Det har inte undgått mig att det finns fler här än jag på detta forum som lider av sömnstörningar (oregelbunden sömn/ svårt att somna i tid/ orolig sömn etc.)

Detta har, för mig, varit ett väldigt handikapp i föräldrarollen.
När man bara har sig själv att tänka på så kan man ju acceptera sin dygnsrytm, men det går ju liksom inte lika bra om man har ett litet barn att ta hand om på dagarna.

Ni andra AS-föräldrar; hur har detta fungerat för er?

Såg någon sömforskare eller om det var en sömnläkare som sade att powernaps kunde vara en ersättning för sömn som är förlorad i slutet av sömncykeln, dvs vanligen det man sover på morgonen.
Antar att förebyggande powernaps inte blir samma sak men det vet jag inte.
Är man trött så kan man gott sova tycker jag

Vi har löst det så att jag är uppe på nätterna och min fru på dagarna och när hon är på jobbet och dottern på dagis sover jag

Chilehead skrev:Vi har löst det så att jag är uppe på nätterna och min fru på dagarna och när hon är på jobbet och dottern på dagis sover jag

Så hade jag velat ha det. Men min fru hade aldrig gått med på det. Hon hade sagt "då träffas man ju aldrig", "då är det ingen mening att man är gift", "det blir som ett hotell", "hur går det med samlivet?".

@miss butterfly

Om jag mår bra klarar jag det. Om inte mina egna problem och oro för framtiden tynger ner mig har jag energi att fungera hyfsat på dagarna och i familjelivet.

(just nu är en tung period dock och då sover jag sämre och orkar ingenting på dagarna.)

/Barracuber

Ja du.. önskar jag hade något bra att komma med. För egen del funkar sömnen oftast bra nu för tiden utan hjälp, men mitt sömnbehov är ganska stort (ca 10-12 timmar för att känna mig utvilad som omväxling) och det leder till att jag ändå är trött för det mesta.

Min undran är lite tvärtom. Hur gör man för att orka med när ens barn har sömnstörningar? Dottern somnar kring 4 på morgonen nu, och sedan ska jag upp 6 med yngsta dottern. Det bjuder på vissa problem.

Men, vad gör man? Såhär är det just nu. Förhoppningsvis blir det bättre sedan.

Jag hoppas att det finns en lösning för er som lider av detta, för jag är fullt medveten om hur oerhört påfrestande det kan vara för kropp och själ att inte få sin sömn.

Hej missbutterfly!

Nu är mina bägge grabbar 20 år fyllda, men det var inga problem alls för mig med min dygnsrytm när de var små. Jag har alltid varit väldigt mycket "nattmänniska", och jag har alltid kunnat vila effektivt. Och de var dessutom väldigt "lättsomnade", var inte vakna länge alls på nätterna efter att de fått sin välling och blivit bytta på.

De där sömnstörningarna jag får då och då nuförtiden är av andra orsaker, som då så klart inte har med mina grabbar att göra.