Dags för den sista träffen med diskussionsgruppen innan sommaruppehållet.

onsdagen den: 3 juni kl 19.00

Kvällens ämne:
Social?
Vad innebär det att vara ”social”?
Vad är sociala situationer?
Hur är man om man är social
Hur socialt aktiv måste man vara?

Plats: Matteus skola, ingång B2, rum C 206, Vanadisvägen 16, Sthlm (Vasastan)

Ingen föranmälan behövs

Efter vår träff brukar vi som vill gå till Vasa´s Bar & matsal på Norrtullsgatan för att äta lite eller ta något att dricka och för att eftersnacka. . Det är här man lär känna varandra lite bättre och hittar kanske nya vänner.

Välkomna

Det är klart troligt att jag kommer

Högst troligt här också...

gäller er båda.

Lyfter tråden som en påminnelse

Hmm, kan hända att jag sitter lite fast, men det kanske jag kan ändra på

Vi ses där...

Jag är inte medlem än i den där gruppen och jag är lite trött och förvirrad tror jag.

Detta är ingen grupp som kräver medlemskap, det är bara att man kommer om man vill det. Gör man väl det, så är man "medlem".

Höhö, jaså?
Jag orkar eg. inte åka kommunalt och sådär just nu, kanske. Men jag mår inte bra av att vara hemma heller.

Jag tror sam skulle säga något i stil med, om du kommer så är du mycket välkommen
Det säger iaf jag.

Noterade din nya signatur så jag vill passa på att säga:
Jadå, du är ursäktad, hela du
Du är dessutom välkommen på andra träffar med, jag tycker du är en trevlig människa.

nano skrev:
Jag tror sam skulle säga något i stil med, om du kommer så är du mycket välkommen

nano har helt rätt

Tack, men jag känner ingenting alls just nu så jag vet inte vad jag skall säga. Jag har nog ändrat mig. Jag har inte lust att träffa några forumiter idag. Vill inte skämma ut er och mig.

Jag tror inte du skämmer ut någon.
Det gjorde du inte på träffen hos pemer så jag tror det blir på liknande vis även denna gång.
Och ingen av oss är nog särskilt standardiserade själva heller.

Jag menar med hur jag känner mig just nu med allting samlat i mitt huvud.

Du får gärna följa med mig, jag kommer med pendeltåg från södertälje och om jag fattat rätt så bor du någonstans efter pendeltågsllinjen?
PM:ar dig mitt telefonnummer ifall du vill ha sällskap in till och om du vill ut ifrån stan

Så du hittade rätt dörr till slut, nano?

Åh, ja det gjorde jag ju.
Det var en bokstav i vägbeskrivningen som blivit fel på forumet.
Hittade till slut en vaktmästare o frågade o han sade lite saker och pekade på dörren närmast sig
Där innanför dörren var allihop

Och den specifika träffen igår fick jag trevligt sällskap i form av regnif

Tackar detsamma
Ibland känner jag mig seg i början av de här olika as-träffarna, men de är alltid mer intressanta mot slutet. Jag vet inte, det verkar som att det skall vara stelt eller nåt, men de verkar vara givande som sagt. Man börjar ta initiativ att säga saker (annorlunda än i skolan eller annars när det är sådär mkt folk i diskussion), då man vet att andra kanske inte heller är bra på att tolka ansiktsuttryck eller andra saker. Att man inte borde bli dömd för sådant. Man kan säga tänkvärda saker utan att bli utskrattad (på negativt sätt då). Många som säger tänkvärda saker också. Både saker man själv tänkt på innan eller inte, så det är intressant!

Folk tror väl att man bara tittar på datorer, pratar om dem och grymtar och flåsar eller nåt som de kanske tror?...Det vore roligt att bjuda in i nån annan, helt ny grupp nånstans, att alla som vill komma, men är beredda att respektera, så också NT-are tex. . Så man kan sprida det.
Hur kan NT-are annars börja förstå oss, om vi aldrig kan diskutera ihop med dem? Om vi inte kan visa att de är välkomna de också, bara de är beredda med respekten som sagt. Beredda att försöka förstå iallafall.
Vi delar ju trots allt samma planeten..

Det finns ju bara massa tråkiga anhörigträffar och så...varför aldrig (med)människa mot (med)människa, bara? Vemsomhelst.
Jag vet inte hur man organiserar så jag har svårt att starta saker själv.

Det vore ganska skönt att öka förståelsen för varandra. Jag tror väl att det skall gå..om alla vill.
Det finns ju tex. de som är adhd (kanske är mer NT än vad AS är? I mina tankar har det varit så iaf. generellt..?), etc. så alla länkar till varandra liksom....och om man bjuder till folk kanske de vill pröva och se? Att man kan utveckla något sådant. Ta lite av båda världar och sätta ihop dem..

Sam var tex. mer öppen/rolig eller hur jag skall förklara det, än vad hon framstod som enligt mig på sin sida
Jag tyckte att hon hade ett visst bestämt sätt på sin sida, men kom med nya frågor på nåt sätt på själva mötet så det var trevligt/givande!

Kom o tänka på ett tvprogram jag såg "the beauty and the geek" tror jag det kallades, killarna som var där hade det gemensamt att de hade 1600 poäng på det som kallades SAT, något dignostiskt prov i usa tror jag.
Och tjejerna var utvalda för att de var söta typ och så sattes de allihop i samma lokal och de skulle sova i samma rum och de fick spendera dagarna på något slott.

Minns så väl vad en av tjejerna sade till sin kompis en dag "what the heck, you really can trust these guys, the guys i usually date cant be trusted with the simplest thing, but it seems i would be able to trust him with anything" eller något liknande.
Kan tänka mig att det fanns en trave aspergare ibland dem.
Om det vart något mellan någon av dem senare vet jag inte.

Liknande i en dokusåpa som hette Skönheten och Odjuren på svenska, där ett gäng killar skulle tävla om en skönhetsmiss. Å ena sidan en bunt tvålfagra kloner med rutor på magen, å andra sidan en skön blandning nördar (lite blandad kompott med aspar och ADHD-are enligt min gissning) i olika former och storlekar.

Nördarna var som förväntat inte särskilt bra på att vinna basketmacher och sånt men de var väldigt romantiska och rara, om än lite blyga och oerfarna. Medan klonerna verkade vara självgoda praktstövlar nästan hela bunten, som mobbade, sabbade och ljög friskt.

Vid ett tillfälle skickades alla killarna till en bar för att koppla av. Medan nördarna satt och diskuterade missen de tävlade om och suckade förälskat och inte hade ögon för nån annan, så var klonerna inte sena att börja ragga på alla snygga brudar i lokalen; en fick napp och satt och hånglade med henne vid bordet trots att han bedyrat missen sin trohet typ kvällen innan. Vad de inte visste var att hon hade klätt ut sig till servitris och såg allting.

Första säsongens miss valde en av nördarna, andra säsongens en av klonerna - som dumpade henne efter en vecka när han fick veta att hon varit ihop med Fabio.

Jaja, en riktig skitsåpa men den visade i alla fall att nördar ofta är trevligare och mer pålitliga än kloner. Om det nu var nån nyhet.

Lol nä det där har man noterat några ggr.
Vissa verkar bara vilja komma innaför tjejrenas byxor men som en tjej sade "och vad tror du tjejerna vill då"
Rätt skönt o höra att tjejer också har intresse i samma format även om jag nog tror att det varierar både bland killar och tjejer både hur man gör och om man vill i säng med alla man möter eller bara den man råkar bli kär i.
Eller kanske inte alls med någon....

SAT vad var det nu igen? Vad det står för.
Ja, men det där är ju bara program. Som vissa jag sett tycker att man skall kommentera hur det går för Glamours alla jävla rollfigurer med största intresse i livet och jag vill bara fly därifrån med storgråt i halsen. Att de på riktigt sitter och kommenterar hur fan det går för rollfigurerna!!!
Förlåt, lite associationer bara ^^

Mm ja, det är bara tvålfagra alla vill ha tydligen hoho, tjejer som killar jaja. Är väl inte så mkt att göra åt att man ser ut lite som man ser ut ibland..*rycker på axlarna*

NT-are är alltså alla kloner, otrevliga mobbare, medans NPF...öh, ja...?
Dock förstår jag delvis poängen.

Jag har väl OD på OT kanske.

regnif skrev:NT-are är alltså alla kloner, otrevliga mobbare, medans NPF...öh, ja...?

Nej, det har jag definitivt inte sagt! Jag pratade om en viss typ av (i detta fall amerikanska) killar i 20-årsåldern vilka begåvats med utseende som ligger nära det amerikanska idealet (typ som Barbies Ken). Där verkar det faktiskt vara stark korrelation mellan att se ut som Ken och att vara allmänt dryg och opålitlig, även om det säkert finns undantag. (Detsamma brukar gälla även för tjejer av typen "cheerleader", såna brukar inte heller vara kända för sin ödmjukhet och trevlighet mot useendemässigt mindre lyckligt lottade personer.)

Medan den som kanske blivit mobbad för att den är udda (i bästa fall) utvecklar lite mer förståelse för andra. Med vilket inte sagt att nördarna hade perfekt karaktär heller (ett par av dem var rätt jobbiga på andra sätt, troligen p g a sin ADHD), men de i det här programmet hade helt klart personlighet och inte bara utseende, och verkade inte ha samma dryga inställning till tjejer. Medan Ken-typerna faktiskt både såg ut och uppförde sig som just kloner.

Edit: Och det var en doku-såpa, alltså nåt som utspelade sig med 'riktiga' personer, inte någon påhittad TV-serie. Även om dokusåpor förstås ofta ger en vinklad bild av verkligheten. I just det här fallet stämde det dock rätt bra med erfarenheter ur verkliga livet. Är man snygg kan man ofta segla genom livet på ett bananskal och behöver inte utveckla några andra sidor (om man inte blir mobbad av andra som är avundsjuka förstås). Särskilt i USA där utseende ofta är viktigare än personlighet.