Jag har redan berättat det här, men...Nå, det var efter en NDU som jag vagt anade andevärlden under tre månaders tid och var lycklig hela denna tid. Det nya i denna vision var att jag hela tiden, runt mina ben, hade små, trevliga, humoristiska och sympatiska varelser som räckte mig upp till knäna. De var otydliga. Om de hade luva vet jag inte, men tänkte: "Kan detta kallas tomtar?" Deras uppgift var att få mig att skratta åt mina misstag och bara se dem som lärorika misstag - inget självhat eller rädsla. Jag trodde inte att skyddsandar kunde vara så små.

I samma veva träffade jag en man på sta'n som sa att han bodde på landet ensam, men han kände sig inte ensam: "För jag har tomtar som hjälper mig!" sa han.
Det där skulle jag inte trott på om jag inte haft denna upplevelse.

Men nu är ju tomtarna inte där längre, ligger det då inte närmare till hands att tro att du såg hjärnspöken som en följd av NDU/sviterna efter vad du nu råkade ut för? Försöker mest förstå varför du drar en viss slutsats och inte en annan.

Trodde på UFOn från tioårsåldern men insåg när jag var en 35 att det inte finns något bevis för dem.

Troligen finns de bara inom oss som ett slags uppfinning för att göra livet spännande?

UFO:n finns, de är ju bara oidentifierade flygande objekt. 99 % av alla fåglar är UFO:n för mig. Däremot tvivlar jag starkt på att jorden har haft besök av intelligenta varelser från andra planeter/solsystem/galaxer/universa. Vi har ju inte ens något intelligent liv att tala om ens på jorden.

Lakrits jag inser nu att jag borde ha skrivit mer precist

Alltså UFOn finns men det finns inget bevis för att ett enda UFO har Aliens i sig

Jag tycker det är ett spännande ämne, dock så är jag väldigt skeptisk mot det mesta.

Men jag är ett stort Arkiv-X fan.

Ämnet är spännande tycker jag också. Mitt specialintresse är nog religionspsykologi och det
övernaturliga är ju väldigt nära.
Alla religioner kanske inte tar in allt övernaturligt men många av religionerna räknar med varelser
som bara finns bortom den fysiska världen så helt klart finns det övernaturliga med.

Men det är ju ett besvärligt ämne. De som tror är ju otroligt övertygade att det finns medans
vi som är skeptiska kan vara skeptisk i olika grad.

Att tro lite grann är lite som att vara lite gravid. Antingen är man gravid eller inte.
Antingen tror man eller är skeptisk. Jag är oerhört skeptisk men tror helt fullt och fast
att tron på det övernaturliga är en helt naturlig men farlig tro

Det beror på hur man definierar "övernaturligt". Om det inte hade funnits folk som tror att det finns något bortom det som redan är allmänt känt så hade vi nog stannat i utvecklingen med en gång.

Att ha något på känn är en sak, men för att utvecklas måste man ju observera, undersöka och verifiera.. och framför allt vara beredd på att ha fel. Det sista är det som ger framsteg.. att kunna kasta bort de hypoteser och teorier som inte stämmer, och ta fram nya förklaringar. Einsteins relativitetsteorier ersätter (är mer kompletta än) Newtons teori om gravitation, det gamla förklarade inte allt, och därför letar vi nu efter något nytt... eftersom de nuvarande teorierna inte täcker in alla observationer vi gjort.

Jag har aldrig varit med om samma inställning hos de som hellre tror på det "ovetenskapliga". Föredrar det ordet eftersom det är vad det brukar handla om.

ca skrev:de som hellre tror på det "ovetenskapliga"

Vet inte riktigt vad eller vilka du syftar på med det. Men jag har tvärtom stött på mer av de insikter du nämner hos folk som är mindre avvisande till "det övernaturliga" än vad som är nyttigt att gå ut med om man vill tas på allvar här i världen än hos folk som håller sig inom den gränsen, i den mån ämnet har kommit på tal så att jag kan veta något om det. Dock är den eliten väldigt liten.

Men det är klart, om det enda man har stött på är typ sensationssajter, billiga kommersiella TV-program med dova ljudeffekter och folk helt utan kritiskt tänkande så får man ju ingen rättvis bild av det hela. Inte mer än på något annat område — snarare mindre eftersom ämnet anses så "kittlande".

Tyvärr brukar de som brukar kalla sig "skeptiker" vara lika dåliga på att se sina egna dumheter. (Som till exempel oförmåga att ens samla data utan avseende på hur de passar i den vetenskapliga boxen, eller till och med bara innevarande tidsålders vetenskapliga box, trots att historien finns lättillgänglig för var och en och att det också borde vara en baggis att inse att verkligheten därute är större än någon mänsklig modell; eller den allmänmänskliga tendensen att grovt underskatta allt och alla som inte stämmer med ens fördomar, även när man annars skulle ha sett starka skäl att värdera de datana/personerna högre.)

adhderic skrev: De som tror är ju otroligt övertygade att det finns medans
vi som är skeptiska kan vara skeptisk i olika grad.

Det här låter som en fördom. Själv tror jag på vissa saker som jag inte alls är övertygad om, vilket jag nämnt i den här tråden. Sedan kan man ju ha varit med om saker som kan vara mycket övertygande, och då är det ju intressant att det finns vissa s k skeptiker som är lika övertygade om att man har fel trots att dom själva kanske inte har varit med om detsamma.

Att tro lite grann är lite som att vara lite gravid. Antingen är man gravid eller inte.
Antingen tror man eller är skeptisk. Jag är oerhört skeptisk men tror helt fullt och fast
att tron på det övernaturliga är en helt naturlig men farlig tro

Det var en dålig liknelse. Att vara lite gravid går inte nej, men det går naturligtvis bra att vara öppen för det övernaturliga utan att man därmed måste vara övertygad om något, eller ens behöver tro på det. Det går även bra att tro på en del, och vara skeptisk till annat. Man kan även hålla en viss skepticism gentemot det man tror på.

Sedan finns det förstås ytterligheter åt båda hållen. Troende som tror stenhårt på allt möjligt s k övernaturligt dom kommer i kontakt med, och skeptiker som är övertygade om att det inte finns något sådant överhuvudtaget. I båda fallen är man inte det minsta skeptiska gentemot sina egna uppfattningar, utan man tror sig veta.

För att liknelsen du gjorde skall stämma så kanske du skulle ha skrivit att antingen är man öppen för det övernaturliga, eller så är man det inte.

Jag är för dålig på att debattera för att ge mig vidare in i det här. Det är ett ämne som kan göra mig ganska upprörd också... precis som t.ex. folk som inte bryr sig om hur en TV är inställd kan göra mig snudd på arg. Tror det bara blir trist om jag försöker.

Så ursäkta Zombie mfl, v.v. bortse från mitt tidigare inlägg.

Jag har varit vidöppen för det övernaturliga sedan jag var en 10 år och nu en 50 år senare så konstaterar jag att det finns inget som helst bevis för nåt övernaturligt.

Det är lika spännande för det och det vore kul om det vrekligen fanns nåt och att man överlevde kroppen men inte något som helst tyder på att så är fallet.

Eller kan du nämna nåt?

Jag bor en spökstad. Det finns många områden som är välkända som " spöktillhåll". Jag tror på fullaste allvar att det finns osaliga andar som ej hittat hem på den andra sidan.

Tro kan man väl göra men var är bevisen? Alltså jag älskar allt med möten med Aliens och sånt.
Men det finns ju inga som helst bevis så det är ingen ide att se det som annat än som en spännande SciFi eller nåt annat som kroppen uppfinner för att göra livet lite spännande.

Micke skrev:Sedan kan man ju ha varit med om saker som kan vara mycket övertygande, och då är det ju intressant att det finns vissa s k skeptiker som är lika övertygade om att man har fel trots att dom själva kanske inte har varit med om detsamma.

Fast att nån annan säger sig ha varit med om något betyder inte att man själv måste tro på det. Skulle man tro på allt som folk säger sig ha varit med om så får man tro väldigt mycket som inte passar in i ens världsbild.

kullan skrev:Jag bor en spökstad. Det finns många områden som är välkända som " spöktillhåll". Jag tror på fullaste allvar att det finns osaliga andar som ej hittat hem på den andra sidan.

Varför är det alltid så att det är gamla hus och herrgårdar där det är nån gammal adelsdam som går igen? Inte alltid precis just så men ofta handlar det om nåt gammalt hus.

Varför kryllar det inte av spöken på krigsskådeplatser, slagfält, resterna efter koncentrationsläger och katastrofplatser? Såna händelser borde väl generera osaliga andar?

Micke skrev

Sedan kan man ju ha varit med om saker som kan vara mycket övertygande, och då är det ju intressant att det finns vissa s k skeptiker som är lika övertygade om att man har fel trots att dom själva kanske inte har varit med om detsamma.

Jag har väl också varit med om saker. Men det är ju inget bevis för nåt annat än att min kropp älskar att ge mig upplevelser.

Bevis är ju nåt som kan verifieras. Inre upplevelser är ju helt personligt subjektiva.

Moggy skrev:Fast att nån annan säger sig ha varit med om något betyder inte att man själv måste tro på det. Skulle man tro på allt som folk säger sig ha varit med om så får man tro väldigt mycket som inte passar in i ens världsbild.

Sant. Blott alltför sant många gånger. Men det går också åt andra hållet, och det är åt det hållet man utmanar sina fördomar och kan bli klokare. Så man får avväga.

Vad bevis beträffar så har det alltid funnits mycket som inte har kunnat "bevisas". Vilket vi lättare kan se om vi tittar på det förgångna, men just det borde också kunna stämma oss till litet ödmjukhet eftersom vi är lika fångna i vår tid som alla andra har varit i sina. Så även det är avvägningsfrågor. Dessutom frågor om personliga egenskaper (varför skulle alla, eller alla man på andra grunder vill godta som "intelligenta" och "kritiskt vakna", vara lika känsliga för allt just här?) och vad man råkar stöta på.

Nu är det ingen fördom att det inte finns bevis för det övernaturliga. Det är ju fakta att nåt bevis inte kommit fram ännu.

Det var inte det jag skrev. Jag kan komplettera det jag skrev med att även vetenskapsteorin är en mänsklig modell, som man inte rimligen kan förutsätta täcker allt som "finns".

Men om "bevisens" existens då: jag är inte inläst på råmaterialet, men jag har sett intelligenta och kritiskt skolade människor göra åtminstone betydligt "mjukare" bedömningar. Fast be mig inte om källor, jag har inte läst om det i syfte att forska eller diskutera.

adhderic skrev:Nu är det ingen fördom att det inte finns bevis för det övernaturliga. Det är ju fakta att nåt bevis inte kommit fram ännu.

Kanske det är så. Men det finns tillräckligt med människor som säger sig ha övernaturliga upplevelser för att det ska finnas nåt att diskutera och studera här. Det är ju inte så att den här typen av upplevelser är nåt som är på väg bort. Så på ett eller annat sätt så finns det ju nåt där som inte låter sig avfärdas hur som helst.


Finns ju ett pågående experiment där människor och starka händelser tycks kunna påverka slumptalsgeneratorer. Vet inte så mycket om det men det lilla jag hört verkar väldigt intressant.

Jag kanske inte lyckas finna ord som framstår som mjuka när du läser dem men jag är så ödmjuk som är möjligt för en AS av min sort. Du kan ju inte påstå att jag inte är mjuk. Du känner inte mig och bedömmer mig efter min oförmåga att finna de ord du behöver för att se mig som mjuk.

Men det finns tillräckligt med människor som säger sig ha övernaturliga upplevelser för att det ska finnas nåt att diskutera och studera här. Det är ju inte så att den här typen av upplevelser är nåt som är på väg bort. Så på ett eller annat sätt så finns det ju nåt där som inte låter sig avfärdas hur som helst.

Jo fast det är en annan sak.

Jag är hundra procent övertygad om att det finns människor som har upplevelser.

Det man kan diskutera är ju vad som skapar dem. Jag tror det är kroppen som skapar dem och kroppen kan ta intryck av kultur. Men kroppen kan också komma upp med egna grejer men ofta är det nåt som är trendigt.

Så på ett eller annat sätt så finns det ju nåt där som inte låter sig avfärdas hur som helst.

Jag avfärdar inte upplevelsen, jag har själv haft upplevelser. Jag är skeptisk till de förklaringar som de som tror på det övernaturliga brukar komma med.