Att inte ta allt så allvarligt?

Alla frågor om Asperger i relation till barn och/eller föräldrarollen.

 Moderatorer: Alien, marxisten, atoms

Att inte ta allt så allvarligt?

Inläggav Vispen74 » 2020-11-19 7:02:54

Alyana skrev:T ex jag kan säga att när vuxna pratade med mig allvarligt och för djupt och länge så kunde jag tolka det som ledsamhet/dysterhet, blev nere av det och det påverkade mig mycket och negativt.
Inte så att man inte ska lyssna och bry sig, det ska man såklart, men take it lite easy med dessa barn.
De är känsliga och de kan inte släppa liksom sen utan påverkar dem länge.
Som sagt jag säger bara; var glad, le, skratta, var äkta såklart men träna själv på att vara lite barnslig ibland för att som jag uppfattade de vuxnas sätt att vara och anpassade mig och det var inte jämnt bra för mig.


Tack. Absolut, vi som föräldrar får ju inte upplevas som problemorienterade, utan uppmärksamma mer det som funkar, är kul och går bra. Det bidrar nog inte till hans lycka om vi ständigt ältar problemen. Nej, dessa tankar och funderingar pågår nästan uteslutande hos mig och mamman. Däremot har barnen alltid fått ta del av våra diskussioner om vi verkligen ska bo här eller om vi ska flytta till civilisationen.
Precis, jag har svårt för att vara barnslig. Sett andra föräldrar som har mycket lättare för det. Men det hade varit allra enklast och bäst om den biten kom från kompisar i stället, så vi föräldrar kan vara tråkiga vuxna.
Vispen74
Ny medlem
 
Inlägg: 4
Anslöt: 2020-11-10

Att inte ta allt så allvarligt?

Inläggav Alyana » 2020-11-19 10:57:52

Vispen74 skrev:
Alyana skrev:T ex jag kan säga att när vuxna pratade med mig allvarligt och för djupt och länge så kunde jag tolka det som ledsamhet/dysterhet, blev nere av det och det påverkade mig mycket och negativt.
Inte så att man inte ska lyssna och bry sig, det ska man såklart, men take it lite easy med dessa barn.
De är känsliga och de kan inte släppa liksom sen utan påverkar dem länge.
Som sagt jag säger bara; var glad, le, skratta, var äkta såklart men träna själv på att vara lite barnslig ibland för att som jag uppfattade de vuxnas sätt att vara och anpassade mig och det var inte jämnt bra för mig.


Tack. Absolut, vi som föräldrar får ju inte upplevas som problemorienterade, utan uppmärksamma mer det som funkar, är kul och går bra. Det bidrar nog inte till hans lycka om vi ständigt ältar problemen. Nej, dessa tankar och funderingar pågår nästan uteslutande hos mig och mamman. Däremot har barnen alltid fått ta del av våra diskussioner om vi verkligen ska bo här eller om vi ska flytta till civilisationen.
Precis, jag har svårt för att vara barnslig. Sett andra föräldrar som har mycket lättare för det. Men det hade varit allra enklast och bäst om den biten kom från kompisar i stället, så vi föräldrar kan vara tråkiga vuxna.

Jag säger bara hur jag kunde ta det.
Det är ju jättesvårt att veta hur det är i varje familj.
Tror säkert att ni är bra föräldrar och gör ert bästa. :-)Hug
Känner igen det där med att inte kunna släppa saker som er son.
Det är ju något fint att man reagerar på sånt som "är fel" :-)154 samtidigt ska man lära sig att inte hänga upp sig på allt för att kunna leva.
Grejen är ju att vi har lättare att vara med de i andra åldrar än vår egen.
Så söker han sig till er så får ni också anpassa er och överge er trista vuxenattityd.
:lol:
Alyana
 
Inlägg: 2241
Anslöt: 2009-08-01

Återgå till Barn och föräldraskap



Logga in