http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3298011.ab

Herregud... ja, jag kan nog tänka mig en eller annan diagnos, bland annat en vars namn står långt upp till vänster på den här sidan...

Tvångssyndrom, kanske kombinerat med AS.

Hmm. "the love of sameness"....

Filmen "Super size me" förefaller inte längre så extrem.

Tycker han ska skatta sig lycklig som överlevt så länge på den dieten. Skulle inte vilja se hans insida!

i filmen supersize me så är han ju me...
han ska visst ha bra kolesterolvärden men då äter han ju alldrig stripsen till utan bara hamburgaren vilket gör det liiite nyttigare

Hehehe, han var faktiskt med i en kort bit av Super size me och när jag såg den så tänkte jag om honom precis som Pemer...

Savanten Svante skrev:Hmm. "the love of sameness"....

Eller hur?

TheBoxSaysNo skrev:Hehehe, han var faktiskt med i en kort bit av Super size me och när jag såg den så tänkte jag om honom precis som Pemer...

Porträttlik, eller för att jag har nämnt Big Mac som favoritburgare på forumet?

Undrar just hur en burgare gjort på malen oxfile från Kobebiff korna skulle smaka, vassare än Big Mac kanske?

Pemer skrev:

TheBoxSaysNo skrev:Hehehe, han var faktiskt med i en kort bit av Super size me och när jag såg den så tänkte jag om honom precis som Pemer...

Porträttlik, eller för att jag har nämnt Big Mac som favoritburgare på forumet?

burgaren var det!!

men egentligen:
så hade jag inte tänkt!!!
Jag menade att jag funderade på en vänstersidig forumdiagnos för killen, precis som du hade gjort, Pemer...
:oops: pinsamt pinsamt

btw, I love the love of sameness...

Aha.... självklart, du skrev inte fel, meningen blir bara härligt tvetydig, så att jag kunde vränga till den så i mitt eget huvud... och det säger väl mest om mig själv, Big Mac gillar jag ju... och skulle jag återgå till min frisyr som barn skulle jag kunna se ut som han när jag är 54...

Festligt!!

Är det någon som ska -a är det definitivt jag. Ju mer jag läser om meningen nu, så är den knappt tvetydig ens.

"Så tänkte jag om honom precis som Pemer" kan rimligen bara bli "tänkte jag om honom precis som Pemer gjorde", det är riktigt feltänkt av mig att tolka in "tänkte jag om honom precis som jag gjorde om Pemer".

So the joke is completely on me!

Jag har under lång tid identifierat mig med den där personen.
Vi är i mångt och mycket lika.
Även jag (då jag har råd) äter nästan bara på McD, detta är dock ingen tvångshandling som i den här killens fall och jag äter betydligt mer och andra saker än just BigMac.
Han är nog den enda jag känner till som slår min donkenkonsumtion.
En hjälte.

Pemer skrev:Är det någon som ska -a är det definitivt jag. Ju mer jag läser om meningen nu, så är den knappt tvetydig ens.

"Så tänkte jag om honom precis som Pemer" kan rimligen bara bli "tänkte jag om honom precis som Pemer gjorde", det är riktigt feltänkt av mig att tolka in "tänkte jag om honom precis som jag gjorde om Pemer".

So the joke is completely on me!

Tyckte också det lät lite taskigt att han kallade dig supersized eller möjligen hamburgare så du är inte ensam...

Pemer skrev:Herregud... ja, jag kan nog tänka mig en eller annan diagnos, bland annat en vars namn står långt upp till vänster på den här sidan...

Eller asburgers kanske?

sssssm skrev:Även jag (då jag har råd) äter nästan bara på McD, detta är dock ingen tvångshandling som i den här killens fall och jag äter betydligt mer och andra saker än just BigMac.

sssssm, du verkar ganska smart, så min fråga är: varför? Smaken? Priset? Snabbheten? Tillgängligheten? Eller är det något mer grundläggande med McDonalds-konceptet som affärsidé som du attraheras av?

sssssm skrev:Jag har under lång tid identifierat mig med den där personen.
Vi är i mångt och mycket lika.
Även jag (då jag har råd) äter nästan bara på McD, detta är dock ingen tvångshandling som i den här killens fall och jag äter betydligt mer och andra saker än just BigMac.
Han är nog den enda jag känner till som slår min donkenkonsumtion.
En hjälte.

Nja, det finns i alla fall i artikeln inget som bör leda tankarna till tvång.
Det är nog för honom precis som för dig fråga om love of sameness.

docfrasse skrev:

sssssm skrev:Jag har under lång tid identifierat mig med den där personen.
Vi är i mångt och mycket lika.
Även jag (då jag har råd) äter nästan bara på McD, detta är dock ingen tvångshandling som i den här killens fall och jag äter betydligt mer och andra saker än just BigMac.
Han är nog den enda jag känner till som slår min donkenkonsumtion.
En hjälte.

Nja, det finns i alla fall i artikeln inget som bör leda tankarna till tvång.
Det är nog för honom precis som för dig fråga om love of sameness.

Nej inte där kanske, men på andra ställen.
Här tex:
-"I admit I'm obsessive compulsive," he says. "I have so many compulsions."

http://edition.cnn.com/2003/US/Midwest/ ... ig.mac.ap/
Och även här:
http://www.msnbc.msn.com/id/26623057/?GT1=43001
Desutom kan man tycka att det börjar bli uppenbart när killen lagerför bigmac i sin frysbox.

sssssm, du verkar ganska smart, så min fråga är: varför? Smaken? Priset? Snabbheten? Tillgängligheten? Eller är det något mer grundläggande med McDonalds-konceptet som affärsidé som du attraheras av?

Först, jag älskar deras hamburgare det är skitgott.
Rent smakmässigt finns det mycket som kan konkurera med burgarna och även slå dem. Allt ifrån slabbiga turkpizzor till väl tillagad husmanskost. Speciellt billigt är det inte (jag får ge 140 spänn för en vanlig middag där, min vanliga frukost kostar runt 40) så det har inget med saken att göra, jag väljer snarare bort donken då kassan tryter.
Men de slås aldrg på snabbhet och tillgänglighet, jag brukar köpa min måltid i bytet mellan buss och spårvagn eller vice versa (beroende på vilket håll jag är på väg åt...) på väg till skola eller jobb. Sedan äter jag det på resande fot. Jag behöver inte lägg ned tid på att laga mat (vilket jag avskyr) eller avsätta tid för att äta (vilket jag gärna slipper).
Här vinner burgarna solklart. Notera här att jag ibland bara börjar måltiden på färdmedlet för att sedan avsluta den hemma. Det är ibland jobbigt att äta de större burgarna på vagnen.
Ytterliggare en sak att tillägga är att det alltid smakar likadant, för mig är det mycket värt, jag gillar inte överraskningar i maten. En Stor mac är alltid en Stor mac, oavsett var man köper den (nåja...).
Allt detta samantaget gör att jag anser det rimligt för mig att spendera halva min lön på snabbmat i allmänhet och donken i synnerhet (Kanske 35% av lönen som går dit).

Du låter dig bara manipuleras och utnyttjas av det internationella storkapitalet.

Lime skrev:Du låter dig bara manipuleras och utnyttjas av det internationella storkapitalet.

Så kan det vara.
McD har skapat ett behov hos mig för sina hamburgare, genom diverse knep. Jag förnekar inte den möjligheten, det är alltid svårt för individen att se sådant. Men jag tror faktiskt inte det, även om en yttre betraktare vore bättre på att avgöra det.
I min konsumtion har det dock ingen betydelse, oavsett om de planterat behovet eller inte så finns det och jag känner lycka av att konsumera deras produkter.
Jag insåg att ditt svar var något ironiskt, men jag tyckte ändå att det förtjänade något av ett riktigt svar.

sssssm skrev:

docfrasse skrev:

sssssm skrev:Jag har under lång tid identifierat mig med den där personen.
Vi är i mångt och mycket lika.
Även jag (då jag har råd) äter nästan bara på McD, detta är dock ingen tvångshandling som i den här killens fall och jag äter betydligt mer och andra saker än just BigMac.
Han är nog den enda jag känner till som slår min donkenkonsumtion.
En hjälte.

Nja, det finns i alla fall i artikeln inget som bör leda tankarna till tvång.
Det är nog för honom precis som för dig fråga om love of sameness.

Nej inte där kanske, men på andra ställen.
Här tex:
-"I admit I'm obsessive compulsive," he says. "I have so many compulsions."

http://edition.cnn.com/2003/US/Midwest/ ... ig.mac.ap/
Och även här:
http://www.msnbc.msn.com/id/26623057/?GT1=43001
Desutom kan man tycka att det börjar bli uppenbart när killen lagerför bigmac i sin frysbox.

Ja, han själv säger att han är tvångsmässig, men inget i länkarna talar för något tvång. Ofta blandas sånt här ihop, även av folk i sjukvården. Vid tvång upplever man sig tvungen att tänka obehagliga tankar eller utföra motbjudande handlingar - men man gillar det inte. Autistiska ritualer/love of sameness är snarare uppskattade trygghetsskapande handlingar - som man gillar.

Men visst finns det gråzoner: autistiska ritualhandlingar kan under extrema stressperioder allt mer få karaktären av tvång, och då upplevas behöva utföras obehagligt ofta eller länge.

I det här fallet finns inget hittills som pekar på annat än att killen skulle vilja få sina Big Mac.

Vad det gäller tvång så har jag personligen erfarenhet av tvångsmässigt handlande, då främst som barn. Jag hade bl.a en ramsa jag var tvungen att mumla varje gång jag skulle gå på toaletten. Vissa saker jag måste ta på och titta bakom/runt när jag kom hem etc.

Min dotter får, när hon mår sämre, fasliga tvångstankar där tankar som att det kommer att börja brinna och vi brinner inne, ältas om och om igen. Tankar på knivar (som hon är fasligt rädd för) och att hon mördar någon i familjen återkommer också. Märk väl att detta fenomen bara förekommer när hon mår fruktansvärt dåligt.