Hej!

Vad anser ni om auktoriteter?
Jag har själv aldrig tyckt om sånna. Kanske för det är förknippat med att de formar något som jag måste förhålla mig till som inte passar mig.

Har också svårt för auktoriteter, det kan jag tillstå utan prut...

Är det auktoriteter som i avseendet på kunskap eller makt?

Det beror på vilken sorts auktoriteter. Jag har inga problem med polisen, men skulle gärna se att de tog i lite mer med hårdhandskarna. Däremot ogillar jag nästan alla andra sorts offentliga ämbetsmän så som kommunkärringar, skattmasen, lantmäteriet, vägverket, radiotjänst och så vidare. Låt mig vara ifred.

Huggorm skrev:Det beror på vilken sorts auktoriteter. Jag har inga problem med polisen, men skulle gärna se att de tog i lite mer med hårdhandskarna. Däremot ogillar jag nästan alla andra sorts offentliga ämbetsmän så som kommunkärringar, skattmasen, lantmäteriet, vägverket, radiotjänst och så vidare. Låt mig vara ifred.

Så om du jobbar svart och polisen griper dig och tar i med hårdhandskarna är du helt OK med det?

slackern skrev:

Huggorm skrev:Det beror på vilken sorts auktoriteter. Jag har inga problem med polisen, men skulle gärna se att de tog i lite mer med hårdhandskarna. Däremot ogillar jag nästan alla andra sorts offentliga ämbetsmän så som kommunkärringar, skattmasen, lantmäteriet, vägverket, radiotjänst och så vidare. Låt mig vara ifred.

Så om du jobbar svart och polisen griper dig och tar i med hårdhandskarna är du helt OK med det?

Polisen skiter i svartjobbare. Men när de tar mig för fortkörning är det okej, för då har jag medvetet valt att utföra ett brott.

Är så olika, en auktoritär person som ger energi, självkänsla och har förtroende, kan jag nästan följa in i döden. Medan en som bara trycker ner, gör så man blir missmodig och istället tappar energi, kan jag hata t.o.m. marken fanstyget går på...

Jag kan känna att jag hyser ganska stor respekt för auktoriteter men det beror nog lite på vad för typ av auktoritet det är. Kan inte minnas en tid då jag inte respekterat auktoriteter som föräldrar och lärare (detta gäller speciellt när jag var barn), poliser, läkare osv. Däremot kanske jag inte känner lika stor respekt för de offentliga ämbetsmän som Huggorm nämnt ovan.

Auktoriteter i sig hyser jag ingen större grundläggande respekt för än jag gör för människor överlag. Den respekten förloras direkt om auktoritetspersonen är självgod, missbrukar sin position, är okunnig eller anser att det ska räcka med en titel för automatisk respekt.
Jag respekterar individer, inte titlar. Så har det alltid varit för mig.

Nu beror det ju på vad som menas med auktoritet.

Vad Stephen Hawkins säger om svarta hål tar jag som sanning.

Vad Fuglesang säger om rymdreaor lika så.

Vad stadsministern säger skiter jag i och vad chefen säger tolkar jag som jag känner för.

Jag tycker inte att människor förtjänar auktoritär respekt bara för att de har den anställning, rang, ålder, det släktskap e.t.c. de råkar ha. Individer förtjänar min respekt mer baserat på deras talang, kunskap, erfarenhet och liknande. Därmed behöver jag inte ha svårt för auktoriteter. Jag skulle vanligtvis göra som polisen säger ändå men visst har det hänt att läkare eller chefer lagt fram förslag som jag tvingats såga. Jag brukar vara vänlig i de fallen och låta de yrkespersoner med heder att mista få en chans att rädda sina ansikten.

Det finns dock undantag. Lärare vars ledarskapsstil varit auktoritär har jag gjort mig av med till förmån för de lärare som förtjänat sin respekt genom deras pedagogiska kompetens. I skolmiljöer har jag heller aldrig dumrespekterat de äldre eleverna, även om jag saknat möjlighet att på samma påtagliga sätt fysiskt sålla bort rötäggen där; då har det mer handlat om att "stå upp" för sig själv paradoxalt nog genom att sjunka till deras nivå och förtjäna deras respekt genom härskartekniker och andra psykosociologiska svartkonster.

Av mina jämnåriga inkallades endast ett fåtal, runt 15 000, så jag har aldrig riktigt fått mina eventuella problem med auktoriteter satta på prov. I lumpen borde man annars kunna skaffa sig en ganska god bild av hur blint man lyder överordnades order. På arbetsplatser, inom idrottsföreningar och liknande har jag annars aldrig riktigt konfronterats med samma problem för jag har i regel själv lett verksamheterna, även om jag vanligtvis alltid varit yngst. Kompetensgrundad respekt väger tyngre än oförtjänt auktoritet.

Gripandekylig skrev:Kompetensgrundad respekt väger tyngre än oförtjänt auktoritet.

Tvärt om.

Kompetensbaserad väger inte alls tungt. Den måste ständigt valideras och omprövas.

Ogrundad befattningsstyrd auktoritet den är det den är och behöver inte prövas.

Den utmanas istället

Huggorm skrev:Det beror på vilken sorts auktoriteter. Jag har inga problem med polisen, men skulle gärna se att de tog i lite mer med hårdhandskarna. Däremot ogillar jag nästan alla andra sorts offentliga ämbetsmän så som kommunkärringar, skattmasen, lantmäteriet, vägverket, radiotjänst och så vidare. Låt mig vara ifred.

Varför det? Tror knappast att det skulle uppmuntra kriminella att sluta begå brott om polisen behandlade människor ännu mer illa än vad de redan gör.. har flera kompisar som "ramlat i cellen" fått armen avbruten för "våldsamt motstånd" och som säkert fler av er läst den unga killen som var misstänkt för ringa narkotikabrott som fick en kateter uppkörd i urinröret mot sin vilja då han inte kunde kissa... RÄCKER INTE DET ELLER SKA DET BLI ÄNNU VÄRRE?!

Huggorm skrev:Det beror på vilken sorts auktoriteter. Jag har inga problem med polisen, men skulle gärna se att de tog i lite mer med hårdhandskarna. Däremot ogillar jag nästan alla andra sorts offentliga ämbetsmän så som kommunkärringar, skattmasen, lantmäteriet, vägverket, radiotjänst och så vidare. Låt mig vara ifred.

Jag känner det samma, jag tror att min känsla för avsmak har att göra med organisationen de arbetar i. Politikerstyrda verksamheter (speciellt kommunala) har alltid ett ekonomiskt tänk bakom deras handlande vilket gör individen oviktig. Detta får mig att må illa, deras existens handlar om att spara pengar men maskerar sig med en cynisk empati.