Välkommen hit och lycka till med att komma vidare. Inte lätt att ta tag i saker och stå upp för sina rättigheter när man är mitt i en depression, men jag hoppas du orkar göra det som du fick råd om härovan.

Tack för alla råd jag ska försöka få tag på telefonummeret till lss handläggaren

Välkommen!

Välkommen!

Måste säga att ditt boendestöd låter konstigt...mitt "Boe" (kallar dem så) hjälper mig när jag måste ha kontakt med någon, de kollade upp personligt ombud åt mig samt tog kontakt med lss, och har tidigare haft all kontakt med soc innan jag fick aktivitetsersättning...
Och nu så hjälper hon mig att träna så jag kan klara av allt i hemmet bättre, får hjälp att hitta lösningar på sådant som inte funkar, också går vi ut lite också när orken finns och det inte är så jobbiga dagar.

Hoppas iallafall att det löser sig för dig och att du orkar!

Välkommen hit.

Yandrea skrev.
Tack för alla råd jag ska försöka få tag på telefonummeret till lss handläggaren

För att få tag på "din" Lss-handläggaren, om du inte har ett namn, pröva med att ringa växln i din kommun. Begär att bli kopplad till de som biståndsbedömer när det gäller LSS.

Oavsett vem det är som du kommer att få kontakt med, kan de troligen hjälpa dig vidare, genom ditt personnummer se vem som är din handläggare.

Ta dig också en funderare över vad du skulle vilja ha hjälp/stöd med, för det är bara du som vet vad du behöver.
Du kan alltid önska vad du vill, sedan är det upp till dem, om de kan uppfylla dina önskemål.
För alla vi med AS, är trots allt väldigt olika.

Lycka till.

Hej!

Välkommen hit, Yandrea! Jag instämmer i det de andra sagt, ring till kommunen och tala om vilken hjälp du behöver.

Hälsningar

Lilla Gumman

Känner igen mig mycket även om det inte gått lika långt efter jag fått min diagnos (som var mer utav en säker gissning) så kan jag enkelt se att jag skulle kunna hamna i samma sits i övrigt med. Hejar på dig.

Crixan skrev:Välkommen!

Måste säga att ditt boendestöd låter konstigt...mitt "Boe" (kallar dem så) hjälper mig när jag måste ha kontakt med någon, de kollade upp personligt ombud åt mig samt tog kontakt med lss, och har tidigare haft all kontakt med soc innan jag fick aktivitetsersättning...
Och nu så hjälper hon mig att träna så jag kan klara av allt i hemmet bättre, får hjälp att hitta lösningar på sådant som inte funkar, också går vi ut lite också när orken finns och det inte är så jobbiga dagar.

Hoppas iallafall att det löser sig för dig och att du orkar!

Ja dom har inte hjälpt mig med sådant kanske för jag inte har varit tydlig med vad jag vill ha hjälp med, dom har varit hem till mig två gånger
annars tar jag bussen in till stan (tränar på att åka buss själv) så möts vi där går på stan
Jag tycker inte jag har så bra relation med boendestödjarna
(dom är fem olika personer) som byts ut vid semester och så
Jag skulle villa ha en och samma person typ kontaktperson man kan väll söka sådan via lss?
Det känns som man måste göra allt själv i och med att ingen hör ju av sig från nåt håll

Tyvärr funkar det så på många håll, det verkar skilja väldigt mellan olika delar av landet. Det jobbas på att införa förbättringar, vartefter kunskaperna om våra behov ökar, men sånt tar sin tid att spridas.

Välkommen hit från mig också.

Kommunen har i uppdrag att vara "uppsökande". D.v.s. om de misstänker eller vet att någon behöver något, så får de inte strunta i att ta initiativ för att ta reda på vad personen behöver.

Men vad jag förstår, så struntar de flesta kommuner i detta.

Min kommun struntar i det, och de struntar även i att följa upp och utvärdera det stöd man fått. Även om de själva har skrivit datum då de senast ska följa upp.

Kan även bero en hel del på vem det är man får träffa, ibland kanske det känns som en konspiration mot en. Man kan gå runt en ganska lång tid innan saker och ting börjar röra sig. Drygt.

tahlia skrev:Välkommen!

Du har fått många bra råd, så jag ska inte ge mig in på det. Däremot tänkte jag bara tala om att du (tyvärr) inte är ensam om det här bemötandet (eller brist på bemötande).

Jag råkade ut för något liknande. Efter nästan 7 års depression fick jag diagnosen AS och sedan en spark i häcken.
När de väl satt diagnosen fick jag veta att det inte vara någon större mening med att jag sprang på psyk eftersom de ändå inte kunde göra något.

Nu har jag landat i min diagnos och har inte längre något behov av psyk, men det tog ett bra tag att komma dit.

Önskar dig lycka till och hoppas att någon förstår att du faktiskt vill ha hjälp!

Jag måste säga att jag både blir förbannad och orolig när jag ser sånt här. Rent spontant känns det ju som att människor som precis har fått en diagnos faktiskt ska få hjälp, men ju mer jag läser om folks erfarenheter kring AS, desto mer saker av det här slaget får jag se. Jag ska själv snart iväg på ett första möte för att försöka få till en utredning, men med den här vetskapen i ryggen känns det som att man kanske borde tänka sig för både en och två gånger först.

Allt jag egentligen vill ha är hjälp med att få ett jobb där jag faktiskt kan jobba en längre tid istället för att ganska snart hamna utanför och till slut bli sparkad.

Neuropsykiatrins baksida!
Diagnosen klar, tack och hej! Kanske med en burk tabletter, med lite tur några samtal.

Nu, efter hundra år av virrvarr, fick jag då äntligen diagnos på papper.
Släppt har jag varit hela tiden av psykiatrin, de är helt enkelt inte kloka här i Hbg, så jag har hela tiden tagit för givet att jag ensam ska få reda ut allt...

Så:

Nu har jag ringt socialpsykiatrin i kommunen, och ska dit nästa vecka, så ska de hjälpa mig att reda ut lite vart jag ska vända mig för vad etc.

Har även ringt habiliteringen, sjukvården, där hon tog mina uppgifter, samt bad mig ta en kopia på diagnos. Nästa vecka kommer de att ha mig uppe på veckomötet, och kommer därefter att skicka mig en tid samt en mapp med info om jag vet inte vad.

Vart detta kommer att leda vet jag inte, men jag var väldigt välkommen hos bådadera, och min läkare har varit helt utesluten i processen.

Mitt råd är:

Ring kommunen.
Ring habiliteringen. - De har antagligen psykolog, kurator, arbetsterapeut etc.
Förklara din situation och säj att du behöver prata med någon, för att få hjälp.
Ingen kommer att neka dig hjälp.

Om/när de ber dig specificera VAD du behöver hjälp med:
Säg att du behöver hjälp med att specificera. Då slutar de fråga och skickar dig en besökstid.

Tyvärr, som andra här skrivit - när man fått diagnos verkar det som att man är ett avslutat kapitel hos psykiatrin, och det är då man får börja leta, leta, leta...själv...

Jag kan för mitt liv inte föreställa mig hur de som inte älskar att prata i telefon och leta telefonnummer reder ut denna djungel

Välkommen förresten!

Panika, är det inte ännu värre ifall de inte KAN neka en hjälp, eftersom det är så många som gör sig förstådda i att de behöver hjälp? Bättre att dom säger som det är. Dvs att man hjälper sig själv bäst. Fast det kanske de inte får säga?

Parvlon skrev:Panika, är det inte ännu värre ifall de inte KAN neka en hjälp, eftersom det är så många som gör sig förstådda i att de behöver hjälp? Bättre att dom säger som det är. Dvs att man hjälper sig själv bäst. Fast det kanske de inte får säga?

Menar du dom som psykiatrin?

I mitt fall är det så, att läkaren för drygt ett år sedan ville tvinga mig att acceptera sjukbidrag, vilket jag vägrade, då jag bara varit sjukskriven i tre-fyra månader och inte hade gjort någon utredning.
Nu, när jag har diagnos på papper - en diagnos hon inte skrivit, utan en läkare FK skickade mig till - blir jag sjukskriven en månad i taget, helt enkelt för att läkaren hos psykiatrin är personligt vansinnigt arg på mig...
Så just nu sitter jag fast hos en läkare som är galen och som jag anmält, och ingen annan läkare med vårdavtal i min kommun vill ta över mig som patient...
Så jo...I mitt fall så behöver jag dom, åtminstone till jag hittar en läkare som tar emot mig...

Panika, jag satt o funderade på dig.

Nu är det här bara spekulationer men, kan man inte jobba trots att man har sjukersättning eller vad det nu heter?
Finns väl inget som säger att man MÅSTE vara hemma eller vila eller vad man nu gör.

Och om ingen du får tag på vill anställa dig så får det väl bli en egen firma antar jag.
Man mottages ofta annorlunda av någon undelig anledning om man kommer som företag än om man kommer som privatperson.
Antagligen är ena orsaken för att de slipper arbetsgivaransvaret om något går snett eller du blir ehhehe, sjuk, typ.

De pengar du får in får du ju köpa prylar till firman för, dessutom behöver du inte ta ut dem som lön då du köper saker till firman för firmans pengar, och man får tillbaka momsen på inköpen.
Men se upp med att ta hem firmans saker, det blir ju stöld om man gör det, trots att du kanske är den enda som jobbar i firman.

Firman behöver inte nödvändigtvis vara jätteaktiv och omsätta massor med pengar men jag vet att skattis vill att firman ska endera ha flera uppdragsgivare eller flera leverantörer.
Inte bara en kund och en leverantör, något av det måste vara ett flertal (mer än 1).

nano skrev:Panika, jag satt o funderade på dig.

Nu är det här bara spekulationer men, kan man inte jobba trots att man har sjukersättning eller vad det nu heter?
Finns väl inget som säger att man MÅSTE vara hemma eller vila eller vad man nu gör.

Det är möjligt att man kan jobba, men då har man inte rätt till sjukersättning. Möjligheten finns att få jobba till sig en inkomst av högst 41.000/år (om jag inte minns fel) eller att studera med bibehållen ersättning men då måste du ha fått permanent sjukersättning beviljad före 1 juli 2008. Vi som fått igenom det efter 1 juli får inte studera eller arbeta öht.

Har man tidsbegränsad sjuk- eller aktivitetsersättning, eller varaktig som beslutats om efter 1 juli 2008, kvarstår systemet med rätt att söka vilande ersättning medan man prövar att arbeta.

Har man varaktig sjukersättning beslutad före 1 juli 2008 ersätter i stället ett annat system med "steglös avräkning" av den lön man kan få av det arbete man prövar på, utan att rätten till sjukersättning ifrågasätts.

Ragnevi gav mig en länk med utförlig information om de här bitarna i annan tråd härom veckan. Ska försöka leta upp den och klistra in samma länk här.

Vilket är totalt uridiotiskt.

Alla får en chans att komma tillbaka - utom de som fått permanent sjukersättning under moderaternas regler.

Hej.

Det du beskrev lät näst intill förödmjukande. Det är dina behov som skall styra LSS t.ex. Jag har själv varit i kontakt med en Lss-handläggare som skickade hem en blankett där jag fick fylla i mina behov, t.ex ang. kontaktperson eller om jag söker till grupp-bostad.. Det skulle dröja max 3månader innan detta blev aktiverat och det skulle tas i drift. Jag tycker du ska söka till nån Psykiatrisk mottagning, så du får tala med en erfaren Psykolog i den kommun du bor i, så vägleder han/hon säkert dig... testa det. Om du inte ringer upp Lss-kontoret och frågar vad som sker. Jag skulle välja en annan kontakt faktiskt.

Lycka till!

Mvh

Tack.
Mitt problem är ju just nu att ingen läkare vill överta mig som patient.
Detta kan ingen lss-handläggare etc. göra något åt - tyvärr.
Ja, förödmjukande är det...
Patientnämnden gör allt för mig, och lyckligtvis försäkringskassan också...
Men Landstinget/Regionen...dem har jag inga ord för...
Eftersom jag vägrade sjukersättning förra året, är jag endast sjukskriven nu.
Alltså har jag ingen rätt att arbeta (om man tar bort tanken att jag skulle friskskriva mig.), ingen rätt att gå i skolan...ingenting.

Ska ta tag i allt igen efter jul, men det blir säkert bra till slut.

Panika, möjligen är rehabiliteringsersättning något för dig? Det fick jag och så fick jag gå på konstskola för att försöka göra något vettigt som rehabilitering.

tahlia skrev:

nano skrev:Panika, jag satt o funderade på dig.

Nu är det här bara spekulationer men, kan man inte jobba trots att man har sjukersättning eller vad det nu heter?
Finns väl inget som säger att man MÅSTE vara hemma eller vila eller vad man nu gör.

Det är möjligt att man kan jobba, men då har man inte rätt till sjukersättning. Möjligheten finns att få jobba till sig en inkomst av högst 41.000/år (om jag inte minns fel) eller att studera med bibehållen ersättning men då måste du ha fått permanent sjukersättning beviljad före 1 juli 2008. Vi som fått igenom det efter 1 juli får inte studera eller arbeta öht.

Om man kallar det för fritidssysselsättning då?
Att fietidssysselsättningen genererar pengar är ju bara bra.
Finns ju dessutom ekonomiska föreningar och stiftelseform att driva det hela i, eller någon sorts föreningsverksamhet.
Då blir det ju inte ett jobb eller normalt företag.

Och börjar det gå bra kan de ju dra in vilka bidrag de vill i valfri ordning, skulle vilja se den tjänsteman eller politiker som försöker upplösa ett företag för att ägaren eller administratören har haft sjukskriving eller sjukbidrag eller något.
Gissa vad tidningarna skulle skriva om de fick vetskap om saken lol, de kommer ju o sälja lösnummer i drivor på en sådan story, den stackars politiker som försöker rättfärdiga det där