I min familj förekom också "blinda Sara".

Matte har dock nämnt en mycket roligare variant som är längre:

"Nu ska vi se, sa blinda Sara - tog fram en hammare och såg!"

Märkligt när andra ledet försvinner på det där sättet. Det är ju så det ligger till med "Gammal kärlek rostar inte" också, det har ju från början en fortsättning: ", sade gubben och kastade käringen i sjön!"

Där ser man, sa den blinde till den döve när den lame skulle cykla.

Kahlokatt skrev:"Detta giva icke bröd, ej heller limpa" (sagt när man har suttit och drällt utan att ta sig för något; mamma brukar säga så). När jag var liten trodde jag att det hette "Detta giva ickebröd, ej hellre limpa", men jag tror inte att jag reflekterade över vad ickebröd var, eller varför man inte ville ha limpa som var så gott...

Men varför formen giva om bröd inte är subjekt i pluralis?

Varför säger man "nu tar det hus i helvete"? Vadå "tar hus"!?

Och varför kallar man hästen för kuse och pålle? Kuse = equus? Pålle = en häst som heter Pål?

Och vad betyder "huligan" egentligen?


Funderar Kahlokatt på onsdagskvällen

Att lägga rabarber på nåt ska visst vara en förvrängning av att "lägga embargo på".
Det var inte riktigt det du frågade om men man gör så gott man kan.


Förresten, barn lär sig säga totto om häst, kommer det från totalisator? Mysko barnspråk, det var i så fall i säck innan det kom i påse.

Många både lite underliga och en del väldigt vanliga ord (som även väldigt många rasister använder) kommer från [WikiSve]romani[/WikiSve]...

Några ord med romani-ursprung har tagit sig in som lånord i rikssvenskan, exempelvis tjej (flicka), jycke (hund), lattjo (roligt), haja (förstå), pröjsa (betala), kirra (ordna, fixa) och vischan (landsbygden).

Dagobert skrev:Förresten, barn lär sig säga totto om häst, kommer det från totalisator? Mysko barnspråk, det var i så fall i säck innan det kom i påse.

Nä, jag tror snarare att det har att göra med det "ptrooo!" som man säger för att få hästen att stanna. Men det är bara min gissning. Hästen säger ju inte "to, to", så det kan ju inte ha kommit till på samma sätt som vovve för hund. Jag sade "kacka" om skator när jag var liten, det var mitt sätt att säga "kra, kra".

Du e ju fleng. Kunde jag få höra som barn,inte bara om mig själv, även att andra kunde vara flenga, tolkade det till en egenskap att ej yvas för. Som bäng, bingbång, ding och tjingtjång...etc...

Fläng/fleng flänga var tydligen något helt annat, enligt SAOB.

Undrar hur lokalt / dialektalt / och tidsbundet sådana här uttryck är.


Håller med Dagobert och Zombie , etymolgi är kul, särskilt folketymologi,med alla influenser från både svunna och nya tider.

Undrar vad som blir kvar till framtidens ordböcker, av IT språk anglocismer s.k. Rinkebysvenska , diagnoser, journalistiska kullerbyttor och politikers omskrivningar

mvh segdeg

Mats skrev:Enlig min mening är uttrycket fullständigt logiskt.

Tjuvar kan inte skilja på mitt och ditt tillräckligt mycket för att respektera skillnaden.

Jag tycker det är bra att detta påpekas varje gång något blir stulet (om det nu är så).

Jag har också stört mig på uttrycket. Men jag tolkade det som att "man får inte kalla en spade för en spade", utan måste säga något förskönande, annars blir spaden ledsen el andra blir sura å spadens vägnar. Eller att man infantiliserar tjuven, hen har inte lärt sig "skilja på ditt och mitt" ännu.