Asperger och tvåspråkighet

Om livet i relation till sig själv och samhällets förväntningar.

 Moderatorer: Alien, atoms

Asperger och tvåspråkighet

Inläggav kvicksilver » 2012-09-20 23:11:51

Jesters Tear skrev:Jag är född, och bodde mina första år, på andra sidan jordklotet. Pratade engelska med pappa och svenska med mamma. Jag var inte tidig med att börja prata men när jag väl började prata uttryckte jag mig korrekt på både svenska och engelska. Enligt min mor pratade jag aldrig "bebisspråk", fast det kanske inte är relevant i sammanhanget. Jag läste tidigt böcker på både svenska och engelska osv. Jag är inte högintelligent, kan tilläggas, utan klarade det ändå. Det är väl också det normala att det går bra, och till och med medför fördelar, att vara två- eller flerspråkig.

Jag är inte superbra på engelska nu, trots att jag alltid pratat både svenska och engelska hemma. Det beror väl på att jag pratat svenska mest och inte läst så mycket på engelska.


Känner igen mig i din historia (med lite smådetaljer, typ som att jag är född och uppvuxen i Svedala). Engelska är lite specialfall, då de flesta i Sverige ändå pratar hyfsad engelska, vilket gör att jag tonar ner mitt ursprung ganska ofta (det känns inte lika unikt längre).

Min dröm är att bo på någon av de brittiska öarna ett tag, och få in den kulturen på ett bra sätt. Just nu känns det bara avkapat, varken som en riktig svensk eller mitt engelsspråkiga ursprung.
kvicksilver
 
Inlägg: 1473
Anslöt: 2011-02-19

Asperger och tvåspråkighet

Inläggav Jesters Tear » 2012-09-21 9:11:02

kvicksilver skrev:Engelska är lite specialfall, då de flesta i Sverige ändå pratar hyfsad engelska, vilket gör att jag tonar ner mitt ursprung ganska ofta (det känns inte lika unikt längre).


Exakt. Jag upplever dessutom inte att jag är så mycket bättre på engelska än andra numera.

kvicksilver skrev:Min dröm är att bo på någon av de brittiska öarna ett tag, och få in den kulturen på ett bra sätt. Just nu känns det bara avkapat, varken som en riktig svensk eller mitt engelsspråkiga ursprung.


Jag vill gärna resa till mitt hemland men vill faktiskt inte bo där. Utöver praktiska skäl så känns det som att de sociala förväntningarna är mycket högre där än i Sverige. Jag har alltid känt mig som mest udda när jag hälsat på mina släktingar där. I Sverige är det ok att vara tillbakadragen och inte orka vara så social hela tiden, upplever jag det som, men där borta läggs det mycket högre vikt vid socialt samspel och man kan inte förvänta sig att få vara ifred någonstans. Haha, låter som en riktig surkärring nu, men jag tycker det kan vara väldigt påfrestande.

Ibland har jag tänkt att jag kanske skulle blivit skolad till att ha bättre sociala muskler om familjen inte flyttat till Sverige, men jag vet inte om det egentligen går att påverka sådant.
Jesters Tear
Inaktiv
 
Inlägg: 633
Anslöt: 2011-04-26

Asperger och tvåspråkighet

Inläggav kvicksilver » 2012-09-21 16:08:44

Jesters Tear skrev:Jag vill gärna resa till mitt hemland men vill faktiskt inte bo där. Utöver praktiska skäl så känns det som att de sociala förväntningarna är mycket högre där än i Sverige. Jag har alltid känt mig som mest udda när jag hälsat på mina släktingar där. I Sverige är det ok att vara tillbakadragen och inte orka vara så social hela tiden, upplever jag det som, men där borta läggs det mycket högre vikt vid socialt samspel och man kan inte förvänta sig att få vara ifred någonstans. Haha, låter som en riktig surkärring nu, men jag tycker det kan vara väldigt påfrestande.

Ibland har jag tänkt att jag kanske skulle blivit skolad till att ha bättre sociala muskler om familjen inte flyttat till Sverige, men jag vet inte om det egentligen går att påverka sådant.


Förstår tankarna. Sverige känns som ett ganska tryggt land och bo i, mitt "andra hemland" har mycket problem och när jag har varit där så känns det på ett avlägset sett som hemma men mer som en romantisering än en dröm om att faktiskt ha växt upp där.

Min engelska har väl delvis påverkats av familjen, men framför allt för att jag blivit aktivt uppfostrat bikulturellt (heter det så på svenska?). Ganska ofta så har jag önskat att jag haft landets modersmål, särskilt då mitt hemland har blivit engelskspråkigt av kolonisering.

Blir lite problem när jag har använt ordspråk som "Vägen till helvetet kantas av goda intentioner", grammatik som "jag lämnar nu" och raka översättningar som "mental support" i stället för "moraliskt stöd". Då ska vi inte prata om hur svennifierad min engelska är...en ganska stor del av orden hemma är svenska även när vi pratar engelska.
kvicksilver
 
Inlägg: 1473
Anslöt: 2011-02-19

Återgå till Att leva som Aspergare



Logga in