Ätstörningar

Vårdfrågor, medicinska aspekter samt forskning- och vetenskapsämnen.

 Moderatorer: atoms, Alien

Re: asperger och ätstörning

Inläggav Gafsan » 2011-07-24 14:29:57

Hej Blyger!

Jag har Asperger och drag av ADHD och har brottats med ätstörningar sen 9-10 årsåldern. Nu är jag 37 och mår bra, men jag tror att jag alltid kommer att ha ett annorlunda förhållande till mat än NT.

Jag har svårt att tolka känslor och kroppsliga signaler och jag tror att det är roten till problemet. Att överäta är ju en "enkel lösning" för att hantera jobbiga känslor och situationer, och att äta för lite är en lika "enkel lösning" för att känna att jag har kontroll. Tyvärr är ju ingen av varianterna speciellt lyckad och både att äta för mycket och för lite leder till att jag mår sämre både fysiskt och psykiskt. Och att äta "lagom" är ju inte så himla enkelt heller när man inte har lika tydliga hunger- och mättnadssignaler som andra.

Jag har kommit fram till att jag mår bäst om jag äter väldigt GI-anpassat och tränar mycket. Jag klarar helt enkelt inte av de blodsockersvängningar som snabba kolhydrater och stillasittande leder till. Det kan ibland kännas trist att inte kunna äta "normalt" (eller ta en slödag i TV-soffan) men det är helt enkelt inte värt det för mig.

När jag var yngre mådde jag också jättedåligt och vantrivdes i min kropp. Jag kände mig fet och äcklig trots att jag egentligen var rätt så normalviktig. Men nu gillar jag faktiskt min kropp.

Förutom svårigheterna att hantera känslor och fysiska signaler så tror jag att det finns andra faktorer som också kan bidra starkt till att tjejer med npf oftare utvecklar ätstörningar än andra tjejer. För det första så kan man ha svårare att uppfatta sig själv som en "helhet" och det gäller både mentalt och fysiskt. Man får helt enkelt inte ihop all input till en vettig helhetsbild av vem man är, vilket är nödvändigt för att trivas med sig själv. För det andra har personer med autismspektrumproblem en tendens att fastna på detaljer och tillmäta dem oproportionellt stor betydelse. Och om man då är en tjej som intresserar sig för sitt yttre så kan man lättare än andra tjejer haka upp sig på detaljer i sitt utseende och börja må dåligt över hur man ser ut.

Sen finns det även yttre faktorer som kan spela in. Många med AS och ADHD mobbas och det gör förstås att man kan börja uppfatta sig själv på ett negativt sätt. Dessutom hamnar många tjejer med AS och ADHD i sexuella sammanhang som kan påverka självkänslan och uppfattningen om den egna kroppen på ett negativt sätt. Många tjejer med npf utnyttjas sexuellt av personer som drar nytta av dessa tjejers sårbarhet, och/eller använder mer eller mindre medvetet sin sexuella dragningskraft för att kompensera för sina sociala svårigheter, vilket sällan brukar bli så värst lyckat i längden.

Så jag känner igen mig i det du skriver och jag känner starkt med dig. Mitt bästa råd är nog att undvika snabba kolhydrater (det är de som gör att man blir uppsvälld förresten!). Ät mycket protein (kött, fisk, ägg, magra mjölkprodukter) och massor av frukt och grönsaker. Och se till att du får i dig även fett av god kvalitet, att helt stryka fettet ur kosten mår man inte bra av. Avokado, nötter, olivolja och rapsolja är exempel på bra fettkällor.
Gafsan
 
Inlägg: 3595
Anslöt: 2011-01-23
Ort: En väldigt trevlig liten stad nånstans

Re: asperger och ätstörning

Inläggav Alien » 2011-07-24 16:06:07

Lakrits skrev:Sökfunktionen är svårhanterlig (läs urusel) och får de flesta att känna sig som en sjuåring i ett enormt bibliotek där alla böckerna slumpvis har kastats in i hyllorna.


Så usel är den inte, även om det kan vara svårt för en nybörjare.

I metatråden (metatrad-t9446.html) finns länkar till två trådar om ätstörning:

atstorningar-t7860.html (edit: dvs denna tråd)

har-du-nagon-form-av-atstorning-omrostning-t13429.html

Och två trådar om matproblem:

matproblem-t13348.html

extrema-matproblem-i-barndomen-t14408.html

Letar man med Avancerad sökning på trådar med dysmorfobi (jag tycker faktiskt att ditt inlägg påminner om det, Blyger) hittar man bl a dessa:

terapi-for-kroppskomplex-t4566.html

utseende-viktfixering-och-dysmorfofobi-t8188.html

ytterligare-en-trad-om-utseende-t15167.html

aspergers-syndrom-bdd-dysmorfofobi-omrostning-t5951.html
Alien
Moderator
 
Inlägg: 46087
Anslöt: 2007-08-13
Ort: Mellansvenska låglandet

Re: asperger och ätstörning

Inläggav blyger » 2011-07-24 17:26:17

Thurizas skrev:Kanske det är så att du äter fel när du väl äter? Vad äter du?

Fast just nu blir det tokigt även av ett äpple.

Men även om jag så ätit efter råd från dietist, eller testat lchf eller ätit vegetirsk eller.
Tja vi har haft kor och därmed eget kött med djur som haft det bra och även mycket egen odlade grönsaker. Men nyttig mat och bra leverna har ändå inte hjälpt. :|
blyger
 
Inlägg: 404
Anslöt: 2011-04-26

Re: asperger och ätstörning

Inläggav blyger » 2011-07-24 17:30:51

Bror Duktig skrev:Vad har du för ideal av kroppar i allmänhet?

Jag ansåg att så magert som möjligt såg bäst ut. När jag jobbade på att ändra det idealet, så fick jag lättare att hantera min egen kropp.

Och när jag aktivt tänkte på hur sjuk och orkeslös jag var, och att det är starkt förknippat till för mager kropp.


Jag har nog hårda krav på mig själv och kan tilltalas av magra kroppar, tyvärr.

Men samtidigt på något puckat vis ser jag inte för fem öre ner på folk med övervikt hur det nu går ihop. Jag menar, jag dömer inte mina vänner eller min omgivning efter hur dom ser ut.
Däremot kan jag nästan haft lite svårt med att min sambo ser ut som en super vältränad idrottsman :shock:

Men det kanske ändå är där jag måste försöka jobba lite, att inte drömma så om en mager kropp, att inte se det som ett ideal.
Kanske snarare en stark smidig kropp.

Fast jag tror jag går lite vilse i att när jag går ner i vikt mot lite undervikt blir jag smidigare och rörligare, men det kräver svält. :-)004
blyger
 
Inlägg: 404
Anslöt: 2011-04-26

Re: asperger och ätstörning

Inläggav blyger » 2011-07-24 17:42:49

Gafsan skrev:Hej Blyger!

Jag har Asperger och drag av ADHD och har brottats med ätstörningar sen 9-10 årsåldern. Nu är jag 37 och mår bra, men jag tror att jag alltid kommer att ha ett annorlunda förhållande till mat än NT.

Jag har svårt att tolka känslor och kroppsliga signaler och jag tror att det är roten till problemet. Att överäta är ju en "enkel lösning" för att hantera jobbiga känslor och situationer, och att äta för lite är en lika "enkel lösning" för att känna att jag har kontroll. Tyvärr är ju ingen av varianterna speciellt lyckad och både att äta för mycket och för lite leder till att jag mår sämre både fysiskt och psykiskt. Och att äta "lagom" är ju inte så himla enkelt heller när man inte har lika tydliga hunger- och mättnadssignaler som andra.

Jag har kommit fram till att jag mår bäst om jag äter väldigt GI-anpassat och tränar mycket. Jag klarar helt enkelt inte av de blodsockersvängningar som snabba kolhydrater och stillasittande leder till. Det kan ibland kännas trist att inte kunna äta "normalt" (eller ta en slödag i TV-soffan) men det är helt enkelt inte värt det för mig.

När jag var yngre mådde jag också jättedåligt och vantrivdes i min kropp. Jag kände mig fet och äcklig trots att jag egentligen var rätt så normalviktig. Men nu gillar jag faktiskt min kropp.

Förutom svårigheterna att hantera känslor och fysiska signaler så tror jag att det finns andra faktorer som också kan bidra starkt till att tjejer med npf oftare utvecklar ätstörningar än andra tjejer. För det första så kan man ha svårare att uppfatta sig själv som en "helhet" och det gäller både mentalt och fysiskt. Man får helt enkelt inte ihop all input till en vettig helhetsbild av vem man är, vilket är nödvändigt för att trivas med sig själv. För det andra har personer med autismspektrumproblem en tendens att fastna på detaljer och tillmäta dem oproportionellt stor betydelse. Och om man då är en tjej som intresserar sig för sitt yttre så kan man lättare än andra tjejer haka upp sig på detaljer i sitt utseende och börja må dåligt över hur man ser ut.

Sen finns det även yttre faktorer som kan spela in. Många med AS och ADHD mobbas och det gör förstås att man kan börja uppfatta sig själv på ett negativt sätt. Dessutom hamnar många tjejer med AS och ADHD i sexuella sammanhang som kan påverka självkänslan och uppfattningen om den egna kroppen på ett negativt sätt. Många tjejer med npf utnyttjas sexuellt av personer som drar nytta av dessa tjejers sårbarhet, och/eller använder mer eller mindre medvetet sin sexuella dragningskraft för att kompensera för sina sociala svårigheter, vilket sällan brukar bli så värst lyckat i längden.

Så jag känner igen mig i det du skriver och jag känner starkt med dig. Mitt bästa råd är nog att undvika snabba kolhydrater (det är de som gör att man blir uppsvälld förresten!). Ät mycket protein (kött, fisk, ägg, magra mjölkprodukter) och massor av frukt och grönsaker. Och se till att du får i dig även fett av god kvalitet, att helt stryka fettet ur kosten mår man inte bra av. Avokado, nötter, olivolja och rapsolja är exempel på bra fettkällor.


Tack så jätte mycket för ditt svar!!'
Glad att höra att du mår bättre :D

Ja mobbad och kallad tjock har jag ju blivit.
Även pepprad från sisådär 4-5 års ålder om att min 2 år äldre kusin som jag jämt var med, var sååå smal och fin och skulle lätt kunna bli modell om hon ville.
Så det har nog satt sig tidigt :|
Nu är hon överviktig, men har inga negativa åsikter om sin kropp, skönt det ialla fall.

Mycket grönsaker ger på något skumt vis sån bukfylla och kommer upp aldeles för lätt, så där har jag lite svårt, jag älskar grönsaker, men som sagt, det ger lite lätt dumma reflexer.

Men kanske borde jag försöka satsa på modellen lite och ofta.

Träna vet jag inte hur jag ska göra med, träning triggar svält och jag har jätte svårt att tvinga mig att äta när jag tränar. Puckat, borde ju vara lättare att äta då.
Fast jag kanske borde hitta nya träningsformer och inte sånt som är förknippat med bränna fläsk.

Sen är det nog som du säger om att haka upp sig på detaljer och inte se helheten.

Nu har jag vimsat in min hjärna totalt, ska se om jag får i mig något vid middagen eller om det bara blir att serva barnen och hoppa över själv :?
Jätte bra förebild man är.
blyger
 
Inlägg: 404
Anslöt: 2011-04-26

Re: asperger och ätstörning

Inläggav miss_green1 » 2011-07-24 17:59:14

Jag har lite ätstörningar och mina närmaste vänner är rädda att jag ska få sjukdomen anorexi. För jag svälter mig en hel del. Jag mår dåligt bl.a pga min asperger men även över andra saker.
miss_green1
 
Inlägg: 82
Anslöt: 2011-06-29
Ort: Stockholm

Re: asperger och ätstörning

Inläggav Bror Duktig » 2011-07-24 18:02:04

blyger skrev:
Bror Duktig skrev:Vad har du för ideal av kroppar i allmänhet?

Jag ansåg att så magert som möjligt såg bäst ut. När jag jobbade på att ändra det idealet, så fick jag lättare att hantera min egen kropp.

Och när jag aktivt tänkte på hur sjuk och orkeslös jag var, och att det är starkt förknippat till för mager kropp.


Jag har nog hårda krav på mig själv och kan tilltalas av magra kroppar, tyvärr.

Men samtidigt på något puckat vis ser jag inte för fem öre ner på folk med övervikt hur det nu går ihop. Jag menar, jag dömer inte mina vänner eller min omgivning efter hur dom ser ut.
Däremot kan jag nästan haft lite svårt med att min sambo ser ut som en super vältränad idrottsman :shock:

Men det kanske ändå är där jag måste försöka jobba lite, att inte drömma så om en mager kropp, att inte se det som ett ideal.
Kanske snarare en stark smidig kropp.

Fast jag tror jag går lite vilse i att när jag går ner i vikt mot lite undervikt blir jag smidigare och rörligare, men det kräver svält. :-)004

Ja, man blir ju rörligare på något sätt när man är mager. Tyvärr är det ju lite av typen "allra rörligast blir man när man är död".

Tro nu inte att jag ser det som trivialt, jag har haft "så mager som möjligt" som ideal tills jag var 30 år eller mer. Faktiskt så ändrades hela min syn på ätstörning och vikt när jag började förknippa mitt tidigare ideal med sjukdom, klenhet, "klarar inget" o.s.v. Inte så att jag gick den vägen, utan att jag snarare började gilla starka kroppar. Inte bodybuilders, utan sådana man ser att de är starka naturligt. De är ofta inte särskilt magra. Och har de lite fett, så har de inte så lite muskler som man får om man svälter eller håller på med överträning och annat.

Det kanske låter som löjligt tips, men det är en av de saker som hjälpte mig allra mest. Drivkraften försvagades ju kraftigt.

Jag minns att jag redan som 5-åring drömde om att helst se ut som en mager streckgubbe.

När jag i 25-årsåldern, efter många år av anorexi och pendlande BMI (13-25 som mest) blev riktigt ordentligt sjuk och började tappa hår, förlorade mensen som var borta i ett år efter normalvikt, en trötthet som ännu idag inte gett sig (är 40) så började jag inse ett och annat som hjälpte mig. Det var också då jag kom på att aktivt försöka ändra ideal.

Men det är väldigt synd om folk måste hamna i ett läge där de kanske förblir trötta eller annat resten av sina liv innan de inser.

Jag hade några svackor även efter den där perioden, men på ett helt annat sätt, där jag tog mig ur det på ett bättre sätt, och aldrig var riktigt lika stygg mot kroppen även om jag gick ned för mycket.

Man bokstavligen slänger bort delar av sitt liv när man håller på med sådant här.

Som aspergare kan man tyvärr bli tvungen att ha viss koll på maten. Jag fick ju alltid höra att jag måste släppa all kontroll, men så fungerade det inte för mig. Jag behöver ha struktur, för att komma ihåg att jag har ätit. För att inte äta för mycket eller för att inte glömma att äta. Så om du kämpar dig ur det, ta inte råd som "du MÅSTE släppa ALL kontroll" på så stort allvar. Det kan hända att det inte går p.g.a. AS. Om man inte hade bulimi så är det lätt att få när man kastar kontrollen. Liksom över- eller undervikt eller usel mathållning. Så var det för mig, och jag förknippar det helt klart med mina AS-drag.
Bror Duktig
 
Inlägg: 14352
Anslöt: 2008-07-18

Re: asperger och ätstörning

Inläggav Gafsan » 2011-07-24 18:18:21

Bror Duktig skrev:Som aspergare kan man tyvärr bli tvungen att ha viss koll på maten. Jag fick ju alltid höra att jag måste släppa all kontroll, men så fungerade det inte för mig. Jag behöver ha struktur, för att komma ihåg att jag har ätit. För att inte äta för mycket eller för att inte glömma att äta. Så om du kämpar dig ur det, ta inte råd som "du MÅSTE släppa ALL kontroll" på så stort allvar. Det kan hända att det inte går p.g.a. AS. Om man inte hade bulimi så är det lätt att få när man kastar kontrollen. Liksom över- eller undervikt eller usel mathållning. Så var det för mig, och jag förknippar det helt klart med mina AS-drag.


Detta skriver jag under på till 100%! Goda råd och tips typ att "äta "normalt"" eller att "man kan äta allt men inte alltid" och att man ska "lyssna på kroppens signaler" är säkert jättebra för många men absolut inte för mig och jag tror att det beror på asperger. Min kropps signaler ger helt enkelt inte tillräckligt bra information om vad, när och hur mycket jag borde äta, och om jag försöker äta samma mat som folk i omgivningen verkar äta så slutar det ofelbart i katastrof.

Jag kan aldrig släppa på kontrollen utan måste ALLTID vara medveten om vad jag äter och fixa och trixa och justera matvanorna för att hålla vikten lagom. Jag är alltid på väg uppåt eller nedåt i vikt, jag har fortfarande inte lärt mig att hålla vikten stabil. Jag tror att jag kommer att hålla på så här resten av livet. Men det är helt OK eftersom jag mår bra fysiskt och psykiskt.
Gafsan
 
Inlägg: 3595
Anslöt: 2011-01-23
Ort: En väldigt trevlig liten stad nånstans

Re: asperger och ätstörning

Inläggav Gafsan » 2011-07-24 18:27:19

Idag var jag ute och handlade kläder. I provhytten stod jag och retade mig på hur "lönnfet" jag är. Hallå??? Jag är 176 cm lång och hyfsat muskulös och kläderna jag köpte var i storlek 34 och 36. Då är man inte, KAN inte vara, speciellt fet.

Det är bara att inse att min kroppsuppfattning är rätt vriden. Å ena sidan kan jag vara nöjd med att jag är så vältränad och t.om. irritera mig på att revbenen syns så mycket men senare samma dag kan jag alltså tycka att jag är fläskig! Det är ju bara dumt. Antar att det beror på att jag liksom inte får ihop något helhetsintryck av hur jag ser ut utan ser varje liten detalj för sig och då blir det fel. Nä, jag kan verkligen inte lita till mitt eget omdöme så jag försöker att inte snöa in alltför mycket på hur jag ser ut. Nu ska jag gå och laga middag istället ;)
Gafsan
 
Inlägg: 3595
Anslöt: 2011-01-23
Ort: En väldigt trevlig liten stad nånstans

Re: asperger och ätstörning

Inläggav Joakoni » 2011-07-24 18:47:33

Gafsan skrev:Detta skriver jag under på till 100%! Goda råd och tips typ att "äta "normalt"" eller att "man kan äta allt men inte alltid" och att man ska "lyssna på kroppens signaler" är säkert jättebra för många men absolut inte för mig och jag tror att det beror på asperger. Min kropps signaler ger helt enkelt inte tillräckligt bra information om vad, när och hur mycket jag borde äta, och om jag försöker äta samma mat som folk i omgivningen verkar äta så slutar det ofelbart i katastrof.

Jag kan aldrig släppa på kontrollen utan måste ALLTID vara medveten om vad jag äter och fixa och trixa och justera matvanorna för att hålla vikten lagom. Jag är alltid på väg uppåt eller nedåt i vikt, jag har fortfarande inte lärt mig att hålla vikten stabil. Jag tror att jag kommer att hålla på så här resten av livet. Men det är helt OK eftersom jag mår bra fysiskt och psykiskt.

Samma här. Mina hunger och mättnadskänslor är starkt förknippade med känslotillstånd. Jag måste vara väldigt noga med att äta när jag verkligen är redo för det och det som jag vill äta, annars slutar det i en katastrof. Jag märker att jag har större behov av protein och frukt än de flesta. Äter jag fel från början, då är det nästan omöjligt att komma i balans igen. Det räcker att det är för stökigt och stressigt runt omkring mig, känner jag inte vad och hur mycket jag jag äter, det blir bara tok av alltihopa. Mår bäst av att äta ensam (helt fördömt av ätstörnings-experter), då kan jag koncentrera mig på maten.
Det är mycket lugnare på den fronten när jag äter fluoxetin.
Joakoni
 
Inlägg: 2623
Anslöt: 2010-12-21
Ort: Hälsingland

Re: asperger och ätstörning

Inläggav Flinta » 2011-07-25 16:26:19

Håller med o känner igen mig i det mesta i tråden. Min kropp signalerar inte när jag är hungrig el mätt. Först när det blir allvarligt och kroppen TYDLIGT signalerar att NU MÅR JAG DÅLIGT kommer jag till insikt, T EX; ATT MENSEN ÄR BORTA, BÖRJAR TAPPA ORDENTLIGT MED HÅR OCH HAR ONT ÖVERALLT I KROPPEN OSV

Jag försöker va extra nog med att äta på regelbundna tider. Och samtidigt inte må dåligt av att äta dåligt ibland (med dåligt menar jag typ "snabbmat") Försöker alltså..

Äta ensam är bäst oxå för mig, då kan jag koncentrera mig på att njuta av maten o
t ex slippa småprat med kollegor.
Flinta
 
Inlägg: 5428
Anslöt: 2007-07-21

Re: asperger och ätstörning

Inläggav Neko-chan » 2011-07-25 16:41:22

Jag tror inte man kan tvinga att intala sig själv när de kommer till kroppen, ser man inte ut som sitt eget ideal så går de aldrig, de är nog nått man måste höra utifrån för att bygga upp självkännsla, iallafall är de så för mig, många säger jag är så söt m.m och då är jag nöjd :-)003

Dock har jag magproblem som gör de svårt för mig att äta istället :cry:

Men man ska ändå vara nöjd med sig själv, eftersom alla gillar olika så många tycker alltid man ser bra ut :D
Neko-chan
 
Inlägg: 346
Anslöt: 2011-05-03

Re: asperger och ätstörning

Inläggav Bror Duktig » 2011-07-25 16:52:51

Neko-chan skrev:Jag tror inte man kan tvinga att intala sig själv när de kommer till kroppen, ser man inte ut som sitt eget ideal så går de aldrig, de är nog nått man måste höra utifrån för att bygga upp självkännsla, iallafall är de så för mig, många säger jag är så söt m.m och då är jag nöjd :-)003

Men det kan gå att ändra ideal, så som jag gjorde. Så man måste inte vara fast i att kämpa mot sitt eget ideal. Men man måste jobba på det, och inse hur olika attribut i ens (felaktiga om det handlar om så smal som möjligt) ideal egentligen signalerar, står för eller innebär dåliga saker.
Bror Duktig
 
Inlägg: 14352
Anslöt: 2008-07-18

Re: asperger och ätstörning

Inläggav adhderic » 2011-07-25 19:34:01

Hej Blyger. Jag var matvägrare sedan ung ålder. Mamma berättade att det var omöjligt att få mig att äta det som resten av familjen åt. Hon fick utskällning på BVC för att jag var mager som ett benrangel. Alla revben syntes.

Jag var så ända till kanske 23 årsåldern då jag flyttade från hemmet och skulle försöka leva själv och själv välja mat totalt ensam.

Jag bara åt det jag tyckte om. Så är det fortfarande fast jag är nu pensionär.

Jag tror du kan ha hjälp av en terapi som heter ACT.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Acceptance_and_Commitment_Therapy

Du måste inte finna någon terapeupt utan kan läsa böcker via Biblio och på nätet och du kan gå med i grupper på internet och få hjälp av dem.
adhderic
 
Inlägg: 178
Anslöt: 2011-07-13

Re: asperger och ätstörning

Inläggav Neko-chan » 2011-07-26 5:22:30

Bror Duktig skrev:
Neko-chan skrev:Jag tror inte man kan tvinga att intala sig själv när de kommer till kroppen, ser man inte ut som sitt eget ideal så går de aldrig, de är nog nått man måste höra utifrån för att bygga upp självkännsla, iallafall är de så för mig, många säger jag är så söt m.m och då är jag nöjd :-)003

Men det kan gå att ändra ideal, så som jag gjorde. Så man måste inte vara fast i att kämpa mot sitt eget ideal. Men man måste jobba på det, och inse hur olika attribut i ens (felaktiga om det handlar om så smal som möjligt) ideal egentligen signalerar, står för eller innebär dåliga saker.


Hm de förståss :)
Neko-chan
 
Inlägg: 346
Anslöt: 2011-05-03

Re: asperger och ätstörning

Inläggav blyger » 2011-08-03 1:16:42

Ska försöka läsa igenom lite mer senare, har mått för dåligt för att klara av att vara inne och läsa här på ett tag.
Men tack för er respons :)
blyger
 
Inlägg: 404
Anslöt: 2011-04-26

Re: asperger och ätstörning

Inläggav totizedger » 2011-08-04 1:25:04

Gafsan skrev:Hej Blyger!

Jag har Asperger och drag av ADHD och har brottats med ätstörningar sen 9-10 årsåldern. Nu är jag 37 och mår bra, men jag tror att jag alltid kommer att ha ett annorlunda förhållande till mat än NT.

Jag har svårt att tolka känslor och kroppsliga signaler och jag tror att det är roten till problemet. Att överäta är ju en "enkel lösning" för att hantera jobbiga känslor och situationer, och att äta för lite är en lika "enkel lösning" för att känna att jag har kontroll. Tyvärr är ju ingen av varianterna speciellt lyckad och både att äta för mycket och för lite leder till att jag mår sämre både fysiskt och psykiskt. Och att äta "lagom" är ju inte så himla enkelt heller när man inte har lika tydliga hunger- och mättnadssignaler som andra.
Jag har kommit fram till att jag mår bäst om jag äter väldigt GI-anpassat och tränar mycket. Jag klarar helt enkelt inte av de blodsockersvängningar som snabba kolhydrater och stillasittande leder till. Det kan ibland kännas trist att inte kunna äta "normalt" (eller ta en slödag i TV-soffan) men det är helt enkelt inte värt det för mig.
När jag var yngre mådde jag också jättedåligt och vantrivdes i min kropp. Jag kände mig fet och äcklig trots att jag egentligen var rätt så normalviktig. Men nu gillar jag faktiskt min kropp.

Förutom svårigheterna att hantera känslor och fysiska signaler så tror jag att det finns andra faktorer som också kan bidra starkt till att tjejer med npf oftare utvecklar ätstörningar än andra tjejer. För det första så kan man ha svårare att uppfatta sig själv som en "helhet" och det gäller både mentalt och fysiskt. Man får helt enkelt inte ihop all input till en vettig helhetsbild av vem man är, vilket är nödvändigt för att trivas med sig själv. För det andra har personer med autismspektrumproblem en tendens att fastna på detaljer och tillmäta dem oproportionellt stor betydelse. Och om man då är en tjej som intresserar sig för sitt yttre så kan man lättare än andra tjejer haka upp sig på detaljer i sitt utseende och börja må dåligt över hur man ser ut.

Sen finns det även yttre faktorer som kan spela in. Många med AS och ADHD mobbas och det gör förstås att man kan börja uppfatta sig själv på ett negativt sätt. Dessutom hamnar många tjejer med AS och ADHD i sexuella sammanhang som kan påverka självkänslan och uppfattningen om den egna kroppen på ett negativt sätt. Många tjejer med npf utnyttjas sexuellt av personer som drar nytta av dessa tjejers sårbarhet, och/eller använder mer eller mindre medvetet sin sexuella dragningskraft för att kompensera för sina sociala svårigheter, vilket sällan brukar bli så värst lyckat i längden.

Så jag känner igen mig i det du skriver och jag känner starkt med dig. Mitt bästa råd är nog att undvika snabba kolhydrater (det är de som gör att man blir uppsvälld förresten!). Ät mycket protein (kött, fisk, ägg, magra mjölkprodukter) och massor av frukt och grönsaker. Och se till att du får i dig även fett av god kvalitet, att helt stryka fettet ur kosten mår man inte bra av. Avokado, nötter, olivolja och rapsolja är exempel på bra fettkällor.
totizedger
 
Inlägg: 116
Anslöt: 2011-05-22

Re: asperger och ätstörning

Inläggav geocache » 2011-08-04 1:47:21

Hej blyger!

Den enda ätstörning, om det nu kan kallas det, är att jag tidigare inte klarade av ens tanken på att äta blomkål och broccoli, på grund av tanken på intrycket av känslan (hoppas det gick att hänga med där?) av de grönsakerna mot gommen. Det gav mig lite grann panikångest, så då undvek jag helt att äta de. Men så fick jag en dag för kanske ett halvår sedan tanken att "nä, nu kan jag inte fortsätta vara så där fånig och vägra äta blomkål och broccoli". Ännu så länge "måste" jag dela de i ganska små bitar för att inte få tillbaka den där panikångesten. Jag jobbar på att få bort alla sådana tankar också. Men det tar lång tid.

Oliver och alla sorters svamp "kan" jag inte heller äta, men just det har inget på konsistensen att göra, utan det är för att jag äcklas av själva smaken/lukten :-)062 :-)060.

Korv, kött och fisk äter jag inte överhuvudtaget, av etiska/miljömässiga skäl.
geocache
 
Inlägg: 9578
Anslöt: 2008-06-16
Ort: Ludvika

Re: Ätstörningar

Inläggav Gafsan » 2011-08-31 12:10:03

Jahapp. Då trillade man över kanten igen. Jag blir så himla trött och ledsen på mig själv, varför ska det vara så jäkla svårt att ha ett bra förhållande till mat??

Nuförtiden handlar det tack och lov inte om månaders helvete när jag trillar in i mitt eget privata lilla ätstörningshelvete utan jag brukar klara av att bryta efter dygn (eller i värsta fall veckor) och det är ju bra. På det viset hinner inte kroppen ta så mycket skada. Men ändå!!!

Och det är så deprimerande förutsägbart - det här är mitt sätt att reagera när det blir "för mycket". Speciellt när jag blir sjuk. I det här fallet var det en förkylning i kombination med överbelastning på jobbet som triggade igång det hela. Nu är jag på väg "tillbaka" men jag mår fruktansvärt dåligt just nu.

Skulle verkligen uppskatta ifall någon kunde ta sig tid att säga några snälla ord eftersom detta inte är något som jag brukar prata om med folk IRL.
Gafsan
 
Inlägg: 3595
Anslöt: 2011-01-23
Ort: En väldigt trevlig liten stad nånstans

Re: Ätstörningar

Inläggav blyger » 2011-09-01 10:31:51

Gafsan skrev:Jahapp. Då trillade man över kanten igen. Jag blir så himla trött och ledsen på mig själv, varför ska det vara så jäkla svårt att ha ett bra förhållande till mat??

Nuförtiden handlar det tack och lov inte om månaders helvete när jag trillar in i mitt eget privata lilla ätstörningshelvete utan jag brukar klara av att bryta efter dygn (eller i värsta fall veckor) och det är ju bra. På det viset hinner inte kroppen ta så mycket skada. Men ändå!!!

Och det är så deprimerande förutsägbart - det här är mitt sätt att reagera när det blir "för mycket". Speciellt när jag blir sjuk. I det här fallet var det en förkylning i kombination med överbelastning på jobbet som triggade igång det hela. Nu är jag på väg "tillbaka" men jag mår fruktansvärt dåligt just nu.

Skulle verkligen uppskatta ifall någon kunde ta sig tid att säga några snälla ord eftersom detta inte är något som jag brukar prata om med folk IRL.

Gafsan, skönt att höra att du är på väg tillbaka,
tyvärr upplever ialla fall jag nästan att vägen tillbaka är lite tuffare än själva mitt under ätstörda beteendet.
Men hoppas det inte tar allt för lång tid för dig att återhämta dig och att det kan få dröja länge innan din värld blir så påfrestande igen (eller helst inte alls då iof) att du hamnar i ätstörning :-)149
blyger
 
Inlägg: 404
Anslöt: 2011-04-26

Re: Ätstörningar

Inläggav Gafsan » 2011-09-01 21:59:52

@Blyger

Tack :) Otroligt skönt med uppmuntrande ord! Jo, jag håller med om att tillbakavägen är det tyngsta. Just när man är mitt uppe i ätstörningsbeteendet så "har" man ju det att hålla sig till i alla fall och just då är inget annat så värst viktigt. När man släpper ätstörningsbeteendet så är det som att släppa taget om den enda tryggheten i en kaotisk värld och så är man tvungen att hantera kaoset istället. Det är så mycket enklare att krypa tillbaka in i den lilla ätstörningsvärlden... men så himla destruktivt. Jag vet ju att det inte funkar.
Gafsan
 
Inlägg: 3595
Anslöt: 2011-01-23
Ort: En väldigt trevlig liten stad nånstans

Re: Ätstörningar

Inläggav prick » 2011-09-02 18:00:33

Gafsan skrev:Idag var jag ute och handlade kläder. I provhytten stod jag och retade mig på hur "lönnfet" jag är. Hallå??? Jag är 176 cm lång och hyfsat muskulös och kläderna jag köpte var i storlek 34 och 36. Då är man inte, KAN inte vara, speciellt fet.

Det är bara att inse att min kroppsuppfattning är rätt vriden. Å ena sidan kan jag vara nöjd med att jag är så vältränad och t.om. irritera mig på att revbenen syns så mycket men senare samma dag kan jag alltså tycka att jag är fläskig! Det är ju bara dumt. Antar att det beror på att jag liksom inte får ihop något helhetsintryck av hur jag ser ut utan ser varje liten detalj för sig och då blir det fel. Nä, jag kan verkligen inte lita till mitt eget omdöme så jag försöker att inte snöa in alltför mycket på hur jag ser ut. Nu ska jag gå och laga middag istället ;)


det kunde lika gärna varit jag som skrivit det där. jag har också svårt att se sanningen i spegeln, trots att jag är väl medveten om att stl small betyder liten, att synliga revben och iggy pop-ådriga armar betyder ont om underhudsfett, liksom att kramperna i vaden och frusenheten betyder näringsbrist. helt sjukt. hatar mej själv och SKÄMS. för jag borde veta bättre. eller, nej, jag önskar bara att mitt intellekt kunde vara överordnat dessa känslor. men nånstans vinner jag nåt på att låta allt kretsa kring mat och motion - jag slipper tänka på hur ensam/singel och depressionsbenägen och folkskygg jag är.
prick
 
Inlägg: 170
Anslöt: 2010-08-29

Re: Ätstörningar

Inläggav Gafsan » 2011-09-03 20:07:12

prick skrev:hatar mej själv och SKÄMS. för jag borde veta bättre. eller, nej, jag önskar bara att mitt intellekt kunde vara överordnat dessa känslor. men nånstans vinner jag nåt på att låta allt kretsa kring mat och motion - jag slipper tänka på hur ensam/singel och depressionsbenägen och folkskygg jag är.


Jag tycker inte att du ska skämmas! Och inte hata dig själv heller! Åh vad jag önskar att detta med ätstörningar inte var så himla skambelagt. Det gör det ju så svårt att komma till rätta med, när man inte kan kommunicera om det utan alla måste kämpa ensamma!

Jag tror att majoriteten av alla överviktiga och underviktiga, och säkerligen väldigt många normalviktiga (jag är en), lider av ätstörningar. Vi går omkring och låtsas som om folk väger för mycket bara för att de gillar mat, men om sanningen ska fram så känner jag extremt få överviktiga (inte någon, tror jag) som verkar ha ett sunt och balanserat förhållande till mat. Vi lever i ett samhälle där tillgången till mat är så totalt främmande för vad vi biologiskt är anpassade för, och ändå förväntas vi kunna hantera detta överflöd av konstgjorda kalorier och skämmas när vi misslyckas!

Och jag känner igen det som du skriver, om att fokuseringen på mat och motion gör att man slipper tänka på allt annat som man inte klarar att hantera. Själv trillar jag ofelbart in i hetsätning när jag blir sjuk (eftersom jag är så dålig på att känna igen kroppens signaler och fatta att jag är sjuk) eller när kraven från jobbet eller liknande blir för stora. Maten är ju ändå något jag kan styra själv, i motsats till virus, chefer och andra oförutsägbara saker...
Gafsan
 
Inlägg: 3595
Anslöt: 2011-01-23
Ort: En väldigt trevlig liten stad nånstans

Återgå till Aspergare och vården



Logga in