När jag gick i högstadiet blev jag mobbad. Efter det sedan så har jag råkat ut för ett par hemska personer också. Men nu var det länge sedan.
Och ändå är jag misstänksam fortfarande (var det även innan allt det där hände, men nu är det värre). Jag liksom tror att folk är ute efter mig och att det dom säger kanske är en attack mot mig. Ibland blir jag arg, men vågar inte visa det för tänk om jag bara har inbillat mig det och den andra personen egentligen inte menade nåt med det den sa?

Nu till exempel, har jag fått reda på av min sambo/fästman, F, (som nyligen börjat på ett nytt arbete) att hans bäste vän, B, har sagt "go for it"(när F berättade om sin kvinnliga mentor, som han har nu i början för att lära sig jobbet) och typ "vem vet hur länge det där håller" och syftade på F:s förhållande till mig!
Jag känner att jag har svårt att inte ta detta personligt, men tror ni att jag överdriver?
Jag blir arg för F och jag är förlovade och älskar varandra mycket, vi har varit ihop i snart 4 år.
HUR kan B säga något sånt till F??? Vad menar han egentligen? Försöker han övertala F att förstöra det fina som han och jag har tillsammans.
Jag litar på F och han berättade det här för mig egentligen bara för att han själv blev irriterad på att B sa så.
B håller ofta på och antyder att F borde ha en flickvän som inte är så o-social, vaga antydningar om att han borde följa med på strippklubbar och annat som jag inte skulle gilla om han gjorde, säger att F är en toffel bara för att han ofta tar hänsyn till mig och är snäll (jag tycker att vi helt enkelt ger och tar, för jag gör ofta som F vill också, han vill kanske bjuda hem alla sina kompisar till oss ibland på födelsedagsfest eller vad det nu kan vara, och då blir det typ 10-12 personer med oss inräknade, och jag kan stå ut med det trots att jag har AS så länge F är snäll mot mig också, vilket han är, blir faktiskt himla irriterad när B säger att han är en toffel) att B kallar honom toffel tar jag också personligt för då känns det som om han tycker att jag är en manipulerande häxa eller nåt.
B är ändå F:s bästa vän så jag skulle aldrig säga att F "måste välja" eller nåt sånt, men jag vet inte hur jag ska få B att sluta lägga sig i vårat förhållande, om man nu kan kalla det det?

Kanske tar jag allt detta på för stort allvar?

På det du skriver tycker jag F låter som en bra fästman som talar om allt det här för dig, vissa kanske bara hade försökt ignorera det. Det tar jag som ett tecken på att han verkligen bryr sig om dig och inte vad hans kompis tycker.

B tycker jag mest låter barnslig och oförstående. Om du tar det på för stort allvar... kanske. Det är inge konstigt att du blir upprörd. Nästa gång han kommer med någon sån anmärkning till F kanske F borde säga till honom att han inte har något med ert förhållande att göra.

Jag tycker det låter som både du och F verkar ha mycket stort förstående för varandra och ha ett väldigt bra förhållande. Så då ska inte B komma och lägga sig i det.

Sökaren skrev:B håller ofta på och antyder att F borde ha en flickvän som inte är så o-social, vaga antydningar om att han borde följa med på strippklubbar och annat som jag inte skulle gilla om han gjorde, säger att F är en toffel bara för att han ofta tar hänsyn till mig och är snäll

Sökaren skrev:Kanske tar jag allt detta på för stort allvar?

Du, somligt bör man ta på stort allvar, och detta är något sådant (anser jag). Det är sjukt respektlöst att säga sådär. Jag hade själv inte tagit det personligt och blivit ledsen, eftersom jag oftast skiter i vad folk tycker, men jag hade nog ändå påtalat B om att han går över gränsen och bör hålla såna tankar/känslor för sig själv.

Kanske läge för F att plocka bort B ur vänkretsen?
Det bästa är om du kan F att ta itu med detta. Alternativt gå på B direkt, förutsatt att F är med på det.