Hej på er alla! Jag har precis hittat hit så jag har inte riktigt hunnit med att bekanta mej med er men har redan en fråga till er och jag hoppas att nån av er kan svara! Min stora son som har ADD och Asperger har fått Concerta och det funkar bra men min fråga är om det finns nåt som kan hjälpa min lille son som "bara" har Asperger? Eller är det bara som BUP säjer; att han får lära sej hur världen funkar?

Lära sig hur världen funkar? Hmm... Det får man nog hjälpa till med, men å andra sidan, hur funkar världen då? Pengar löser det mesta, utom kärlek.
Mkt av "hur världen funkar" är en slags kollektiv psykos.

Vad har han för problem? Letar du medicin eller....
Om du beskriver hans personlighet..

Hur ni lever och bor, hur ekonomin i familjen är, förekommer det missbruk som stör etc.
Du kan ju säga som det är, vi är inga myndigheter som kan beordra dig eller barnen.
Du själv och pappan, vad gäller psykiatriska problem/NPF/andra sjukdomar?

Han är bara 10 år. Svårt.

Medecin är inte lösningen på allt, han måste lära sig hitta sin egen väg och navigera sig fram bland alla knepiga "vanliga" människor...

Han behöver stöttning och förståelse, mest av allt.

det finns ingen generell medicin mot asperger som det gör mot adhd.

hej igen!! Ja, det är ju så att det är mycket som han med hjälp och stöd måste lära sej själv. Det som jag tänkte på var ifall det fanns nåt som kunde hjälpa honom att reda ut det kaos som blir i hans hjärna när han får sina "utbrott". I dispyter med sina kompisar osv, för då blir det kaos, kan inte tänka klart! Han tar allt man säjer bokstavligt och om kompisarna råkar vara nära honom nät dom spelar fotboll så säjer han att dom slog honom osv. Men det kaoset är kanske nåt han bara får lära sej att leva med??? Jag vet att inte mediciner är lösningen på allt!

Det där är saker han får lära in "mekaniskt" så att säga.

Alla menar inte alltid vad de menar. Det är inte lätt att lära sig för en asie alla gånger.

tack för svaren! Det gör så ont i mitt hjärta när han blir så frustrerad, vill ta bort det som gör så ont i honom. Jag vet iaf att jag ger honom all kärlek och stöd jag kan och jag får hoppas att det räcker en bit på hans väg genom livets hårda skola!

Det kommer det garanterat göra! Det behöver du inte oroa dig för...

Din son har i alla fall fördelen att vet om från tidig ålder att han har AS, så att både han och ni i hans omgivning kan ta hänsyn till det. Det kan säkert vara på både gott och ont, men han slipper i alla fall försöka leva ett normalt liv upp till trettio fyrtio femtio års ålder utan att förstå varför tillvaron och livet är så konstigt och motigt, som många av oss andra har gjort.

Exakt. En enorm fördel.

Och de som växer upp och får diagnos nu kan ha klart bättre ekonomiska förutsättningar. Har ni en barnförsäkring där det ingår ersättning till honom när han fyller 18 kommer ni att veta om det, och kunna begära den ersättningen. Jag hade en barnförsäkring, men fick min diagnos vid 33. Hade vi haft ens några papper kvar och kunnat läsa några villkor hade det säkert ansetts vara för sent att komma och ansöka om något. Nu hade vi inte ens några papper kvar. Kan bara ha rört sig om Folksam eller Trygghansa, men ingen av dem kunde se att det har funnits någon försäkring av mig. Nej, det är väl klart. Klart enklast så.

Jag har inte en aning om vad försäkringens villkor. Vet att barnen är topp försäkrade för våran vän jobbar med försäkringar så det är han som valt ut nåt bra (hoppas jag) Ska kolla upp det. Tack!!Vet att det är Skandia och dom har varit bra i andra ärenden ang barnen så det är väl bara att se vad dom säjer om detta. Ha en bra helg allehopa!!!

Det förvånar mig hur ofta ordet "kaos" används för att beskriva just den känslan när man har AS. Jag känner igen mig någorlunda i det du skriver och skickar ett PM ifall du loggar in igen Rebecca.

rebecca skrev:hej igen!! Ja, det är ju så att det är mycket som han med hjälp och stöd måste lära sej själv. Det som jag tänkte på var ifall det fanns nåt som kunde hjälpa honom att reda ut det kaos som blir i hans hjärna när han får sina "utbrott". I dispyter med sina kompisar osv, för då blir det kaos, kan inte tänka klart! Han tar allt man säjer bokstavligt och om kompisarna råkar vara nära honom nät dom spelar fotboll så säjer han att dom slog honom osv. Men det kaoset är kanske nåt han bara får lära sej att leva med??? Jag vet att inte mediciner är lösningen på allt!

Man får nog lära sig leva med det och försöka hitta strategier för att få det att fungera. Vet att det finns något som heter ART-träning för Aspergare som han ev skulle kunna ha nytta av. Kan du fråga efter det på BUP?

Att han upplever det som att han blir 'slagen' bara någon kommer i närheten indikerar att han ev kan vara extra sensoriskt sensitiv. Reagerar han på lätt beöring, kramar, kläder som sitter för tajt, skavande ettiketter, värme eller kyla, vissa ljud, starkt ljus? Är han petig med maten? Blir han förvirrad om flera personer pratar samtidigt?

Hej på er! Han tycker om att kramas, vill gärna att jag masserar honom för han blir så lugn då. Han har väldigt ont av värme ( när han var liten så fick han kramper av värme och solen ) och ljud har han med ont av. Han tycker att alla pratar högt och för en massa väsen. Han tycker om beröring. Jag försöker att förklara att det oftast inte är med mening som han blir "slagen" som han uppfattar det utan att spelar man fotboll eller åker pulka så är det lätt att man stöter till varandra. Vet inte om jag gör rätt eller fel men jag gör det jag tror är rätt. Jag ska prata med dom på BUP. Han går hos en kurator och lär sej sociala berättelser, nån som har erfarenheter om detta?

rebecca skrev:Han tycker om att kramas, vill gärna att jag masserar honom för han blir så lugn då.

Aha, det ger en ledtråd till. Jättebra! Massage frigör ju endorfiner som är lugnande.

Dessutom kan viss typ av massage också minska sensorisk överkänslighet. I USA finns det arbetsterapeuter som gör något som kallas 'brushing' med nån sorts specialborste, i kombination med att man trycker på lederna på ett specifikt sätt. Det heter Wilbarger Deep Pressure and Proprioceptive Technique (DPPT) och ingår i Sensory Integration-tekniker. Kan du fråga på BUP om de känner till detta och om det finns någon som kan göra det på din son, eller lära dig hur man gör?

(Om du läser engelska så finns mer information, länkar och tips under 'Sensory' på min hemsida som jag länkat till här nedan)

rebecca skrev:Han har väldigt ont av värme ( när han var liten så fick han kramper av värme och solen ) och ljud har han med ont av. Han tycker att alla pratar högt och för en massa väsen.

Båda dessa saker är vanligt bland Aspergare. Jag plågas också av både värme och kyla, det känns som att ens inre termostat inte funkar särksilt bra.

Vore i alla fall bra om ni omkring honom kunde försöka tänka på detta med ljudet och inte prata onödigt högt i hans närhet.

Även försöka undvika att prata flera på samma gång, samt att ha TV, radio eller stereo på samtidigt under ett samtal.

Likaså att inte prata när han ser på TV eller lyssnar på musik utan att ta det efteråt (om han inte själv inleder ett samtal). På så vis man undvika att oavsiktligt råka plåga honom i onödan, och därmed också många utbrott.

Det finns också mjuka öronproppar på apoteket som kan lindra, men man bör inte ha dem i jämt för då kan man snarare bli mer ljudkänslig istället. Men kanske i vissa sammanhang när det är extra stimmigt? Som känslig/ljudkänslig blir man enormt utmattad av att vara i stimmiga miljöer eftersom det tar så mycket energi att processa alla intryck som andra människor filtrerar bort automatiskt.

rebecca skrev:Han tycker om beröring. Jag försöker att förklara att det oftast inte är med mening som han blir "slagen" som han uppfattar det utan att spelar man fotboll eller åker pulka så är det lätt att man stöter till varandra.

Det är jättebra. Så småningom kanske han förstår det. Kanske det skulle gå att förklara för hans kamrater också, så att de är lite försiktiga i närheten av honom? Tycker han att dessa aktiviteter är roliga annars?

rebecca skrev:Vet inte om jag gör rätt eller fel men jag gör det jag tror är rätt.

Låter som om du bör ditt bästa för att hjälpa honom.

rebecca skrev:Jag ska prata med dom på BUP. Han går hos en kurator och lär sej sociala berättelser, nån som har erfarenheter om detta?

Inte personligen, men jag har bara hört positiva saker om det. Säkert något likande den där ART-träningen jag mämnde. Om han redan har en sån aktivitet så räcker det säkert. Men det kan förstås ta tid.

Inte menat som "det här fungerar det måste du prova", utan bara som ett tips på något som kanske skulle kunna ge en viss hjälp åt din son
http://www.aspergerforum.se/tomatisterapi-t3718.html?highlight=tomatis

Detta med att inte störa han när han ser på tv är viktigt för han blir rosen rasande ifall nån pratar med honom då. Ja, han gillar fotboll men reglerna får INTE ändras, Han går även på ridskola 2 dagar i veckan. Glömde att säja att han har en jätte hög smärtgräns, både han och hans bror. Så hög så att det inte är nyttigt! Är det med vanligt?

rebecca skrev:Detta med att inte störa han när han ser på tv är viktigt för han blir rosen rasande ifall nån pratar med honom då.

Troligen av goda skäl. Är man helt inne i handlingen så är det rena tortyren om någon kommer och förstör denna magiska stämning genom att tala. (Och då överdriver jag inte, det är snarare så att det knappt går att beskriva i ord hur plågsamt det är.) Bra att du uppmärksammat det.

Ja, han gillar fotboll men reglerna får INTE ändras, Han går även på ridskola 2 dagar i veckan. Glömde att säja att han har en jätte hög smärtgräns, både han och hans bror. Så hög så att det inte är nyttigt! Är det med vanligt?

Ja, det är ganska vanligt. Samma person kan alltså både vara överkänslig för lättare beröring och bli stressad bara av att folk kommer för nära, samtidigt som man knappt märker om man slår sig och älskar att bli masserad riktigt ordentligt. (Det aktiverar två helt olika delar av hjärnan, varav den ena kan vara hyperreceptiv och den andra 'för lågt' inställd så den knappt reagerar alls.)

Ridning är säkert jättebra, där får man ju verkligen öva sig i att hålla balansen och känna var man har kroppen nånstans. Många Aspergare har också lättare att relatera till djur än till andra människor.

Hej Inger! Jag kollade lite på din hemsida, är inte duktig på Engelska men jag gjorde ett försök. Jag blev helt paff!! Min son föddes med oförklarliga kramper, kronisk bronkit, urinvägsinfektioner,mjölkallergi, katt allergi, pollen,damm, grå starr, ena ögat hade n tendens att "hoppa ur",svår astma o krupp. slutat att andas pga en kramp, hög feber som gjorde han uttorkad på 2 timmar så att läkarna nästan inte klarade honom. Dom vet inte varför han så lätt blev uttorkad. Hans sjukdoms historia bara fortsätter.......

Ojdå, då måste ni haft det väldigt jobbigt!

Ge din son naturmedel istället. Sånt där läkemedel är farliga. Finns Fiskolja eye que eller nåt sånt heter det. Fråga efter adhd naturmedel på någon hälsokostbutik. Sedan ska man undvika gluten och kasein har jag läst.

Nej, Mystiqa.
Skolmedicinen har inte upptäckt allt. Och en enskild läkare kan ha fel. Men det är den som har undersökningar att stödja sig på och står under sakkunnig kontroll - inte perfekt, men säg vad som är det.
Bäst (om man så behöver) är om man orkar orientera sig såpass att man kan nosa rätt också på behandlingar som inte rimligen kan vara farliga men som man ser hjälper, även om de inte är vetenskapligt förklarade (ännu), och därför inte erbjuds av skolmedicinen.
Men en okritisk hållning till "naturmedicinen" (som är en vilseledande beteckning, den är inte naturligare än skolmedicinen) kan vara direkt farlig. Där finns ingen koll på att folk kan sina saker, och många kan dem inte heller.

hej! Alla mina barn och även jag äter omega 3 o6 och vad det nu är. Det har vi gjort länge men jag har inte märkt nån skillnad men det är säkert bra för kroppen iaf. Bup rekomenderade med det. Vi började med det när min store son "fick" dyslexi för 7 år sedan. Tack för mycket o bra tips av er alla