Hejsan

Vad har ni för erfarenheter av det här med att gå på samtalsgrupper/AST Team/Boendestöd/Kontaktperson etc. Hur känner ni er? Känner ni er som att andra tycker att ni är socialt handikappade eller känner ni er stolta? Jag har själv gått i samtalsgrupp men kände att det inte gav något.

Det finns ju ingen anledning till varken stolthet el skam för att man har AS. Vad andra tycker ska man strunta i.

Fördelen med en samtalsgrupp (som jag gick i på Habiliteringen) var att få träffa andra aspergare. Dessförinnan hade jag inte träffat några, vad jag visste. Men jag fick ien diagnos sent i livet. Om man fått den redan som barn har man kanske redan träffat andra aspergare (t ex i specialklass el i en förening).