Hejsan

Jag har ett problem som jag har haft ett bra tag som jag skulle vilja ha lite synpunkter på.

Mitt problem är att jag kan bli väldigt upphängd på vissa saker nästan manisk över, framför allt när det gäller att göra misstag.jag kan må väldigt dåligt över att ha gjort ett misstag stora som små. Jag kan rent logiskt tänka att en sak som har hänt, misstag eller andra saker inte är stora nog att hetsa upp sig över men mitt logiska tänkande och mina känslor går inte ihop.
Ett exempel skulle kunna vara att jag råkar säga fel, vilket vem som hest kan göra och inte behöver vara en så stor grej vilket jag tycker också rent logiskt men känslomässigt kan jag börja må dåligt över en sådan liten sak är det någon som känner igen sig? Manin ligger också i andra saker i min tillvaro också.

Jag fick en asperger diagnos för drygt ett år sen dock misstänker jag att jag kan ha drag av andra diagnoser, jag har forskat lite och har inte hittat något som skulle förklara denna mani i diagnosen asperger dock har jag läst att mani kan vara ett inslag i diagnosen ADHD men vad säger ni?

Hangups är nog vanligt hos många med AS, i synnerhet när det gäller ett specialintresse, i sociala samanhang i synnerhet, själv kunde jag börja babbla som en pappegoja om något, innan jag började förstå/innse att jag har hakat upp mig på nått ingen är intesserad av annat än jag själv.

Just att negativa känslor inte går att övertala är en av grundpelarna i ångestsjukdomar. Det finns många ångestsjukdomar men många har med att det är ett stort glapp mellan tanke och känsla. T ex man blir hypokondrisk, känslorna säger att man kanske har en svår sjukdom trots att förståndet säger att det inte är troligt, rena fobier som att man vet att svenska spindlar inte är farliga, men känslorna håller inte alls med eller att man måste gå med vänster fot först i en trappa för att känslorna säger att något dumt händer annars, trots att förståndet sitter där och suckar över känslans felaktighet.

När det blir glapp mellan förstånd och känsla, vinner ganska ofta känsla. Kanske känns ologiskt men vi är mycket mer beroende av känslan som drivkraft så den har fått bli den starkare. Förståndet är en slags reglerare men en svag drivkraft.

Det finns tekniker för att känslor som bara tar om ska bli bättre. Förståndet är ofta inte tillräckligt när ett sådant här problem utvecklats, istället blir det ett inre krig som bara fortgår. Då finns det tekniker utvecklade för att minska känslans styrka. Alla tekniker passar inte alla, men har man hittat en som är bra kan den vara ett bra redskap.

Om jag börjar oroa mig eller tänka för mycket på en sak som jag inte "borde" oroa mig för, kan jag införa orosförbud och orostid. Det är klart att orostankarna kan bryta igenom iallafall, men då vet jag ändå att det inte är meningen att jag ska försöka lösa något just nu. Så kanske kan jag sysselsätta mig med något istället? Det jag har märkt är att när den tillåtna orostiden kommer, då känns det inte lika tryckande att få älta eller oroa sig. Men jag behöver iallafall tillåten orostid för då vet jag att det som går runt i skallen inte är förbjudet, det får komma ut om det vill, men senare.

Är hyfsat vanligt med alla former av ångest vad gäller aspergers tror jag. Man hör rätt ofta om de som har GAD, OCD och t o m panikattacker. Jag känner aspisar utan ångest men då blir jag nästan förvånad för jag är rätt van att de ska en typ av ångest iallafall. Och ångestsjukdomar där ältande finns med kanske t o m är lite extra vanliga? Har själv svårt att ta mig ur tankecirklar.

Och ja, en slags besatthet kan ju finnas i aspergern på andra områden. Intressen eller någon mat man måste ha varje dag.

Det finns naturligtvis de som har ångestproblem och/eller ältande utan att ha aspergers.

Har själv AS+ADD+ångestsjukdom. Man måste inte ha ADD för att utveckla en ångestsjukdom men det kanske hjälper ytterligare på traven?

Hänger ofta ihop, logik är baserat på känslor till stor del och känslor är till stor del baserat på logik.