Bör det finnas autistiska ghetton?

Här postar du övriga inlägg relaterade till Asperger.

 Moderatorer: atoms, Alien, marxisten

Bör det finnas autistiska ghetton?

Inläggav Zia1985 » 2019-11-09 17:47:45

Ghetto för människor med autism/autismspektrumdiagnos, låter som ett straff att behöva bo på ett sånt ställe.
Zia1985
 
Inlägg: 128
Anslöt: 2019-10-20
Ort: Stockholm

Bör det finnas autistiska ghetton?

Inläggav RSD555 » 2019-11-09 17:58:54

Jag skulle vilja bo på ghetto med bipolära aspergare.
RSD555
 
Inlägg: 823
Anslöt: 2017-12-02

Bör det finnas autistiska ghetton?

Inläggav kullan » 2019-11-09 18:17:34

Inga getthon alls tack. Oavsett vilka som bor i dem.
kullan
 
Inlägg: 28365
Anslöt: 2011-04-15
Ort: Katastroflandet Jag

Bör det finnas autistiska ghetton?

Inläggav Kahlokatt » 2019-11-09 20:46:46

Hu, nej, inget ghetto för min del!
Kahlokatt
 
Inlägg: 18778
Anslöt: 2008-10-08
Ort: Personal Prison

Bör det finnas autistiska ghetton?

Inläggav Kentarou » 2019-11-10 1:35:38

Alien skrev:
Kentarou skrev:Vetenskapen har bevisat att de med liknade fenotyper blir vänner, genom att analysera genom har de kommit framtill att de med mer likt genom blir vänner.

Tänkt er ett ghetto med teckenspråk så hade döva varit mycket mindre handikappade och alla biografer hade haft undertexter.

Jag tror att de hade liknade projekt i Sovjet unionen men de borde införa det i Sverige också. Det finns också ett fenomen i USA som kallas white flight som innebär att de skapar vita ghetton självmant. Det finns också grupper som Mensa som personer med samma fenotyper kan mötas vid.

Samhället borde försöka skapa så mycket lycka som möjligt så kanske den torde skapa autistiska ghetton där lika barn kan leka bäst.

Nu är alla filmer på biografer textade, så det behövs inget ghetto för döva. De kan ju umgås med varandra utan att behöva bo i samma område. Samma gäller de som är med i Mensa.

Dessutom så är aspergare så olika varann, att det är oklart hur stort utbyte de skulle ha av att bo i samma område. Det gemensamma är möjligen ljudkänsligheten men den borde kunna lösas med bättre byggda hus. Alltså snarare speciella hus för ljudkänsliga än hela områden för aspergare.

Däremot fler klasser för aspergare i skolan. Mindre grupper och undervisning speciellt anpassad för aspergare. Ett särskilt ämne skulle kunna vara "Neurotyper och hur man umgås med dem". Men målet skulle vara att de kunde integreras med vanliga i gymnasiet. Jag kan inte se någon fördel att vara isolerad och bara träffa andra aspergare.

Ett aspergerghetto skulle också ha den nackdelen som de judiska ghettona hade. Det blir lätt för dem som vill förfölja aspergare att hitta dem.


Tror du inte att det hade varit bra för döva med ett kvarter där man kunde tala sitt modersmål? När man var i en affär eller något.
Kentarou
 
Inlägg: 455
Anslöt: 2019-05-17

Bör det finnas autistiska ghetton?

Inläggav Kentarou » 2019-11-10 4:40:19

ShakeItOut skrev:White flight? Det där låter bara obehagligt och segregerande. Även för autister och skulle inte hjälpa någon utan bara isolera och skada både NTs&NPFs.

Flera här på forumet skulle jag aldrig vilja bo i närheten av (även om jag tyvärr troligtvis gör, även fd stalker).

Det känns även rätt konstigt för mig att du i diverse trådar diskuterar autister som en grupp, vet att det är väl menat men frågeställningarna blir lite märkliga speciellt när du inte har det själv :/


Det stämmer att jag inte har autism men jag tror att det är en underart i evolutionen, de neurotypiska kommer från icke jordbrukstammar så mentaliserning är svårare mellan de stora raserna. De i jordbruket kunde fotplantar sig fort på grund av klimat förändringar så idag så kallas de neurotyper.
Kentarou
 
Inlägg: 455
Anslöt: 2019-05-17

Bör det finnas autistiska ghetton?

Inläggav Alien » 2019-11-10 15:57:43

Kentarou skrev:
Alien skrev:
Kentarou skrev:Vetenskapen har bevisat att de med liknade fenotyper blir vänner, genom att analysera genom har de kommit framtill att de med mer likt genom blir vänner.

Tänkt er ett ghetto med teckenspråk så hade döva varit mycket mindre handikappade och alla biografer hade haft undertexter.

Jag tror att de hade liknade projekt i Sovjet unionen men de borde införa det i Sverige också. Det finns också ett fenomen i USA som kallas white flight som innebär att de skapar vita ghetton självmant. Det finns också grupper som Mensa som personer med samma fenotyper kan mötas vid.

Samhället borde försöka skapa så mycket lycka som möjligt så kanske den torde skapa autistiska ghetton där lika barn kan leka bäst.

Nu är alla filmer på biografer textade, så det behövs inget ghetto för döva. De kan ju umgås med varandra utan att behöva bo i samma område. Samma gäller de som är med i Mensa.

Dessutom så är aspergare så olika varann, att det är oklart hur stort utbyte de skulle ha av att bo i samma område. Det gemensamma är möjligen ljudkänsligheten men den borde kunna lösas med bättre byggda hus. Alltså snarare speciella hus för ljudkänsliga än hela områden för aspergare.


Tror du inte att det hade varit bra för döva med ett kvarter där man kunde tala sitt modersmål? När man var i en affär eller något.

Nej, målet måste vara att kunna röra sig fritt överallt. Nu finns ju tekniska möjligheter att göra sig förstådd om man inte kan tala.

Att samla alla autister på ett ställe låter lika galet som att samla alla rullstolsbundna, diabetiker etc på ett ställe. Handikappet är det enda man har gemensamt.
Alien
Moderator
 
Inlägg: 34217
Anslöt: 2007-08-13
Ort: Mellansverige

Bör det finnas autistiska ghetton?

Inläggav earlydayminer » 2019-11-10 16:42:01

Fy fan vad detta tog tid ur mitt liv att skriva. Korrekturläser inte. Nu dog jag i ryggen. :-)018

Det var mycket lättare att växa upp i mångkulturen med vänner från 15-20 olika länder än det någonsin var i en grupp med svenska vänner eller en klass med bara svenska elever. Gissa vilka som var de som bråkade, tjafsade, lurades, stal och jagade mig runt området jag växte upp i. Ett område där majoriteten av de faktorer som definierar ett ghetto tyvärr var ganska tuffa för många av oss.

Hade väldigt mycket mer gemensamt med typ Ghostface Killah från Wu-Tang Clan än t ex något av det som skrevs av Ulf Lundell, Benny Andersson, Stefan Sundström eller Ted Gärdestad. :roll:

Vi var fyra stycken med Sverige som första hemland. Fyra kompisar från dagisets och fritidsenhetens kärngrupp. Vi var med och bildade en supergrupp av människor som växte upp tillsammans alla helt olika bakgrunder och livsförhållanden. En grupp på 45-55 personer som till största del var folk från hela världen. Resten lekte någon annanstans i kommunen eller stannade kvar för att växa upp till att bli fullfjädrade nationalsocialister eller bara dumma rasister som blivit för hårt läxade av mindre begåvade föräldrar. När min grupp och nynazisterna krockade efter ett festligt tivoli var jag med om den tystaste minuten i mitt liv. Vi har bra många fler kan jag säga. Jag och mina gamla dagiskamrater kollade på varandra, nickade till för att hälsa, men inte ett andetag med glädje kom från någon av oss. Det gick näst bra när vi möttes mellan absoluta centrum och festivalområdet. Någonstans går det fel när någon jävel bestämmer sig för att snacka. Första smällen är ett faktum. Vi har nästan passerat varandra gåendes rakt fram så att vi blev en stor blandad grupp då det drar ihop sig till en storm. Ser någon som livlöst faller mot marken, men folk slogs så kaotiskt att man inte fattade mycket. Slutligen börjar det skrikas mixade språk och ord eftersom farbror gris dragit på blåljusen som skiner upp byggnader och ljudet är svårt att misstolka. Och allt som det ögonblicket medför är jag inte intresserad av efter mina resor med konstapel benbrott och batong-Jocke mellan ålder 5 till 15. Tog nog "Thug Life" på lite väl stort allvar under den tiden. Blev en legend hos mina äldre vänner efter jag lyckats komma undan snuten helt och ändå går till polisen för att de tar alla mina vänner! Tre snutbilar stod parkerade för att täppa till flyktvägen och som en vägg fanns där en stor jävla folksamling. Och vad kommer fram som ett spöke från tomma intet? En 13-åring som lyft händerna till baksidan på huvudet och sjunger "Bad boys, bad boys, watcha' gonna do when they come for you?" - helt iskallt. Ärligt talat var jag bara helt bortkopplad från att situationen var så jävla allvarlig. Dessutom var jag den skyldiga jäveln som råkade schabbla till det när jag skulle slänga iväg en fyrverkeripjäs. Vad är då framför vår uteplats våningen under istället för helt rakt under? Jodå. Fenomenalt genomtänkt från början till slut. Plasttaket till uteplatsen våningen under var över en stora jävla sommarfest med någon jävel som får plast i ansiktet och blödde från panna och kind. När en råförbannad stor jävla man bryter sig in och frågar lägenhetsinnehavaren var i helvetet den jäveln som gjorde det var så ligger jag i samma rum som det de blir ståendes i när de skriker på varandra. Under sängen ligger jag helt utan att andas så länge det pågick. Tillsammans med min 2 år äldre vän som bara spärrade ögonen mot mig och jag mot honom. Bruden som hade lägenheten sa inte ett smack om oss eller som hon visste något. När han dragit bar det av mot vart fan som helst och som vanligt var jag längst fram av alla som sprungit iväg.

9 timmar på station. Mamma kom med taxi. Då var det ord och inga visor kan jag säga! Hur som helst var jag så hyperaktiv att naturligtvis var min position gruppens absoluta spets. Fast jag har aldrig använt våld för att attackera, särskilt inte flera mot färre, det har alltid varit helt otänkbart att använda det då jag inte måste försvara. Det skenade iväg fort. Med bara max en halv minut innan snutar dyker upp framför mig och från sidan lade jag benen på ryggen och var tillsammans med tre av mina kompisar långt först framme inne i centrum. Vi stod där nojiga som fan, frågandes vart alla tog vägen, bland uteserveringar och fullt pådrag med folk som började se allt fler dyka in från där vi kom. Jag såg att folk tittade på oss, så jag sa "Nope, jag kutar långt åt helvete! SEE YA!" och försvann som Batman in i mörkret borta vid en stor kyrka.

Den som föll var en gammal skolkamrat från mitt nya liv när jag gick på högstadiet som fått en kniv i bröstet (bara SÅÅÅ nära att trasa sönder aorta och träffa hjärtat) men klarade sig av ren jävla tur! Få fick reda på vem som gjorde det. Ingen pekades ut då jag tror att alla var ganska osäkra och fyllda med adrenalin när allt skedde. Dessutom kan ingen pekas ut om ingen snackat. Mer bevis än en allvarligt skadad ung grabb som förmodligen blev medvetslös direkt. Under den tiden i livet var jag någon de flesta litade på med alldeles för mycket jag inte behövde veta.

Ryktet spred sig om vad som hänt i staden. Samma sommar räddar det mig när jag ryter till mot en annan stads lilla gängledare för några ungdomar som säger till ledargrabben vem jag är och vilka jag hänger med. Jag sa långsamt "What the fuck.." för mig själv. Jag vet inte ett skit mer än namnet på den kommunens hårdaste gymnasieelev. Det var han jag flippade på när jag såg någon jävel ta en mugg med sprit och hällde över min kompis som var skolans "pretty boy" (jag var där för att hänga med schyst, vanligt folk jag lärt känna - sådana som inte gör ett ljud från sig) - han knuffade mig, började tjafsa och jag pushade in honom i hans polare, frågade kaxigt " varför du fuckar du runt med (namnet på snubben) när han står med ryggen mot dig, helt rålugn, VA?!" ...

Jag skulle åka hem till mitt turkparadis, inte bryr mig om det som inte har med mig och göra osv osv. Givetvis var det bruden som dumpat idioten som anser att han har egenrätt på henne. En tjej som tydligen avvisade hans försök att ens komma nära. Blev förbannad så inåt helvete, berusad och jävlig. Ville att han lär sig sluta jiddra runt mot vanligt folk som inte vill minnas våld och tramsigt skit från tonårens sommarhetta. Ringde ett par vänner då jag såg svart och ville ta det några steg längre för att mina nya lugna vänner skulle få vara i fred utan trams. Den där dåren försvann med alla han var med innan jag gick tillbaka mot dem.

Jag har alltid haft foten i två världar, kan man säga. Aldrig blivit dömd eller varit med något register. Ville mest ha snygga äldre brudar, går runt sjungandes och ha roligt. Utforskade en ganska tuff omgivning lite för ung och gjorde det alldeles för nonchalant. Alla har respekterat att jag aldrig velat gå all-in med att kränga, noja, driva in o s v då risken är stor att man hamnar i den cirkeln livet ut. Kan utan all tvivel säga att jag föredrar ett lugnt och tillbakadraget liv vid 34! Var blott en tjejtjusande sportig och musikälskande impulsiv dåre som aldrig höll käften när chansen att retas med tuffingar som sa dumma saker dök upp. Det där med att försvara sinna vänner är helt automatiserat från way back. Kan personligen inte stoppa mig om det händer nu heller, så... Men i alla fall, min moders förtjänst tror jag (via se och lär)! Hon följer lagen orolig in i det sista att hon gick för sent över vägen och ska få böter, men när hon agerar i sin civilkurage är hon sinnessjukt tuff!
earlydayminer
 
Inlägg: 12212
Anslöt: 2008-03-11
Ort: Wermland

Bör det finnas autistiska ghetton?

Inläggav Kentarou » 2019-11-10 20:17:15

Alien skrev:
Kentarou skrev:
Alien skrev:Nu är alla filmer på biografer textade, så det behövs inget ghetto för döva. De kan ju umgås med varandra utan att behöva bo i samma område. Samma gäller de som är med i Mensa.

Dessutom så är aspergare så olika varann, att det är oklart hur stort utbyte de skulle ha av att bo i samma område. Det gemensamma är möjligen ljudkänsligheten men den borde kunna lösas med bättre byggda hus. Alltså snarare speciella hus för ljudkänsliga än hela områden för aspergare.


Tror du inte att det hade varit bra för döva med ett kvarter där man kunde tala sitt modersmål? När man var i en affär eller något.

Nej, målet måste vara att kunna röra sig fritt överallt. Nu finns ju tekniska möjligheter att göra sig förstådd om man inte kan tala.

Att samla alla autister på ett ställe låter lika galet som att samla alla rullstolsbundna, diabetiker etc på ett ställe. Handikappet är det enda man har gemensamt.


Idag så finns papper och penna så man kan skriva ner ord men det har inte samma syntax som svenska. När svenskar flyttar utomlands så bildar de ghetton som i Estland så de kan tala sitt modersmål. Visst kan man skriva men det är så klart en fördel att kommunicera med sitt modersmål.
Kentarou
 
Inlägg: 455
Anslöt: 2019-05-17

Återgå till Övriga Aspergerfrågor



Logga in