Mycket lutar åt att jag kommer att bli uppsagd från nuvarande jobb i slutet av detta år eller i början på nästa år. Anledningen är att arbetsuppgifterna där jag jobbar kommer att minska markant. Eftersom min arbetsgivare redan har ansträngd ekonomi så tror jag därför att jag kommer bli uppsagd. Jag är bland de sista att ha blivit anställd. Ingenting är klart, uppsägningar har inte ens nämnts, men mot bakgrund av hur läget ser ut är det tämligen sannolikt med uppsägningar.

Nu till saken... För fem år sedan var jag nydiagnostiserad med asperger och samtidigt på desperat jakt efter sommarjobb. En varm dag i juni den sommaren så besökte jag arbetsförmedlingen för att få den a-kassa jag var berättigad. Jag hade då ännu inte fått någon koll på läget angående hur handikapperiet sköts. Jag trodde, i min okunskap, att det fanns någon hjälp att få på arbetsförmedlingen, något som kanske skulle kunna hjälpa mig i min sommarjobbsjakt. Därför nämnde jag min AS-diagnos för den arbetsförmedlare som jag mötte. Arbetsförmedlaren frågade om jag ville att hon skulle lägga in den i sin databas som en handikappkod. Detta skulle kunna ge mig rätt till extra resurser från arbetsförmedligen. Därför tackade jag ja. De extra resurserna som utlovades uteblev. Jag ordnade på egen hand ett jobb den sommaren.

Sedan dess har jag inte varit arbetslös. Jag har utbildat mig och jobbar nu inom det jag är utbildad till. Handikappkoden i AF:s databas finns förmodligen kvar.

Nu till min fråga... Det är nu som ni alla vet lågkonjunktur och ganska svåra tider för den arbetssökande. Oavsett NT eller AS. Om jag blir av med mitt jobb håller jag det därför för sannolikt att jag kommer ha en period av arbetslöshet innan jag hittar ett nytt jobb. Då kommer jag, precis som under sommaren för fem år sedan, gå in på arbetsförmedlingen. Kan arbetsförmedlingen då, mot bakgrund av den handikappkod jag är stämplad med hos dem tvinga in mig i handikapperiet? Dvs. att de anser att jag ska/tvingar mig att söka aktivitetsersättning och annat som gör att jag inte anses vara arbetssökande och fullt arbetsför. Det vore snöpligt att hamna som förtidspensionerad bara för att någon illvillig arbetsförmedlare anser att den med aspergers inte ska arbeta utan ha aktivitetsersättning, daglig verksamhet eller annat sådant. Jag vill inte bli stämplad som oförmögen till att arbeta. Dessutom skulle sådant här kraftigt reducera mina chanser till nytt jobb. För vem vill anställa en förtidspensionär?

Vet inte men har de sett något papper på din diagnos? Allt annat ska ju kunna styrkas på AF....

Men hur länge finns man egentligen i arbetsförmedlingens register? Är det inte så att uppgifterna stryks efter ett tag?

Inga papper på AF.

Jag har heller inte berättat om min AS för någon arbetsgivare. Notera också att detta handlar om eventuella uppsägningar till följd av arbetsbrist. Det är alltså inte så att jag blir av med jobbet pga något aspergerrelaterat. (Om jag nu har rätt i mitt antagande om att det blir uppsägningar)

Visa upp ditt bästa NT-leende och säg "Aschbergs sjukdom? Ja, det har jag nog sett nåt på tv om! Står det om MEJ? Varför då?"

Med de nya reglerna för sjukersättning tror jag inte du behöver vara orolig för att de ska pensionera dig mot din vilja. Det är nog snarare så att du inte skulle kunna bli förtidspensionerad ens om du önskade det eftersom de antagligen bedömmer att du är arbetsför.

Savanten Svante skrev:Visa upp ditt bästa NT-leende och säg "Aschbergs sjukdom? Ja, det har jag nog sett nåt på tv om! Står det om MEJ? Varför då?"

simpel skrev:Med de nya reglerna för sjukersättning tror jag inte du behöver vara orolig för att de ska pensionera dig mot din vilja. Det är nog snarare så att du inte skulle kunna bli förtidspensionerad ens om du önskade det eftersom de antagligen bedömmer att du är arbetsför.

Tror jag också. Välkommen hit förresten, detta verkar vara ditt första inlägg.

Kristofer, vill du ha ett riktigt jobb så blir ingen gladare än AF eftersom det är i linje med deras uppdrag från regeringen. Ingen kan tvinga en i vare sig låtsasjobb eller förtidspension mot sin vilja, och chansen att de skulle försöka är minst sagt liten när det är så många om den krympande kakan.

Att du blir uppsagd kan ev vara riktig tur för dig eftersom du ändå vantrivs och det inte ser bra ut att ha slutat självmant utan goda orsaker. Dessutom torde du få a-kassa direkt. Och möjligheten finns alltid att du hittar något som passar dig bättre.

Bara det att det är svårt att visa upp ett leende om man bland annat har svårt att sova av olika orsaker. Hm, undrar hur det går om man har svårt att ens planera sin j-la dag ordentligt?

Sätter de mig i kassa eller något annat jag inte klarar så begår jag...ja, you know. Bara de inte tvingar en i nåt man vet sedan innan att man inte passar i helt enkelt. Jag vill f-n inte nåt j-la: pröva ett tag då och se, och sen lurar de in en i nåt man inte klarar. Hm. Fast en som antagligen skrämmer halva befolkningen med sin närvaro kanske de inte ställer i kassan men men. Bara vet det från början att det går inte för sig. Då kan jag lika gärna skjuta mig nu om jag skall gå igenom nåt som är över min egen ork, redan nu veterligen.

De pratar om nån DV till mig också. Får ju se sen då vad de har för något. Är rätt trist att bara sitta här också. Men jag trodde det jag sökt till räckte, men aja. Får se vad de har. Känner snarare för nåt annat just nu men men.

Jag har tyvärr inga bra tips om detta.

Jag har en pågående utredning för att få mer hjälp och mer inriktad hjälp att hitta ett jobb för mig. Att jag skulle förtidspensioneras har aldrig varit på tal även med den kod jag redan har via min MBD-diagnos. Jag tror det kunde vara risk tidigare att af var illvilliga, jag har blivit skickade till industrisvetsutbildning när jag en gång sa att jag var beredd att byta utbildning för att få jobb i början av 90-talet, men de senaste arbetsförmedlare jag har haft och har gör allt för att hjälpa mig att få ett riktigt arbete, möjligt med bidrag.

Jag var på AF för något år sedan och då kunde jag inte registrera mig som det stod att man skulle göra, pratade med en som jobbade där och hon upptäckte att jag redan fanns i registret och berättade att uppgifterna om en finns kvar i ett år efter sista kontakten med dem som de registrerat.

nano skrev:Jag var på AF för något år sedan och då kunde jag inte registrera mig som det stod att man skulle göra, pratade med en som jobbade där och hon upptäckte att jag redan fanns i registret och berättade att uppgifterna om en finns kvar i ett år efter sista kontakten med dem som de registrerat.

Det känner jag igen, så var det för mig med.

regnif skrev:Sätter de mig i kassa eller något annat jag inte klarar så begår jag...ja, you know. Bara de inte tvingar en i nåt man vet sedan innan att man inte passar i helt enkelt. Jag vill f-n inte nåt j-la: pröva ett tag då och se, och sen lurar de in en i nåt man inte klarar.

Patient: "Jag har ju sedan olyckan inga armar, hur ska jag kunna bära lådor?"

AF/FK/Sjukvården: "Men du kan väl prova iaf. Man kan inte veta utan att ha provat. Plus att du måste tro att det kommer att fungera, annars går det så klart inte."

Kristofer skrev: Kan arbetsförmedlingen då, mot bakgrund av den handikappkod jag är stämplad med hos dem tvinga in mig i handikapperiet?

Nej, du kan ta bort den om du vill. Dock är du förmodligen inte registrerad längre eftersom det gått fem år.

Kristofer, du arbetar hos en stor arbetsgivare, det finns i dessa fall alltid en stab av folk som hjälper till att gå vidare. Betalt uppsägningstid. Trygghetsrådet, betald vidarutbildning osv.

MEN cirkusen har inte ens börjat, du har inte blivit uppsagd ännu.

Vad vill du i grunden? Ha ett annat arbete, ja, då kan du utan att känna lojalitetskonflikt med din arbetsgiare titta med mer öppna ögon vad vill du egentligen för det är där det börjar. Inte att rätta sig in i sjukskrivningscirkusen.

Klura under den här tiden som är kvar tills alla besked kommer.

Nu ser man dessutom att det vänder och att vissa varsel dras tillbaka och inom ditt område kommer det endast att dras in på tjänser om de blir mer katastrof i eknomin vilket inget tyder på i dagsläget.

Altus skrev:

regnif skrev:Sätter de mig i kassa eller något annat jag inte klarar så begår jag...ja, you know. Bara de inte tvingar en i nåt man vet sedan innan att man inte passar i helt enkelt. Jag vill f-n inte nåt j-la: pröva ett tag då och se, och sen lurar de in en i nåt man inte klarar.

Patient: "Jag har ju sedan olyckan inga armar, hur ska jag kunna bära lådor?"

AF/FK/Sjukvården: "Men du kan väl prova iaf. Man kan inte veta utan att ha provat. Plus att du måste tro att det kommer att fungera, annars går det så klart inte."

Nej, jag tror inte det fungerar. Jag tror folk vill mig illa och blir oroad av alla ljuden om jag är stressad, och det är inte så bra att ha ett sådant yrke. Skulle snäsa åt en kund jag tror vill mig illa, så...och det är för högt tempo.

Edit: Ser att du nu citerar, men ändå. Du förstod säkert vad jag menade.

regnif skrev:Bara det att det är svårt att visa upp ett leende om man bland annat har svårt att sova av olika orsaker. Hm, undrar hur det går om man har svårt att ens planera sin j-la dag ordentligt?

Sätter de mig i kassa eller något annat jag inte klarar så begår jag...ja, you know. Bara de inte tvingar en i nåt man vet sedan innan att man inte passar i helt enkelt. Jag vill f-n inte nåt j-la: pröva ett tag då och se, och sen lurar de in en i nåt man inte klarar. Hm. Fast en som antagligen skrämmer halva befolkningen med sin närvaro kanske de inte ställer i kassan men men. Bara vet det från början att det går inte för sig. Då kan jag lika gärna skjuta mig nu om jag skall gå igenom nåt som är över min egen ork, redan nu veterligen.

De pratar om nån DV till mig också. Får ju se sen då vad de har för något. Är rätt trist att bara sitta här också. Men jag trodde det jag sökt till räckte, men aja. Får se vad de har. Känner snarare för nåt annat just nu men men.

Jag har tyvärr inga bra tips om detta.

Kassajobb är min stora skräck också. Huh! Jag jobbade ett kort tag på Burger King när jag var 16 och jag glömmer det aldrig.

MissNervvrak skrev:

regnif skrev:Bara det att det är svårt att visa upp ett leende om man bland annat har svårt att sova av olika orsaker. Hm, undrar hur det går om man har svårt att ens planera sin j-la dag ordentligt?

Sätter de mig i kassa eller något annat jag inte klarar så begår jag...ja, you know. Bara de inte tvingar en i nåt man vet sedan innan att man inte passar i helt enkelt. Jag vill f-n inte nåt j-la: pröva ett tag då och se, och sen lurar de in en i nåt man inte klarar. Hm. Fast en som antagligen skrämmer halva befolkningen med sin närvaro kanske de inte ställer i kassan men men. Bara vet det från början att det går inte för sig. Då kan jag lika gärna skjuta mig nu om jag skall gå igenom nåt som är över min egen ork, redan nu veterligen.

De pratar om nån DV till mig också. Får ju se sen då vad de har för något. Är rätt trist att bara sitta här också. Men jag trodde det jag sökt till räckte, men aja. Får se vad de har. Känner snarare för nåt annat just nu men men.

Jag har tyvärr inga bra tips om detta.

Kassajobb är min stora skräck också. Huh! Jag jobbade ett kort tag på Burger King när jag var 16 och jag glömmer det aldrig.

Ok, jag förstår..
Nejnej. Jag rymmer då om det blir nåt sånt för mig. Jag tar hellre tvångsvård nästan. Jag går faen inte ens in på sådana där som kund utan att få ångest.

regnif skrev:

Altus skrev:

regnif skrev:Sätter de mig i kassa eller något annat jag inte klarar så begår jag...ja, you know. Bara de inte tvingar en i nåt man vet sedan innan att man inte passar i helt enkelt. Jag vill f-n inte nåt j-la: pröva ett tag då och se, och sen lurar de in en i nåt man inte klarar.

Patient: "Jag har ju sedan olyckan inga armar, hur ska jag kunna bära lådor?"

AF/FK/Sjukvården: "Men du kan väl prova iaf. Man kan inte veta utan att ha provat. Plus att du måste tro att det kommer att fungera, annars går det så klart inte.

Nej, jag tror inte det fungerar. Jag tror folk vill mig illa och blir oroad av alla ljuden om jag är stressad, och det är inte så bra att ha ett sådant yrke. Skulle snäsa åt en kund jag tror vill mig illa, så...och det är för högt tempo.

Edit: Ser att du nu citerar, men ändå. Du förstod säkert vad jag menade.

Jag tror att du missade poängen med det jag skrev. Om något så gav jag dig medhåll genom att jämföra ditt fall med en person utan armar som ska tvingas bära lådor.

Altus skrev:

regnif skrev:

Altus skrev:[quote="regnif"]Sätter de mig i kassa eller något annat jag inte klarar så begår jag...ja, you know. Bara de inte tvingar en i nåt man vet sedan innan att man inte passar i helt enkelt. Jag vill f-n inte nåt j-la: pröva ett tag då och se, och sen lurar de in en i nåt man inte klarar.

Patient: "Jag har ju sedan olyckan inga armar, hur ska jag kunna bära lådor?"

AF/FK/Sjukvården: "Men du kan väl prova iaf. Man kan inte veta utan att ha provat. Plus att du måste tro att det kommer att fungera, annars går det så klart inte.

Nej, jag tror inte det fungerar. Jag tror folk vill mig illa och blir oroad av alla ljuden om jag är stressad, och det är inte så bra att ha ett sådant yrke. Skulle snäsa åt en kund jag tror vill mig illa, så...och det är för högt tempo.

Edit: Ser att du nu citerar, men ändå. Du förstod säkert vad jag menade.

Jag tror att du missade poängen med det jag skrev. Om något så gav jag dig medhåll genom att jämföra ditt fall med en person utan armar som ska tvingas bära lådor.[/quote]

Det var ju det som jag menade sen.

regnif skrev:
Det var ju det som jag menade sen.

Okej.

Tack för svar.

Camilla gav mig svar på min fråga/farhåga.

Ni andra:
Tack för synvinklar och aspekter. Det vore inte förödande för mig att bli av med det här jobbet, vad som värre vore är eventuell arbetslöshet. Jag söker redan idag andra jobb eftersom jag inte trivs kanon med mitt nuvarande. Jobbsökandet går dock mycket trögt. Förmodligen beror den trögheten på nuvarande lågkonjunktur. Jag klarar arbetslöshet ekonomiskt, men psykiskt skulle jag uppleva det mycket jobbigt. Då det ofta brukar vara nog med jobb för att ta sig ur en arbetslöshet så vill jag inte hamna i en situation där jag måste slåss mot AF för att inte bli placerad någonstans därmed användas för att förfina statistik. Därav min fråga i trådstarten.

Kristofer skrev:Tack för svar.

Camilla gav mig svar på min fråga/farhåga.

Ni andra:
Tack för synvinklar och aspekter. Det vore inte förödande för mig att bli av med det här jobbet, vad som värre vore är eventuell arbetslöshet. Jag söker redan idag andra jobb eftersom jag inte trivs kanon med mitt nuvarande. Jobbsökandet går dock mycket trögt. Förmodligen beror den trögheten på nuvarande lågkonjunktur. Jag klarar arbetslöshet ekonomiskt, men psykiskt skulle jag uppleva det mycket jobbigt. Då det ofta brukar vara nog med jobb för att ta sig ur en arbetslöshet så vill jag inte hamna i en situation där jag måste slåss mot AF för att inte bli placerad någonstans därmed användas för att förfina statistik. Därav min fråga i trådstarten.

Man kan själv begära att eventuell handikappkodning tas bort ur AFs register, det är det det det besked jag har har fått av dem.

Man får dock i så fall räkna med att de de ställer ökade krav på den arbetsökande om man går på A-kassa/aktivitetsstöd. Du får därför vara beredd på att kunna visa upp att du verkligen har sökt de jobb som de beordrar dig att söka om du vill slippa att få indragen ersättning.

Om de har lediga jobb som trädgårdsdräng/fönsterputsare i Djursholm och som sandwichman på Skara sommarland, så måste du alltså söka dem, oavsett vad du har för utbildning. Det är ju sådan som högerregeringens politik är.

Ah, IQ badbollspolitik.
Gillar inte högerns ideer särkilt ofta, tycker det mest brukar gå ut på att roffa åt sig bakom kulisserna o låta någon annan betala o påstå att de tror de blir jäääätttebraaaaaa.