Någon här som äter ensidig kost? Hur pass snäv och ensidig i så fall? Hur länge har ni gjort det och har nu märkt några negativa effekter på hälsan?

Jag själv äter otroligt ensidigt, samma fem livsmedel tre gånger om dagen alla dagar i veckan, men tar utöver det en mängd olika kosttillskott för att inte riskera eventuella brister, men har emellanåt märkt att jag kan bli illamående av vissa tillskott och kräkte till och med idag. Då jag inte är helt säker på vilket av tillskotten jag blir illamående av och då jag aldrig i mitt liv vill riskera att kräka igen pga det resulterar det i att jag slutar med alla kosttillskott.

Nu sitter jag med en annan oro istället, att få diverse brister.

Hur gör man i en sådan här situation? Att äta varierat har aldrig fungerat i mitt liv och lyckas bara inte få ihop det om resten av dagen ska fungera. Är väldigt känslig för smaker, konsistenser, lukter osv så att bara lyckas få ihop en kost plus kosttillskott för att täcka allt har varit ett kapitel för sig, men nu ryker detta. Hur gör ni andra som också har väldigt stora problem med maten?

Jag vill må bra av det jag äter, både i nuläget och på lång sikt, få i mig det mesta man behöver men samtidigt äta så få livsmedel som möjligt.... men hur?

Ät så många olika grönsaker du kan tänka dig att prova. Stoppa ner de i mixern.. krydda. Tror inte så mycket på kosttillskott.

Istället för kosttillskott bör du hitta livsmedel som ger dig de nödvändiga vitaminer, mineraler och spårämnen som din kropp behöver, jag är definitivt ingen expert på området men jag vet att bananer ger väldigt många bra saker som är nyttiga för kroppen, så om du kan äta bananer så ta reda på vad i övrigt du behöver och leta rätt på de livsmedel som du kan äta som ger dig dessa ämnen, sen är det i princip ofarligt att fortsätta med ensidig kost.

Tänk på att bananerna helst ska vara ekologiskt odlade så att du slipper de gifter som annars lätt kommer in i bananerna.

Jag är väldigt insatt i näring och kroppen, men det hjälper inte. Jag vet vad jag bör äta, men det fungerar inte riktigt så i praktiken. Trodde fler skulle ha förståelse här på detta forum, för nej att mixa ner en massa grönsaker fungerar inte. Inte heller att tugga allt och det fungerar inte med så många sorter. För mycket socker, så som i bananer får min adhd att gå överstyr, medan min asperger är grunden till den begränsade kost jag äter.

plåtmonster skrev:Ät så många olika grönsaker du kan tänka dig att prova. Stoppa ner de i mixern.. krydda. Tror inte så mycket på kosttillskott.

"tror inte så mycket på kosttillskott."? Vilka är det du menar och har du ens en susning om vad det är jag tar? Vi kanske definierar ordet kosttillskott olika. Rekommendationerna är att vi bör ta extra D vitamin under vinterhalvåret då vi i Norden lättare får brist utan solljuset, tror du inte på sådant heller? Vart drar du gränsen och vad är det du inte tror på?

Ju mer medveten jag blivit om vad jag äter, desto värre har det blivit för mig. Det är otroligt energikrävande att tänka på vad man ska äta. Allvarligt. Jag har nästan blivit psykisk störd av det. Jag äter väldigt varierat och visst mår jag bättre, men det är en sjuk balansgång när man börjar gå in för att äta mer hälsosamt. För det första är det otroligt svårt att hitta sitt eget kostupplägg. Jag åt t ex mindre fett, mer fullkorn, mer fibrer och drack mer vatten = dålig idé. Min mage var inte nöjd med det, så jag höjde fettet, åt både fullkorn och vanliga snabbmakaroner = magen mådde bättre. Det är riktigt svårt att hitta det optimala.

Till det här adderar jag det faktum att jag är hypokondriker, extremt noggrann och tar mycket väldigt seriöst och bokstavligt. Så när jag läser vad brist eller en balans i vissa näringsämnen gör så blir jag väldigt involverad i det. Jag kan bli riktigt orolig att jag ätit för mycket fett under en vecka och andra veckan oroa mig att jag inte druckit tillräckligt med vatten för att underlätta för mitt hjärta osv.

Jag har riktiga demoner. Jag ville lära mig allting för att min kropp skulle må bättre, men det har kommit till en punkt då jag mår riktigt dåligt av det. Men jag fortsätter att äta varierat, jag vet ju att det är mina känslor jag behöver jobba med.

Det kan vara otroligt jobbigt det här med näringslära och samtidigt vara som jag, så jag hoppas verkligen andra har det enklare med att nyansera allting man läser.

earlydayminer skrev:Ju mer medveten jag blivit om vad jag äter, desto värre har det blivit för mig. Det är otroligt energikrävande att tänka på vad man ska äta. Allvarligt. Jag har nästan blivit psykisk störd av det. Jag äter väldigt varierat och visst mår jag bättre, men det är en sjuk balansgång när man börjar gå in för att äta mer hälsosamt. För det första är det otroligt svårt att hitta sitt eget kostupplägg. Jag åt t ex mindre fett, mer fullkorn, mer fibrer och drack mer vatten = dålig idé. Min mage var inte nöjd med det, så jag höjde fettet, åt både fullkorn och vanliga snabbmakaroner = magen mådde bättre. Det är riktigt svårt att hitta det optimala.

Till det här adderar jag det faktum att jag är hypokondriker, extremt noggrann och tar mycket väldigt seriöst och bokstavligt. Så när jag läser vad brist eller en balans i vissa näringsämnen gör så blir jag väldigt involverad i det. Jag kan bli riktigt orolig att jag ätit för mycket fett under en vecka och andra veckan oroa mig att jag inte druckit tillräckligt med vatten för att underlätta för mitt hjärta osv.

Jag har riktiga demoner. Jag ville lära mig allting för att min kropp skulle må bättre, men det har kommit till en punkt då jag mår riktigt dåligt av det. Men jag fortsätter att äta varierat, jag vet ju att det är mina känslor jag behöver jobba med.

Det kan vara otroligt jobbigt det här med näringslära och samtidigt vara som jag, så jag hoppas verkligen andra har det enklare med att nyansera allting man läser.

jag blev anorektiker efter att ha fastnat med näringslära som intresse, slutade på 32 kg o ett BMI på 11. Tog så fruktansvärt mycket tid o kraft att jag finner inga ord, så jag förstår dig.

Äter i perioder en väldigt ensidig kost, tar därför extra tillskott i form av vitaminer, mineraler och omega 3-fett.

I perioder där jag mår bättre så äter jag mer varierat och eftersom jag bara äter vegetabilier så får jag nog i mig en hel del näring också.

Batman: Shit! 32kg? Det låter onekligen som en riktigt tuff period. Hoppas det har repat sig sen dess. Det är verkligen ett allvarligt tillstånd. Även om jag omöjligen kan sätta mig in i hur det är att vara anorektiker, så är jag påläst nog för att intellektuellt förstå hur extremt påfrestande det måste vara.

Det här med att lära sig mycket om vissa saker och ha den typen av tänk som många av oss har slutar inte alltid väl.

earlydayminer skrev:Batman: Shit! 32kg? Det låter onekligen som en riktigt tuff period. Hoppas det har repat sig sen dess. Det är verkligen ett allvarligt tillstånd. Även om jag omöjligen kan sätta mig in i hur det är att vara anorektiker, så är jag påläst nog för att intellektuellt förstå hur extremt påfrestande det måste vara.

Det här med att lära sig mycket om vissa saker och ha den typen av tänk som många av oss har slutar inte alltid väl.

I fem år led jag av grav anorexia där vikten låg mellan 32-35. Sjukhus fram o tillbaka, akuten, inläggningar, hjärtövervakan, tvångsvård och allt däremellan. Mådde så otroligt dåligt att jag aldrig varit med om något liknande. Det fysiska och psykiska måendet var katastrofalt, var till och med nära döden ett antal gånger... Började gå upp i vikt i februari och har nu gått upp 20 kg och precis nått ett normalt BMI, men många, många fysiska problem sitter fortfarande kvar. Tröttsamt, men psykiskt mår jag åtminstone bra. Om jag bara inte hade fastnat för näringslära ...

Batman skrev:"tror inte så mycket på kosttillskott."? Vilka är det du menar och har du ens en susning om vad det är jag tar? Vi kanske definierar ordet kosttillskott olika. Rekommendationerna är att vi bör ta extra D vitamin under vinterhalvåret då vi i Norden lättare får brist utan solljuset, tror du inte på sådant heller? Vart drar du gränsen och vad är det du inte tror på?

Då får du väl berätta i vilken mängd du tar tillskott och varför? Syntetiska vitaminer och processade lär inte vara av samma kvalité som naturliga. Det är oftast när man behöver mycket stora mängder som tillskott gör stor nytta.

Personligen får jag D-vitamin från fisk så det är ingen brist. Strömming är en av källorna, men det finns andra också.

Tror på sådant som innebär balans och visad nytta osv.

Apropå anorexian så hoppas jag att du slapp bli inlåst med kriminella busar.

Batman skrev:

earlydayminer skrev:Batman: Shit! 32kg? Det låter onekligen som en riktigt tuff period. Hoppas det har repat sig sen dess. Det är verkligen ett allvarligt tillstånd. Även om jag omöjligen kan sätta mig in i hur det är att vara anorektiker, så är jag påläst nog för att intellektuellt förstå hur extremt påfrestande det måste vara.

Det här med att lära sig mycket om vissa saker och ha den typen av tänk som många av oss har slutar inte alltid väl.

I fem år led jag av grav anorexia där vikten låg mellan 32-35. Sjukhus fram o tillbaka, akuten, inläggningar, hjärtövervakan, tvångsvård och allt däremellan. Mådde så otroligt dåligt att jag aldrig varit med om något liknande. Det fysiska och psykiska måendet var katastrofalt, var till och med nära döden ett antal gånger... Började gå upp i vikt i februari och har nu gått upp 20 kg och precis nått ett normalt BMI, men många, många fysiska problem sitter fortfarande kvar. Tröttsamt, men psykiskt mår jag åtminstone bra. Om jag bara inte hade fastnat för näringslära ...

Oj, det var verkligen allvarligt. Hela kroppen tar extremt mycket stryk vid anorexi. Du har onekligen varit igenom en extremt påfrestande period. Förstår att det fortfarande finns fysiologiska och psykologiska svårigheter kvar, men jag önskar dig verkligen all lycka. Anorexi är trots allt något som plågar ihjäl fler människor än vad man ofta tror.

Batman skrev:

earlydayminer skrev:Batman: Shit! 32kg? Det låter onekligen som en riktigt tuff period. Hoppas det har repat sig sen dess. Det är verkligen ett allvarligt tillstånd. Även om jag omöjligen kan sätta mig in i hur det är att vara anorektiker, så är jag påläst nog för att intellektuellt förstå hur extremt påfrestande det måste vara.

Det här med att lära sig mycket om vissa saker och ha den typen av tänk som många av oss har slutar inte alltid väl.

I fem år led jag av grav anorexia där vikten låg mellan 32-35. Sjukhus fram o tillbaka, akuten, inläggningar, hjärtövervakan, tvångsvård och allt däremellan. Mådde så otroligt dåligt att jag aldrig varit med om något liknande. Det fysiska och psykiska måendet var katastrofalt, var till och med nära döden ett antal gånger... Började gå upp i vikt i februari och har nu gått upp 20 kg och precis nått ett normalt BMI, men många, många fysiska problem sitter fortfarande kvar. Tröttsamt, men psykiskt mår jag åtminstone bra. Om jag bara inte hade fastnat för näringslära ...

Det är inte riktat mot dig, men det sista låter mest som ett praktargument för sådana läkare som inte vill att patienten ska ha några egna kunskaper. Med all respekt har jag svårt att se ditt intresse för näringslära som orsak till katastrofen - det kanske hade gått ännu värre annars?

I perioder har jag mindre varierad kost pga min värk

sen så har jag också vissa basvaror som det går åt mängder med medan andra nästan bara är kryddning eller köps som lyx (exempel på basvaror är gul lök, vitlök, krossade tomater och sojasås det äter jag varje dag ofta flera gånger om dan sen varieras kryddning och tex om jag har linser, bönor eller ägg till osv)

Däremot så är mina basvaror ofta nyttiga och kommer jag ihåg att äta nässlor varje dag så kan jag inte möjligtvis få brister (förutom B-12 och sen D-vitamin på vintern men jag tar tillskott då det behövs)

Väldigt intressant tråd; jag ska börja bo helt själv i Januari och måste pressa (bl.a.) min matkostnad maximalt utan att bli sjuk/undernärd. Har inte speciellt mycket "överskottsfett" (= nästan inget alls) att ta av... Så jag kommer att följa den här tråden med stort intresse .

@lar66, det bästa sättet att pressa matkostnader är att laga mat, undvik alla halv- och helfabrikat, laga istället maten från grunden.

De har kommit på att svensk mat inte innehåller nog med D - vitaminer utan vi i norden har permanent brist på D - vitamin. Livsmedelsverket har tom höjt det rekomenderade dagsbehovet och då räcker det inte att äta Lax,strömming och sill. Man får inte i sig dagsbehovet ändå.

Och här är en länk med lite fakta:

http://www.vetenskaphalsa.se/hur-mycket ... ehover-vi/

TS - vilka kosttillskott är det du tar ? Och i vilken mängd ?

Vet att vissa kosttillskott behöver tas ihop med mat, alltså ej på tom mage - eftersom man då kan må illa av dom. Kan det vara detta som hänt dig ?

När jag flyttade hemifrån så åt jag bara pyttipanna varje dag i kanske 2 år. Inga problem med kroppen, tror jag iallafall.

earlydayminer skrev:http://www.youtube.com/watch?v=5KIr-ijvkoc

?

D-vitamin. Sol. Släpp in solen.

Jag skulle föreslå pannkakor, det är ju i alla fall torsdag och det måste ju vara dubbelsidig kost...