Många tankar snurrar i huvudet. Vi har haft en neuro-psykologisk (?) utredning om vår son, 4 år, och fick besked att det troligtvis rör sig om lätt asperger 23/6. Många funderingar över vad de eg sade, stor väntan på att läsa rapporten som de skall skicka hem.

Har kastat mig över litteratur på biblioteket och sökt på nätet.
Tycker dock att många saker inte stämmer med diagnosen.
Tidig i tal och alltid väldigt bra ordförråd
Äter allt (även om han ibland är "allergisk" mot vissa rätter)
Inga tics
Inga specialintressen
Ingen rutinbundenhet (men vi måste förvarna om vad vi skall göra för att få det smidigare)
Inga sömnproblem
Inga problem med ljud, smak, lukt, beröring

Däremot har han problem med sociala kontakter, bristande ögonkontakt och utbrott när han inte får som han vill. Under våren har han dock närmaste sig en på dagis och de leker numera ofta ihop (även om sonen vill bestämma). Finmotoriken har varit sen men är en hejare på att klättra.

Känner mig förvirrad. Hur många områden skall stämma?

vitsippa skrev:Många tankar snurrar i huvudet. Vi har haft en neuro-psykologisk (?) utredning om vår son, 4 år, och fick besked att det troligtvis rör sig om lätt asperger 23/6. Många funderingar över vad de eg sade, stor väntan på att läsa rapporten som de skall skicka hem.

Har kastat mig över litteratur på biblioteket och sökt på nätet.
Tycker dock att många saker inte stämmer med diagnosen.
Tidig i tal och alltid väldigt bra ordförråd
Äter allt (även om han ibland är "allergisk" mot vissa rätter)
Inga tics
Inga specialintressen
Ingen rutinbundenhet (men vi måste förvarna om vad vi skall göra för att få det smidigare)
Inga sömnproblem
Inga problem med ljud, smak, lukt, beröring

Däremot har han problem med sociala kontakter, bristande ögonkontakt och utbrott när han inte får som han vill. Under våren har han dock närmaste sig en på dagis och de leker numera ofta ihop (även om sonen vill bestämma). Finmotoriken har varit sen men är en hejare på att klättra.

Känner mig förvirrad. Hur många områden skall stämma?

Välkommen hit!

Tidig i tal är vanligt. Extremt bra språk förutom pragmatiskt (orkar inte förklara, du får googla...) är också vanligt.

Konstigheter med mat eller tics är sånt som KAN förekomma, inte nåt som MÅSTE förekomma, på samma sätt som sömnproblem eller perceptionsstörningar (lukt, smak, smärta osv).

Specialintressen är en sak som folk- såväl diagnosfolk som andra- tvistar om. Det handlar inte om att man måste vara galen i dinosaurier, tidtabeller eller nåt sånt. Det handlar mer om sättet att vara intresserad av saker, nåt som hos folk med AS brukar vara mer intensivt än hos de flesta.

Men det är också nåt man ibland inte märker för att man själv är så inne i nåt (så var fallet med min lilla som ritade i timmar. Det var inget jag tyckte var konstigt, jag har ju varit likadan...).

Det du beskriver med att behöva förbereda är en aspekt av rutinbundenhet. Dvs att ogilla förändringar- små som stora- och gilla vetskap och tydlighet är en sida av det som rutinbundenhet ingår i. Äh, jag uttrycker mig inte bra, men om du inte förstår hur jag menar får du fråga...

Han tycks ha många autismspektrumstörningdrag iaf. Även om han inte kvalar in för full AS-diagnos kanske han kvalar in för t ex diagnosen Genomgripande störning i utvecklingen (obs, inte utvecklingsstörning, det är lite dumt med sammanblandningsrisken på svenska...) eller PDD-NOS. Hursomhelst är det bra att veta det här så ni kan göra tillvaron så bra som möjligt för honom...

Här hittar du mer:

<a href="http://www.sjalvhjalppavagen.se/default.asp?level=1&sitekey={4EE7C1AC-7309-4648-9D46-A88872EAA859}" target="blank">http://www.sjalvhjalppavagen.se/default.asp?level=1&sitekey={4EE7C1AC-7309-4648-9D46-A88872EAA859}</a>

http://www.handikappupplysningen.se/gn/ ... tillstand/

Tack snälla alfapetsmamma!
Skall läsa dina länkar.
Jobbig väntan på att få rapporten. Kunde liksom inte ta in allt de sade och jag och maken har olika uppfattningar av det som sas...

vitsippa skrev:Tack snälla alfapetsmamma!
Kunde liksom inte ta in allt de sade och jag och maken har olika uppfattningar av det som sas...

Du är i gott sällskap! Hur mycket man än velat ha en utredning och hur påläst man än är innan så är det ändå nåt av kris och upp- och nervändande av världen när det står klart. Eller, för de flesta eller många iaf (vill inte säga att jag kan tala för hela världen, såklart).

Att du och maken har olika uppfattningar är också vanligt. Oftast så att kvinnor/mammor har kommit längre i sin bearbetning av saken. Männen brukar vara lite efter i det här, säger iaf folk på Asperger-center och ADHD-center, liksom författare av böcker om det här. (Nu kanske det är tvärtom hos er, men det framgick inte av ditt inlägg...)

Min son var 7,5 när han fick Asperger diagnos, han fyller 10 i augusti. Tycker att han idag "visar" mycket mer av Asperger än då under utredningen....
Hans största svårigheter under hela hans liv har varit den sociala biten.

Kati skrev:Min son var 7,5 när han fick Asperger diagnos, han fyller 10 i augusti. Tycker att han idag "visar" mycket mer av Asperger än då under utredningen...

Det är likadant med min yngsta, som blir tolv. Hon är väldigt mycket mer aspig/udda idag än hon var som liten.

Säger det inte bara för att säga att det är likadant hos oss, utan också för att poängtera vikten av att göra utredning och få diagnos och därmed rätt till hjälp som t ex i skolan. Många svårigheter tenderar att synas mer ju mer krav det ställs, som just i skolan.

Hej igen,
Nu har vi (äntligen) fått papprena från utredningen. Blev dock inte så mkt klokare...
Något test visar ingen AS, något test visar mildare AS, något annat AS.

Sonen har utvecklats otroligt mkt under våren, bättre ögonkontakt, mer harmonisk, mer social.
Kan man göra en ny utredning längre fram för ev omdiagnos?
Funderar på om han "bara" är senare i utvecklingen eller om det verkligen är AS.
Har fått tid hos autismcenter om några veckor. Vet inte om de kan hjälpa i förvirringen.

Man kan ju ha aspergerdrag men inte tillräckligt många för att kvalificera till en diagnos. Dessa drag kommer i så fall troligen att finnas kvar hela livet, även om man kan lära sig att kompensera för dem.

Men just nu är det väl ingen nackdel med en diagnos, sonen kan ju få hjälp i skolan om han behöver. Utan diagnos är det svårare.

Dessutom kan han ha ADD el ADHD, eftersom de flesta med AS också har det.

Det låter bra att du fått tid hos autismforum, jag tror du får svar på mycket du undrar över där.

vitsippa skrev:Äter allt (även om han ibland är "allergisk" mot vissa rätter)
Inga tics
Inga specialintressen
Ingen rutinbundenhet (men vi måste förvarna om vad vi skall göra för att få det smidigare)
Inga sömnproblem
Inga problem med ljud, smak, lukt, beröring

Allt i detta citat associerar jag med sådant utanförskap som kan börja utvecklas fr.o.m. 5-6-årsåldern. Utom möjligen specialintressen, de tänker jag mig att en aspig person kan utveckla oavsett hur allt socialt funkar. Men inte före 5-6-årsåldern, då skulle jag bli förvånad.

Fast mig ska man kanske inte lita på, för mig känns det helt främmande med vredesutbrott före tonåren. Om er sons vredesutbrott har något med asperger att göra och han är lindrigt aspig, så är jag inte aspig alls. Om vi "är aspiga" på samma sätt, vill säga, han och jag.

En annan förklaring till att jag inte känner igen mig vore nämligen att det (vilket ofta misstänkts här på forumet) finns ett antal helt olika sätt att vara avvikande på, som alla stoppas in under läkarnas AS-hatt.

Om nu er son är "aspig" i någon bemärkelse, och får AS-diagnos, är det då någon särskild sorts hjälp han kan få mot utbrott och annat, som han inte kan få nu på studs?

/ J

Min son har haft specialintressen sen 3-4 års åldern...... Fast man kunde nog tro att det var mer "fixering" då. NU vet vi ju.

Jonsch:
Hemma är inte utbrotten något direkt problem, mer på dagis. Men avtagit mkt under våren. Förut stora och långa (30-40 min). Hemma få och inte så långa. Blir när det inte blir som han har tänkt sig eller får som han vill.
Genom att förbereda (säga till lite innan) eller avleda så är det inga problem hemma för vi kan avstyra det hela.
Vet inte om det är AS eller bara frustration,

Jaha. Det låter kanske aspigt (trots hans låga ålder) eller på annat vis avvikande - men hur som helst också (relativt) lättåtgärdat och småbarnsaktigt. Så förhoppningsvis ska det gå bra att få det problematiska i det hela att vara övergående.

En udda, harmonisk parvel hoppas jag ni får att göra med i längden!

/ J

Tack ni som svarat!
Kan meddela att utredande team gjorde ett skrivfel i rapporten. Ett litet inte som inte skulle vara med... Vilket förvirrade
Har haft en genomgång av rapporten med psykologen och nu insett att vår son faktiskt har AS. Hon kunde förtydliga och ge exempel som gjorde att vi förstod mera.

vitsippa skrev:Jonsch:
Hemma är inte utbrotten något direkt problem, mer på dagis. Men avtagit mkt under våren. Förut stora och långa (30-40 min). Hemma få och inte så långa. Blir när det inte blir som han har tänkt sig eller får som han vill.
Genom att förbereda (säga till lite innan) eller avleda så är det inga problem hemma för vi kan avstyra det hela.
Vet inte om det är AS eller bara frustration,

Jag var likadan som liten, från 3 års åldern fram till 5-6 års åldern. Jag blev mer och mer inåtvänd (alltså under stort sätt hela mitt liv har jag vänt all frustration och aggression inåt) med tiden.
Har ingen aning om min son har asperger, han är bara 19 månader (och jag tycker inte man ska leta efter diagnoser förren de har nått skolålder)- och även han har rätt så långa utbrott (5-10 min) när saker inte blir som han har tänkt sig, han har dock enklare att acceptera att han inte alltid kan få som han vill.

Sen svårt att säga kring sådana här saker. Det handlar om små barn som går igenom en fantastisk snabb utveckling, och under utvecklingen finns det ju olika perioder som ter sig i olika uttryck. T.ex min son gillade inte kroppkontakt överhuvudtaget efter han fyllde ett år, i dag 9 månader senare så önskar han nästan bara att "gosa"- och kan inte somna om vi inte ligger tätt intill honom.

Christopher Gillberg finns det någon gammal bok av- från tidig 90 tal av, om barn och asperger- den läste jag (eftersom jag var nojjig att mitt barn skulle ärva detta från mig)- den var ganska lugnande och informativ. Kan anbefallas.

Safek skrev: anbefallas.

Svenskar och neurotypiker förstår inte det ordet, enligt min erfarenhet. Föreslås, rekommenderas, är orden att använda.

/danskjävel

Savanten Svante skrev:

Safek skrev: anbefallas.

Svenskar och neurotypiker förstår inte det ordet, enligt min erfarenhet. Föreslås, rekommenderas, är orden att använda.

/danskjävel

Förlåt- och tack för att du sa ifrån. "Rekommenderas" ska jag försöka komma ihåg.

//Norbagge

[OT]

Anbefalla är ett nordiskt ord, alltså även svenskt, som jag vill anbafalla å det varmaste. Brukar man inte ord så dör de ut och språket blir fattigare; i det här fallet också svårare får svenskar också svårare att förstå "danskjävlar" och "norrbaggar" helt i onödan.

Kan man inte ett sådant här ord så går det nästan alltid att förstå av sammanhanget. Vill man vara säker på att bruka bara ord som svensk nätungdom kan föstå så ska man överhuvdtaget inte skriva på svenska utan på engelska.

[/OT]