Detaljrikedom och förmågan att vara verbal

Här postar du övriga inlägg relaterade till Asperger.

 Moderatorer: atoms, Alien, marxisten

Detaljrikedom och förmågan att vara verbal

Inläggav DanneB » 2012-09-25 22:55:06

Eftersom jag har ett bra detaljminne så kan jag beskriva detaljer hos saker, fenomen etc som oftast ingen annan lägger märke till. Det gör att jag har väldigt lätt för att beskriva saker. Jag vill gärna berätta det så detaljerat som möjligt, inte runt-om-kring, annars vetjag inte om personen i fråga greppar det jag försöker säga. Oftast så brukar personen bli less och flyttar fokus till annat och signalerar att jag borde korta ner mitt resonemang.
Jag har alltid haft lätt för att vara verbal, till mina föräldrar, syskon, psykologer, lärare, nära etc, speciellt om det handlar om något svårt eller något som jag verkligen vill förklara/berätta. Jag kan tycka ibland att personer som inte förklarar något mer precist kanske dels inte bryr sig så mycket, eller missar hela poängen. Ibland kan jag också tycka att jag ibland borde kunna korta ner mina resonemang för att folk ska kunna greppa det jag säger till dem.
Om jag tex är hos psykologen så går jag dit för att jag behöver hjälp, och då känns det ovärt att komma dit om jag inte har något att säga. Så då känner jag att jag måste tala ut om vad som händer i min skalle. Jag behöver liksom komma till djupet med mitt problem, och då blandar jag gärna in detaljer så att han/hon ska förstå.
Jag vet inte hur det är med er som läser detta, om det är en typisk AS-symptom. Det skulle vara roligt att veta vad andra har för erfarenheter kring detaljrikedom och förmågan att vara verbal.
DanneB
 
Inlägg: 20
Anslöt: 2011-11-18

Detaljrikedom och förmågan att vara verbal

Inläggav Meier » 2012-09-25 23:56:43

Visst, jag känner igen detta med att gå in på djupet och vilja få fram hela sammanhanget. Men omgivningen är helt enkelt inte intresserad, så jag har fått lära mig att vara kort och mera ytlig i mina framställningar.

Jag kan vara mycket verbal när det gäller saker som jag tycker är viktiga och även sånt som jag tycker borde inspirera andra, trots att de inte har ett genuint intresse av ämnet. Men som sagt ingen lyssnar.

Ett undantag är som du säger psykologer och andra inom vården, där brukar jag köra på ändå.

Ja detta är ett typiskt AS beteende, och kan vara till mycket stor hjälp om man exempelvis arbetar med något som ligger inom ens intressesfär.
Meier
 
Inlägg: 162
Anslöt: 2012-08-29

Detaljrikedom och förmågan att vara verbal

Inläggav Eeira » 2012-09-25 23:58:04

DanneB skrev:Jag vill gärna berätta det så detaljerat som möjligt, inte runt-om-kring, annars vetjag inte om personen i fråga greppar det jag försöker säga.
/---/
Jag behöver liksom komma till djupet med mitt problem, och då blandar jag gärna in detaljer så att han/hon ska förstå.

Jag har "bara" misstänkta (outredda) AS-drag, men känner igen mig i det du skriver. När jag ska berätta något är det svårt att välja bort detaljer som förtydligar bilden. Jag brukar kunna uttrycka mig väl, men fastnar ofta vid saker som andra tycker är petitesser.

Det bottnar sannolikt i en rädsla att bli missförstådd. Ju noggrannare man är i sin beskrivning desto säkrare kan man vara på att motparten verkligen förstår det man försöker förmedla. Tyvärr finns dock risken, precis som du själv skriver, att folk tröttnar på att lyssna... :-)003

Det är viktigt att andra förstår och uppfattar det jag säger på rätt sätt, särskilt om motparten är en psykolog. Jag vill förmedla mitt inre - mina tankar och känslor - och bli förstådd. Denna strävan gör samtalen omständliga och själva budskapet riskerar att dränkas bland alla detaljer.

Idén om att någon annan ska kunna ta del av hur just jag upplever saker är en illusion. Det är en strävan efter något ouppnåeligt, då alla är så olika och förstår världen utifrån sin egen person.
Eeira
 
Inlägg: 599
Anslöt: 2012-01-21

Detaljrikedom och förmågan att vara verbal

Inläggav DanneB » 2012-09-26 14:42:22

Eeira skrev:Idén om att någon annan ska kunna ta del av hur just jag upplever saker är en illusion. Det är en strävan efter något ouppnåeligt, då alla är så olika och förstår världen utifrån sin egen person.


Jag håller med dig full ut. Det är klart att andra inte kan uppfatta saker precis så som jag uppfattar dem. Men svårigheter ligger i, som du säger, att man är rädd för att bli missförstådd.
Jag känner mig bekväm i att ta upp deltaljer och att vara verbal, för det är den jag är. Ibland händer det att folk uppskattar ens förmåga att förmedla känslor och det man tänker fullt ut och med detaljrikedom, och det är från dem som man får se till att dra mest nytta av, istället från dem som dissar en för den man är!
DanneB
 
Inlägg: 20
Anslöt: 2011-11-18

Återgå till Övriga Aspergerfrågor



Logga in