Jag har en lite underlig grej för mej som jag gärna vill lufta här i språktråden.
När jag hälsar på någon säger jag alltid "tjenare" och aldrig "hej". Tycker ordet hej låter barnsligt och inger ett tveksamt och osäkert intryck. Men jag har uppmärksammat att med dom 10 senaste årens överklassvurmande har ordet hej återigen fått ökad popularitet till skillnad från 1980- och 90-talen då tjenare var det uttryck som användes alltsom oftast, förutom av småbarn och äldre. Tjenare låter mycket mer stabilt och tufft, ungefär som när man före du-reformens tid alltid sa god dag, vilket idag låter alltför mossigt för en ung kille som jag, brukar dock använda det i undantagsfall till mycket gamla människor som jag vet inte uppskattar ordet tjenare speciellt mycket.

Någon annan som funderat kring detta?

Man säger väll tjena?

Jag säger hej eller hallå helt enkelt. Det jag hatar mest är folk som envisas med att säga "Whats up" istället. Låter riktigt dumt tycker jag.

God dag, god morgon, god kväll, god natt. Det låter mossigt och det är uttryck jag använder. Hej och tjenare låter illa.

Ey, wzup? My dick. Brukar jag säga. Alltså hej och tja säger jag ibland.

Brukar säga allt möjligt tex Yo! fot?, walla syster, ey, brüshan, Howdy ho high on life?, läget?, Goddag, godafton, godmorgon, angenämt..... Listan är oändlig.

Förr sade jag rätt ofta halloj, men slutade med det för någon sade att det lät som i love you.

Säger allt som oftast tja, iaf till bekanta. Om det är andra unga killar så är det nog till 99% tja.

Tjena, tjenare, tja: förkortning för ungefär: "din ödmjuke tjänare", källa: SAOB

http://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%A4lsning

Saken är så att jag är jävligt dålig på att säga något av det. Folk har tom kritiserat mig för att jag aldrig hälsar när jag möter nån utan jag påbörjar snacket direkt. Det har retat gallfeber på tidigare kollegior som blivit stötta för dom tycker jag är stram. så det blir sällan jag säger vare sig hej eller tjena.

Jag ändrar hälsningsfras beroende på vem jag tilltalar.

Allt från: God dag. Till: Tjo.

EDIT: Ganska ofta hoppar jag (som kullan beskrev) över hälsningen och inleder en konversation istället.

Hälsningar är ganska onödiga egentligen.

Brukar inte heller hälsa så ofta. Bryr mig sällan vilket jag använder. Säger nog oftast "hej" eller "hallå", om det är någon jag känner bättre så kan jag slänga ur mig ett tjenare, tjena eller tja, det beror lite på stämningen/situationen och hur personen är.

En på boendet jag bodde på så var det en personal som insisterade på att hela tiden säga "tjeeeeeeenare" till mig varenda gång jag såg honom och det drev mig till vansinne för det lät som att vi var gamla goda vänner som känt varandra i flera år men vi hade nästan aldrig pratat med varandra. Snackade med en annan personal om att jag tyckte det var jobbigt och hon sa till mig att det kunde jag faktiskt inte begära att dom inte hälsade på mig för dom var faktiskt där för att arbeta och då var dom tvungna att uppföra sig och hälsa på oss. Så när det är folk jag inte känner alls blir jag väldigt irriterad när dom hälsar utan anledning.

Jag brukar inleda konversationen med att bara prata eller kanske säga "hallå".

Jag behöver bryta isen, spräcka mitt ägg på en gång. Annars förblir jag tyst och lam.

sugrövmanövern skrev:Brukar säga allt möjligt [...]

Älgknä?

nallen skrev:

sugrövmanövern skrev:Brukar säga allt möjligt [...]

Älgknä?

Inte omöjligt! Älgknä™

LarNor skrev:Brukar inte heller hälsa så ofta. Bryr mig sällan vilket jag använder. Säger nog oftast "hej" eller "hallå", om det är någon jag känner bättre så kan jag slänga ur mig ett tjenare, tjena eller tja, det beror lite på stämningen/situationen och hur personen är.

En på boendet jag bodde på så var det en personal som insisterade på att hela tiden säga "tjeeeeeeenare" till mig varenda gång jag såg honom och det drev mig till vansinne för det lät som att vi var gamla goda vänner som känt varandra i flera år men vi hade nästan aldrig pratat med varandra. Snackade med en annan personal om att jag tyckte det var jobbigt och hon sa till mig att det kunde jag faktiskt inte begära att dom inte hälsade på mig för dom var faktiskt där för att arbeta och då var dom tvungna att uppföra sig och hälsa på oss. Så när det är folk jag inte känner alls blir jag väldigt irriterad när dom hälsar utan anledning.

Fy fan vilken stil. Han förtjänade definitivt stryk.

Själv säger jag oftast hej nuförtiden. Sa "hallå" till en unge som sa "hej" och prinsessan började gnälla till sin morsa att jag inte sa "hej" så möjligen finns det ett beteende att gnälla på folk vad de än gör.

Tjena eller tja är väl standard. Hade en polare som brukade hälsa med what's up niggaz men det är väl tveksamt om det är gångbart i alla lägen.

Kostymhippie skrev:Jag har en lite underlig grej för mej som jag gärna vill lufta här i språktråden.
När jag hälsar på någon säger jag alltid "tjenare" och aldrig "hej". Tycker ordet hej låter barnsligt och inger ett tveksamt och osäkert intryck. Men jag har uppmärksammat att med dom 10 senaste årens överklassvurmande har ordet hej återigen fått ökad popularitet till skillnad från 1980- och 90-talen då tjenare var det uttryck som användes alltsom oftast, förutom av småbarn och äldre. Tjenare låter mycket mer stabilt och tufft, ungefär som när man före du-reformens tid alltid sa god dag, vilket idag låter alltför mossigt för en ung kille som jag, brukar dock använda det i undantagsfall till mycket gamla människor som jag vet inte uppskattar ordet tjenare speciellt mycket.

Någon annan som funderat kring detta?

Nä. Tjenare tycker jag har lite mossvarning också, men orka bry sig hur folk hälsar. Jag säger nog bara hej.

"What's up niggaz" LOOOL, trodde han att han var i ett afroghetto i Kalifornien eller??? Skulle nog INTE rekommendera den hälsningsfrasen över huvud taget, är dom tilltalade inte afro blir det bara fel och är dom det finns risken att man åker på duktigt med spö.

Kostymhippie skrev:"What's up niggaz" LOOOL, trodde han att han var i ett afroghetto i Kalifornien eller??? Skulle nog INTE rekommendera den hälsningsfrasen över huvud taget, är dom tilltalade inte afro blir det bara fel och är dom det finns risken att man åker på duktigt med spö.

Nja, just den frasen känns rätt utsliten att man nog kan använda den utan större bekymmer med åtminstone nära kompisar.

KrigarSjäl skrev:Hade en polare som brukade hälsa med what's up niggaz

On Topic: Ibland säger jag "hej" och ibland börjar jag bara snacka en massa utan att säga "hej" först. Det är lite olika, det där. Jag tycker att det är jobbigt att hälsa på folk.

Hehe, jag är tvärtom, blir störig på folk som inte morsar först, man vet ju liksom inte om dom riktar sej till en själv eller nån annan. Är alltid noga med att morsa själv samt har nästintill haft noja på att ta folk i hand sen jag var 12-13 år.

Oftast säger jag hej. På skoj kan jag säga sådant som "yo", "yo, bitch", "goddag min herre" och sådant, men bara till folk jag känner väldigt väl. I tonåren sade jag alltid "goddag, det är döden" när jag ringde kompisen C.

Kahlokatt skrev:"goddag, det är döden" när jag ringde kompisen C.

Från Sjunde inseglet va?
Det måste man ju köra...

sugrövmanövern skrev:Ey, wzup? My dick. Brukar jag säga. Alltså hej och tja säger jag ibland.

Brukar säga allt möjligt tex Yo! fot?, walla syster, ey, brüshan, Howdy ho high on life?, läget?, Goddag, godafton, godmorgon, angenämt..... Listan är oändlig.

Förr sade jag rätt ofta halloj, men slutade med det för någon sade att det lät som i love you.

Jag brukar göra ungefär samma, det är högst beroende på hur väl man känner en person. Jag skulle till exempel hellre säga goder morgon till någon jag känner väl än någon jag knappt känner. Jag vågar liksom spexa till mina uttryck mer när jag vet att personen i fråga inte kommer döma mig efter hur jag uttrycker mig. Sen beror det nog också på i vilket stadium/humör jag är på när jag möter en person, i ett neutralt läge brukar jag säga tja, hej eller tjena. När jag är som gladast brukar jag säga tjilivinken.