Jag hade för ett bra tag sen en vän men tyvärr så tog vänskapen slut på grund av tråkiga omständigheter.

Jag tänker på honom i bland dvs undrar hur han har det nu nuförtiden? osv

Jag brukar ibland se honom från mitt fönster där jag bor när han är på väg till och från sin träning.

Känner att jag vill bli vän med honom igen men vet inte om jag vågar ta kontakt med honom?

Undrar varför han som i dag te.x ställer sig och tittar upp mot mitt fönster där jag bor?
Kan det vara en ren slump eller vill han mig något?


Moderator mnordgren: bytte ut en bokstav i rubriken

Jag skulle tro att han funderar på varför det blev som det blev liksom du funderar kring samma sak.

Ur sin synvinkel, vore det omöjligt att söka kontakt igen och låta det som hände bli glömt?

Innan detta hände hade han och jag en bra vänskap.
Jag pratade ofta med honom om mina problem och kände att han brydde sig.

Tyvärr så tog vänskapen hastigt slut för ett par år sedan och sen dess har han och jag inte haft någon kontakt alls.

Funderar på som sagt om det var medvetet han tittade upp mot mitt fönster eller av en slump?

Ska jag vid tillfälle försöka hälsa på honom och se hur han reagerar eller hur gör jag för att försöka få kontakt med honom?

Om du har hans mobilnummer kan du skicka ett SMS och fråga snällt och vänligt hur han har det och skriva lite kortfattat hur ditt liv är.

blue30 skrev:Funderar på som sagt om det var medvetet han tittade upp mot mitt fönster eller av en slump?

Han kanske såg dig eller "kände" sig övervakad.

Till miche:

Jag har inte hans nummer men det går att ta reda på

Till parvlon:

Grejen är att han går och tränar precis i närheten där jag bor och kan inte undvika att kolla om jag får syn på honom genom mitt vardagsrumsfönster

Så frågan är ju om han fick syn på mig och kände sig övervakad eller som sagt vill mig något?

Känns tråkigt att vänskapen tog slut men känner mig feg att ta kontakt med honom

blue30 skrev:Känns tråkigt att vänskapen tog slut men känner mig feg att ta kontakt med honom

Försök. Det värsta som kan hända är att det fortsätter som nu, om du inte vågar.

Det bästa är fortsatt vänskap!

Savanten Svante skrev:

blue30 skrev:Känns tråkigt att vänskapen tog slut men känner mig feg att ta kontakt med honom

Försök. Det värsta som kan hända är att det fortsätter som nu, om du inte vågar.

Det bästa är fortsatt vänskap!

Medhåll!

Försök att fatta mod att ta kontakt med honom, blue30.
Jag kan då inte föreställa mig att han t.ex. skulle ta illa upp av att du ringer, eller skriver, för att höra hur han har det.

Lycka till! (peppkram)

Att få kontakt med honom i gen skulle kännas bra.

På vilket sätt: ringa honom eller ta kontakt med honom när han och jag stöter på varandra?

Funderar över varför han inte försöker få kontakt med mig?

blue30 skrev:Funderar över varför han inte försöker få kontakt med mig?

Det kan va så att han sitter och undrar detsamma om dig. Någon måste ta första steget och hade jag varit denna vän skulle jag bli glad om du hörde av dig och visade att du fortfarande brydde dig. Men det är jag det.Jag föreslår ett telefonsamtal om du känner att du fixar det.

Du kan även chansa att "råka" möta honom på gatan och säga "Hej hur är det? Jag har tänkt mycket på dig!" och om du känner skuld för det som hände er emellan be om ursäkt för det.

PS: Ordet igen är ett ord, det är många som har svårt för att läsa när det särskrivs.

har hänt flera gånger att jag stött på honom och i stället för att våga hälsa har jag bara gått förbi utan att säga något.
Undrar om han vill mig något när han ställer sig och kollar upp mot mitt fönster?

Du får väl skylla på att du (liksom många andra med Asperger) är ansiktsblind!

blue30 skrev:har hänt flera gånger att jag stött på honom och i stället för att våga hälsa har jag bara gått förbi utan att säga något.

Detta kan han ju faktiskt ha misstolkat och ha trott vara signaler på att du inte vill "kännas vid" honom.
Det är förbaskat lätt att misstolka andra även utan "diagnos" (om han nu inte har någon sådan), så rådet är att försöka ta reda på vad han tänker/känner om situationen.

blue30 skrev:Undrar om han vill mig något när han ställer sig och kollar upp mot mitt fönster?

Försök att "trolla med knäna" (modet kan vara jäkligt svårfångat är jag väl medveten om) och fråga honom på något sätt. Att skriva skulle nog vara enklast för mig, men då skulle jag vara rädd för att verka för angelägen, så att "stöta ihop" tycker jag låter som en mycket bra idé.

Lycka till!

Jag anser att du ska försöka möta honom bara för att hälsa. Kanske börjar han prata med dig och ni kanske kan komma överens om något. Försök först och främst möta honom och se om han hälsar och verkar intresserad av samtal. Efter ett par gånger kanske det kommer upp att ni kan hitta på något.

En god vänskap är oerhört svår att binda. Det är värt ett försök! Varför? Det här är livet. Det är värre för dig (och kanske för honom) om det aldrig blir klart var ni står.

ska göra ett försök när jag stöter på honom att hälsa och se hur han reagerar.
När jag såg honom i går kväll från mitt vardagsrums fönster kom han gående och ställde sig som jag uppfattade det och kollade upp mot mitt fönster.
Efter det gick han i väg

Lycka till!