säger samt att vara rättvis även i en pressad situation.
Säga saker som allmängiltiga och inte poängtera att det är just en specifik person som får eller inte får göra en viss sak.

Alien skrev:Dessutom, om flickor mobbar andra flickor verbalt, skulle han ge sig på dem också?

Jupp. Det finns tre situationer där han varit tagit konflikt med tjejjer. (Tjejjer mobbar dock inte bara tjejjer).

Den första var redan i tredje klass när han kom till en skola där en kille i klassen var hårt utfryst och mobbad. En tjej i klassen (som förmodligen själv har en adhdproblematik/min bedömning) var väldigt drivande. Han konfronterade henne vid upprepade tillfällen verbalt, och vi hade ett flertal möten med rektorn eftersom lärarna hade hört min son uttala hot mot henne. Den här tjejjen var sadist rätt och slätt. Det var först när min son tryckte upp henne i väggen rejält hon lärde sig förstås svenska och "du rör inte honom igen, annars jävlar" gick in. Vi fick förstås till rektorn även för detta i samkväm med pappan. Jag tror att även han förstod allvåret i vårt budskap och att jag inte alls tänkte ge min son några som helst konsekvenser för att han förmedlade det vuxenvärlden sket i eller inte tog på allvar.

Andra tillfället var när tre tjejjer gav sig på en utsatt, på ett fysiskt sätt genom att dränka vederbörjande med parfym. De hade då trackat personen en längre tid för att h*n var ful och äcklig och luktade illa, höll för näsan så fort h*n visade sig, och till sist gick de för långt.

Han tryckte upp dem i väggen och sa visserligen ifrån att enda skälet till att de inte fick stryk var att de var tjejjer, men att de skulle passa sig jävligt noga i fortsättningen för han skulle ha koll på dem. En flicka fick blåmärken när han tryckte upp henne och han blev polisanmäld. Han var 14 vid tillfället så det blev ett ärende för soc som ringde hem och ifrågasatte om jag tyckte att vi behövde avsätta en tid eller liknande då skolan hade informerat om deras bedömning huruvida vi hade kontaktproblem eller ej, och man kunde inte se att de kunde tillföra så mycket då vi redan tillhörde både hab och bup.

I utredningen tillkom ett väldigt utförligt vittnesmål från den utsatta tillika de övriga flickornas historik och ALLA som reflekterade över målet uttryckte att flickorna kanske behövde sig en läxa.

Tredje gången var också på grund av kränkande behandling av en betyldigt yngre flicka, och även där sa han ifrån fysiskt genom att trycka upp en tjej i väggen och tala om för henne att enda anledningen till att hon inte fick stryk var att hon var tjej men att hon be vederbörande om ursäkt. Han fick med sig henne fram och hon fick säga förlåt offentligt och lova att aldrig göra om det, samtidigt som han förmedlade till den utsatta flickan att om det upprepade sig så skulle hon säga till honom direkt.
Den gången fick han beröm även av rektorn just för att han inte hade använt våld. Men visst, det var inte riktigt sant för visst tusan krävde situationen någon grad av våld, även om det inte var så fysiskt eller smärtsamt, men det var kränkande behandling, det vidhöll han när han återgav det till mig, han var nog femton vid tillfället.

Han skulle aldrig slå en tjej, inte ens när han själv har fått stryk av tjejjer så har han använt annat våld än att han hållt dem ifrån sig.
Men han tvekar inte på att säga ifrån till tjejjer om han uppfattar att de gått över gränsen för vad som är acceptabelt.

Edit; jag minskade ner lite detaljer eftersom jag kände att jag var lite övertydlig och olika parter skulle kunna identifieras.

Alien skrev:Nano, tycker du det är ok att stora starka killar ger sig på svagare tjejer?

Är det okej att förtryckare kan gömma sig bakom sitt kön? Och vill vi verkligen upprätthålla bilden av att tjejjer är svagare? Som gammal stalltjej kan jag väl bara konstatera att jag tog väldigt många av mina klasskamrater i armbrytning som ung, så jag har aldrig kunnat idenfiera mig som "svag" för att jag är kvinna, eller att min könstillhörighet på något sätt har inneburit att jag har varit svagare än alla MÄN.

Min visst, ganska konsekvent har jag valt att leva med män som uppenbarligen och tydligt har mer fysisk styrka än vad jag har, jag har dock inte funderat över om det finns något direkt skäl till det. Så jämfört med dem har jag varit "svagare" fysiskt; men absolut inte jämfört med alla män för att de är män.
(Men visst, min son är "stor/stark" i jämförelse med många män, så man kan inte jämföra kvinnors/flickors storlek med honom. )

Alien skrev:Kikarn, jag trodde att BUP kunde göra npf-utredningar el iaf remittera dit.

Jodå, bup gör npf-utredningar.

Hmm, vid första intrycket satt jag o funderade om din son slog folk huller om buller, men av det du beskrivit så tycker jag din son verkar ha bra rättvisetänk.

nano skrev:Hmm, vid första intrycket satt jag o funderade om din son slog folk huller om buller, men av det du beskrivit så tycker jag din son verkar ha bra rättvisetänk.

Asså, ja, huller om buller kan det nog bli efter en snefylla på cruising, om någon retar honom tillräckligt mycket. Det har säkert hänt, det misstror jag inte.
Men han har ett starkt rättvisepatos och saknar empati för förtryckare som ger sig på sådana som är svagare, och får nog viss tillfredställelse över att försätta dem i samma situation om det behövs.

Annars har han asbergers + adhd + aggressionsproblematik, kan inte avväga sin styrka och sådana saker, så visst reagerar han lite starkt ibland. Men han är inte på något sätt ointelligent (snarare tvärtom) och har aldrig fått ett enda utbrott utan jäkligt goda skäl som kan förstås. (han går inte på personer okontrollerat, utan hellre på saker när han får aggressionsutbrott, vilket dock händer väldigt sällan nu för tiden. När han var barn, cheezes, då kunde han rocka rejält mellan varven. Men han har aldrig hotat oss fysiskt någon utav oss i familjen, han har den gränsen på plats).

Jag är omåttligt stolt över honom, det skall jag inte sticka under stol med. Även om han går sin egen väg (eller kanske just därför?).

nano skrev:Jag kanske missade att spcifikt uttala mig om vad jag tänkte på, refereade till detta:

Alien skrev:Dessutom, om flickor mobbar andra flickor verbalt, skulle han ge sig på dem också?

Och då menade jag att jag inte ser någon orsak att han inte skulle ge sig på en mobbande flicka oavsett hur illa jag må tycka att det är att slå någon oavsett kön.
Fast faktum är att man får ta både andra och sig själv i försvar och vad jag förstår är det det han gör, dvs försvarar både andra och sig själv.

Har förvisso märkt att man kan snacka sig ur det mesta, på en del verkar det som om man måste verka vara stark men jag vet inte om det verkligen är så.
Verkar iaf som om en del genast slår ner på och utnyttjar vad de uppfattar som svaghet.
Lärt mig en effektiv sak, vara stabil och mena det man säger samt att vara rättvis även i en pressad situation.
Säga saker som allmängiltiga och inte poängtera att det är just en specifik person som får eller inte får göra en viss sak.

För min del tror jag att det är bra om den "gammaldags" seden att pojkar/män inte slår flickor/kvinnor får kvarleva. Det är ju en följd av att man inte ska slå svagare. Generellt är kvinnor svagare än män. Och har man inte den hämningen så blir det ju ok att "spöa upp käringen" när hon "provocerar".

Därmed inte sagt att han inte kan säga ifrån till flickor. Men slutsatsen blir "våld lönar sig". Tänk om flera andra i klassen sa ifrån också, det skulle kanske funka lika bra som våld.

Alien skrev:För min del tror jag att det är bra om den "gammaldags" seden att pojkar/män inte slår flickor/kvinnor får kvarleva. Det är ju en följd av att man inte ska slå svagare. Generellt är kvinnor svagare än män. Och har man inte den hämningen så blir det ju ok att "spöa upp käringen" när hon "provocerar".

Det där är heligt och ofrånkomligt och något man lär sig ganska tidigt, och gör man inte det så brukar den lärdomen göra ont på något sätt antingen förr eller senare. Jag avsåg inte slag som våld i det här avseendet, och jag förespråkar absolut inte kvinnovåld, absolut inte kvinnovåld i hemmet: och respekterar det inte heller på några villkors vis.

Jag tycker dock inte att vi kvinnor skall kräva att bli betraktade som heliga kor såtillvida att det ger flickor/kvinnor utrymme att bete sig hänsynslöst: och inte är unga kvinnor idag helt främmande för att själva använda våld, det säger om inte annat statistiken om jag har förstått det hela rätt. Det är visst inte helt ovanligt att unga tjejjer gör sig skyldiga till varken rått eller oprovocerat våld idag.

Och ja, jag har själv tagit ett par smällar i min ungdom -innan jag fick barn- som jag INTE betraktar som kvinnovåld, dels för att jag faktiskt fick räkna med att det skulle smälla till sist och dels för att jag inte kände mig särskilt underlägsen heller, utan det får nog räknas som ett regelrätt slagsmål under samma villkor som vilket slagsmål som helst man mot man. Man kan inte ge sig in i leken om man inte leken tål och efteråt börja pipa om att man är kvinna liksom. Kvinnovåld som är traditionellt föraktat bygger på underlägsenhet/dominans och maktmissbruk i min värld.

Kikarn skrev:

Alien skrev:Nano, tycker du det är ok att stora starka killar ger sig på svagare tjejer?

Är det okej att förtryckare kan gömma sig bakom sitt kön? Och vill vi verkligen upprätthålla bilden av att tjejjer är svagare? Som gammal stalltjej kan jag väl bara konstatera att jag tog väldigt många av mina klasskamrater i armbrytning som ung, så jag har aldrig kunnat idenfiera mig som "svag" för att jag är kvinna, eller att min könstillhörighet på något sätt har inneburit att jag har varit svagare än alla MÄN.

Min visst, ganska konsekvent har jag valt att leva med män som uppenbarligen och tydligt har mer fysisk styrka än vad jag har, jag har dock inte funderat över om det finns något direkt skäl till det. Så jämfört med dem har jag varit "svagare" fysiskt; men absolut inte jämfört med alla män för att de är män.
(Men visst, min son är "stor/stark" i jämförelse med många män, så man kan inte jämföra kvinnors/flickors storlek med honom. )

Det är ett faktum att kvinnor generellt är svagare än man (därmed inte sagt att alla kvinnor är svagare än alla män). Naturen är ojämlik där och det försvinner inte för att man mörkar det. Dessutom är det vanligare att pojkar slåss; de är alltså vana vid det på ett annat sätt än flickor.

En kvinna kan vara elak och provocerande i ord, ska hon då tillrättavisas med våld av en man? Det är inte rätt, alltså borde det inte vara rätt betr tjejer heller.

Jag är svagare än män och svagare än många kvinnor också. Men det ger inte någon fysiskt starkare rätten att fysiskt tillrättavisa mig. Och jag anser mig inte psykiskt svagare än män.

Visst, de där tjejerna verkar ha förtjänat vad de fick. Men jag tycker att det är fel att hjälp mot mobbning ska bero på om någon stark beskyddare dyker upp. Det är skolans ansvar. Är de konfllikträdda eller saknar de medel att stoppa mobbningen?

Alien skrev:Men jag tycker att det är fel att hjälp mot mobbning ska bero på om någon stark beskyddare dyker upp. Det är skolans ansvar. Är de konfllikträdda eller saknar de medel att stoppa mobbningen?

Jag tror egentligen inte att de är varken konflikträdda eller saknar medel, men ibland undrar jag om inte det försvinner i mängden? Toleransen för vad som är vad är ruckad idag.