Hur ser ni på diagnosen Aspergers syndrom?

Klassar ni den som en sjukdom? Eller som ett funktionshinder? Ett syndrom? Ett handikapp? En gåva? En personlighetstyp? En knippe egenskaper?

Jag frågar av ren nyfikenhet och för att jag själv är lite begreppsförvirrad. Ett tillstånd som finns med i diagnosmanualer borde väl kunna klassas som sjukdom? Å andra sidan är det ju så mycket med AS som inte är sjukt, snarare tvärtom.

AS är för.mig funktionshindrande när det gäller sociala förmågor, i övrigt är jag rätt glad i och med att AS gett mig en hel del andra förmågor som jag har nytta av, inte minst förmågan att tänka utanför ramarna och hitta unika lösningar på problem.

Jag tycker att det till viss del är individuellt.
Fast det ÄR ju faktiskt NPF, enligt definitionen liksom.

För mig är det: Personlighetstyp, funktionshinder, gåva, egenskap.

En personlighetstyp/hjärndesign-typ med ett knippe positiva (gåvor) och negativa (hinder) egenskaper som i dagens samhälle ofta ställer till problem för personen och kan bli ett funktionshinder och/eller ett handikapp. Vad som är positivt/gåvor och vad som är negativt/hinder beror ju på situationen.

Absolut inte en sjukdom! Snarare att jämföra med att en storvuxen person kan bära mer och nå högre än en småvuxen medan medan den småvuxna i stället kommer igenom det lilla hålet och är smidigare, klarar sig på mindre mat... Egenskaper helt enkelt.

Vi är en av de människotyper som krävs för att världen ska fungera. Vi har alla (alla människor) olika specialiteter!

För mig är min AS mer ett hinder än en tillgång. Det låser sig helt åt mig.

Jag tror nog att jag ser as mest som en tillgång och adhd som mest ett hinder men samtidigt så gick det pissigt att prata med doktorn när jag skulle ha allergimedicin och så har jag massor av bra idéer jämt som jag tillskriver adhd:n så...

Men praktiskt så har jag precis glömt maten ute i flera timmar efter handling (en hel del fryst ) på golvet i köket för att jag hoppade direkt i duschen för att jag hade ett larm på det och var så rädd att glömma bort det som jag gjort i några dagar...

(Kan ju tillägga att jag normalt inte har problem med hygienen men började med 2011 års bokföring (har en liten webbutik) i förrgår... En viss stress inför deklarationen mao. Har inte gjort ett skit sedan förra deklarationen.. Hoppas att ingen från skatteverket läser här! Fattar inte varför jag inte gjort något tidigare och känner mig som en total idiot!! Jag tycker ju att det är lätt och till och med roligt att sortera ihop alla papper (500st?, 2 fulla pärmar har jag precis satt dem i iaf.) och att få ordning på allt! Så varför inte göra det innan sista sekunden?!?!?!?!?)

Sofia75 skrev:Hoppas att ingen från skatteverket läser här!

Det är inget olagligt att vara sen med bokföringen. I värsta fall kan du lämna in en deklaration med nollor och sedan lämna in en rättelse.

Igångsättningssvårigheter är inget vidare, en klar nackdel med AS.

Miche skrev:

Sofia75 skrev:Hoppas att ingen från skatteverket läser här!

Det är inget olagligt att vara sen med bokföringen. I värsta fall kan du lämna in en deklaration med nollor och sedan lämna in en rättelse.

Igångsättningssvårigheter är inget vidare, en klar nackdel med AS.

Men enligt lagen ska man bokföra löpande, ju... Tror inte att de menar att jan 2011 ska bokföras i april 2012 då...

Jag har förresten en rättelse för 2006 eller 2007 liggandes någonstans som jag inte skickat in... (Och en liten summa moms tillbaka snurrar runt i bokföringen och stör. Borde göra det också.)

Nej, det är ju inget vidare. Sen kan jag inte riktigt avgöra vad som är as eller adhd heller. Det är ju inte två skilda saker. Det är väl enklast att säga npf helt enkelt. Men nu pratar vi ju as såklart.

(Tog faktiskt tag i/drog igång en del saker de dagar jag provade ADHD medicin. Det blir spännande att de vad som händer när jag börjar på riktigt!)

Jag har rätt svårt att formulera hur jag ser på AS, kanske som en vagt definierad samling egenskaper, positiva och negativa, ur vilka man valt ut ett par som extra tongivande för att kunna sätta en diagnos.

Jag ser definitivt inte AS som en gåva. Tvärtom. Tänker ofta att det är en smutsig sjukdom eller defekt som jag helst hade varit utan.

Medfödda funktionshinder ska finnas med i diagnoshandböcker, och det är därför AS finns där.

Så ser jag också på AS. Även om funktionsnivån också är beroende av ens omgivning och av tilläggsproblem man kan ha drabbats av under livets lopp, kanske även de på grund av olämplig omgivning, så kan där också finnas genuina funktionsnedsättningar i botten. Vad en del av oss, som anser sig förskonade från sådana och inte kan tänka längre än till sig själva, än säger.

Och även om forskningen är patetiskt efter i att ringa in många drag eller förstå vissa grundläggande strukturer i kompotten. (Kanske delvis av brist på forskare som själva har AS.)

På ett vis.

På ett annat vis är det ett sätt eller en samling sätt att vara kopplad i nerver och kroppskemi, ungefär. Men det kan man lämpligen kalla "aspighet" eller något annat, så att man inte blandar ihop det med diagnosen. Vilket är just vad många gör (blandar ihop).

Naturligtvis blir det då fler som är "aspiga" än som kan diagnosticeras med AS, eftersom funktionssättet inte nödvändigtvis måste medföra funktionshinder. Det blir givetvis också svårare att avgränsa – dels eftersom det gäller så många drag, dels eftersom det rimligen inte finns några klart avgränsade "sätt att vara kopplad" utan det går in i vartannat, dels eftersom de båda föregående sakerna gör att man ofrånkomligen blir oense om vad som är vad.

Det jag har är en sjukdom och det står Aspergers syndrom och ADD + DCD i journalen. Jag kan vara feldiagnosticerad, misstänker paranoid schizofreni, narcissistisk ps och reumatism samt autismspektrumstörning annan än AS. Bland annat.

Den AS jag ser hos många som skriver här räknar jag som funktionshinder.

Delvis funktionshinder, delvis personlighetsvariant, delvis en knippe egenskaper.

Knappast sjukdom eller störning.

Ett annat sätt att tänka och fungera. Lika mycket ett funktionshinder som en tillgång, gör en varken sämre eller bättre än andra. Det som gör att det klassas som funktionshinder är samhället.
Samhället har blivit mer och mer inriktat på det sociala samspelet och att alla ska vara på ett visst sätt. Det är främst det som gör det till ett funktionshinder. Det är även dåligt för samhället då individer som hade kunnat komma till stor nytta blir mer eller mindre "bortkastade".

Vilse skrev:Klassar ni den som en sjukdom?

Definitivt inte, ser inte hur någon skulle kunna se det som det. En sjukdom vill man bota, aspergers tycker jag är en tillgång för mänskligheten.

Att vara närsynt är en defekt enligt mig att ha aspergers är däremot precis lika "normalt" som att vara neurotyp.
I en perfekt värld behövs det ingen diagnos utan då har man fått rätt förutsättningar från början att klara sig briljant i livet.

Funktionshinder

Tack för alla svar; intressant läsning.

Choklad skrev:Ett annat sätt att tänka och fungera. Lika mycket ett funktionshinder som en tillgång, gör en varken sämre eller bättre än andra. Det som gör att det klassas som funktionshinder är samhället.
Samhället har blivit mer och mer inriktat på det sociala samspelet och att alla ska vara på ett visst sätt. Det är främst det som gör det till ett funktionshinder. Det är även dåligt för samhället då individer som hade kunnat komma till stor nytta blir mer eller mindre "bortkastade".

Det får mig att tänka på en vän som får lönebidrag på grund av så kallat funktionshinder, som enbart består i att hon måste ta rast med jämna mellanrum. Det beror visserligen på en tidigare ätstörning, men att ett sådant behov av regelbundna raster ska behöva klassas som funktionshinder/-nedsättning tycker jag säger en del om just det samhälle som Choklad beskriver.

Vilse skrev:Det får mig att tänka på en vän som får lönebidrag på grund av så kallat funktionshinder, som enbart består i att hon måste ta rast med jämna mellanrum. Det beror visserligen på en tidigare ätstörning, men att ett sådant behov av regelbundna raster ska behöva klassas som funktionshinder/-nedsättning tycker jag säger en del om just det samhälle som Choklad beskriver.

Pauser borde egentligen alla ta med jämna mellanrum i sitt arbete. På gymnasiet fanns det ett tvång på rast i lektioner som översteg en viss tid för att man behövde det helt enkelt. Jag gick vanligt gymnasium så det var ingen särbehandling. Så länge folk kan sköta sitt jobb så tycker jag att de ska få ta pauser när de vill och inte enbart efter en utsatt lunch-tid.

Det är inte konstigt att psykisk ohälsa ökar hela tiden, folk har ingen tid att andas på.

Rökpauser är tydligen inget funktionshinder..

plåtmonster skrev:Rökpauser är tydligen inget funktionshinder..

Nej... men på många ställen oacceptabla.

Vilse skrev:att ett sådant behov av regelbundna raster ska behöva klassas som funktionshinder/-nedsättning tycker jag säger en del om just det samhälle som Choklad beskriver.

Förvisso. Och naturligtvis är samhällsutvecklingen horribel och inte nyttig för någon.

Men vad Choklad och otaliga andra, ursäkta, räkmackeaspergare inte vet om eller tänker på är just vad jag påpekade ovan, att AS kan yttra sig så att man är funktionshindrad i vilket samhälle som helst. Det vore tacknämligt om de kunde begripa det någon gång, eftersom deras propaganda kan leda till att de som är det får ännu mindre hjälp än den redan helt otillräckliga de får nu. Och blir ännu sjukare av det än vad de redan blir.

Zombie skrev:Men vad Choklad och otaliga andra, ursäkta, räkmackeaspergare inte vet om eller tänker på är just vad jag påpekade ovan, att AS kan yttra sig så att man är funktionshindrad i vilket samhälle som helst. Det vore tacknämligt om de kunde begripa någon gång, eftersom deras propaganda kan leda till att dessa får ännu mindre hjälp än den redan helt otillräckliga de får nu.

Precis som det kan bli för NT som kan få diagnoser så som depression när de inte längre orkar handskas med sina problem.

Folk ska få hjälp så mycket de behöver, det jag menar är att det ska förebyggas med hjälp av ett bra samhälle så egenheter inte yttrar sig som problem lika ofta. Därmed skulle det inte behövas hjälp till lika många. Men det är klart att alla som behöver hjälp ska få den.

Jag klassar det som en gåva.

Jag har lärt mig att leva med och "tona ner" svårigheterna och njuta av styrkorna.

Choklad, bra ambition. Men jag syftar på genuina funktionshinder på grund av AS hos i övrigt friska personer – alltså problem som inte har någon motsvarighet hos friska personer utan AS. (Med "friska" menar jag här varken sjuka, personlighetsstörda, funktionshindrade eller fan och hans mormor.) Det ni behöver förstå är att sådant finns.

Ett par andra saker åtminstone många av er behöver förstå är dels hur mycket en diagnos kan göra för många människors förståelse och acceptans av sig själva; dels att vi aldrig inom överskådlig framtid kommer att få ett samhälle där ens i närheten av var och en duger som den är utan etikett eller någonting, så att på ett naivt sätt plädera för det kommer att göra folk illa istället.

Choklad skrev:

plåtmonster skrev:Rökpauser är tydligen inget funktionshinder..

Nej... men på många ställen oacceptabla.

Poängen är att rök-ovanor är okej. Medan andhämtning / paus inte är det. Sen att man förbjudit rökning nästan överallt ändrar inte det faktum att man värderat dessa på så olika sätt.

@Zombie, Folk har olika behov helt enkelt.

plåtmonster skrev:@Zombie, Folk har olika behov helt enkelt.

Svar på vad? Få saker är mer självklara för mig.