Många av dem som hamnar på ett särskilt ungdomshem med stöd av lvu har ett kriminellt beteende och har i många fall gjort sig skyldiga till väldigt allvarliga saker men är inte dömda ännu.

Pemer skrev:...publicitet verkar bra!

Den förfärlige snömannen skrev:

Många av dem som hamnar på ett särskilt ungdomshem med stöd av lvu har ett kriminellt beteende och har i många fall gjort sig skyldiga till väldigt allvarliga saker men är inte dömda ännu.

"Han har gjort något, vi har bara inte hunnit fabricera tillräckliga bevis än"

Kolla också:

http://badlandshyena.wordpress.com/2009/08/07/autister-hor-hemma-i-fangelse/

En begäran om stöd och service från en person som ingår i lagens personkrets bör i första hand prövas enligt LSS om det är en insats som regleras i lagen. Motivet till detta är att det i allmänhet får antas vara till fördel för den enskilde.

Vår medlem Adam Opteron har vänt sig till mig och redogjort för sin situation. Eftersom han har diagnosticerats med Aspergers syndrom känns det inte rimligt att han fortsätter tvångsvårdas enligt LVU. Min samlade bedömning av situationens utveckling fram till idag är att det är just misstolkningarna av en person man från början inte visste hade just Aspergers syndrom, och hur han därvid har bedömts och bemötts, som lett till att det så här långt har gått just som det har.

Efter att ha haft en del kontakt med Adam och satt mig in i en hel del handlingar i ärendet som han själv haft tillgång till och företett mig kan jag inte se något annat än att psykolog Lxxx Rxxxxxxxx är helt rätt ute i sin utredning av 9 juni, 2009, som anger att Adam möter kriterierna för Aspergers syndrom.

Med diagnos inom autismspektrum ingår man i personkrets 1 för lagen (1993:387) om stöd och service för vissa funktionshindrade, och har rätt till alla denna lags rättigheter som man bedöms behöva och som inte kan tillgodoses på annat sätt.

Socialstyrelsen har uttalat gällande rättigheter enligt LSS, att:

”En begäran om stöd och service från en person som ingår i lagens personkrets bör i första hand prövas enligt LSS om det är en insats som regleras i lagen. Motivet till detta är att det i allmänhet får antas vara till fördel för den enskilde.”

Den hjälp Adam behöver med struktur i vardagen, eget boende med eventuellt stöd (särskilt boende enligt LSS) och eventuell daglig verksamhet om den diagnosticerade vill ha sådan ingår i LSS.

Jag har heller inte sett i företedda handlingar att Adam uppvisar något annat än vanliga typiska Aspergerdrag. Okonventionell dygnsrytm och ett lågt behov av traditionella sociala kontakter är oerhört vanligt bland oss med Aspergers syndrom, och är då inte heller något i sig som vi själva lider av.

Desto mer lider vi med vår funktionsnedsättning om vi börjar tvingas in i aktiviteter vi inte själva önskar och förhållningsregler som är satta utifrån hur andra mest rent allmänt önskar att vi ”borde vara”.

Det är en oerhört viktig grund i aspergerproblematik att vi bemöts utifrån förståelse för och kunskap om vår diagnos och med respekt för vars och ens personliga förutsättningar. Alla insatser och åtgärder som väl har börjat gå stick i stäv med ”aspergarens” egna önskemål är dömda att bli kontraproduktiva och inte leda till någon positiv utveckling, utan bara göra ”aspergaren” mer och mer skada.

En person med Aspergers syndrom som däremot bemöts utifrån sådan förståelse och ges förutsättningar att utvecklas i positiv samverkan har i allmänhet mycket goda förutsättningar att nå goda resultat här i livet. Här finns ju en mycket positiv aspekt i det att Adam har fått diagnos tidigt i livet och kan börja förhålla sig till att det är just Asperger han har. Många av oss betydligt äldre med diagnosen har fått den desto senare i livet och hunnit ha det betydligt svårare innan vi fick diagnos och kännedom om våra faktiska förutsättningar.

Av vad som framgår av som förevarit hittills känner jag att det är viktigt att den destruktiva tvångsvården snarast upphör, och att Adam ges lugn och ro. Jag bedömer att han skulle behöva en längre tids sjukskrivning och i förlängningen realistiskt sett aktivitetsersättning. Med arten och graden av funktionsnedsättning för en person med Aspergers syndrom är studier/arbete viktigt att man ger sig in på när man själv känner sig redo för det, inte förr.

Det är viktigt att notera att en person med Aspergers syndrom kan ge ett i princip fullt friskt och normalt intryck, men att detta inte behöver säga någonting om hur dåligt personen i själva verket mår. Förmågan att se helt normal och kapabel ut handlar om uppövade strategier som många gånger är helt instinktiva. Utan att ens själv vara medveten om saken lägger personen enorm energi på att omedvetet spela mer normal och kapabel än man många gånger verkligen är.

Det är dubbelt olyckligt eftersom det ger omvärlden en bild av ”aspergaren” som mer kapabel än han/hon kanske i själva verket är, vilket innebär att högre förväntningar ställs, och det i sin tur att reaktionerna när dessa förväntningar inte infrias blir än mer hårda, och drabbar ”aspergaren” igen.

Med detta sagt vill jag alltså önska å det bestämdaste att vården enligt LVU upphör, och att Adam i stället skyndsamt bereds insatser och en utvecklingsplan enligt LSS.

Vänliga hälsningar

Anders Pemer

Ordförande
Organiserade Aspergare

alfapetsmamma skrev:Fast för att få LSS-insatser när man är så stor så måste man gå med på det själv. Det tycker jag är vansinnigt när det handlar om ungdomar som dels är tonåringar och kan ha nej som defaultsvar av den anledningen, dels handlar om tonåringar som på vissa områden är mer omogna än jämnåriga och inte KAN avgöra vad som är bäst för dem både på kort och lång sikt.

Det där med BBIC, Barnets Bästa I Centrum, som soc alltid tjatar om, vare sig det är på vanliga soc eller på LSS, det är så himla feltänkt eller snarare missuppfattat emellanåt.

Inte så att man ska köra över nån, vare sig de är barn eller vuxna, aspiga eller ej, men att säga Jag frågade om hon ville X och hon sa nej och vi måste respektera det, för att sen göra saker som är sååå mycket värre för barnet/ungdomen, det skrämmer skiten ur mig.

Och ja, jag talar inte om Opteron här, utan om sånt JAG sett men som liknar det här mycket.

earlydayminer skrev:Impressive indeed, Pemer.

Psykologen som jag träffade heter L*** R********.

På Klarälvsgården vårdas pojkar som dömts till sluten ungdomsvård, de flesta med längre strafftider och pojkar som vårdas enligt LVU, även de med längre behandlingstider.

Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga
[Fakta & Historik]


Inledande bestämmelse

1 § Insatser inom socialtjänsten för barn och ungdom skall göras i samförstånd med den unge och hans eller hennes vårdnadshavare enligt bestämmelserna i socialtjänstlagen (2001:453). Insatserna skall präglas av respekt för den unges människovärde och integritet.
Den som är under 18 år skall dock beredas vård enligt denna lag, om någon av de situationer som anges i 2 eller 3 § föreligger och det kan antas att behövlig vård inte kan ges den unge med samtycke av den eller dem som har vårdnaden om honom eller henne och, när den unge har fyllt 15 år, av honom eller henne själv.
Vård med stöd av 3 § får även beredas den som har fyllt 18 men inte 20 år, om sådan vård med hänsyn till den unges behov och personliga förhållanden i övrigt är lämpligare än någon annan vård och det kan antas att behövlig vård inte kan ges med den unges samtycke.
Vissa andra åtgärder får vidtas utan samtycke enligt 22 och 24 §§.
Vid beslut enligt denna lag skall vad som är bäst för den unge vara avgörande.
Den unge skall få relevant information och hans eller hennes inställning skall så långt möjligt klarläggas. Hänsyn skall tas till den unges vilja med beaktande av hans eller hennes ålder och mognad. Lag (2007:1312).


Beredande av vård

2 § Vård skall beslutas om det på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas. Lag (2003:406).


3 § Vård skall också beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende.
Vård skall också beslutas om den som dömts till sluten ungdomsvård enligt 32 kap. 5 § brottsbalken vid verkställighetens slut bedöms vara i uppenbart behov av fortsatt vård för att inte löpa sådan risk som avses i första stycket. Lag (2006:896).