ADHD och ADD skrev:Det mest framgångsrika konceptet för att missförstå andra är fördomsfullheten och dess viktigaste instrument är tolkningsföreträdet, det blir därför ganska intressant att höra en NeuroTypsik pedagog berätta om en Aspie utifrån pedagogens oförståelse för grunden och uppdraget i det stora hela. Titta vad mörkt det blir när jag blundar – återigen.

VilsenVilja skrev:Där i fanns Pemers Syndrom.

Pemers syndrom, neuropsykiatrisk personlighetsstörning som karaktäriseras av bland annat, men i första hand:
- tvångsmässig fixering vid överdrivna sociala spel för spelens egen skull
- obenägenhet att tala klarspråk
- nedsatt förmåga att förstå vad som uttryckligen sägs, utan en rigid fixering vid att hitta inbillade underliggande meningar "mellan raderna"
- nedsatt förmåga att fatta rationella beslut på logisk grund utan hellre blanda in känslomässiga aspekter
- bristande koncentrationsförmåga att lyssna, förstå och hänga med i lite för långa meningar i den sociala interaktionen
- oförmåga att intressera sig för någon hobby

Syndromet beskrevs första gången av svensken Anders Pemer, född 1968, som vid arbete som barnskötare från slutet av 1980-talet kom att fascineras av att en del barn inte kunde ägna sig åt några sysslor på egen hand utan sökte sig till varandra och strävade efter att leka tillsammans i grupp. Han skrev en uppsats om dessa barn, som sedan kom att ligga till grund för senare studier av samma översociala fenomen.

1997 använde den finska psykologen Tuula Myrjämäki för första gången termen "Pemers syndrom". 1999 skrev makarna John och Cindy Wyndham de första kriterierna, och 2002 skrevs Pemers syndrom in i klassifikationssystemet för avvikelser, CBHGDIJEA-WFST-EUI-02.

Personer med Pemers syndrom karaktäriseras ofta av...... blablabla... osv...

VilsenVilja skrev:Det är Pemer här på forumet som har hittat på egna diagnoskriterier för Neurotypiska, som han kallar för Pemers syndrom:

Pemers syndrom, neuropsykiatrisk personlighetsstörning som karaktäriseras av bland annat, men i första hand:
- tvångsmässig fixering vid överdrivna sociala spel för spelens egen skull
- obenägenhet att tala klarspråk
- nedsatt förmåga att förstå vad som uttryckligen sägs, utan en rigid fixering vid att hitta inbillade underliggande meningar "mellan raderna"
- nedsatt förmåga att fatta rationella beslut på logisk grund utan hellre blanda in känslomässiga aspekter
- bristande koncentrationsförmåga att lyssna, förstå och hänga med i lite för långa meningar i den sociala interaktionen
- oförmåga att intressera sig för någon hobby

Syndromet beskrevs första gången av svensken Anders Pemer, född 1968, som vid arbete som barnskötare från slutet av 1980-talet kom att fascineras av att en del barn inte kunde ägna sig åt några sysslor på egen hand utan sökte sig till varandra och strävade efter att leka tillsammans i grupp. Han skrev en uppsats om dessa barn, som sedan kom att ligga till grund för senare studier av samma översociala fenomen.

1997 använde den finska psykologen Tuula Myrjämäki för första gången termen "Pemers syndrom". 1999 skrev makarna John och Cindy Wyndham de första kriterierna, och 2002 skrevs Pemers syndrom in i klassifikationssystemet för avvikelser, CBHGDIJEA-WFST-EUI-02.

Personer med Pemers syndrom karaktäriseras ofta av...... blablabla... osv...