Autism & AS är inget man utvecklar pga taskiga uppväxtförhållanden, snarare är det så att man riskerar betydligt tuffare villkor i det sociala livet för att man är annorlunda från början.
På det kan det däremot uppstå andra problem såsom depression, social fobi, låg självkänsla, självskadebeteende, anorexi, bulimi etc. Vilket är en naturlig konsekvens av att få floder av skit från sina medmänniskor och utsättas för stark stress.

Att det har med vitaminer att göra tror jag inte ett smack på.

Tror oxå att miljön spelar väldigt stor roll när det kommer till ifall man blir diagnosticerad. Förutsättningarna är allt.

Frimodig skrev:Till Nikolaus och Miss green_1.
Ni tror att er uppväxtmiljö producerade er as?
Jag blir helt förundrad, miljö är en skitsak när man är 30.

Min idé är att det handlar om hur man är gjord. Miljö betyder väldigt lite.

Lennart Frimodig

Nästan så man undrar om du är ett troll. För att resonera vidare, nästa steg skulle vara att legalisa barnmisshandel osv, eftersom uppväxten inte har nån betydelse för hur man blir som vuxen. Eller så kanske du bara menar att lätt mobbning inte påverkar så mycket. Men nu är det inte riktigt det jag har varit med om. Och det är även många andra som har varit med om värre saker under barndomen än lätt mobbing, och du tror inte det påverkat hur de blivit som vuxna?

KrigarSjäl skrev:Autism & AS är inget man utvecklar pga taskiga uppväxtförhållanden, snarare är det så att man riskerar betydligt tuffare villkor i det sociala livet för att man är annorlunda från början.

Det finns väl även fall där normala barn som får sin uppväxt förstörd för att den som förstörde den var störd? Och det är väl klart att de får men?

Det är klart att miljön under uppväxten påverkar hur man blir som vuxen. I mitt fall blev jag mobbad och misshandlad från 2 års ålder, och det är klart att det har påverkat mig. Jag har fysiska och psykiska skador kvar än idag.

Om man inte kan utveckla autism och AS pga miljön vet man inte (har doktorn sagt), men man kan utveckla liknande drag. Och då kanske man inte har ärvd asperger, men man har många drag som är liknande, och då är det lätt för doktorn att ge diagnosen... Man har diagnosen eftersom man har många liknande drag men har man verkligen AS eller har man bara många liknande drag? Gränsen är hårfin.

Det är möjligt att det är så att man blir mobbad pga att man har asperger i vissa fall, men så var det inte för mig eftersom misshandeln och mobbingen började när jag var 2 år av en psykiskt sjuk människa och sen under många perioder av dagistiden och skoltiden, och jag har fått fysiska och psykiska skador som jag har kvar än idag, så hur ska man kunna utveckla bra social kompetens osv om man blir mobbad och misshandlad från 2 års ålder och måste tillbringa viktiga delar av barndomem med en vuxen som saboterar och misshandlar en på olika sätt för för skojs skull? Det var därför jag fick liknande drag som asperger. Det är klart att miljön under uppväxten påverkar hur man blir som vuxen...

Alla andra i min släkt hade normala uppväxter, och jag är den enda i min släkt som har asperger.

Det finns väl normala barn som får sina uppväxter förstörda pga att den som förstörde den var störd? Och då är det väl klart de får men? Annars skulle det inte spela nån roll överhuvudtaget vad man hade för uppväxt, för man skulle bli samma människa ändå

Kort sagt, man kan utveckla AS-liknande drag, men gör det att man har asperger, eller har man bara många liknande drag... gränsen är hårfin

Tackar

Nikolaus skrev:Det är klart att miljön under uppväxten påverkar hur man blir som vuxen. I mitt fall blev jag mobbad och misshandlad från 2 års ålder, och det är klart att det har påverkat mig. Jag har fysiska och psykiska skador kvar än idag.

Om man inte kan utveckla autism och AS pga miljön vet man inte (har doktorn sagt), men man kan utveckla liknande drag. Och då kanske man inte har ärvd asperger, men man har många drag som är liknande, och då är det lätt för doktorn att ge diagnosen... Man har diagnosen eftersom man har många liknande drag men har man verkligen AS eller har man bara många liknande drag? Gränsen är hårfin.

Ungefär som jag menar oxå. Eftersom diagnosen definieras på kriterier i DSM, som egentligen har lite att göra med personlighetsdragen, så kan man såklart bli diagnosticerad med AS p.g.a. uppväxtmiljö enbart, utan att ha något personlighetsdrag ö.h.t.

Dessutom tycker jag det är viktigt att uppmärksamma att AS inte är helt oberoende av uppväxt, utan att taskig uppväxt både kan förvärra för de som har drag, och i värsta fall ge liknande problem hos någon som inte har några drag ö.h.t.

Från min sida sett så anser jag det dessutom som jätteviktigt att det utvecklas instrument som kan detektera personlighetstypen så att det går att skilja de som har taskiga hemförhållande ifrån de som bara är födda udda. De som är födda udda har dessutom helt andra behov av sina vårdgivare än NTs, vilket oxå är viktigt när samhället vill gripa in.

Om det vore så att miljön man växer upp i har stor betydelse för framkallandet av as, så skulle en förändrad miljö kunna ta bort as.

Finns det nån individ som blivit av med sin asperger genom en förändrad miljö?
Det vore riktigt intressant att höra en sån historia.

Sen är jag naturligtvis ett troll, vad nu det kan betyda.

Lennart Frimodig

Frimodig skrev:Om det vore så att miljön man växer upp i har stor betydelse för framkallandet av as, så skulle en förändrad miljö kunna ta bort as.

Det kan den oxå, eller iaf minimera problemen.

Frimodig skrev:Finns det nån individ som blivit av med sin asperger genom en förändrad miljö?
Det vore riktigt intressant att höra en sån historia.

Frågan är fel ställd. Finns det någon person som lärt sig kompensera så pass bra att de inte längre är diagnosticerbara?

*Räcker upp handen*

Så, du kan berätta om hur du blev av med din asperger med hjälp av ändrad miljö?
Du räcker upp handen.

Jag måste säga att det låter jätteintressant. Att förändra miljöer är en hanterbar sak, att förändra gener är jättesvårt.

Jag har lärt mig hantera saker, jag har inte kunnat förändra hur jag funkar. Det är extremt irriterande, barnen skäms för mig ibland. Jag vägrade dansa med bruden på sonens bröllopp. Jag har stora problem med sån där fysisk närhet. Jag ser lustig ut när jag står i kön i ICA- och Konsum-affärer. Jag skapar ett sånt här utrymme före och efter.

Men du tror det är en miljö-grej.

Lennart Frimodig

Frimodig skrev:Om det vore så att miljön man växer upp i har stor betydelse för framkallandet av as, så skulle en förändrad miljö kunna ta bort as.

Felslut. Analogi: Även om som orsakade deras abnormitet ej längre har någon inverkan på dem kommer dessa träd aldrig bli normala. Störningar i utvecklingsbiologiska processer kan sällan göras ogjorda.

Jag skulle oxå vilja veta hur man med miljöbyte kan bli fri från sin Asprger. Det tror nämligen inte jag att det går. Min Apergër kommer nog förbli lika besvärlig oavsett i vilken miljö jag bor i. Det är bara att acceptera.

kullan skrev:Jag skulle oxå vilja veta hur man med miljöbyte kan bli fri från sin Asprger. Det tror nämligen inte jag att det går. Min Apergër kommer nog förbli lika besvärlig oavsett i vilken miljö jag bor i. Det är bara att acceptera.

Felslut. Ingen har påstått att miljöbyte under kortare tid skulle kunna göra underverk. Det som gäller för att bli "symptomfri" är hårt arbete med att lära sig (mekaniskt) att tolka andra. Det blir lättare om man befinner sig i en bra miljö. Om man t.ex. blir misshandlad eller mobbad så har man mycket liten chans att lära sig att förstå andra.

AS är som andra funktionshinder. Man får leva med det. Punkt slut. Man får anpassa sitt liv efter det.

Det går inte att " träna bort". Det är samhället som måste anpassa sig till mig och inte tvärtom.

Jag gör inte felslut. Osäker är ute och cycklar. (Nå, hur det nu stavas.)
Snygg signatur, de där djuren är riktigt häftiga. Analogier funkar inte.

Sen är satslogik en bra grej. Nån pekade på Mårtensson.

Sen håller jag helt med kullan.

Lennart Frimodig

kullan skrev:Det går inte att " träna bort". Det är samhället som måste anpassa sig till mig och inte tvärtom.

Samhället anpassar sig aldrig till minoriteter. Med den inställningen kommer du ingenvart.

rdos skrev:

kullan skrev:Det går inte att " träna bort". Det är samhället som måste anpassa sig till mig och inte tvärtom.

Samhället anpassar sig aldrig till minoriteter. Med den inställningen kommer du ingenvart.

Jag fixar inte att göra mig till. Det bränner ut mig. Jag får psykbryt och depression. Det funkar helt enkelt inte.

Men att lära sig nya tricks och träna bristande förmågor är inte att göra sig till. Det gör alla människor, och djur dessutom. Att kunna anpassa sig till sin omgivning är visserligen en förmåga som Aspergare inte har i samma utsträckning, men det betyder inte att man inte kan. Och om man kommer till en punkt där man inte kan anpassa sig mer utan att det blir för tungt får man försöka anpassa omgivningen eller byta omgivning. Men om man kategoriskt säger att man inte ens tänker försöka, då hamnar man i en omöjlig situation.

rdos, ditt inledande inlägg var inte helt tydligt. Menar du att diagnoser ställs mer i de miljöer som är oförlåtande mot barn med autism och mindre i de miljöer som har en tolerant och flexibel inställning? För då är jag med dig. Jag är nog själv ett exempel på det t o m, eftersom mina föräldrar aldrig försökte tvinga mig att vara social på ett sånt sätt att det blev överväldigande och dessutom uppmuntrade mina specialintressen.

Tro mig jag har försökt. Det har slutat med katastrof. Ok inte varje gång kanske men de flesta gångerna. Antingen har jag flera allvarliga diagnoser som inte är upptäckta än eller så är jag bara ett hopplöst fall typ. Så känns det just nu.

kullan skrev:Jag fixar inte att göra mig till. Det bränner ut mig. Jag får psykbryt och depression. Det funkar helt enkelt inte.

Det handlar inte om det, utan bara om att lära sig läsa andras signaler. Vad man sedan gör med den informationen är upp till var och en. Det funkar utmärkt att vara udda bland NTs om man är det till en lagom gräns. De som inte tål så mycket bemödar man sig inte om.

Angelic Fruitcake skrev:rdos, ditt inledande inlägg var inte helt tydligt. Menar du att diagnoser ställs mer i de miljöer som är oförlåtande mot barn med autism och mindre i de miljöer som har en tolerant och flexibel inställning? För då är jag med dig. Jag är nog själv ett exempel på det t o m, eftersom mina föräldrar aldrig försökte tvinga mig att vara social på ett sånt sätt att det blev överväldigande och dessutom uppmuntrade mina specialintressen.

Ja, precis.

En bra miljö för Aspies behöver inte vara en bra miljö för NTs.

Moderator:
Det är på plats med en liten ordlista helt Off-topic:

• Troll: Person som skriver saker för att retas/skapa debatt, oftast inte överrensstämmande med egna åsikter.
• Signatur: Texten, som hos de användare som valt det, visas sist i inlägget under ett streck (får enligt reglerna inte vara framträdande), kan bytas och byts då i användarens samtliga inlägg.
• Avatar: Den bild, som hos de användare som valt det, visas till vänster om inläggen (får enligt reglerna inte vara stötande eller dra till sig för mycket uppmärksamhet).

Notera, reglerna skrivna ur min något bristfälliga minnesbank, sitter och skriver detta från en surfplatta där det är lite bökigt att kopiera/citera delar från andra platser.

Jag tror att Kullan väsentligen har rätt. Samhället (riksdag, regering, kommuner, myndigheter, sjukhus, socialförvaltningar) måste anpassa sig till att det finns as-människor. Alternativet att låsa in på institutioner finns inte längre.

Jag tror det gäller att hitta sätt så att alla kan bidra. Så att alla kan känna sig hemma och delaktiga.

Lennart Frimodig

kullan skrev:Antingen har jag flera allvarliga diagnoser som inte är upptäckta än eller så är jag bara ett hopplöst fall typ

Dessa är inga motsatser för jag antar att du får ersättning av FK.. Jag tror att det är din logik som behöver justeras. Testa att läsa på om olika saker, förslagsvis börjar du med dina egna rättigheter och sen avslutningsvis med vad du vill göra i framtiden. Det senare bör du ägna resten av livet på.

Frimodig skrev:Samhället (riksdag, regering, kommuner, myndigheter, sjukhus, socialförvaltningar) måste anpassa sig till att det finns as-människor.

Det låter inte dumt men hur skulle det fungera i praktiken? Aspergare är ~0.4% av invånarna och det lär klagas som fan på ifall det blir t.ex blir speciella muslimregler i samhället. Muslimerna är väl minst 5 %, dvs över tio gånger flera. Lättast torde då vara att ändra lite på sina egna krav.

Till Parvlon.

Det är ett egenintresse för samhället att förstå neuropsykiatriska människor. Vi är dyra som fan. Fängelser och mentala institutioner har en stor grupp med neuropsykiatriska problem.

Så, att hitta oss när vi är små, och ge lämpligt stöd kommer att minska belastningen på fängelser och mentala institutioner. Minska kostnaden för samhället och göra fler innevånare nöjda.

Lennart Frimodig