rdos skrev:

Angelic Fruitcake skrev:Statistiskt sett håller inte par-relationer.

Beror på var och när man gör statistiken. Gör du den i dagens västerland så är det många parrelationer som inte håller, men gjorde du den för 100 år sedan så hade du fått helt andra resultat. Det är lite så att om man inte tror att en relation håller så bryr man sig inte, och då håller den inte heller. Det behövs lite engagemamg för att det ska hålla.

Det var för att kvinnan var omyndig för 100 år sedan. Först var fadern myndig över kvinnan, sedan när hon gifte sig blev hennes make hennes förmyndare.

Vad det verkar krångligt att få sig lite kn*lla numer, eller är det bara jag som gillar lite simpelt men hederligt rumlande i sänghalmen...

antonius skrev:Vad det verkar krångligt att få sig lite kn*lla numer, eller är det bara jag som gillar lite simpelt men hederligt rumlande i sänghalmen...

Det finns appar för det numera för att hitta någon att få till det med.

Angelic Fruitcake skrev:

rdos skrev:

Huggorm skrev:Att man bara har en enda partner åt gången, men byter ibland. Normal alltså.

Jo, och använder man dessuton den termen så kan man nästan utgå ifrån att det är en person som kommer att byta partner oxå. Säger man bara att man är monogam så antar man snarare att det är en person som normalt inte kommer att byta partner, men som inte kan eller vill praktisera polyamorösitet.

Jag tycker att det är ärligare och mer realistiskt att säga "seriemonogam" i så fall. Statistiskt sett håller inte par-relationer. Annars skulle majoriteten av alla människor vara tillsammans med sin första flickvän/pojkvän. Att säga att monogam betyder "för evigt" gör ordet till ett löfte som väldigt få människor kan hålla.

Den enda pojkvännen jag någonsin har haft dog i april och honom hade jag känt i 10 år. Så jag antar att jag inte ser mig som seriemonogam, snarare mycket seriös och noggrann. Tills döden skiljer oss åt.. bokstavligen.

Herregud, jag låter som en katolsk änka från 1800tals filmer.. nåväl.

slackern skrev:

rdos skrev:

Angelic Fruitcake skrev:Statistiskt sett håller inte par-relationer.

Beror på var och när man gör statistiken. Gör du den i dagens västerland så är det många parrelationer som inte håller, men gjorde du den för 100 år sedan så hade du fått helt andra resultat. Det är lite så att om man inte tror att en relation håller så bryr man sig inte, och då håller den inte heller. Det behövs lite engagemamg för att det ska hålla.

Det var för att kvinnan var omyndig för 100 år sedan. Först var fadern myndig över kvinnan, sedan när hon gifte sig blev hennes make hennes förmyndare.

Det låter som en efterkonstruktion utan praktisk betydelse. De flesta ur den äldre generationen som jag känner / känt och som levt ihop hela livet gjorde det inte av tvång utan för att de trivdes med varandra. Visst fanns det skit då oxå, men det var inte så vanligt. Att så många parrelationer havererar idag är för att man inte lägger ned någon som helst energi på förhållanden, utan bara går vidare när det är något som inte passar. Det vore utmärkt om sådana personer identifierade sig som "seriemonogama" så det gick att undvika dem som pesten.

JaneLane skrev:Den enda pojkvännen jag någonsin har haft dog i april och honom hade jag känt i 10 år. Så jag antar att jag inte ser mig som seriemonogam, snarare mycket seriös och noggrann. Tills döden skiljer oss åt.. bokstavligen.

Herregud, jag låter som en katolsk änka från 1800tals filmer.. nåväl.

JaneLane skrev:Den enda pojkvännen jag någonsin har haft dog i april och honom hade jag känt i 10 år. Så jag antar att jag inte ser mig som seriemonogam, snarare mycket seriös och noggrann. Tills döden skiljer oss åt.. bokstavligen.

Bortsett från att pojkvännen dog så kunde det nästan ha varit jag som skrivit detta. Hittar jag en så håller jag fast vid den. To the bitter end.

antonius skrev:Vad det verkar krångligt att få sig lite kn*lla numer, eller är det bara jag som gillar lite simpelt men hederligt rumlande i sänghalmen...

Ska du gå på krogen, gå på nåt vanligt ställe där det inte går massa folk med feministiska åsikter och konstiga idéer om kön och genus. Då slipper du strula med sånt

JaneLane skrev:

Angelic Fruitcake skrev:

rdos skrev:
Jo, och använder man dessuton den termen så kan man nästan utgå ifrån att det är en person som kommer att byta partner oxå. Säger man bara att man är monogam så antar man snarare att det är en person som normalt inte kommer att byta partner, men som inte kan eller vill praktisera polyamorösitet.

Jag tycker att det är ärligare och mer realistiskt att säga "seriemonogam" i så fall. Statistiskt sett håller inte par-relationer. Annars skulle majoriteten av alla människor vara tillsammans med sin första flickvän/pojkvän. Att säga att monogam betyder "för evigt" gör ordet till ett löfte som väldigt få människor kan hålla.

Den enda pojkvännen jag någonsin har haft dog i april och honom hade jag känt i 10 år. Så jag antar att jag inte ser mig som seriemonogam, snarare mycket seriös och noggrann. Tills döden skiljer oss åt.. bokstavligen.

Herregud, jag låter som en katolsk änka från 1800tals filmer.. nåväl.

Får verkligen beklaga sorgen, måste vara hemskt. Men under all den tiden ni nu fick tillsammans, du funderade aldrig hur en annan partner kunde vara, jag menar du måste ju ha tjejkompisar som hunnit byta partner ett par tre gånger på den tiden och diskuterat dem (tjejer pratar ju om sina killar, eller hur)?

antonius skrev:Vad det verkar krångligt att få sig lite kn*lla numer, eller är det bara jag som gillar lite simpelt men hederligt rumlande i sänghalmen...

Börja med "Kärleken" så kommer "kn*lla" följa. Det kan funka åt andra hållet också men det är inte lika säkert.

(För det är 2 olika saker)

Moggy skrev:

antonius skrev:Vad det verkar krångligt att få sig lite kn*lla numer, eller är det bara jag som gillar lite simpelt men hederligt rumlande i sänghalmen...

Ska du gå på krogen, gå på nåt vanligt ställe där det inte går massa folk med feministiska åsikter och konstiga idéer om kön och genus. Då slipper du strula med sånt

Går inte på krogen längre eftersom jag går på smärtstillande hela tiden och då går det inte så bra ihop med alkohol och vara nykter på krogen gör bara att man känner sig obekväm, samt att jag mår inte så bra av sprit heller numer. Dessutom de i min ålder har jag inget gemensamt med, musik och så och de yngre som jag har mer liknande smak som, vill inte veta av en i deras ögon åldring som moi, så jag får hålla tillgodo med några gamla KK då och då...

antonius skrev:

JaneLane skrev:

Angelic Fruitcake skrev:
Jag tycker att det är ärligare och mer realistiskt att säga "seriemonogam" i så fall. Statistiskt sett håller inte par-relationer. Annars skulle majoriteten av alla människor vara tillsammans med sin första flickvän/pojkvän. Att säga att monogam betyder "för evigt" gör ordet till ett löfte som väldigt få människor kan hålla.

Den enda pojkvännen jag någonsin har haft dog i april och honom hade jag känt i 10 år. Så jag antar att jag inte ser mig som seriemonogam, snarare mycket seriös och noggrann. Tills döden skiljer oss åt.. bokstavligen.

Herregud, jag låter som en katolsk änka från 1800tals filmer.. nåväl.

Får verkligen beklaga sorgen, måste vara hemskt. Men under all den tiden ni nu fick tillsammans, du funderade aldrig hur en annan partner kunde vara, jag menar du måste ju ha tjejkompisar som hunnit byta partner ett par tre gånger på den tiden och diskuterat dem (tjejer pratar ju om sina killar, eller hur)?

Tack hjärtat.

Nej, bara han. Jag tyckte mest synd om mina vänner med sina ytliga förhållanden. Att dom inte kände kärleken så starkt till en person så som jag gjorde. Hans karaktär var hela min värld.

Varje fredag köper jag en bukett med blommor och sitter vid hans grav. När han dog så dog jag med, på ett sätt.

Jag diskuterade aldrig min relation med mina väninnor. Jag funkar inte så. Finner inget nöje i andras skvaller heller. En relation ska vara mellan fyra ögon endast.

kullan skrev:

JaneLane skrev:Den enda pojkvännen jag någonsin har haft dog i april och honom hade jag känt i 10 år. Så jag antar att jag inte ser mig som seriemonogam, snarare mycket seriös och noggrann. Tills döden skiljer oss åt.. bokstavligen.

Bortsett från att pojkvännen dog så kunde det nästan ha varit jag som skrivit detta. Hittar jag en så håller jag fast vid den. To the bitter end.

En bra kvinna

@JaneLane, Kännner du inte behov av någon partner att vara med? Förvisso är säkert din fd pojkvän jättebra men någon som lever kanske behövs också?

I 10 år valde jag att leva ensam, cynisk och helt på det klara med att riktig kärlek inte existerade.
Sen träffade jag min fästman, han hade varit ensam i 30 år, väntade på den stora kärleken, och så startade jag spela WoW på US server.
Vi spelade ihop, och det hela gick med en otrolig hastighet, vi var tvillingsjälar, totalt besatta av varandra, ingen rädsla för att besattheten fanns där heller, han tapetserade sitt sovrum med bilder av mig, dyrkade mig, kunde sitta och titta i timmar på mitt ansikte för att sedan tala om hur vacker jag var.
Vi var kompatibla på exakt allt vi kunde hitta att ta upp, kärleken kom som en tornado för oss bägge, hur kunde detta vara möjligt? en dröm?
Ingen av oss ville vakna, och vi konstaterade att vi var varandras stora kärlek.
Allt vackert romantiskt var som en tidvåg som forsade fram och drog med sig allt i en svindlande kärlekshistoria.
Planer för framtiden, dagen vi skulle mötas första gången IRL på Boston flygplats för att hålla om varandra och den efterlängtade första kyssen.
Tidpunkt för förlovning, våren 2016, en diamantring skulle det vara.
Gifta oss 2016 hösten, i Sverige, efter han flyttat hit, https://www.youtube.com/watch?v=tCV38cF9Hg0
en låt han ville dela med mig.
Vi skulle ta hand om varandra om någonting hände.
Köpte flygbiljetter och datumet fanns äntligen där.
27 timmar senare dog han oväntat, hjärtat orkade inte.
Jag reser till USA senare i år, för att ta hans aska till Cape Cod, det vackraste stället han visste.
Kommer sätta en ros där, och tala om att jag fortfarande räknar dagarna till vi möts

JaneLane skrev: När han dog så dog jag med, på ett sätt..

Det kan man också uppleva i en vänskap , när en vän man tyckte om plötsligt dör

Jag har haft en bästa vän som dött, två mycket nära vänner som dött(en av dem bodde jag ihop med)
mina föräldrar som dött, ingen av dessa kom ens i närheten av den smärta som när Chris dog, jag hade dött av undernäring om inte en person tagit hand om mig, jag slutade äta helt, det tar 14 dagar att dö då, jag var på min 4 dag då jag fick hjälp.
Jag vill inte leva längre, men min lust att leva har aldrig varit stark, bortsett från den tid vi fick tillsammans, då ville jag verkligen leva länge.

Jag förstår att du haft en nära vän som gått bort, och jag känner med dig, min tid har frusit fast, jag står kvar i just efter beskedet.

Intressanta historier, även om de är så sorgliga. Jag som nästan börjat tro att alla nuförtiden var seriemonogama lycksökare.

Själv väntade jag i min ungdom i 10 år på en tjej innan jag gav upp. Tills döden skiljer oss åt är mitt motto oxå. Det är inte bara en floskel som för de flesta andra.

Athena skrev:Jag förstår att du haft en nära vän som gått bort, och jag känner med dig, min tid har frusit fast, jag står kvar i just efter beskedet.

Jag har en nära vän som gick bort i tsunamin 2004 var jobbigt i början eller då sörjde jag, men sorgen bleknar bort.

Ja om inte jag bleknar bort före....

Athena skrev:Ja om inte jag bleknar bort före....

Det vore ju i och för sig trist.

Jag skulle må bättre om du B-tagga mig så jag fick ganka dig lite,
Tack för omtanken, jag dör inte, verkar som jag kommer överleva varenda människa

Athena skrev:Jag skulle må bättre om du B-tagga mig så jag fick ganka dig lite,
Tack för omtanken, jag dör inte, verkar som jag kommer överleva varenda människa

Hur skulle du kunna ganka mig i sådana fall?

Jag vet inte hur gammal du är, men jag tror inte att du kommer att överleva alla, ibland dör folk av som flugor i ens bekantskapskrets, det går som toppar och dalar. Men det gör ont när någon nära vän går bort.