Är det någon här som har någon daglig verksamhet, typ praktik eller sysselsättning via kommunen?

Jag har det beviljat, men eftersom jag har en liten dotter att ta hand om så nyttjar jag inte möjligheten. Jag har dock min plats kvar på verksamheten man kan gå till.

Något särskilt du undrar kring detta? Jag tror att den här typen av verksamheter kan se väldigt olika ut från kommun till kommun.

Hej!

Jag går på daglig verksamhet. För tillfället är jag två förmiddagar i veckan på en textilgrupp. Det fungerar mycket bra. Jag ägnar mig huvudsakligen åt att väva, brodera långstygn eller sticka. Ibland gör annat, som garntomtar till exempel. Jag lär mig mera saker hela tiden.

En är skadad i vuxen ålder. De andra är utvecklingsstörda. Men jag har ändå utbyte av det. Handledarna är jättesnälla och jag tycker det är roligt att gå dit och vara kreativ.

Hälsningar

Lilla Gumman

Skulle aldrig falla mig in.

Så här utan att tänka efter särskilt mycket skulle jag säga Hellre dö. Jag har inga sysselsättningsproblem, tvärtom.

slavarbete för kommunen? Det låter nästan vettigt..
Skulle nog inte hellre dött också, men skulle nog blivit sparkad efter ett tag ändå.

Parvlon skrev:slavarbete för kommunen?

Här har vi en som hajat...

Problemet med daglig sysselsättning hos kommunen är att det är en återvändsgränd. Alltså, oavsett hur duktig man än är, så kan man inte få t ex ett lönebidragsarbete, eftersom kommunen aldrig har råd att anställa fler.

Men trivs man med sin dagliga verksamhet så kan det ju vara bra ändå.

Daglig verksamhet är en eufemism för avstjälpningsplats och vuxendagis.

Praktikplats betyder i själva verket oavlönat arbete.

Sysselsättning är en samlingsterm och kan förutom ovanstående betyda lite av varje. Men inte riktiga jobb.

Amen to that!

KrigarSjäl skrev:Praktikplats betyder i själva verket oavlönat arbete.

Instämmer!
Jag slet som ett djur (!!) som djurskötare i en djurpark utan ett öre i ersättning. Utsikterna till anställning var lika med noll eftersom kravet var flerårig utbildning. Förvisso var det väldigt kul men det fanns ingen ork kvar till något annat.

Daglig verksamhet kan vara bra för den grupp som verkligen har alltför låg arbetsförmåga för att klara av någonting annat. Det är däremot naturligtvis helt felaktigt att en person som har tillräckligt hög arbetsförmåga för kunna arbeta endast erbjuds daglig verksamhet.

Om man utnyttjas som gratis arbetskraft inom ramen för daglig verksamhet är man definitivt på fel plats. Ingen är dock tvingad att delta i daglig verksamhet, det är helt frivilligt, och om man utnyttjas bör man vägra gå dit.

Absolut!

Själv råkade jag motas in i en daglig verksamhet inom bara någon vecka efter att jag hade fått kommunens akuthjälp med någonstans att bo, och var svag nog att tycka att det stället i fråga verkade trevligt att vara på på dagarna och tackade ja. Det var inte någon "arbetsplats" där det handlade om att utföra något meningslöst arbete gratis åt kommunen eller någon annan intressent, utan en privat driven stödverksamhet som var till för att stötta folk på glid av alla möjliga slag, "Sociala Utvecklingsteamet Södertörn". Bakom stod Botkyrka Folkhögskola och Föreningen Skyddsvärnet.

Men därmed blev jag tvungen att pendla på dagarna mellan Norsborg där jag hade fått jourlägenhet och Tumba. Bara några veckor senare råkade blixterbjudandet om en som det skulle visa sig helrisig lägenhet i Tumba Centrum komma just sista dagen jag hade SL-kort så att jag bråttom bråttom bråttom genast valde till synes enklaste lösningen, tackade ja och flyttade till det kyffet för att få gångavstånd till "Teamet".

Det är på det här viset massor av beslut har hastats fram, och man från kommunens sida har skjutit mig framför sig och skapat massor av helt hysteriskt brådskande valsituationer som fört mig just dit där jag står, och att jag över huvud taget till sist hamnade just i den här lägenheten i en hyperlyxig bostadsrättsförening med alla kluvna och konstiga känslor det har fört med sig i sin tur.

Många andra alternativ hade kunnat föra mig till någon form av "socialt kontrakt" någonstans i kommunala Botkyrkabyggens hyresbestånd redan innan jag ens hade utretts och fått diagnos. Totalt sett är jag starkt övertygad om att det hade varit en mer lättsmält boendemiljö för mig och hade gynnat min habilitering betydligt bättre.

Det visade sig t ex i ett läge att jag under en viss period inte hade blivit erbjuden lägenheter som hade funnits tillgängliga, för att man helt ur det blå hade fått för sig att jag skulle ha angett att jag bara kunde tänka mig en lägenhet i området Tuna...

Några till av kommunens klantigheter under försöken att hjälpa mig. Bra att jag kom att tänka på detta och skrev av mig detta också. Jag måste sammanställa alla olika knasigheter...

Till det ska alltså läggas att jag var kattägare när jag kom och bad om någonstans att bo, och kallhamrat bara ålades att se till att bli fd kattägare om jag ville kunna få hjälp med tak över huvudet av kommunen, med så kort varsel att alternativet hitta ny familj åt henne och hennes tre 15 veckors ungar var omöjligt att genomföra...

Jag fick ett erbjudande för ett år sedan om att "praktisera" i en grupp med "funktionshindrade" (en s.k. daglig verksamhet).

När jag frågade vad det var vi skulle lära oss så sade de på neurocenter att det huvudsakligen var att stapla tallrikar, diska och ev. få "prova på att servera" på ett café.
Gruppen bestod till största delen av personer med Downs syndrom..

Själv anser jag mig högst arbetsduglig om jag får arbeta enskilt.
Gruppindelningar har aldrig varit något för mig; framför allt för att jag har enormt svårt att anpassa mig till trögfattade personer..

Har just tvingats ha prova-på-platser på två daglig verksamhets-platser och fler kommer det bli innan vi får påbörja utbildningen i det privata näringslivet.

missbutterfly skrev:Jag fick ett erbjudande för ett år sedan om att "praktisera" i en grupp med "funktionshindrade" (en s.k. daglig verksamhet).

När jag frågade vad det var vi skulle lära oss så sade de på neurocenter att det huvudsakligen var att stapla tallrikar, diska och ev. få "prova på att servera" på ett café.
Gruppen bestod till största delen av personer med Downs syndrom..

Själv anser jag mig högst arbetsduglig om jag får arbeta enskilt.
Gruppindelningar har aldrig varit något för mig; framför allt för att jag har enormt svårt att anpassa mig till trögfattade personer..

Det där är totalt förnuftsvidrigt. Har inte tanterna ögon i skallen?? SER de inte att du inte är mupp? Har de inte HÖRT dig prata?

Alla normalt funtade som träffat dig kan intyga att du inte är mupp, frågan är varför tanterna inte kan se det?

Fighterbabe skrev:Har just tvingats ha prova-på-platser på två daglig verksamhets-platser och fler kommer det bli innan vi får påbörja utbildningen i det privata näringslivet.

Hurdå tvingats? Om jag vore du skulle jag totalvägra, om inte annat för den mentala hälsans skull...
Vem som helst kan se att du har på tok för mycket kapacitet för såna ställen.

Fighterbabe skrev:Har just tvingats ha prova-på-platser på två daglig verksamhets-platser och fler kommer det bli innan vi får påbörja utbildningen i det privata näringslivet.

Tvingats? På vilka grunder då? Man kan väl inte delta i en frivillig verksamhet under tvång?

KrigarSjäl skrev:

Fighterbabe skrev:Har just tvingats ha prova-på-platser på två daglig verksamhets-platser och fler kommer det bli innan vi får påbörja utbildningen i det privata näringslivet.

Hurdå tvingats? Om jag vore du skulle jag totalvägra, om inte annat för den mentala hälsans skull...
Vem som helst kan se att du har på tok för mycket kapacitet för såna ställen.

Jo, men jag har ju gått med i projektet på frivillig basis. Ingen sa något om när vi började att prova-på-plateserna skulle till största del vara kommunens dagliga verksamhet... Men nästa vecka får jag iaf vara på Tunets Bad & gym-anläggning. Men efter det har vi 3 prova-på-veckor kvar och de har lyckats skrapa ihop 7 olika platser, förhoppningsvis lyckas de få ihop fler. Jag har frågat om de inte kunde kolla med någon skola om jag får vara där 3 dgr i en lågstadieklass.

Om jag totalvägrar prova-på-platserna så förlorar jag min plats i projektet och jag får inte möjligheten till en yrkesutbildning

DC skrev:

Fighterbabe skrev:Har just tvingats ha prova-på-platser på två daglig verksamhets-platser och fler kommer det bli innan vi får påbörja utbildningen i det privata näringslivet.

Tvingats? På vilka grunder då? Man kan väl inte delta i en frivillig verksamhet under tvång?

P.g.a. projektet. Man kan inte bara plocka de roligase bitarna utan måste acceptera att allt inte är roligt...

KrigarSjäl skrev:

missbutterfly skrev:Jag fick ett erbjudande för ett år sedan om att "praktisera" i en grupp med "funktionshindrade" (en s.k. daglig verksamhet).

När jag frågade vad det var vi skulle lära oss så sade de på neurocenter att det huvudsakligen var att stapla tallrikar, diska och ev. få "prova på att servera" på ett café.
Gruppen bestod till största delen av personer med Downs syndrom..

Själv anser jag mig högst arbetsduglig om jag får arbeta enskilt.
Gruppindelningar har aldrig varit något för mig; framför allt för att jag har enormt svårt att anpassa mig till trögfattade personer..

Det där är totalt förnuftsvidrigt. Har inte tanterna ögon i skallen?? SER de inte att du inte är mupp? Har de inte HÖRT dig prata?

Alla normalt funtade som träffat dig kan intyga att du inte är mupp, frågan är varför tanterna inte kan se det?

Tack för backupen KrigarSjäl.

De har både träffat mig och talat med mig.
De vet att jag inte är en "mupp" och förhoppningsvis även att jag har ett välfungerande intellekt.

Problemet är nog bara att de har fått angivelserna av ledningen; dvs att de ska föreslå detta för oss med AS då vi också faller under LSS.
Men något fel är det ju..
Vi behöver ju inte vara "efterblivna" bara för att vi är mentalt avvikande och det retar mig att tanterna ofta tycks vilja få oss att tro att vi är det.

Ett citat jag hittade i Empowerment:

Arbete kan ses som en rättighet och som ett mål i sig. Men rätten till arbete kan ibland ersättas av "meningsfull sysselsättning". I sådana sammanhang brukar det meningsfulla få ersätta en vettig lön.

(Ur Alain Topor m fl: Psykiatrireformen - ett lyckligt sammanträffande?)

Alien skrev:Ett citat jag hittade i Empowerment:

Arbete kan ses som en rättighet och som ett mål i sig. Men rätten till arbete kan ibland ersättas av "meningsfull sysselsättning". I sådana sammanhang brukar det meningsfulla få ersätta en vettig lön.

(Ur Alain Topor m fl: Psykiatrireformen - ett lyckligt sammanträffande?)

Men jisses! Har man haft en valutareform där penningväsendet står på en meningsfullhetsmyntfot? Mina dagar försöker jag ägna åt så meningsfulla saker som möjligt. Men bara för att jag läser den där intressanta boken så får jag inte mer pengar för det.

http://habilitering.se/funktionshinders ... verksamhet

någon mer än mig som har det är super bra ju.!!

jobbade här förut 6 timmar per dag var super

http://www.enigmaomsorg.se/default.asp?ID=1237