Är ni osäkra om er Autismdiagnos är korrekt?

Om livet i relation till sig själv och samhällets förväntningar.

 Moderatorer: Alien, marxisten, atoms

Är ni osäkra om er Autismdiagnos är korrekt?

Inläggav kiddie » 2018-12-23 7:23:37

Man kan ju känna med någon eller vad man ska kalla det fast använda det för ont. Hade man inte förstått det, skulle inte sadister vara sadister. Jag har träffat två personer med klart psykopatiska drag (träffat andra med), men dessa två ville alls inte göra dig illa. De hade ingen empati till dig. Gjorde de dig illa var det vara en slags olyckshändelse som att de ville ha en sak du ägde och så bara tog de den utan samvetskval. De kunde lätt locka till sig nya vänner för de var glada och roliga, men ingen stannade som kompis hos dem. Men dock fattades just det där draget att faktiskt förstå andras känslor.

Hos de andra med psykopatiska drag verkade de visst ha medkänsla men de använde den i två sammanhang. Att manipulera folk. Och att njuta av att göra dem illa på något vis.

Båda sorterna kunde vara jättejobbiga att ha inpå sig. Fast de verkade funka helt olika. Den ena var egoist och tog vad de ansåg sig behöva (som när en gjorde slut med min kompis så tog hen alla saker). Hen förklarade sen helt vanligt att Jag behövde dem ju. Kompis sa att det gjorde jag med! Hen verkade konfunderad där, lyckades förövrigt aldrig manipulera bra, och hade aldrig bra svar. Så hen sa bara Jaha. Och så var det inget mer med det!

De som verkligen försöker såra är jobbiga på ett annat sätt. De manipulerar bra, får folk på sin sida, ljuger lätt och alla tror dem. De kan förstöra en människas liv, fjärma en från alla tidigare kompisar (som tror på psykopaten som ljuger så grovt att det "måste" vara sant) och förstöra hela ens rykte, följa efter en och fortsätta att förstöra. Gör man så fattar man ju att den andra personen plågas.

Jag har tidigare tyckt att kognitiv empati är "bättre" på något vis, men nu för tiden tycker jag mer affektiv terapi är det. Om en känsla genljuder genom en människa som inte var den som blev skadad, så tycker jag det är mer mänskligt och känsligt. Även om hen egentligen inte har mycket att komma med i den kognitiva delen.

Vad gäller planerad sadism och manipulation, sysslar verkligen aspergare med sådant i vanliga fall?
kiddie
 
Inlägg: 14105
Anslöt: 2013-02-23

Är ni osäkra om er Autismdiagnos är korrekt?

Inläggav Mountain_lion » 2018-12-26 12:48:43

sussi83 skrev:
Mountain_lion skrev:I omgångar. Samtidigt känner jag att jag avviker så mycket från främst kolleger och andra personer på jobbet.
Har otroligt svårt för att personer inte anstränger sig för att göra sina arbetsuppgifter och följer verksamhetens mål, utan verkar tro att man är på jobb som någon form av tidsfördriv eller vuxendagis.
Man verkar inte intresserad av att följa rutiner alltid utan bara när det passar. Sedan är det sånt himla snack om vad som händer i deras privata liv och främst deras ungar varenda lunchrast.
Jag får ofta höra att jag inte ska hålla så hårt på regelverk och rutiner. Att det endast är ett ramverk. Jag förstår det inte. Varför har man då skaffat det, om man inte ska följa det.
Så otroligt jobbigt och komplicerat.
Det finns dagar när jag undrar vad jag gör där når jag bara verkar skapa problem för alla andra, som kör sitt eget race.
Så, ja jag känner mig så annorlunda men känner mig samtidigt osäker på ifall jag är på rätt ställe när jag är här. Jag har ingen diagnos. Vågar inte och vill inte få någon stämpel på mig.

Jag känner i mångt och mycket samma, men att känna av konsensus i arbetssituationer är minst lika viktigt som att följa regler. Jag tror tvärt emot min natur att dessa oskrivna regler är viktigare än det som står på papper. De avgör om du är med eller emot ”gänget” sas oavsett vad någon använder för pekpinnar.
En arbetsgrupp kan fälla en chef men ensam är man inte stark i det sammanhanget.


Du har så rätt. Det har hänt när jag stått upp mot chefen, att ingen annan säger något. Men i efterhand får jag höra av någon att det var bra och rätt. Jamen om det var det så kunde personen eller personerna sagt ngt själva också.
Jag känner mig ofta själv utanför alltihop men samtidigt mot många för att andra inte säger något.
Nä, bäst att hålla en låg profil och inte ifrågasätta...
Förstår mig inte på alla dessa system och umgängesregler. Bara prata känslor.
Mountain_lion
 
Inlägg: 1145
Anslöt: 2013-07-18
Ort: Halland

Är ni osäkra om er Autismdiagnos är korrekt?

Inläggav triggerhappyD » 2018-12-30 18:58:33

Handy skrev:Jag har inga tvivel om att jag är aspie, tom ett objektivt sensordetektortest visade att jag hade asperger.

Sedan håller jag med dig triggerhappyD om att tanken är det som räknas. Jag vill gott och önskar folk det bästa, men blir ändå stämplad (av många här) som känslostörd, psykopat osv. Jag gör så gott jag kan, mer kan ingen begära. Och det innebär inte alltid vad några enstaka tycker är rätt, jag går efter majoritetens väl och ve.


Det är bara att skaka av sig sånt om man vet själv att det inte finns nån substans i anklagelserna, många tenderar att komma med dylika anklagelser när dom inte kan argumentera för sin sak.
Jag har blivit kallad allt från antisemit, muslimkramare, landsförrädare, folkmordsförnekare, demagog osv :)
En åsikt från någon som inte vill en väl är menlös.
triggerhappyD
 
Inlägg: 1672
Anslöt: 2015-06-01

Är ni osäkra om er Autismdiagnos är korrekt?

Inläggav Daglig_Kamp » 2019-05-17 16:58:48

Leibniz skrev:Handikappet ligger nog egentligen hos övriga personer i samhället som är helt oförstående kring att andra människor kan fungera annorlunda mot dem själva. Sedan är min personliga uppfattning att stödet som samhället erbjuder personer med ASD är löjeväckande. Till och med psykologer som arbetar med just autism kan ha slående låg kunskap om hur handikappande även högfungerande autism kan vara. Å andra sidan ligger det kanske i diagnosens natur att man har svårt att konkretisera och förmedla känslor och mående.

Men ändå en relevant tråd tycker jag. Ibland har jag mina tvivel, men så blir jag regelbundet plågsamt påmind om mina perceptionsavvikelser.
§§§§

Hej, jag är ny på forumet - och håller med detta citat från "Leibniz" fullt ut... Särskilt det där om psykologer som arbetar med autism. Råkade ut för en hemskt oförstående och ohjälpsam typ på första så-kallade "Habiliteringcentret" jag gick till... usch, det var knappast hjälpsamt att prata med den typen. Gick aldrig tillbaka dit efter.

Och jag stör mig förresten på det namnet, "Habilitering," och vad det egentligen visar på i hur samhället ser på oss... Vad tycker ni? Tycker ni det låter överkänsligt, eller håller någon med?
Daglig_Kamp
 
Inlägg: 41
Anslöt: 2019-05-16
Ort: Nånstans i Sverige

Återgå till Att leva som Aspergare



Logga in