Jag var idag på ett möte med HSN (Hälso och sjukvårdsnämnden). De ville fråga mig om hur Attention ser på vården och då främst de långa kötiderna och övergången från barn till vuxenpsykiatrin.
Mötet går till på så vis att vi sitter runt ett bord och jag får frågor från sex personer och den sjunde personen antecknade främst.
Jag har varit intervjuad tidigare, jag springer på möten hur ofta som helst. Men jag har inte riktigt varit med om att all fokus har legat på mig.
Jag kände mig fullkomligt dränerad efteråt och ja, jag hade kommit ihåg att ta Zyban. Det var inte ens ett särskilt långt möte, det varade i 90 minuter.
När jag kom hem var jag helt slut, vilket förvånade mig. Jag hade inte på något sätt tyckt att det var obehagligt, tvärtom tyckte jag de var väldigt trevliga och jag tycker det är kul att myndigheterna visar intresse för dessa frågor.
Mindre bra var att mitt boendestöd ringde och sa att det var dags att handla mat. I bilen så sa jag knappt ett ord till honom eller till den andra killen med asperger som är med.
När jag kommit hem och fått in matvarorna i skafferi, kyl och frys, förövrigt det absolut tråkigaste som finns. Handla mat är iofs inte så kul, men det absolut tråkigaste momentet är att plocka in varorna. Efteråt försöker jag koka kaffe, det säger plötsligt pang i huvudet och jag störtdyker i sängen. Jag vaknar två timmar senare, så länge brukar jag aldrig "power-nappa".
Jag har aldrig dippat för att jag gjort en såpass kort grej, har jag aktiviteter över hela dagen har det hänt men sedan jag fick Zyban så har jag klarat av att vara aktiv mer och under längre stunder.
Just nu sitter jag och funderar på min mentala/fysiska förmåga. Jag har inte haft en så här kraftig reaktion sedan jag blev utbränd för fyra år sedan.

Ju friskare jag blivit ifrån alla sidodiagnosers symtom desto mer har jag kunnat studera hur jag fungerar.

Helfokus på något i någon/några timmar där jag måste ta in information som jag inte brinner för via något sinne gör att jag blir trött i hjärnan och får exakt samma reaktion som du, tvärsomna.

Bröllop i lördags, jättekul, men allt sorl och olika personer som vill prata för man inte setts på typ 20 år var så mycket att dagen efter kändes det som hjärnan dragit ihop sig och vridit sig ett halvt varv med spänning som följd i nacken. Ändå varade det bara i 4 timmar och det var lätt att gå ut och lufta sinnena.

Det är bara tvärtyst, vila och göra det minsa möjliga som jag tycker är kul som hjälper och sen ett dygn senare är jag ikapp igen.

Uj, vilken igenkänning! Hade kalas för mig själv för första gången på flera år. När de flesta gått (de som inte var släkt) la jag mig i badkaret och nästansomnade. Helt oförmögen att fortsätta prata, var bara tvungen att få andas lite själv.

Intressant tråd! Hur blev du panel eller sakkunnig, får jag fråga?

Jag var där för Attentions räkning, eftersom jag är ordförande för Attention i Göteborg.