För att göra en lång historia så kort som möjligt... jag har ett antal diagnoser, med Boderline personlinghetsstörning, social fobi och depression som huvuddiagnoser. Bipolaritet har också nämnts men jag har inte tillräckligt starka drag för att få det på pappret så att säga.

Under tiden personlighetsstörnings-testerna gjordes så nämndes AS flera gånger om men någon utredning hanns inte med då jag skulle flytta snart efter det. Nu har det kommit upp igen och min läkare på psyk hade inte tid att prata mer om det senast vi sågs men hon sa att vi tar tag i det nästa gång vi ses. I dag var jag hos min samtalskontakt och jag nämnde en eventuell AS-utredning. Då sa hon att läkaren hade nämnt det, men att hon inte hade bestämt sig för om det skulle göras.

Läkaren sa ju till mig att det skulle göras? Hur gör jag nu, kan jag be om det igen eller blir det bara tjatigt och desperat?

Läkaren sa även till mig att jag skulle göra AS-tester på nätet för att se om det verkade passa in. Jag får höga utslag på alla tester jag har hittat (32 av 37, 145 av 159, 47 av 50 på Simob Baron - Cohen osv... ) Resultaten skulle jag skriva ut och ta med mig till nästa träff med läkaren, men nu blir jag osäker... ska jag ta med dem eller menade hon inte det egentligen? Jag fattar verkligen inte, känner mig lika förvirrad som när jag skulle förklara vad ordspråken hon rabblade betydde egentligen...

Jag tycker att du ska ta med dig papperna. Din förra läkare "lovade" ju dig en, det kan dom ju inte bara ta bort. Sen om din nya läkare inte håller med din förra, är ju det dennes problem. Om du vill ha en utredning så tycker jag att du ska påpeka det tills du får ett tydligt ja eller nej.

Jag tvivlar på att dom skulle tycka att du tjatar. Och även om de skulle tycka det så är det oproffesionellt av dom att behandla dig annorlunda pga någon eventuell personlig kännsla.

Heja dig! Du får inte höga resultat på testerna utan anledning. Och dom bad att få se testerna.

Säg till dina kontakter att du tror att du har asperger!
(antar att du är tjej pga ditt nick) Nämn också att det är vanligt att man feldiagnostiserar aspergertjejer med andra diagnoser, om du känner att de kommer tala emot det så finns det en hel del källor på nätet som du kan hänvisa till. Det är bara att googla så hittar du en del.

Just de diagnoserna du har är sådana som en hel del tjejer med aspergers fått och visat sig vara fel, just aspergers kollas det inte efter på samma sätt hos tjejer som hos killar.

Ta med dig testerna och visa, gör gärna en lista över sådant som du tycker talar för att du har aspergers. Under nästa tid så ta fram den som stöd och berätta varför du har sådana misstankar.

Tar de inte dig på allvar så säg att du inte vill riskera att bli felbehandlad pga diagnoser som kan vara felaktigt satta på grund av en missad aspergersdiagnos.

Blir det tjatigt så får det bli det, det är trots allt ditt liv det handlar om.
Ta det lugnt och hetsa inte upp dig för mycket över det, vill läkaren inte lyssna alls på dig så byt läkare.

Lycka till!

Har du din samtalskontakt på samma ställe som du har läkaren? Har du tagit reda på vad det står om saken i journalerna?

Hellre tjatig än fel eller missad diagnos. Det är resten av ditt liv det handlar om. Min erfarenhet är tyvärr att man måste tjata inom vården. Se det inte som om du tjatar utan påminner. Lycka till!!

Du som patient får tjata, det är din rättighet. Du är inte ett objekt som sjukvården styr i vilket håll den vill. Patienter har stärkt ställning inom vården, säg vad du vill och vad som känns bäst.
Håller med det som redan nämnts att känns det att saker går för sakta eller åt fel håll, säg det men om det inte hjälper; TJATA !
Jag har tung erfarenhet inom vården som personal och sporadisk erfarenhet som patient, men det är inga nyheter för mig att som patient måste man våga tjata och kräva om man inte får vård som man själv inser att vara i behov av.
Ibland måste man som patient ta fram hårdhanskar, för resurser är begränsade och är man tyst och nöjd finns det risk att de patienter som vågar slåss för sina rättigheter går före.

Jag som patient får i stort sätt vad jag vill, men jag vet ju mina rättigheter och lägger alla kort på bord direkt om det krävs. Det påverkar naturligtvis att jag känner till hur sjukvården fungerar, det är mycket lättare får mig att argumentera om det skulle behövas. Men det ska egentligen inte vara så; lika vård för alla
Lycka till med tjat

tramsmaja skrev:För att göra en lång historia så kort som möjligt... jag har ett antal diagnoser, med Boderline personlinghetsstörning, social fobi och depression som huvuddiagnoser. Bipolaritet har också nämnts men jag har inte tillräckligt starka drag för att få det på pappret så att säga.

Under tiden personlighetsstörnings-testerna gjordes så nämndes AS flera gånger om men någon utredning hanns inte med då jag skulle flytta snart efter det. Nu har det kommit upp igen och min läkare på psyk hade inte tid att prata mer om det senast vi sågs men hon sa att vi tar tag i det nästa gång vi ses. I dag var jag hos min samtalskontakt och jag nämnde en eventuell AS-utredning. Då sa hon att läkaren hade nämnt det, men att hon inte hade bestämt sig för om det skulle göras.

Läkaren sa ju till mig att det skulle göras? Hur gör jag nu, kan jag be om det igen eller blir det bara tjatigt och desperat?

Läkaren sa även till mig att jag skulle göra AS-tester på nätet för att se om det verkade passa in. Jag får höga utslag på alla tester jag har hittat (32 av 37, 145 av 159, 47 av 50 på Simob Baron - Cohen osv... ) Resultaten skulle jag skriva ut och ta med mig till nästa träff med läkaren, men nu blir jag osäker... ska jag ta med dem eller menade hon inte det egentligen? Jag fattar verkligen inte, känner mig lika förvirrad som när jag skulle förklara vad ordspråken hon rabblade betydde egentligen...

Det finns inte annat sätt att göra en att tjata

Tack för alla era svar! Jag vet ju att det är min rättighet, men landstinget fungerar inte så i praktiken och jag har jättesvårt för att tjata och ställa krav om jag inte kan göra det skriftligt. De kräver att man ringer eller tar upp det vid ett besök och det klarar jag inte av.

Nu står jag i alla fall på kö för utredning efter lite påtryckningar från närstående!

Bra att du hamnat i kö!
Ett tips angående det du skrev om att du kan ställa krav och tjata om du får göra det skriftligt; skriv ett brev i förväg som du ber läkaren läsa på nästa besök. Så har jag gjort när jag varit i liknande situation och det funkade bra.