Hej !

Har sedan en tid sen gått med i en revy här i Sollentuna, en del arbete som kräver en hel del av mig, i ambition, lyhördhet och så, men även en hel del roliga stunder. Jag får verkligen visa prov på min stresstålighet, och jag har visat mig själv att jag kan mer än jag tror, i och med min viljestyrka. Det "värsta" är när de helt plötsligt ändrar manuset, då måste jag skriva om det ( har ingen skrivare, men det ligger ju på mig ). Ser mycket fram emot föreställningarna, inför en levande publik, repen är ...lite tråkiga. Jämför med hur jag klarade detta nu och för två år sedan jag var med förra gången, och då gick det ju bra En gång hade jag svårt att komma över en sak, det var när musikansvarige gav mig ett alldeles för högt läge när jag är låg bas, men jag försöker inte tänka det var menat. Håller jag i detta och är skärpt går detta vägen, vet jag


Min fråga till er är:


Hur skulle ni klara att vara med i ett teatersällskap / revy ?


Tack på förhand.

Med tanke på hur jag blev när jag skulle redovisa inför klassen i nåt ämne så nej .
Jag skulle troligen drabbas av en förlamande scenskräck.

Visserligen var jag scenarbetare vid ett skolspex och det gick bra. Det skulle kanske funka i viss mån för mig. det var rätt kul vill jag minnas. Så jag skulle nog jobba bakom scen hellre än på scenen.

Aha, trevligt att du jobbat som scenarbetare


Tillägg: Vi har en regissör som verkar erfaren, det är ett plus

Jag minns att jag var med och gjorde väldigt simpla kulisser. Det var i princip grova pappersskärmar som vi målade på.Temat för vårat spex var modetrender under olika årtionde. vi började med 60-talet och gick fram till den då aktuella nutiden. Detta var 1987 så det var ett tag sen. Sen när man skulle skifta årtionde så vände man på kuliss-skärmen så var det plötsligt ny kuliss.

På min högstadieskola slutade niorna en dag före innan övriga klasser och traditionen bjöd då på att Nån dag innan avslutningen skulle niorna bjuda på en tack och farväl föreställning i form av ett skolspex.Så det var det jag deltog i.

Härligt, nu är du en erfarenhet rikare.

Absolut! det var väl en av dom få roliga sakerna som hände under min skoltid. Så om nån ska göra nåt liknande på samma amatörmässiga nivå så kanske jag ställer upp igen.

Hade en förstående regissör, och jag antecknade alla scenanvisningar med henne mot slutet av repet Sen tar jag allt i min takt hemma, det kommer jag att tjäna på, spela in i webcam, i mobilen och så , och nöta tills det mesta ( förhoppningsvis ) sitter )

Nu börjar det dra sig mot premiären faktiskt, och det kommer att kännas...alltså stort att få uppträda inför "en levande publik" den 9 mars...längtar. Har nött och nöter texter på kvällarna, och banne mig om inte det håller på att fastna , har haft stunder av "avkoppling" fast jag nött texterna, alltså har jag känslan att detta ska gå vägen mär jag märker att nu börjar det fastna



Fortsättning följer vettja.

Hej alla! Idag kommer jag repa teater mellan 11-24, rätt mäktigt Kul att det börjar närma sig premiär, kul som 17 )


Wish me luck!

Du får en lyckospark av mig.

@Gullan, tackar tackar

Chrilleb skrev:Hej ! Har sedan en tid sen gått med i en revy här i Sollentuna, en del arbete som kräver en hel del av mig, i ambition, lyhördhet och så, men även en hel del roliga stunder. Jag får verkligen visa prov på min stresstålighet, och jag har visat mig själv att jag kan mer än jag tror, i och med min viljestyrka. Det "värsta" är när de helt plötsligt ändrar manuset, då måste jag skriva om det ( har ingen skrivare, men det ligger ju på mig ). Ser mycket fram emot föreställningarna, inför en levande publik, repen är ...lite tråkiga. Jämför med hur jag klarade detta nu och för två år sedan jag var med förra gången, och då gick det ju bra En gång hade jag svårt att komma över en sak, det var när musikansvarige gav mig ett alldeles för högt läge när jag är låg bas, men jag försöker inte tänka det var menat. Håller jag i detta och är skärpt går detta vägen, vet jag


Min fråga till er är:


Hur skulle ni klara att vara med i ett teatersällskap / revy ?


Tack på förhand.

Precis man vet att man kan klara en del om man bara satsar på det jag skrattade lite när jag läste inför levande publik, då tänkte jag du ska väl inte uppträda framför en död publik om du förstår vad jag menar. Inget illa menat tog det lite typiskt konkret


Moderator mnordgren: rättade till citatet.

Nehe det var konstigt jag skrev ju ett svar till den gula texten hmm

Ibland blir det tokigt om någon annan hinner posta medan man skriver. Då kan man få skicka en gång till. Man har en kvart på sig att ändra.

Hur gick det Chrilleb? Hoppas allt gick bra!

(Jag skulle absolut inte våga.)

Igår var det dags för oss revyartister att testa nummer med micar och smink, ett enormt lyft

Samtidigt är det viktigt att bibehålla känslan att "nå ut" med sång och texta tydligt för det, så att det når ut till sista bänk

-Inte alls. Att uttrycka mig med kroppen är inte min grej.

Det är så att jag till och från känner mig frustrerad och stressad på ett negativt sätt.

Kan det ha med att göra min diagnos asperger/adhd eller beror det på hur jag är som person, vilka situationen som uppstår och vilka erfarenheter jag har med mig sen tidigare?

Hur hanterar jag det på ett bra sätt så att jag slipper må dåligt och att det inte går ut över fel personer?



Moderator atoms - slog ihop två trådar (detta inlägg + de åtta efterföljande utgör en sammanhängande diskussion).

Det vet jag inte men negativ stress kan man lida av även om man inte har ADHD/asperger. Det är möjligt att du skulle ha nytta av terapi. Men i mitt fall är det nog bara händelser eller livserfarenheter som har gett mig överdriven stress så jag skriver efter detta.

Det viktiga med stress eller annat som den för med sig är att lära sig att se ett mönster i det - om det inträffar när det har hänt något särskilt och om det finns saker du kan göra för att situationerna uppkommer. Å andra sidan är det inte bra om man oroar sig för mycket - det ökar stressen...
Det är ju också skillnad om det är mental stress i samband med jobbiga situationer eller helt enkelt stress för att man har för mycket att göra. I det senare fallet så måste man kanske sätta sig ner och prioritera bort vissa saker.

Något man kan göra själv är att vara extra uppmärksam på mönstret under en tid - kanske rentav skriva dagbok. Sen gäller det att se till att man får det man behöver vad det gäller mat, sömn och rörelse. Om stressen beror på oro och att man själv fastnar på saker så gäller det att avleda sig. Bestämma sig vad man ska göra i stället för att tänka på det som oroar en.
Det påstås också att man kan planera in tid när man får oroa sig en speciell tid på dagen (då helst inte när man ska gå och lägga sig!) så blir det lättare att inte oroa sig resten av dagen. Det har jag inte prövat men det kanske funkar för något.

Kan man inte sova för stressen och det är kroniskt bör man se till att få sömnmedicin eller lugnande. Annars finns det en massa trick för sömn som man kan pröva med. Men sover man inte blir stress alltid värre. Frågan är ju också lite vad stressen leder till för dig och hur du reagerar på den? Om du exempelvis får ont någonstans, får problem med koncentrationen eller får väldigt kort stubin. För då kan man ju jobba med de sakerna för sig också.

Hej i gen!

När jag känner mig stressad på ett negativt sätt eller känner mig frustrerad går jag lätt upp i varv dvs har svårt att sitta still och tankarna far omkring

Saker som utlöser detta är:

*om folk underskattar min förmåga dvs försöker tvinga mig till saker jag inte vill

*Om folk beter sig dumt mot mig

*Om det händer mycket positiva eller negativa saker samtidigt

Bör jag gå och prata med någon om detta eller finns det saker jag själv kan ta till för att slippa må dåligt?

Tack på förhand!

Om du behöver prata med någon eller inte kan du bara avgöra själv. Det beror på hur står oron du känner är och hur mycket det påverkar ditt liv. Finns det saker du skulle vilja göra som du inte klarar av för att du går upp för mycket i varv? Har du svårt att sova?

Det handlar ju också om hur mycket hjälp och stöd du kan kan få av dina vänner och dina närmaste och hur långt du kan komma genom att själv jobba med de här sakerna. Det är ibland väldigt svårt att avgöra.

blue30 skrev:Hur hanterar jag det på ett bra sätt så att jag slipper må dåligt och att det inte går ut över fel personer?

Har det nånsin varit rätt personer som råkat ut för din frustration?

blue30 skrev:Bör jag gå och prata med någon om detta eller finns det saker jag själv kan ta till för att slippa må dåligt?

Du kan börja med att berätta att du är väldigt lättretad för alla du har med att göra så att de själva själva välja att undvika dig så slipper du upp till halva ansvaret.

Visst kan man berätta för folk om man är lättretad men i så fall inte i stället för att göra något åt det. Framför allt bör man berätta det för den som står en nära och som man litar på.

Parvlon har du aldrig träffat någon som är värd att råka ut för lite ilska och frustration?

Bjäbbmonstret skrev:Visst kan man berätta för folk om man är lättretad men i så fall inte i stället för att göra något åt det. Framför allt bör man berätta det för den som står en nära och som man litar på.

Det är att göra något åt det. Man tänker i förväg och inte minst gör något nytt. Frustration beror ofta på för lite tänkande eller för höga tankar om verkligheten. Håller med om att det nog är vissa som är vettigare att berätta men om man har väldigt allvarliga problem med sånt här lär de väl veta om det redan?

Bjäbbmonstret skrev:Parvlon har du aldrig träffat någon som är värd att råka ut för lite ilska och frustration?

Senast idag men jag gick därifrån och lät personen sitta kvar. Sen åkte jag iofs flera mil med personen i samma bil men det gick hyffsat, troligen med hjälp av ett lustigt sammanträffande som inträffade sig precis när vi hade satt oss i bilen. Personen ifråga är en sån som maler och maler och maler. Svårt att beskriva, måste upplevas.

Min åsikt är att det extremt sällan är vettigt att få hjärnsläpp.