Barn som bits och slåss med autism.

Alla frågor om Asperger i relation till barn och/eller föräldrarollen.

 Moderatorer: atoms, Alien, marxisten

Barn som bits och slåss med autism.

Inläggav Bounce » 2019-03-09 14:14:57

När vår son tycker det blir för känslomässigt för jobbigt när jag (pappan) och mamman är lite osams, så sjunker empatin hos vår lilla son, för att skydda sig själv och stå ut med den intensiva världen. Det blir för jobbigt för hans enorma känslighet, han känner våra känslor så intensivt. Det är därför han kan bitas och göra grejer som provocerar oss föräldrar, eftersom hans tänk är inställt på att skydda sig själv. Om vi börjar vara lugna och mysiga och fina mot varandra och visar mycket fina känslor mellan oss föräldrar och mot sonen, så kommer hans empati höjas igen och han vågar då släppa in alla känslor som hans omgivning utstrålar rakt in i det lilla hjärtat. Eftersom empatin, både det kognitiva och affektiva ökar igen så slutar han bitas och göra saker som provocerar oss föräldrar. Av samma ovannämnda anledning är det också viktigt att inte skälla, tillrättavisa eller bestraffa för hårt. Då barnet kan uppleva det för känslomässigt starkt och jobbigt.

Ett annat bra tips är att eftersom barnet är så hyperkänslig i alla sina sinnen, så är det viktigt att röra sig sakta och andas sakta vid barnets närvaro. Bara leka leka lugnt och prata med mjuk röst. För att inte utstråla stress till barnet.



Moderator atoms - tråden har flyttats från avdelningen, Att leva som Aspergare.
Bounce
 
Inlägg: 355
Anslöt: 2019-01-09

Barn som bits och slåss med autism.

Inläggav Micke » 2019-03-09 21:30:33

Det här låter insiktsfullt och som bra tips hämtade ur verkliga erfarenheter. :-)Happy
Micke
 
Inlägg: 2563
Anslöt: 2005-10-12

Barn som bits och slåss med autism.

Inläggav Bounce » 2019-03-10 10:31:22

Ja, hoppas det kan hjälpa någon. :-)Happy
Bounce
 
Inlägg: 355
Anslöt: 2019-01-09

Barn som bits och slåss med autism.

Inläggav Freedrone » 2019-03-20 12:23:43

Bounce skrev:När vår son tycker det blir för känslomässigt för jobbigt när jag (pappan) och mamman är lite osams, så sjunker empatin hos vår lilla son, för att skydda sig själv och stå ut med den intensiva världen. Det blir för jobbigt för hans enorma känslighet, han känner våra känslor så intensivt. Det är därför han kan bitas och göra grejer som provocerar oss föräldrar, eftersom hans tänk är inställt på att skydda sig själv. Om vi börjar vara lugna och mysiga och fina mot varandra och visar mycket fina känslor mellan oss föräldrar och mot sonen, så kommer hans empati höjas igen och han vågar då släppa in alla känslor som hans omgivning utstrålar rakt in i det lilla hjärtat. Eftersom empatin, både det kognitiva och affektiva ökar igen så slutar han bitas och göra saker som provocerar oss föräldrar. Av samma ovannämnda anledning är det också viktigt att inte skälla, tillrättavisa eller bestraffa för hårt. Då barnet kan uppleva det för känslomässigt starkt och jobbigt.

Ett annat bra tips är att eftersom barnet är så hyperkänslig i alla sina sinnen, så är det viktigt att röra sig sakta och andas sakta vid barnets närvaro. Bara leka leka lugnt och prata med mjuk röst. För att inte utstråla stress till barnet.
Det här låter väldigt märkligt. Jag har inga barn, men jag har syskon och kusinbarn. Och jag medger att jag kunde vara en rövhatt när jag var liten.

Men även föräldrar har rätt till sina egna känslor och sin egen kroppsliga integritet. Och jag undrar om du verkligen vad empati är. Tag det inte personligt, för det är det väldigt få som gör. Och medkänsla/compassion verkar ingen känna till. För bara för att du känner någon annans känslor så betyder inte det att du kommer att behandla dem väl. Och bara för att du behandlar någon väl så betyder det inte att du känner deras känslor.

För vill du verkligen plåga någon så måste du veta hur de känner. Men den som arbetar på en akutmottagning och är empatisk kommer att bränna ut sig snabbt.

Hur gammal är han? För fortsätter ni på den tangenten så kommer han förmodligen att bli riktigt jobbig när han är i samma viktklass som er. Och då lär det vara försent att tuffa till sig då ni har lärt er att inte ens andas häftigt.

Just att han bits är riktigt problematiskt. Inte bara för att det kan bli läskiga sår, utan för att han kan skada sig själv. Å andra sidan är bitas extrem närkontakt. Så för att kunna bita någon måste man ha passerat alla försvarslinjer.

Det är lätt för mig att säga, men det ligger i ert och hans intresse att ni utvecklar en självförsvarsstil som lär honom att det inte lönar sig att attackera er. Inte för att det är som ett straff, utan för att det blir lika meningsfullt för honom att attackera er som för mig att springa rätt in i en ek och tro att den kommer att välta.

Detta kanske låter hemskt, men det finns sätt att försvara sig på som fungerar bäst/minst dåligt när man blir attackerad och där man inte måste sparka eller slå. Jag skulle säga att det viktigaste är mentaliteten man har.

Bara mina två cent.
Freedrone
 
Inlägg: 355
Anslöt: 2018-10-11

Återgå till Barn och föräldraskap



Logga in