Inger skrev:Välkommen!

DSPS = delayed sleep phase syndrome?

Välkommen!

Men vad i all världen är DSPS och hur yttrar det sig??

Men jisses....

http://www.lakartidningen.se/engine.php?articleId=4041

TACK!! Ni har just gett mig något att gå på för första gången när det gäller min sons svåra sömnrubbning. Han medicinerar sedan länge med melatonin med varierad resultat. Det här är det INGEN som har nämnt NÅGONSIN, trots att jag sökte för hans sömnproblem redan när han var en månad gammal första gången....Han har ALDRIG haft en normal sömnrytm.

Deadpoet; får du någon behandling?

Jag får sömnmedicin men om cykeln är för mycket ur led, somnar man inte hur mycket man än tar. Men ibland funkar det. Tar 2 olika. Dessutom tar jag melatonin som i visa fall hjälper bäst, men de är inte per recept.

DSPS är kortfattat när alla hormoner som styr när vi vill äta, är törstiga, kissar mycket och framförallt sover, inte utsöndras då det är vanligt, utan ofta många timmar efter.

Det betyder att även om personen t ex går i skolan o klarar att gå upp på morgonen, har den ofta svårt att vakna upp, och matlusten finns inte där. Dygnscykeln kan hållas normal tack vare yttre tvång. En DSPS:are som går upp tidigt, klarar det därför att den är så komplett utpumpad av för lite sömn så den somnar, och somnar inte som andra, därför att deras kropp säger att det är dags. Det är tufft att leva i en normal dygnscykel med DSPS. Vissa klarar inte ens med sömnbrist att sova normal tid. De kan tvingas gå upp kl 7, men kan iallafall aldrig somna innan kl 3.

Man kan glömma att dricka och äta tidigt på dagen. Kan ibland gå hela dagen utan att kissa, för att behöva springa o kissa hela natten. Eftersom det oxo är styrt av "dygnets hormoner".

Detta beror på förenklat att kroppen har bestämt sig att när klockan är 8 på morgonen är den inre klockan bara 2. Och skulle en vanlig människa tvingas vakna 2 varje morgon, skulle den oxo få problem, och inte kunna hålla den cykeln i all evighet.

Lämnade åt sig själva blir DSPS:are nattugglor, de äter gärna sent oxo. En del har en milt förskjuten fas och kanske bara går och lägger sig och vaknar ett par timmar mot vad som är vanligt. Vissa har faser som är förskjutna mellan 6 och 9 timmar. Dessutom är DSPS:ares cykel inte stabil. Den kan lätt börja rotera bakåt eller oftare framåt så att man somnar senare varje kväll.

Kroppen har 2 huvudsystem för att hålla tid. Det ena är det inre dygnet som kan variera hos olika människor men är kanske 24,5 timmar. Det andra systemet nollställer varje dag så att man trots sitt inre dygn hamnar i synk med världen. Denna senare process har för ett tag sen upptäckts vara ett enkelt enzym, som förmodligen saknas hos de med DSPS.

deadpoet skrev:DSPS är kortfattat när alla hormoner som styr när vi vill äta, är törstiga, kissar mycket och framförallt sover, inte utsöndras då det är vanligt, utan ofta många timmar efter.

Det betyder att även om personen t ex går i skolan o klarar att gå upp på morgonen, har den ofta svårt att vakna upp, och matlusten finns inte där. Dygnscykeln kan hållas normal tack vare yttre tvång. En DSPS:are som går upp tidigt, klarar det därför att den är så komplett utpumpad av för lite sömn så den somnar, och somnar inte som andra, därför att deras kropp säger att det är dags. Det är tufft att leva i en normal dygnscykel med DSPS. Vissa klarar inte ens med sömnbrist att sova normal tid. De kan tvingas gå upp kl 7, men kan iallafall aldrig somna innan kl 3.

Man kan glömma att dricka och äta tidigt på dagen. Kan ibland gå hela dagen utan att kissa, för att behöva springa o kissa hela natten. Eftersom det oxo är styrt av "dygnets hormoner".

Detta beror på förenklat att kroppen har bestämt sig att när klockan är 8 på morgonen är den inre klockan bara 2. Och skulle en vanlig människa tvingas vakna 2 varje morgon, skulle den oxo få problem, och inte kunna hålla den cykeln i all evighet.

Lämnade åt sig själva blir DSPS:are nattugglor, de äter gärna sent oxo. En del har en milt förskjuten fas och kanske bara går och lägger sig och vaknar ett par timmar mot vad som är vanligt. Vissa har faser som är förskjutna mellan 6 och 9 timmar. Dessutom är DSPS:ares cykel inte stabil. Den kan lätt börja rotera bakåt eller oftare framåt så att man somnar senare varje kväll.

Kroppen har 2 huvudsystem för att hålla tid. Det ena är det inre dygnet som kan variera hos olika människor men är kanske 24,5 timmar. Det andra systemet nollställer varje dag så att man trots sitt inre dygn hamnar i synk med världen. Denna senare process har för ett tag sen upptäckts vara ett enkelt enzym, som förmodligen saknas hos de med DSPS.

Låter som om jag kan ha det där. Har länge varit frustrerad över att min dygnsrytm inte är konstant och alltid skjuts framåt några timmar. Aptiten stämmer också perfekt. Jag kunde överhuvudtaget inte äta föränn jag blev förlamande hungrig efter att ha varit vaken i flera timmar. Jag har satt i system att tvinga i mig frukost nån halvtimme-timme efter att jag vaknat, för att slippa undernäring och huvudvärk senare på dagen.

DSPS = sömntyp B?

Sömntyp B = helt normal variation, bara väldigt opraktisk på just den här planeten med sitt 24-timmarsdygn och ett samhälle som fortfarande har svårt att tillåta avvikelser, hur naturliga de än är.

B-Society skrev:
B-Science
Science has shown that our biological rhythms through “a day” (i.e. “Nychthemeron” = “a day and a night) are regulated by a so-called “clock gene”.

B-persons have a clock gene lasting 25-27 hours, whereas A-persons have one that runs for approximately 23 hours.

Every individual has their own biological rhythm (known as the “Circadian rhythm”), which means we have our very own sense of time and planning of time. There are lots of different kinds of circadian rhythms. Most people are B-persons, which means that their circadian rhythm has a cycle that runs through 25 hours or more..

B-persons have therefore a tendency to stretch their "nychthemeron”. A B-person finds it easy to stay awake in the evening; but has difficulties waking up in the morning – the time where the A-persons are the most active. Each human being has this so-called inner clock, which is regulated by the clock-gene..

A B-person stays awake until late at night – and goes to bed at 1 or 2 a.m. and sleeps a little longer in the morning..

If a B-person and an A-person go to sleep at the same time and rise early the same time next day, their mornings will be experienced differently, as the body-temperature of the A-person is higher than that of the B-person at this point. The B-person has therefore a very good reason for feeling drowsy, as it is still ”night” (”time for sleep”) for the B-person..

One family has been followed and tested for several years in the USA. They have "FASPS", familial advanced sleep phase syndrome. See, for example, http://www.hhmi.org/news/ptacek2.html. A group of scientists has found out that humans, who are extreme A-persons, have a genetic flaw or disturbance..

15 – 25 percent of the population is made of B-persons, 10 -15 percent are A-persons. The rest of the population are more or less either one or the other, or something in between.

Från: http://www.b-society.org/node/15

Svenska avdelningen: http://www.b-samfundet.se/

Nej, jag tror att detta faller utanför sömntyp A och B. Har träffat folk som gärna hoppar ur sängen vid 5 (har läst att morgonpigghet är en genetisk mutation) och de som gärna sitter uppe till kl 12 på natten. Men som DSPS:are om man har det allvarligt, skulle det vara en dröm att få sova kl 12, det upplevs som tidigt. Det är inte ovanligt att man inte kan somna förrän mellan kl 5 och 7 på morgonen i mer allvarliga fall. Man kan ju säkert tycka att det är normalt oxo, men som världen ser ut bara kan man inte leva ett normalt liv då. Och dessutom, att göra våld på sin inre sömnrytm förkortar ens liv, men vad ska man göra? Skapa ett samhälle bara med vampyrer?

deadpoet skrev:Nej, jag tror att detta faller utanför sömntyp A och B. Har träffat folk som gärna hoppar ur sängen vid 5 (har läst att morgonpigghet är en genetisk mutation) och de som gärna sitter uppe till kl 12 på natten. Men som DSPS:are om man har det allvarligt, skulle det vara en dröm att få sova kl 12, det upplevs som tidigt. Det är inte ovanligt att man inte kan somna förrän mellan kl 5 och 7 på morgonen i mer allvarliga fall. Man kan ju säkert tycka att det är normalt oxo, men som världen ser ut bara kan man inte leva ett normalt liv då. Och dessutom, att göra våld på sin inre sömnrytm förkortar ens liv, men vad ska man göra? Skapa ett samhälle bara med vampyrer?

som liten, kunde min son gå och lägga sig vid 21-22,00 när alla andra gick och la sig i familjen. Han låg och tryckte fram till morgontimmarna, detta var innan han fick melatonin. Ibland kunde han somna vid 4-6 och jag väckte honom och drog upp honom till skola vid senast 07,30 och sen var det ändå samma sak natten därpå, han kunde inte somna tidigare bara för att jag hade hindrat honom från att sova på morgonen. Så har han hållt på alla år, haft svårt att sova, och jag har envist hävdat att man måste till skolan i alla fall på rätt tid som alla andra. Och att han får lägga sig tidigare kvällen därpå om han är trött, om inte annat för att "vända hans dygntrytm".

Jag insåg under årens lopp att han inte kunde vända sin rytm, men har hållt fast vid att man måste till skolan i tid, vilket fick resultatet att han i stort sett bara sov på helgerna men aldrig sov ut, tills han fick sitt melatonin vid 14 års ålder. Och tillståndet är oförändrat, ibland biter melatoninet vid 1-2 på natten och han får en "nattsömn" fast kort sådan. Han är svårväckt och segstartad men klarar en hel dag utan sömn, när han har velat klarar han galant 2-3-4 dygn utan sömn om han inte går och lägger sig. Han blir trött på morgonen efter en lång natt: går över gränsen och får en ny andning och är uppe lite till, helt utan några som helst medikamenter eller annat. Han har lärt sig att "stå över" kroppens behov, säkert mycket för att jag har tvingat upp honom även om han inte sovit; men hade jag inte gjort det hade han aldrig varit i skolan då detta varit ett ständigt problem. Så vad gör man som förälder??

Matvanor och hungerskänslor är inte heller något som "sitter" och han slutade redan som liten att äta frukost.

Jag har själv haft samma problem, som ung, därför har jag kännt att jag vet att man klarar mer än man tror. Idag sover jag och somnar tidigt sedan några år tillbaka, det här vände vid 40-årssnåret. Men hungerskänslor och att klara av att äta de första 5-6 timmarna jag är vaken fungerar fortfarande inte. under hela min uppväxt var jag "sängtryckare" dvs, jag låg i sängen utan att sova. Så fort jag flyttade hemifrån så kunde jag välja själv och gick inte och lade mig, kunde vända på dygnen i perioder, efter att jag fick barn gick jag dock upp, ofta utan att ha sovit på natten, eller mer än att ha sovit en timma eller två.

Som tur är så är min äldsta son den enda som fungerar som jag. Dricker han alkohol så somnar han dock utan bekymmer om han är tillräckligt packad. Tror att han sommartid framförallt nästan "självmedicinerar" fast att han säger att han "festar" (det gör han förstås det med, helgerna är superbra för honom, för då är alla vänner också uppe sent eller dygnet runt och då fungerar han socialt utifårn sin rytm på ett optimalt sätt och mår som bäst).

Måste nog försöka hitta mer om det här.

deadpoet skrev:Nej, jag tror att detta faller utanför sömntyp A och B. Har träffat folk som gärna hoppar ur sängen vid 5 (har läst att morgonpigghet är en genetisk mutation) och de som gärna sitter uppe till kl 12 på natten. Men som DSPS:are om man har det allvarligt, skulle det vara en dröm att få sova kl 12, det upplevs som tidigt. Det är inte ovanligt att man inte kan somna förrän mellan kl 5 och 7 på morgonen i mer allvarliga fall. Man kan ju säkert tycka att det är normalt oxo, men som världen ser ut bara kan man inte leva ett normalt liv då. Och dessutom, att göra våld på sin inre sömnrytm förkortar ens liv, men vad ska man göra? Skapa ett samhälle bara med vampyrer?

Vad menar du skulle vara mindre allvarligt med att ha en längre än 24-timmars dygnsrytm så att den hela tiden kryper framåt? I praktiken innebr det ju att man har normal dygnsrym i bästa fall en vecka per månad medan resten är helt åt pipsvängen så att ens sovtid kan vara t ex 08-18 ena veckan, 15-00 veckan därpå etc.

Det är inte särskilt praktiskt, såvida man inte råkar ha ett skiftarbete som råkar följa ens egen rytm. Vad gör man om man behöver ringa viktiga samtal och telefontiden infaller precis när hjärnkontoret har stängt? Eller om man har ett vanligt jobb och tvingas vara vaken när hela kroppen är inställd på sömn?

Vad jag kan se är det inte någon större skillnad mellan B-person och DSPD förutom att man i det första fallet anser det vara en genetisk skillnad som man bör försöka anpassa sitt liv efter, och i det andra fallet en störning som man bör försöka behandla. Samma sak ur olika perspektiv?

Det där Försenad-sömnfas-syndrom hade jag inte hört talas om. Intressant.
Låter som om jag är missbildad med DSPS snarare än frisk av typ B.

Deadpoet: Hur mycket melatonin måste du ta för att det ska fungera?

Vad menar du skulle vara mindre allvarligt med att ha en längre än 24-timmars dygnsrytm så att den hela tiden kryper framåt?

Nej, det är klart jobbigt, menar mer i fall när någon kan somna vid 1 oftast i jämförelse med någon som kanske inte kan somna innan folk går upp.

Jag tar inte mer än 1 mg melatonin. Tar jag mer, blir biverkningarna för svåra.

Om någon tycker att detta är en naturlig variation får de göra det. Men jag lider extremt av det iallafall.

deadpoet skrev:

Vad menar du skulle vara mindre allvarligt med att ha en längre än 24-timmars dygnsrytm så att den hela tiden kryper framåt?

Nej, det är klart jobbigt, menar mer i fall när någon kan somna vid 1 oftast i jämförelse med någon som kanske inte kan somna innan folk går upp.

Men då pratar vi ju om samma sak (även om det kan variera hur stor förskjutningen är).

Jag tar inte mer än 1 mg melatonin. Tar jag mer, blir biverkningarna för svåra.

Får man fråga vilka? *nyfiken*

Om någon tycker att detta är en naturlig variation får de göra det. Men jag lider extremt av det iallafall.

Har väl inte sagt att det inte är plågsamt, även om det är naturligt. Själv mår jag pyton av att sova på dagen (de gånger sömnen infaller då) men om jag försöker streta emot kroppens egen rytm så funkar jag inte ö h t. Pest eller kolera, typ.

Är överlycklig att min sömnrytm just nu är lite mer normal men det beror säkert på ljuset.

Dagarna efter jag har tagit melatonin blir jag ofta lite lättirriterad (om någon t ex pratar för mycket eftersom jag av den blir tystare), avstängd mot mina egna känslor, upplever inte heller att det som jag tycker är intressant betyder något alls. Sedan kan den öka vissa symptom jag har av min autoimmuna sjukdom.

Säger välkommen till deadpoet jag också, och tackar Kikarn för den mycket intressanta länken.

Kikarn, vad jag känner igen mig otroligt i din son, han som tar Melatonin. Jag har haft det såhär i hela mitt liv, och missat så otroligt mycket pga detta. Även jag får Melatonin, och tar en ganska hög dos, 5 mg, annars funkar det inte. För den som undrar, så känner jag av att jag blir lite muntorr, men inte som av benso. För övrigt inga biverkningar.

Alexandra skrev:Säger välkommen till deadpoet jag också, och tackar Kikarn för den mycket intressanta länken.

Kikarn, vad jag känner igen mig otroligt i din son, han som tar Melatonin. Jag har haft det såhär i hela mitt liv, och missat så otroligt mycket pga detta. Även jag får Melatonin, och tar en ganska hög dos, 5 mg, annars funkar det inte. För den som undrar, så känner jag av att jag blir lite muntorr, men inte som av benso. För övrigt inga biverkningar.

Min son har en dos på 8mg men den hjälper inte alltid. Han har dock inte nämnt några biverkningar, och en av skälen till att jag -som förälder- godtog melatonin en gång i tiden var just argumentet att det inte hade någon dagen-efter-verkning eller känd biverkning??

Jag tror i mitt fall att det beror på att jag är så känslig för mediciner. Sedan kan nog folk ha lite olika biverkningar, som sagt muntorrhet. Det finns med i FASS. Men för melatonin finns inga "vanliga" biverkningar, alla är mindre vanliga, vilket är ganska unikt.

deadpoet skrev:Dagarna efter jag har tagit melatonin blir jag ofta lite lättirriterad (om någon t ex pratar för mycket eftersom jag av den blir tystare), avstängd mot mina egna känslor, upplever inte heller att det som jag tycker är intressant betyder något alls. Sedan kan den öka vissa symptom jag har av min autoimmuna sjukdom.

Tack för upplysningen. Vad jag läst ska melatonin i stort sett inte ha några biverkningar, det var därför jag blev nyfiken.

Själv tyckte jag det funkar sisådär. När min kropp verkligen inte vill sova och jag försöker tvinga den med melatonin så blir jag lite smågroggy men det går inte nödvändigtvis att somna bara för det. Sen kan jag bli halvgroggy nästa dag också. Och då har jag ändå svagaste dosen. Så jag skippade melatoninet och låter kroppen sova när den vill.

Just nu vill den sova de få timmar det är mörkt så jag borde gå och lägga mig strax.

Jag har fått diagnosen aspergers sen nått år tillbaka, men mitt största problem verkar vara dygnet, ska förklara lite:

Vanligtvis är jag uppe på nätterna och sover på dagarna, då mår jag bra, jag får mindre hallucinationer, piggare, mer logik, kreativare, allt är positivt, men nu i två veckor har jag försökt ställa om dygnet, jag lägger mig vid 2 på natten och går upp iallafall innan 12, och nu mår jag ganska dåligt, jag är slut i skallen, ingen kreativitet alls, de snurrar till ibland som att blodtrycket sjunker, förståelse för andra försvinner med, annars brukar den inte vara nått problem, och såhär vill jag inte det ska vara, jag vill kunna vara vaken på dagen utan att bli såhär besvärlig för mig eller andra...Tips?
( jag tänker dock inte ta tabletter, de är inget jag tror på )

Jag undrar lite över hur du bor och lever?
Jag märker att nu, klockan är halv fem på morgonen, är det så lugna energier att jag orkar vara kreativ. Inga ljud från grannar, bilar, ingen sol som strålar. Allt känns skönt. Och då tappar jag verkligen lusten att gå och lägga mig. Det är sval energi. Mmmm..

Du kanske bor som jag och träffar en massa folk som jag. Då är det inte konstigt. Skogspromenader kanske?

Jag har oerhört svårt med sömnen. Denna morgonen är en morgon då jag genom 4 timmar 15 minuter legat och pressat mig själv till sömns, varje halvtimme jag vaknade = pressa till att somna om. Faktum är jag mår sämre rent känslomässigt om jag är vaken på nätterna.

Sover jag på dagen och är vaken på natten så sänks mina intryck, ökar mina uttryck.
Sover jag på natten och är vaken på dagen så sänks mina uttryck, ökar mina intryck.

Det enda jag kan tänka som hjälper är att vara jävligt envis och målmedveten. Man ska inte glömma att det krävs mer än det; motivation, ork, vilja, vardagsstruktur, mening.

Jag är övertygad om att det går att vända så att man får kreativitet, kognition och det andra goda natten bjuder på, på dagen.

Jag har inga konkreta förslag. Jag har ingen universell lösning.

Tror det är ganska vanligt bland kreativa människor:
Sänkt intryck, ökat uttryck.
Ökat intryck, sänkt uttryck.

Och med sömnsvårigheter kommer kognitionssvårigheter, och det finns väl en kombination av det där: Det ena förstärker det andra och tvärtom.

För mig handlar det alltid om ens "brain power". Hur mycket man orkar prestera, hur mycket man vill, KAN, ORKAR, det. Viktigt att påpeka att det uppenbarligen inte bara handlar om vilja, för det är givetvis nonsens.

Det gäller att hitta vad som rubbar ens sömnsvårigheter.

http://www.halsosidorna.se/Somn.htm

Jag har inga större proble med sömnen . Kanske ska jag vara lycklig för det? Annars är struktur eller total utmattning ett gott råd.

Moderator:

Slog ihop.

Har också detta problem att jag fungerar eller mår bäst på natten. Tror inte det minsta på tramset om radiovågor, det är vi inte känsliga för på det viset. Då hade alla varit helt slut jämfört med tio femton år sedan. Dessutom är skillnaden liten mellan natt och dag. Det körs all möjlig och omöjlig trafik genom luften hela tiden. Sen är det så att radiovågor är ljus och det blir man ju pigg av.

Tror mer att det bara är lugnare på natten. Det händer inte så mycket. Vore intressant att höra hur nattugglor som bor avlägset mår jämfört med stadsbor.

Som svar till ursprungliga TS: det enda som biter på mig är att jag skaffar en extern struktur. Det måste ha allvarliga konsekvenser att försova sig. Därför funkar min sömn bara när jag har jobb, och jag tar ändå hjälp av mediciner ibland.