Okej, ingen lång lista med indikatorer på att jag har AS, jag har fattat vinken...
Men en fråga; det här med tvång och ritualer. Vad menas egentligen?

Alla andra kriterier uppfyller jag, jag känner mig som om jag kommit hem när jag läser om alla små och stora detaljer i diagnosen, förutom just tvångstankar och ritualiserat, repetativt beteende.

Jag har tvångsrörelser, inte alls sådär flackiga, men jag håller _alltid_ på och grejar med händerna när jag blir stressad, och jag tar på mitt ansikte och helst näsan, oerhört mycket (jämfört med vad "folk" gör), mer och mer ju jobbigare social situation det är.
Jag biter också alltid sönder insidan av läpparna och kinderna. Klassas det som tvångsbeteenden? Eller vad för typ av saker gör ni som är tvång?

Har inga ritualer som jag kan identifiera. Jag vill gärna att saker görs på ett visst sätt, blir irriterad och orolig när andra gör saker på "fel" sätt, typ hänger tvätt eller sorterar kläderna på fel sätt. Eller när min man äter fil ihop med havrefras, en omöjlig kombination enligt mig. Tycker inte det är äckligt, blir bara störd av det och tycker att han gör fel!
Men ingenting i stil med att jag måste göra saker i en viss ordning innan jag kan sova eller så.
Vad menar de mer specifkt med ritualiserat beteende?

Jag är 26 och det har aldrig varit på tal om AS innan, jag märker att jag har strategier för att klara vissa saker, speciellt de sociala reglerna som jag försöker fatta och till viss del har fattat, jag kan ha gjort likadant med ritualer, kanske?
När jag var liten kunde jag tex knappt sova om jag inte hade okokt spaghetti under huvudkudden Ritual?

Förlåt, nu blev det sådär långt som jag inte ville....

Det du beskriver kan mycket väl klassas som tvång och som ritualer.

Välkommen!

A: Tack, det känns bra att du skriver så. Jag har mått dåligt i hela mitt liv, det vore så skönt att få svar på varför. Men jag orkar inte dra igång en utredning som inte kommer leda någonstans...

sommar: Tack.

Att hänga tvätten "fel" är tvång, att hålla på att ta dig på näsan kan vara tics, men det kan också vara ett stressbeteende. "Fingerflapping" (stims?) är av det man kan se hos autistiska personer som lugnande.

Hej MsTibbs! Tror att jag har vart inne och läst din blogg en gång.

Jag försökte googla på finger flapping. Ser bara framför mig det där autistiska fladdrandet med händerna, liksom, är det så du menar? Jag gör mer kontrollerade rörelser, rytmer och och mönster.
Kan inte låta bli att lukta på händerna heller, kommer på mig själv säkert 20 gånger varje dag att det ser konstigt ut och att jag inte ska göra så.

Har också insett att jag gärna vaggar eller gungar med kroppen när jag står upp, eller sparkar/rycker med benen när jag sitter. Har öht taget svårt att sitta still även om det är intressanta möten.
Har också svårt att sitta normalt, vill gärna sitta snett, måste byta ställning hela tiden, lägga upp fötterna, ha fötterna under kroppen osv.


Jag tycker det här är jättejobbigt. Vill bara ha svar, är så rädd att jag simulerar för att det vore så himla mycket lättare att förstå varför jag avviker, om jag fick en diagnos, nånting konkret som går att förstå. Har gjort alla onlinetester jag hittat och får JÄTTEhöga AS-poäng på allihop. Ska prata med min psykolog nästa vecka.

Har fått andra diagnoser innan, depression, social fobi, panikångest. Men tycker aldrig att de stämmer riktigt. Jag är ju inte RÄDD för människor, jag förstår bara inte hur jag ska bete mig. Fan.

IckyFlix skrev:Jag försökte googla på finger flapping. Ser bara framför mig det där autistiska fladdrandet med händerna, liksom, är det så du menar? Jag gör mer kontrollerade rörelser, rytmer och och mönster.
Kan inte låta bli att lukta på händerna heller, kommer på mig själv säkert 20 gånger varje dag att det ser konstigt ut och att jag inte ska göra så.

Jag har nog också lite sånt för mig. Särskilt när jag var liten så höll jag på att bilda olika mönster med fingrarna genom att vrida och föra ihop dem på olika sätt. Fingerakrobatik. Sedan kunde jag ibland föra fingerformationerna mot näsa och mun och omväxlande lukta på det och känna mönstret mot läpparna. Jag blev väldigt retad för detta när jag var liten, och förstod egentligen aldrig varför det var fel och då var det svårt att sluta med det också. Och det gjorde jag nog aldrig egentligen heller, jag håller än idag på med sånt, men dock när ingen ser.

Jag funderar lite på vad syftet med detta kan ha varit, jag tror dock inte det var för att lugna mig själv eller nåt som stims annars är. För mig var det nog mer att det var spännande att se alla mönster som man kunde få fingrarna till och att det kändes skönt att föra mönstret mot läpparna. Sen kan det också ha tjänat som något slags rastlöshetsmanér, då jag har ADHD också.

Men när jag var liten så visste jag inte varför jag höll på så och hade inte förmågan att reflektera över det heller, så jag har alltid känt mig fruktansvärt udda genom livet pga detta. Jag har känt mig som ett missfoster. Och det har ju bidragit till min dåliga självkänsla nu i vuxen ålder.

Heliora skrev:Jag har nog också lite sånt för mig. Särskilt när jag var liten så höll jag på att bilda olika mönster med fingrarna genom att vrida och föra ihop dem på olika sätt. Fingerakrobatik. Sedan kunde jag ibland föra fingerformationerna mot näsa och mun och omväxlande lukta på det och känna mönstret mot läpparna. Jag blev väldigt retad för detta när jag var liten, och förstod egentligen aldrig varför det var fel och då var det svårt att sluta med det också. Och det gjorde jag nog aldrig egentligen heller, jag håller än idag på med sånt, men dock när ingen ser.

Jag funderar lite på vad syftet med detta kan ha varit, jag tror dock inte det var för att lugna mig själv eller nåt som stims annars är. För mig var det nog mer att det var spännande att se alla mönster som man kunde få fingrarna till och att det kändes skönt att föra mönstret mot läpparna. Sen kan det också ha tjänat som något slags rastlöshetsmanér, då jag har ADHD också.

Men när jag var liten så visste jag inte varför jag höll på så och hade inte förmågan att reflektera över det heller, så jag har alltid känt mig fruktansvärt udda genom livet pga detta. Jag har känt mig som ett missfoster. Och det har ju bidragit till min dåliga självkänsla nu i vuxen ålder.

Se där! Jag gjorde det nog också när jag var liten, jag minns inte så noga, mer än att jag oerhört fascinerad av att hålla upp ett finger och mäta det mot avlägsna saker, och liksom passa in perspektivet så att fingret blev lika långt som tex kyrktornet eller vad jag nu mätte mot. Höll på i många år och var jättefascinerad av det.

Kunde också fastna i blinkningar (och gör också fortfarande ibland), att perspektivet förskjuts när man tittar omväxlande med ett öga eller två. (Speciellt när det finns en ljuskälla inblandad. Hypnotiserande. Är det stims?) Problemet var (och är) att jag inte kan blinka självmant med höger öga, och jag var säkert 8-10 år innan jag, efter idoga träning, lärde mig blinka med vänster....

Jag har, och har haft, massa såna här saker för mig, kan det vara en del av en AS-diagnos? Jag trodde alltid att "alla" gjorde sånt, men har förstått mer och mer att det inte är så....

Jag har också alltid känt mig udda eller fel, avvikande.

IckyFlix skrev:Se där!

Blev det fel nu? Jag menade inte att låta glad över dina besvär och att du blivit retad, Heliora

IckyFlix skrev:Har också insett att jag gärna vaggar eller gungar med kroppen när jag står upp, eller sparkar/rycker med benen när jag sitter. Har öht taget svårt att sitta still även om det är intressanta möten.
Har också svårt att sitta normalt, vill gärna sitta snett, måste byta ställning hela tiden, lägga upp fötterna, ha fötterna under kroppen osv.

Känner igen mig väldigt mycket även där. Jag kan ibland vagga/gunga med kroppen när jag sitter ner, men inte när jag står. Dock var det främst i vuxen ålder som jag verkligen tänkte på det. Så antingen var det inte lika framträdande när jag var yngre, eller så var det ingen som uppmärksammade mig på det. Det är ett typiskt autistiskt beteende iallafall som kan ha en lugnande verkan, sägs det.

Rycka med benen gör jag också av och till, men det tillhör nog mina ADHD-drag, att man är motoriskt rastlös. Samma med att hela tiden byta sittställningar, jag får ofta höra att jag sitter på ett "konstigt" vis - själv har jag svårt att förstå det konstiga med det. En del säger också att de aldrig skulle kunna sitta så, att de inte är så viga, så förmodligen har det väl med rörliga leder att göra, jag har ofta överrörliga leder.

IckyFlix skrev:Jag tycker det här är jättejobbigt. Vill bara ha svar, är så rädd att jag simulerar för att det vore så himla mycket lättare att förstå varför jag avviker

Det är nog knappast någon simulering med tanke på det du berättat här i tråden. Dessa udda saker med fingrarna t ex är ingenting man simulerar. Men jag förstår din känsla, jag kände också på exakt samma sätt under min utredning, att jag var rädd att jag bara simulerade alltså. En utredning och tiden före kan vara ganska jobbig. Man börjar reflektera över sina beteenden från barndomen och in i vuxenlivet och det är ofta omvälvande och förvirrande. Jag var väldigt hispig under min utredning minns jag.

IckyFlix skrev:Har fått andra diagnoser innan, depression, social fobi, panikångest. Men tycker aldrig att de stämmer riktigt. Jag är ju inte RÄDD för människor, jag förstår bara inte hur jag ska bete mig. Fan.

Exakt samma här. Jag fick lite diagnoser som histrionisk personlighetsstörning och social fobi och sånt, men jag var ju aldrig rädd för människor, utan - som du skriver - visste bara inte hur jag skulle bete mig.

Heliora skrev:Det är nog knappast någon simulering med tanke på det du berättat här i tråden. Dessa udda saker med fingrarna t ex är ingenting man simulerar. Men jag förstår din känsla, jag kände också på exakt samma sätt under min utredning, att jag var rädd att jag bara simulerade alltså. En utredning och tiden före kan vara ganska jobbig. Man börjar reflektera över sina beteenden från barndomen och in i vuxenlivet och det är ofta omvälvande och förvirrande. Jag var väldigt hispig under min utredning minns jag.

Jag ska prata med min psykolog nästa vecka. Jag tror att han kan bedöma om det är någon idé att gå vidare och utreda... Men om vi drar igång en utredning, kommer det ta år innan det är klart då? Med väntetider och så? Finns det någon stans man kan kolla upp väntetiderna i sitt län?
Tanken på utredning gör mig väldigt nervös och orolig. Samtidigt vill jag veta!

Jättetacksam för dina svar Heliora! Kommer inte på något bra att svara just nu bara.

IckyFlix skrev: Se där! Jag gjorde det nog också när jag var liten, jag minns inte så noga, mer än att jag oerhört fascinerad av att hålla upp ett finger och mäta det mot avlägsna saker, och liksom passa in perspektivet så att fingret blev lika långt som tex kyrktornet eller vad jag nu mätte mot. Höll på i många år och var jättefascinerad av det.

Så kunde jag också göra ibland. Jag tror det är ett typiskt autistiskt beteende, men jag vet inte vad det ingår under. Fascination för detaljer kanske?! Eller är det något som alla barn gör? Någon som vet?

IckyFlix skrev:Kunde också fastna i blinkningar (och gör också fortfarande ibland), att perspektivet förskjuts när man tittar omväxlande med ett öga eller två. (Speciellt när det finns en ljuskälla inblandad. Hypnotiserande. Är det stims?)

Kul att du tar upp detta! Detta är precis vad jag också gjort under hela mitt liv, främst som barn och lite mindre som vuxen. Men jag har aldrig kunnat förklara det i ord riktigt så man har kunnat prata om detta med andra, så detta har varit något konstigt beteende som jag liksom fått hålla för mig själv. Jag har aldrig själv kunnat förklara detta vad det kan bero på heller, har själv alltid undrat. Någon som kan upplysa oss?

IckyFlix skrev:Problemet var (och är) att jag inte kan blinka självmant med höger öga, och jag var säkert 8-10 år innan jag, efter idoga träning, lärde mig blinka med vänster....

Detta tror jag inte att jag hade, men jag tror det har med motorik/koordination att göra, vilket många med autism/AS/ADHD kan ha svårt med. Jag har haft väldiga svårigheter med det, men inte just med ögonblinkningar.

IckyFlix skrev:Blev det fel nu? Jag menade inte att låta glad över dina besvär och att du blivit retad, Heliora

Det förstod jag att du inte menade. Man blir lite uppmuntrad på nåt vis när man ser att andra haft samma problem som man själv och att man kan känna igen sig.

IckyFlix skrev:Men om vi drar igång en utredning, kommer det ta år innan det är klart då? Med väntetider och så? Finns det någon stans man kan kolla upp väntetiderna i sitt län?

Det är nog olika i olika kommuner hur lång tid det tar. Men så finns ju också vårdgarantin som skall garantera en hjälp inom tre månader eller nåt sånt. Din psykolog kommer nog berätta hur det ser ut.

Hej och välkommen IckyFlix!

weasley skrev:Hej och välkommen IckyFlix!

Hej och tack weasley

Heliora skrev:Kul att du tar upp detta! Detta är precis vad jag också gjort under hela mitt liv, främst som barn och lite mindre som vuxen. Men jag har aldrig kunnat förklara det i ord riktigt så man har kunnat prata om detta med andra, så detta har varit något konstigt beteende som jag liksom fått hålla för mig själv. Jag har aldrig själv kunnat förklara detta vad det kan bero på heller, har själv alltid undrat. Någon som kan upplysa oss?

Ja, jag vill gärna veta vad det är. Men det känns ju lite autistiskt.

Heliora skrev:Detta tror jag inte att jag hade, men jag tror det har med motorik/koordination att göra, vilket många med autism/AS/ADHD kan ha svårt med. Jag har haft väldiga svårigheter med det, men inte just med ögonblinkningar.

Jag har haft småproblem med motoriken också, hela livet. En del har väl avtagit men annat sitter kvar. Det mest tydliga är att jag inte har någon vidare kroppsuppfattning, går alltid in i dörrposter, snubblar på trottoarer, i trappor, på mina egna fötter om det är så. Kan absolut inte titta på rörelser och härma dem (var på aerobics en gång - FY vad hemskt det var!)
Jag upplever också att jag måste koncentrera mig när jag går, och att jag går väldigt ojämnt. Måste tänka på att man ska svänga med armarna vid sidan, annars hamnar de lätt i vad jag tänker på som t-rexställningen

Värst är nästan att gå i grupp. Jag kan inte hålla koll på hur och var de andra går, och samtidigt koncentrera mig på att gå själv. Det är som att gåendet inte är riktigt automatiserat, liksom.

Vad jag förstått är dessa problem ganska kopplade till Asperger syndrom. I kombination med mina sociala problem och mitt kontrollbehov, kanske det inte är tvärt omöjligt att tänka sig en fastställd diagnos vad det lider.....

Jag har så lätt att bli helt absorberad av saker. Just nu tänker jag nästan bara på AS och läser precis allt, gör tester, gör listor på saker som stämmer, saker som kanske inte stämmer... Helt besatt. Är väl också lite aspigt Men det går ut över jobbet

IckyFlix skrev:Jag har haft småproblem med motoriken också, hela livet. En del har väl avtagit men annat sitter kvar. Det mest tydliga är att jag inte har någon vidare kroppsuppfattning, går alltid in i dörrposter, snubblar på trottoarer, i trappor, på mina egna fötter om det är så. Kan absolut inte titta på rörelser och härma dem (var på aerobics en gång - FY vad hemskt det var!)

Känner fullständigt igen mig. Jag hade lika gärna kunnat skriva det själv. Trampar ofta snett på något vis och stöter till saker så jag gör illa fötterna. Av och till vrickar jag foten så jag får halta/gå på kryckor. Dålig kroppsuppfattning har jag också och dessa problem gör att jag har väldigt svårt att lära mig köra bil (håller på och försöker ta körkort nu). Titta på rörelser och göra efter är jag också hopplös på.

IckyFlix skrev:Jag upplever också att jag måste koncentrera mig när jag går, och att jag går väldigt ojämnt. Måste tänka på att man ska svänga med armarna vid sidan, annars hamnar de lätt i vad jag tänker på som t-rexställningen Värst är nästan att gå i grupp. Jag kan inte hålla koll på hur och var de andra går, och samtidigt koncentrera mig på att gå själv. Det är som att gåendet inte är riktigt automatiserat, liksom.

T-rexställning, menar du tyrannosaurus rex, och att man går framåtlutad? Det är nämligen ett förekommande drag hos aspergare, att man går lätt framåtlutad. Har nog aldrig tänkt på om jag gör det, men jag vet att det förekommer. Likaså att man har svårt att automatisera sina rörelser och det man gör. Saker som för andra går på autopilot, får vi tänka efter varje gång hur man gör saker. Det är därför vi aspergare så ofta blir utmattade och energilösa, för att saker tar mycket mer energi från oss.

IckyFlix skrev:Vad jag förstått är dessa problem ganska kopplade till Asperger syndrom. I kombination med mina sociala problem och mitt kontrollbehov, kanske det inte är tvärt omöjligt att tänka sig en fastställd diagnos vad det lider.....

Nu skall ju inte jag komma här och sätta diagnoser, men mycket av det du skriver låter som rena skolboksexemplaret på AS.

IckyFlix skrev:Jag har så lätt att bli helt absorberad av saker. Just nu tänker jag nästan bara på AS och läser precis allt, gör tester, gör listor på saker som stämmer, saker som kanske inte stämmer... Helt besatt. Är väl också lite aspigt Men det går ut över jobbet

Mycket typiskt för AS, både att bli absorberad av saker samt att skriva listor. Väldigt vanligt att liksom bli besatt av saker och hyperfokusera på det. Många aspergare har ju också så kallade specialintressen. Ibland växlar de och ibland är de bestående. Och så är det ju vanligt också att man har svårt att skifta fokus. Att sluta med en aktivitet och börja med en annan. Delvis för att man har lite sämre "startmotor" så att säga. Igångsättningssvårigheter.

Var jobbar du någonstans förresten? (om du vill berätta)

Heliora skrev:Känner fullständigt igen mig. Jag hade lika gärna kunnat skriva det själv. Trampar ofta snett på något vis och stöter till saker så jag gör illa fötterna. Av och till vrickar jag foten så jag får halta/gå på kryckor. Dålig kroppsuppfattning har jag också och dessa problem gör att jag har väldigt svårt att lära mig köra bil (håller på och försöker ta körkort nu). Titta på rörelser och göra efter är jag också hopplös på.

Körkort lyckades jag faktiskt ta för tre år sen, men det satt långt inne. Körde upp i småstad och ja, hade aldrig fått det om jag kört upp i stan...

Heliora skrev:T-rexställning, menar du tyrannosaurus rex, och att man går framåtlutad? Det är nämligen ett förekommande drag hos aspergare, att man går lätt framåtlutad. Har nog aldrig tänkt på om jag gör det, men jag vet att det förekommer. Likaså att man har svårt att automatisera sina rörelser och det man gör. Saker som för andra går på autopilot, får vi tänka efter varje gång hur man gör saker. Det är därför vi aspergare så ofta blir utmattade och energilösa, för att saker tar mycket mer energi från oss.

Framåtlutad är jag nog litegrann, men det jag tänkte på var att armarna åker upp och händerna hänger framför bröstet ungefär, lite som t-rex som hade så korta framben/armar. Man ser helt knäpp ut, men armarna hamnar där ändå så fort jag inte tänker på det.

Heliora skrev:Mycket typiskt för AS, både att bli absorberad av saker samt att skriva listor. Väldigt vanligt att liksom bli besatt av saker och hyperfokusera på det. Många aspergare har ju också så kallade specialintressen. Ibland växlar de och ibland är de bestående. Och så är det ju vanligt också att man har svårt att skifta fokus. Att sluta med en aktivitet och börja med en annan. Delvis för att man har lite sämre "startmotor" så att säga. Igångsättningssvårigheter.

Var jobbar du någonstans förresten? (om du vill berätta)

Ja, jag inser mer och mer hur nära diagnosen jag ligger i en massa olika områden. Specialintressena tycker jag är svåra att säga om jag hade som barn eller inte, har inte alla barn perioder av samlande och faktasökande? Jag hade iaf svensk historia som stort intresse, plus att jag samlade på allt möjligt. Men så gör nog många barn, kände mig aldrig speciellt udda i det...

Jag jobbar på kontor, just nu, men där är det väldigt rörigt, vi har flyttat och jag kommer inte att få behålla min tjänst. Får visstidsförlängningar på deltid hela tiden och det tär på mig jättemycket. Har tvingats ta ett annat jobb också, så jag jobbar på ett försäkringsbolag som säljare. Hur i helvete jag fick den tjänsten vet jag inte, jag mår väldigt dåligt av det..

Jag har varit där i ett år och under den perioden har jag mått sämre än jag gjort de senaste tio åren. Men jag har så svårt att ge upp, vill gärna prestera bra och göra allting rätt... Jag har också varit väldigt svängig sen jag började där, ibland blir jag hypad, tycker att allt är superbra och att jag klarar allting, nån vecka senare kommer jag inte ur sängen. Och så håller det på hela tiden.

Jag har också gjort sådana där mönster med fingrarna. Och petat i ansiktet för att känna formerna. Och hållit upp finger i luften för att jämföra med saker omkring eller blinka. Eller kisa för att det då blir "ljusspikar".

Jag gör sådant fortfarande, men försöker att inte göra det bland folk för mycket.
Mönster med fingrarna är svårt att låta bli, men jag har vant mig rätt bra vid att bara föra fingertopparna mot varandra så att det inte ska se konstigt ut.

När jag gick på balettskola när jag var barn, minns jag att jag bara stod och tittade ner i min hand och var oerhört nöjd och trygg med att se de fyra långa fingrarna tätt ihop jämte varandra. Speciellt de två som hamnade i mitten ^_^

Lite lustigt alltihop.

För övrigt har jag pillande för mig, petar på naglar, småskorpor, petar på skorna, vad som helst. Något slags överaktivitet tror jag, men för mig hänger det rätt mycket ihop med den där lugnare fingerakrobatiken (som Heliora träffande uttrycker det).
Jag kan också snurra på saker, eller jämföra proportioner samtidigt som pillandet. Då är det kanske inte rent "överaktivitetspillande" eller?

Jag utreddes för AS och AD/HD och fick bara AS-diagnos. Men jag är av den aktivare sorten.

Välkommen IckyFlix, jag tror det mesta som du och Heliora beskriver räknas som typiska stims + dyspraxi (finns gjort listor över båda på min hemsida, om du läser engelska.)

Själv höll jag också på med ögonen när jag var liten och hade tråkigt. Mönstrade tapeter inbjöd alltid till optiska experiment, liksom att titta med ett öga i taget och notera hur världen blir ömsom gröntonand, ömsom rosa.

Har rätt rastlösa fingrar också och pillar gärna på saker när jag blir otålig eller uttråkad, särskilt om jag pratar i telefon. Datorkommunikation passar mig bra för då har de något att göra hela tiden, hehe.

Bror Duktig skrev:För övrigt har jag pillande för mig, petar på naglar, småskorpor, petar på skorna, vad som helst. Något slags överaktivitet tror jag, men för mig hänger det rätt mycket ihop med den där lugnare fingerakrobatiken (som Heliora träffande uttrycker det).
Jag kan också snurra på saker, eller jämföra proportioner samtidigt som pillandet. Då är det kanske inte rent "överaktivitetspillande" eller?

Jag utreddes för AS och AD/HD och fick bara AS-diagnos. Men jag är av den aktivare sorten.

Ja, herregud, det där pillandet... Känns igen, kan man säga! Har nog aldrig haft ett sår som fått läka ifred, eller en lös tråd som inte dragits i... Just skorna petar jag också gärna på, tycker speciellt mycket om ordentligt mönstrade sulor. Mönster öht är väldigt viktigt, i allting. Mönster och färger.

IckyFlix skrev: Just skorna petar jag också gärna på, tycker speciellt mycket om ordentligt mönstrade sulor.

Då är det bra om man har tvättmani också, om man har gått med dem ute...

Mönster öht är väldigt viktigt, i allting. Mönster och färger.

Jag blir lätt stressad av mönster men färger är väldigt viktigt för mig.

Inger skrev:Välkommen IckyFlix, jag tror det mesta som du och Heliora beskriver räknas som typiska stims + dyspraxi (finns gjort listor över båda på min hemsida, om du läser engelska.)

Själv höll jag också på med ögonen när jag var liten och hade tråkigt. Mönstrade tapeter inbjöd alltid till optiska experiment, liksom att titta med ett öga i taget och notera hur världen blir ömsom gröntonand, ömsom rosa.

Har rätt rastlösa fingrar också och pillar gärna på saker när jag blir otålig eller uttråkad, särskilt om jag pratar i telefon. Datorkommunikation passar mig bra för då har de något att göra hela tiden, hehe.

Hej! Jag ska läsa din hemsida sen när jag orkar, just nu är jag för stissig Engelska är inga probs, jag är flytande i det (f.ö. ett konstigt uttryck).

Optiska experiment och tapeter! Jag minns så väl på dagis, ett rum som hade en gröngul medaljongtapet som jag alltid fick att bli tredimensionell! Alltså, jag kunde få den att stå ut från väggen i ett till lager. Åh, jag vet inte hur jag ska förklara. Försökte prata med dagisfröknarna om det (barnen var jag inte så himla noga med...) men de fattade verkligen inte, bara klappade mig på huvudet och trodde jag låtsades.
Är det sånt du menar!?

Inger skrev:Då är det bra om man har tvättmani också, om man har gått med dem ute...

Haha! Det har jag dock tyvärr inte, är tvärtom pinsamt dålig på allt sånt där med hygien... Borsta tänderna gör jag bara när jag ska iväg nånstans, eller om jag kommer in i en tandborstperiod, då tandtrådar jag och borstar 10 minuter två gånger om dan istället.... Likadant med allting annat. Antingen duschar jag 5 gånger om dan, eller så glömmer jag det i en vecka. Fast om jag ska träffa folk så duschar jag alltid. Det är ett måste.

Inger skrev:Jag blir lätt stressad av mönster men färger är väldigt viktigt för mig.

Ja, vissa mönster stressar mig också. Andra fastnar jag i, kan sitta och stirra bara, glömma bort allting annat. Blir stressad om mönstret bryter fel, tex om det inte är räta linjer där det borde vara det, osv. Och jag gillar att hitta mönster i saker. Typ bilnummer eller vad som helst.

Har lärt mig att folk tycker att det är konstigt när jag blir lycklig över bra regnummer, som tex gou247 som min förra bil hade. SÅ bra nummer!! Nån annan som ser varför det är bra, eller är det här ren knäpphet, inte aspighet?

Färger är viktigt ja! Har lite tvång runt matchning och så, när det gäller kläder eller lakan eller inredning öht. Men starka fina färger, ordnade ordentligt i färgskalan, det känns riktigt bra!