Lakrits:

Har precis samma erfarenhet som du. Jag är för självständig för att hamna hos hab, men behöver ändå stundom hjälp med mediciner, typ utskrivning eller ställa frågor ang utsättningsförsök mm.

Min gamla mottagning tar inte emot mej eftersom de inte behandlar NPF längre. Min förra läkare, extremt duktig btw, tar inte emot mej eftersom hon sitter på mottagningen för utredningar och jag är ju färdigutredd. Hab behöver jag inte för de tar emot färdigutredda personer som behöver praktisk hjälp i vardagen, något som jag är bra på att ordna själv.

Vettefan vad jag ska göra när mina recept går ut...

Men weasley, hab får inte skriva ut recept! Nu får jag lust att skriva, "det var då självaste faaan!".

Det börjar hopa sig med problem, och det verkar finnas anledning att vi tar kontakt med Socialstyrelsen om det här. Det verkar verkligen vara ett ökande problem, precis som patientnämnden sade.

Den som inte vill anmäla till SoS: RING PATIENTNÄMNDEN! De rapporterar allt det här uppåt, och märker de som styr att det håller på att gå åt helvete för sådana som oss, och att det inte är undantag, så kommer de troligtvis att reagera. Och det fortare än om vi bara gnäller här eller i vardagen. Patientnämnden var lätt att prata med, och man behöver inte göra någon formell anmälan eller liknande. De sköter rapporteringen.

Bror Duktig skrev:Men weasley, hab får inte skriva ut recept!

Jag vet! Det är därför jag för tillfället befinner mej i ett ingenmansland.

Jag tillhör inte min gamla mottagning för de arbetar inte med NPF längre.
Jag tillhör inte hab för jag behöver inte specialhjälp och de har inget att göra med mediciner.
Jag tilhör inte min gamla doktor för hon sysslar bara med utredningar och jag är färdigutredd.

Ska jag gå till VC och förnya mina recept? Men de har ju ingen aning om min historia. Och en fast läkare där är ju bara att glömma.

weasley skrev:

Bror Duktig skrev:Men weasley, hab får inte skriva ut recept!

Ska jag gå till VC och förnya mina recept? Men de har ju ingen aning om min historia. Och en fast läkare där är ju bara att glömma.

Jo, jag antar att det är det du ska göra. Den infon fick ivarje fall jag då jag blev utkickad från närpsykiatrin. Det är min husläkare/vårdcentralen som ska skriva ut mediciner, läkarintyg mm.

Jag har bara "fixat" den vård jag velat ha. Jag får ångest om jag inte får den vilket gör att jag liksom vägrar bollas runt. Dumt många behöver bli smått aggressiva för att få det de har laglig rätt till.

Jag har kontakt på både hab och på psyk. Inga problem!

MsTibbs skrev:Jag har kontakt på både hab och på psyk. Inga problem!

Vilken typ av kontakt har du på psyk? Har psyk aldrig försökt avsluta kontakten med dig för att det är habs "ansvarsområde"?

Samma här, ingen vill ta ansvar för mig...Känns riktigt sorgligt att man bara slängs iväg som värdelöst skräp i samhället.

TheLooser skrev:

MsTibbs skrev:Jag har kontakt på både hab och på psyk. Inga problem!

Vilken typ av kontakt har du på psyk? Har psyk aldrig försökt avsluta kontakten med dig för att det är habs "ansvarsområde"?

På psyk har jag läkare för det medicinska (diagnoser + mediciner) och en sjuksköterska för Concertauppföljning. Jag tar även blodprov på vårdcentralen. Sen har jag haft psykolog sista halvåret, grupp/individuell terapi för känslor och träffat henne även på en akuttid (dagen efter). Även har jag fått bra kontakt per telefon när jag blev litet uppvarvad och fick höjd medicin. Psyk frågar om jag vill ha ny läkartid men sist sa jag nej behövs inte just nu. Nu tyckte psykologen jag behövde ett läkarbesök pga psykotiska symtom (ej akut) så fick tid tre veckor efter (inkluderat semester!). Psyk vill träffa mig oftare än jag ansett jag behöver. Har mycket bra kontakt.

På Vuxhab har jag haft psykolog ca 2,5 år, basal kroppskännedom, sociala gruppen, kurator, arbetsterapeut och sjukgymnast. Psykologen avslutades då hon tyckte jag bblev friskare av mediciner än av samtalen. Har just nu bara sociala gruppen, men de säger det bara är att jag hör av mig om jag behöver något så kommer de aktualisera mig igen.

Hab är för mig ett ställe dit du kan vända dig för enklare samtalskontakter hjälpmedel eller kontakt med arbetsterapeut. Själv har jag trivts bättre inom allmänpsykiatrin, där jag fram till i våras hade kontakt, men sen skickade de mig till en privat läkare för alla som fått vård i mer än tre år fick inte gå kvar.
Med undantag för personer med bipolär sjukdom. Det ansågs vara såpass allvarligt. Och ja, det kan vara svårare att behandla en patient med Asperger som santidigt är bipolär, du kan svara annorlunda på medicinerna, men det är ändå psykiatrins ansvar.

MsTibbs skrev: På psyk har jag läkare för det medicinska (diagnoser + mediciner) och en sjuksköterska för Concertauppföljning. Jag tar även blodprov på vårdcentralen. Sen har jag haft psykolog sista halvåret, grupp/individuell terapi för känslor och träffat henne även på en akuttid (dagen efter). Även har jag fått bra kontakt per telefon när jag blev litet uppvarvad och fick höjd medicin. Psyk frågar om jag vill ha ny läkartid men sist sa jag nej behövs inte just nu. Nu tyckte psykologen jag behövde ett läkarbesök pga psykotiska symtom (ej akut) så fick tid tre veckor efter (inkluderat semester!). Psyk vill träffa mig oftare än jag ansett jag behöver. Har mycket bra kontakt.

På Vuxhab har jag haft psykolog ca 2,5 år, basal kroppskännedom, sociala gruppen, kurator, arbetsterapeut och sjukgymnast. Psykologen avslutades då hon tyckte jag bblev friskare av mediciner än av samtalen. Har just nu bara sociala gruppen, men de säger det bara är att jag hör av mig om jag behöver något så kommer de aktualisera mig igen.

Tydligen så fungerar det väldigt olika på var i landet man bor och vilket landsting man tillhör. Min psykklink gör allt som står i deras makt för att göra sig av med så många patienter som möjligt utan att bryta mot lagen. Kontakten med psyk är dessutom tidsbegränsad och får inte pågå hur lång tid som helst. När "tidsgränsen" är passerad är kontakten avslutad oavsett hur sjuk eller frisk man är. Patienternas framtida öde och hälsa tar dom inget ansvar för. Du verkar ha haft turen att hamna på en väldigt bra psyk och hab klinik.

Vilka utreder om man är bipolär?

kullan skrev:Vilka utreder om man är bipolär?

Det är väll en psykiatriker på en allmänpsykiatrisk mottagning. Det är även en utav differnsialdiagnoserna till ADHD så om du gjorde en ADHD utredning när du gjorde din NPF-utredning så bör du vara utred för det.

slackern skrev:

kullan skrev:Vilka utreder om man är bipolär?

Det är väll en psykiatriker på en allmänpsykiatrisk mottagning. Det är även en utav differnsialdiagnoserna till ADHD så om du gjorde en ADHD utredning när du gjorde din NPF-utredning så bör du vara utred för det.

Nja, de var så säkra på att jag hade AS så utredeningen var rätt inriktad på det. Någon annan diagnos utreddes inte. Vad jag vet.

Min ytredning gjordes på Vuxenhabiliteringen av en Psykolog som inte har några särskilda kunskaper i NPF. Vilket märktes rätt tydligt då han läste innantill i sina pärmar hela tiden. Men jag är rätt säker på att det inte är " bara " Asperger jag har. Det måste va nåt mer.

Jag har haft kontakt med psyk sedan påsk 2008, så jag är över "3-årsgränsen" så verkar inte finnas här.

När man utreder AS och ADHD skall schizofreni uteslutas och förmodligen bipolär beaktas, men jag fick bara frågan "hör du röster?" och that's it. Så mycket till schiz eller bipolärutredning hade inte jag i alla fall. Hade privat psykolog då.

Tillägg:

Jag utreddes för
* AS/ADHD av privat psykolog.
* Depp/psykotisk störning/bipolär av psykiater på öppenpsyk.
* Borderline av psykolog på öppenpsyk (men i praktiken hade psykiater redan "ställt" den innan)

Känner med er alla. Själv håller jag på att vänta på specialist teamet att göra utredning (sedan mars 2011), då första utredning har inte gett några konkreta svar. Dem visste inte om mitt beteende beror på AS eller uppväxt och så tyckte dem att flera intresse inte överensstämmer med AS. Något jag tycker ät helt galet... Men men.. det gäller vänta och se...

Det är intressant att läsa om er som har något mer förutom AS och vård ni får (eller inte får rättare sagt). Bipolär jag med, och det var inte lätt för dem att upptäcka det då många läkare inte läser journalen (otroligt!). Att få hjälp från vår kära vård är svårt. Har ett tips iaf. På psyket eller hos min psykolog (kommer ej ihåg) fick jag tel. nummer till samverkar teamet eller vad dem nu heter ifall jag behövde prata med någon akut.Det var en riktig trevlig kvinna jag talade med och hennes råd till mig var att ansöka om kontakt person hos kommunen. Jag fick gå på två intervju med socialen och svarade på deras frågor. Dem hade förståelse för mina svårigheter och det var ok om jag avbokade tiden för intervju samma dag (jag har förklarad om min panikångest mm..). Man får 2 kontakt personer från rehabteamet. Dessa har hjälp mig med det mesta. Dem ringer min läkare om det finns något jag behöver. Dem har ordnat möte med färdtjänst och hjälpt mig att prata med dessa. Dem kan göra det mesta som man har svårt med när det gäller kontakt med olika ställen. Deras jobb är också att finnas för en ifall man vill träna på något, som att tvätta, gå ut, ta bussen eller vad som helst...


Hoppas denna information kan vara till nytta för någon.