Hur hanterar ni trotsiga barn?

Alla frågor om Asperger i relation till barn och/eller föräldrarollen.

 Moderatorer: Alien, marxisten, atoms

Hur hanterar ni trotsiga barn?

Inläggav vallesmamma » 2010-05-15 18:17:07

Det är min fråga?

Vår son som är 4 på sin topp nu av trots. Han trotsar mig mest och jag klarar det inte alls bra. Hämtning från dagis tar oftast en timme innan vi ens hunnit halvvägs hem! Vi ska träffa LSS på Kommunen på måndag. Min kurator och arbetsterapeut ska vara med.
vallesmamma
 
Inlägg: 918
Anslöt: 2010-01-05
Ort: Luleå

Inläggav Parvlon » 2010-05-15 18:28:42

Låt han gå själv.
Parvlon
Förhandsgranskad
 
Inlägg: 14530
Anslöt: 2006-07-28
Ort: ∴ℜ∴Ψ∴ℜ∴

Re: Hur hanterar ni trotsiga barn?

Inläggav tveskägg » 2010-05-15 20:44:18

vallesmamma skrev:Han trotsar mig mest och jag klarar det inte alls bra. Hämtning från dagis tar oftast en timme innan vi ens hunnit halvvägs hem!

Vad är det som händer rent konkret, att han springer tillbaka?
tveskägg
 
Inlägg: 600
Anslöt: 2009-08-21

Inläggav Ayhanza » 2010-05-15 21:31:02

Hej, mina ungar har av någon suspekt anledning aldrig trotsat sådär väldans mycket. Busar mest lite och stojjar runt lite kanske.

Men om du förklarar mer vad han gör för att förhindra hemgåendet osv så kan jag försöka tipsa.. jag har trots allt inte själv all energi i världen så nog har jag endel knep för mig.
Ayhanza
f.d Lilith
 
Inlägg: 267
Anslöt: 2007-08-30
Ort: En stad i Småland

Inläggav alfapetsmamma » 2010-05-15 22:11:30

Jag rekommenderar läsning av Explosiva barn av Ross Greene och Problemskapande beteende vid utvecklingsmässiga funktionshinder, av Bo Hejlskov. Vare sig man har bokstaviga barn eller ej, råden är så bra att de är helt allmängiltiga, om än nödvändigare vid bokstäver hos barnen (eller föräldrarna).
alfapetsmamma
 
Inlägg: 7383
Anslöt: 2008-05-03

Inläggav vallesmamma » 2010-05-16 8:48:17

Hej, vår son vägrar gå, han ska prompt bli buren hem och det orkar inte jag eftersom han väger 16 kg och vi har en 15 minuters väg att gå... Ibland springer han tillbaka till dagis men oftast blir det strejk då vi precis lämnat dagis bakom oss. Då sätter han sig ner och vägrar gå. Jag vet att han är trött MEN när det är hans pappa som hämtar följer han snällt med!
vallesmamma
 
Inlägg: 918
Anslöt: 2010-01-05
Ort: Luleå

Inläggav tveskägg » 2010-05-16 13:55:47

vallesmamma skrev:Då sätter han sig ner och vägrar gå.

Vad händer om du fortsätter gå 100 m och väntar på honom där?
tveskägg
 
Inlägg: 600
Anslöt: 2009-08-21

Inläggav Ayhanza » 2010-05-16 14:23:42

JAg kan börja med det lilla.. försöket att hota med barnvagn kanske.. det gjorde jag eller ja.. jag gav alternativet.. ok fine om du inte vill gå får du åka vagn.. välj! man kan spänna fast gastande ungar i barnvagn.. inte jättesnällt men troligen lär man sig snabbt hur värdelöst det är att sitta i den jäkla vagnen och då går hyfsat snällt.. det funkade på mina ungar, båda två!

nu vet jag inte ålder på den lille figuren,men att cykla trehjuling till dagis kanske funkar? jätteskojjigt ju!


har du provat att sätta dig brevid honom på marken och sura själv? endel ungar finner det VÄLDIGT märkligt och slutar med sitt eget märkliga beteende..
Ayhanza
f.d Lilith
 
Inlägg: 267
Anslöt: 2007-08-30
Ort: En stad i Småland

Inläggav barracuber » 2010-05-16 14:31:56

Jag kanske inte ska uttala mig för mina barn var aldrig jobbiga när dom var små. De har fortfarande inga direkta NPF-symptom trots att jag själv har det.

Men rent generellt. Om barn blir så där spattiga och springiga brukar det hjälpa att kollra bort dom. Avleda tankar och uppmärksamhet på något annat .

Vad brukar ni göra tillsammans som ni tycker är kul? Gå i skogen, leka i sängen, titta på film, läsa sagor, spela spel, äta, slappa, prata? Locka honom men det han gillar bäst att göra hemma.

"När vi kommer hem, då kan vi fika, sen kan vi titta på Tintin, sen kan vi spela spel, och sen är det dags för kvällsmat och sedan sova!"

Då kanske han får tankarna på annat.

Man måste skapa sig roliga avbrott och ha roliga saker att se fram emot. Så livet inte bara blir transportsträckor.

EDIT: Ovanstående bygger på att du öht kan prata med honom, att det går att få honom att lyssna. Om han vägrar vara still och vrider sig som en fisk om du försöker plocka upp honom är det svårare. Jag tror mycket på att bygga upp relationer med barn med hjäp av lugn beröring. Det går nog inte att vara förälder och barn utan att båda känner sig trygga i beröring. I min familj gillar de andra (inte jag dock) att "killa ryggen" osv. Däremot är jag ganska gosig av mig och har alltid gosat mycket med barnen under uppväxten. Kan du få honom dit att du kan krama, klappa och killa honom utan att han går undan då har du kommit en bit på vägen. Sedan kan du börja plocka upp honom och locka med roliga saker.
barracuber
 
Inlägg: 11000
Anslöt: 2007-02-11
Ort: Västsverige

Re: Hur hanterar ni trotsiga barn?

Inläggav Watkins » 2012-03-05 23:36:39

alfapetsmamma skrev:Jag rekommenderar läsning av Explosiva barn av Ross Greene och Problemskapande beteende vid utvecklingsmässiga funktionshinder, av Bo Hejlskov.


Tusen tack för tipsen! Jag hade tänkt skapa en ny tråd där jag ber om tips om sådana böcker, men det lönade sig att kolla en massa gamla trådar först. Mitt barn trotsar inte, men om jag förstått rätt kan det vara bra att ändå använda sådan pedagogik, speciellt om man har AS. I vilket fall tror jag att det skulle vara bra för mig. Jag ska försöka bli så bra att jag kan ta hand om mitt barn på egen hand, vilket jag har svårt med i dagsläget.
Watkins
 
Inlägg: 117
Anslöt: 2012-02-26

Re: Hur hanterar ni trotsiga barn?

Inläggav lasseivägen » 2012-03-06 0:38:04

25 år sen sist, men jag tror jag oftast lyckades med konststycket att vända situationen tottalt.

Satte mig ner på marken, krävde att bli buren av barnet.
Hittade på något totalt annorlunda mot den vanliga rutinen. sa att nu måste vi gå baklänges hela vägen hem, hade fått ett brev från tomten som sade att vi måste, annars inga julklappar. Efter 30meter tröttnar barnet och går hemåt, med funderingar om tomten
Alltså improvisera, det som dyker upp i din trötta hjärna, låt det bli det som triggar det annorlunda. Barn är så förutsebara i sin oförutsägbarhet.
Man får hitta det som bryter deras invanda tänkande, och hitta något som distraherar och sätter deras fantasi i rörelse. Sedan är det rena transportsträckan hem.
Jag har fortfarande som 64 åring, lätt att distrahera bort barns envishet. Tror att det beror på att min AS hjärna fortfarande har massor av barnslighet i sig.
lasseivägen
 
Inlägg: 4796
Anslöt: 2009-07-20
Ort: På havet kaparkapten inte Rövare

Re: Hur hanterar ni trotsiga barn?

Inläggav Iridia » 2012-03-06 1:35:03

Coolt! Du är full av bra idéer idag, Lasse! :)

Själv undviker jag dom bara. Vilket lättare när man inte har några själv...
Iridia
 
Inlägg: 4618
Anslöt: 2011-09-22

Re: Hur hanterar ni trotsiga barn?

Inläggav Abbreviation » 2012-03-07 17:51:47

Jag hade burit barnet i ergonomisk bärsele eller sjal, då är 15 kg inget problem. I övrigt rekommenderar jag Jesper Juuls böcker.

Att vilja vli buret brukar bero på närhetsönskan. Att tvinga, hota eller bete sig som en unge själv tror jag knappast är bra i en sådan situation. Barn "trotsar" inte, de uttrycker behov, om man fokuserar på att lösa de behoven istället för att få barnet att lyda lär både barn och förälder må bättre.
Abbreviation
 
Inlägg: 3384
Anslöt: 2010-10-15
Ort: Pajala

Re: Hur hanterar ni trotsiga barn?

Inläggav Angelic Fruitcake » 2012-03-07 18:17:45

Abbreviation skrev:Jag hade burit barnet i ergonomisk bärsele eller sjal, då är 15 kg inget problem. I övrigt rekommenderar jag Jesper Juuls böcker.

Att vilja vli buret brukar bero på närhetsönskan. Att tvinga, hota eller bete sig som en unge själv tror jag knappast är bra i en sådan situation. Barn "trotsar" inte, de uttrycker behov, om man fokuserar på att lösa de behoven istället för att få barnet att lyda lär både barn och förälder må bättre.


Hehe, nu håller jag med dig helt. Men om man inte orkar kan man faktiskt göra som Juul själv rekommenderar och prata med barnet om en lösning. Det gör jag ofta - stannar säger "oj, men jag orkar verkligen inte bära dig nu, ska vi sätta oss och vila en stund då eller kan du gå själv en bit till?" Standardsvar: "Nej, bär mig!". Och om jag faktiskt inte kan så sätter jag mig ner då och säger "okej då vilar vi en stund så får vi se hur det känns sen". Det händer att vi får stanna och jag får ett barn i knät, och då var det ju det som behövdes. Ofta kan det vara ett allmänt missnöje bara, och då blir han istället otålig och säger "Okejdå, kom nu så går vi", för att egentligen vill han gå hem.

Men jag tror också sä här; att om man bär sina barn mycket hemma och låter dem sitta i knät eller sova bredvid en när de vill, då minskar risken för konflikter när man ska från punkt a till b. Troligtvis har barnet upptäckt att sannolikheten för att bli buren är större om man faktiskt ska någonstans. Om de får bäras när man bara är stilla kanske det inte blir så viktigt att bäras till dagis och hem.

Men om det finns autism med i bilden kan det ju vara så att det är ångest över att gå från en aktivitet till en annan. Då kanske barnet vill bli buren pga det. Men det finns ju sätt att mildra även sådana känslor, förutom att bära.
Angelic Fruitcake
 
Inlägg: 3353
Anslöt: 2010-05-21
Ort: Täby

Re: Hur hanterar ni trotsiga barn?

Inläggav Abbreviation » 2012-03-07 19:33:09

Angelic Fruitcake skrev:Hehe, nu håller jag med dig helt. Men om man inte orkar kan man faktiskt göra som Juul själv rekommenderar och prata med barnet om en lösning. Det gör jag ofta - stannar säger "oj, men jag orkar verkligen inte bära dig nu, ska vi sätta oss och vila en stund då eller kan du gå själv en bit till?" Standardsvar: "Nej, bär mig!". Och om jag faktiskt inte kan så sätter jag mig ner då och säger "okej då vilar vi en stund så får vi se hur det känns sen". Det händer att vi får stanna och jag får ett barn i knät, och då var det ju det som behövdes. Ofta kan det vara ett allmänt missnöje bara, och då blir han istället otålig och säger "Okejdå, kom nu så går vi", för att egentligen vill han gå hem.

Men jag tror också sä här; att om man bär sina barn mycket hemma och låter dem sitta i knät eller sova bredvid en när de vill, då minskar risken för konflikter när man ska från punkt a till b. Troligtvis har barnet upptäckt att sannolikheten för att bli buren är större om man faktiskt ska någonstans. Om de får bäras när man bara är stilla kanske det inte blir så viktigt att bäras till dagis och hem.

Men om det finns autism med i bilden kan det ju vara så att det är ångest över att gå från en aktivitet till en annan. Då kanske barnet vill bli buren pga det. Men det finns ju sätt att mildra även sådana känslor, förutom att bära.

Jag kunde inte utveckla mer för jag låg och ammade men det behövdes ju inte för det gjorde du så bra! Jag tror också på att bära mycket och vara nära. Bär mitt barn stora delar av dagen, samsover och har honom oftast hos mig. Jag tror det skapar trygga barn.
Abbreviation
 
Inlägg: 3384
Anslöt: 2010-10-15
Ort: Pajala

Re: Hur hanterar ni trotsiga barn?

Inläggav Nefarious » 2012-03-07 19:37:48

Kloka kvinnor. :-)154
Nefarious
 
Inlägg: 3593
Anslöt: 2010-10-02
Ort: Svíþjóð

Re: Hur hanterar ni trotsiga barn?

Inläggav tttessan » 2012-03-07 21:56:33

Jag har själv en son på 3,5 år som "inte orkar gå" när man ska från A till B och har lite bråttom. Han är på gång för utredning inom NPF, och även om denna tråd är full av underbara tips så skulle inget av dem fungera på min son. Bärsele hatade han som spädbarn och skulle göra honom vansinnig eftersom han inte gillar närhet. Skoja och be om att bli buren av honom skulle bara göra att han än mer intensivt bad om att bli buren eftersom fokus flyttades från honom. Locka med tomten skulle göra att han tjatade om jultomten HELA resten av dagen, och troligtvis även nästa.

så, vallesmamma, om din son är lika svår att avleda eller lirka med som min, ta med en sulky till dagis och så får han åka vagn hem. eller prata så mycket om allt man ser efter vägen att han glömmer bort att han går.
tttessan
Ny medlem
 
Inlägg: 2
Anslöt: 2012-03-06

Re: Hur hanterar ni trotsiga barn?

Inläggav Miche » 2012-03-07 23:12:35

Avledande manövrar funkar på de flesta barn och allra bäst om man kan göra det som annars är tråkigt till en kul grej!
Miche
 
Inlägg: 28799
Anslöt: 2009-01-08
Ort: Karlholmsbruk

Re: Hur hanterar ni trotsiga barn?

Inläggav lasseivägen » 2012-03-08 0:40:22

I Afrika bär dom barnen på detta sätt, såg det ofta under min resa i Västafrika.
Träffade en sjuksköterska från Ghana. hon hade buritt sina barnm på samma sätt här i Sverige. Barnen blir väldigt trygga.
Såg roligt ut när det var matdags, bara att dra in ungen under armen, sen var middagen serverad.
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
lasseivägen
 
Inlägg: 4796
Anslöt: 2009-07-20
Ort: På havet kaparkapten inte Rövare

Re: Hur hanterar ni trotsiga barn?

Inläggav Hundralappen » 2012-03-08 0:53:56

Kan locka med något fungera? Typ en glass när ni kommer hem?
Hundralappen
 
Inlägg: 1986
Anslöt: 2009-01-16
Ort: Landet där kropparna vissnar?

Re: Hur hanterar ni trotsiga barn?

Inläggav Miche » 2012-03-08 1:00:59

Mutor (i form av godis mm) är inget vidare, det slår bara tillbaka på en själv med tiden.

En bättre "muta" är att locka med att man gör något tillsammans med barnet som är kul (helst för båda så att det inte blir en belastning för en själv)!
Miche
 
Inlägg: 28799
Anslöt: 2009-01-08
Ort: Karlholmsbruk

Re: Hur hanterar ni trotsiga barn?

Inläggav Hundralappen » 2012-03-08 1:05:53

Menade kanske inte just nåt med socker i, bara skrev det första jag tänkte på, utan nåt barnet längtar efter att få göra där hemma :-)Happy
Hundralappen
 
Inlägg: 1986
Anslöt: 2009-01-16
Ort: Landet där kropparna vissnar?

Återgå till Barn och föräldraskap



Logga in