Finns det någonstans man kan vända sig till som förälder om man vill ha stöd och hjälp med skolan, möten och sånt, någon som ser det från våran sida som kan tala med och för oss?

Inte nu kanske en privat person utan finns det ingen myndighet eller annat som finns till för föräldrarna, då man är helt ensam och ganska utsatt vid möten med skola osv.

Mvh Stenbock

Knappast någon myndighet, men Attention och RFA är föreningarna som är öppna för föräldrar till barn med dessa diagnoser. Det verkar de vara väldigt bra på, vad jag förstått, så där bör det finnas möjligheter.

stenbock66 skrev:Finns det någonstans man kan vända sig till som förälder om man vill ha stöd och hjälp med skolan, möten och sånt, någon som ser det från våran sida som kan tala med och för oss?

Inte nu kanske en privat person utan finns det ingen myndighet eller annat som finns till för föräldrarna, då man är helt ensam och ganska utsatt vid möten med skola osv.

Mvh Stenbock

Du menar som en slags advokat? Tyvärr tror jag inte det finns utan antingen tar du med dig en vän el släkting som stöd el ingen alls. Går du med i en föräldraförening för barn med Aspergers, autism el NPF, så kanske det finns en förälder i din stad som kan hjälpa. Men det tar ju tid, så inte aktuellt just nu.

Har du varit inne på rena föräldraforum, där finns säkert många som har/har haft samma problem. T ex har Allt för föräldrar ett forum som heter Autisktspektrum: http://www.alltforforaldrar.se/snack2/forumdisplay.php?action=jump&f=111

Jag var själv inne där tidigare men blev bryskt åthutad av en förälder för att jag skrivit något som gjorde henne obehaglig till mods betr hennes son. (Jag tyckte hon borde haft förståelse för att hennes egen son kunde möta samma ogillande en dag för att folk är så kvicka att ta illa upp.)

Men eftersom du är NT själv så behöver du inte vara rädd för att bli bortjagad utan kommer säkert att möte förståelse från andra föräldrar.

Hoppas du får större förståelse från kurator och rektor än vad du fått från fröken.

Även om det känns jobbigt nu och ni inte får det stöd du och din dotter behöver, så kan det ju bli nya möten när ni fått diagnos. Så om du tycker att du inte klarat av skolan den här gången, så är det inte kört för all framtid.

Vad tänker du om att byta klass för din dotter om denna fröken fortsätter att tro att funktionshindret "går över" el "växer bort"?

Jag har varit med en medlem i OA som stöd på ett möte på hennes sons skola, och kan i mån av tid alltid tänka mig att ställa upp på liknande igen. I första hand här i min hemtrakt, möjligen inom överkomligt avstånd mot reskostnader.

Tack ännu igen för bra råd och tips, jag är redan medlem på "allt för för föräldrar" Ja, du...dottern vill redan flytta efter allt tjafs som varit nu sista 2 veckorna men jag vill inte lära henne att "fly" heller så fort det blir problem, vi har bytt skola redan 2ggr pga. oförståelse/mobbing

På hennes nuvarande skola finns det en Asperger klass...Just nu funderar jag på att ta kontakt med dom EFTER mötet med läkaren och barnpsykologen, då jag tänker fråga dom om det skulle vara okej, bara för att få lära mig själv mera om Asperger, om det nu är det min dotter har - läkaren har sagt åt mig att inte prata så mycket om Asperger, då ingen diagnos är ställd ännu men att misstanken är just AS - socialt samspel...Och min dotter har kanske inte så typisk AS nu som då hon var liten, jag ser ju själv hur hon lärt sig hur man beteer sig...
Så man får ju se vars hennes plus och minus ligger...

Vi bor i Norrbotten, om det finns någon där som kan tänka sig hjälpa!!!

stenbock66 skrev:Ja, du...dottern vill redan flytta efter allt tjafs som varit nu sista 2 veckorna men jag vill inte lära henne att "fly" heller så fort det blir problem, vi har bytt skola redan 2ggr pga. oförståelse/mobbing

På hennes nuvarande skola finns det en Asperger klass...

Om det gäller en oförstående fröken, är det bättre "fly än illa fäkta". Hon skulle bara må dåligt att gå i hennes klass. Om inte fröken ändrar sig, det är ju möjligt.

Men om inte, så behöver ni ju inte fly hela skolan. Utan antingen byta till en klass med mer förstående fröken. Eller så kan hon börja i Aspergerklassen, fast det kan ju inte ske förrän efter hon fått en AS-diagnos.

Jo, fröken är bra på att lära ut typ eng och matte osv. men hon tar allt så jättepersonligt och lyssnar inte då jag försöker förklara att dottern min "käftar" inte eller inte är otrevlig, som fröken säger med flit!!!

Vi får se vars det barkar, jag har då bestämt mig för att inte prata om dottern med fröken utan att någon annan är närvarande för hon varken ser eller hör det jag säger och vad hon själv gör, som detta då hon stod i korridoren och sa att dotter jobbat dåligt i matten och varit otrevlig...

Hon har inte uppfattat det som jag hon säger att hon gick fram till mig och viskade men det gjorde hon inte, barnen var i korridoren och min dotter svarade ju henne att hon varit trött och inte orkat ett annat barn försvarade min dotter och började berätta om hur snäll hon varit och jag har faktiskt frågat min dotter och hon säger att fröken kom ju ut ur klassrummet och sa högt och tydligt att hon jobbat dåligt i matten!

Till saken hör att fröken har hörappartat och det är ju möjligt att om det är surrigt i korridoren så kanske hon tror sig viska för det var tänkt att hon skulle det men hon pratar ändå så högt så alla hör...Inte vet jag!

Lite ironiskt att fröken som själv har ett funktionshinder är så oförstående för andra funktionshinder. Men antagligen är hon inte intresserad el informerad om andra funktionshinder än sitt eget.

Känns lite så, tyvärr! för då hon sa så att det blir bra, hon lär sig, det går över...kändes det som om hon trodde attd et var en förkylning, typ...
Det är ju ett funktionshinder som min dotter får lära sig att leva med, precis som min fibromyalgi...Inte lätt med funktionshinder som inte är synliga, hade man en arm borta el. ett ben hade det nog varit annorlunda!!!

stenbock66 skrev:Känns lite så, tyvärr! för då hon sa så att det blir bra, hon lär sig, det går över...kändes det som om hon trodde attd et var en förkylning, typ...
Det är ju ett funktionshinder som min dotter får lära sig att leva med, precis som min fibromyalgi...Inte lätt med funktionshinder som inte är synliga, hade man en arm borta el. ett ben hade det nog varit annorlunda!!!

Du kanske skulle säga att det är som att säga till en hörselskadad att det går nog över. Det går inte över utan man kommer att ha det hela livet, därför behöver man hjälpmedel (hörapparat) el särskild undervisning (teckenspråk).

Fast då kanske fröken blir arg, NT är "duktiga" på att tolka in förolämpningar, även om man aldrig menat så.

När det gäller aspiebarn så är det inte bara barnen som måste "lära sig" (dvs lära sig sociala koder och det går inte att lära sig allt). Skolan/lärarna måste framför allt lära sig hur man bemöter dem. Typ som att man alltid måste prata ansikte mot ansikte med en döv som läser på läpparna, man kan inte prata och vända ryggen till.

bra sagt ska komma ihåg det...hon kanske kan förstå om man lägger fram det lite annorlunda så hon inte tar det personligt som hon verkar göra med allt...Tack!