Inger skrev:Kristoffer, du ska bara veta att utbildning aldrig är bortkastad även om du inte står ut att jobba med det du är utbildad till. Som högutbildad får man som regel högre lön redan från början även om man tar ett enklare jobb i en helt annan branch.

Tyvärr, där har du nog fel, Inger. Det spelar ingen roll om du så har tio års universitetsstudier bakom dig, har du ingen utbildning för just det som jobbet handlar om så hamnar du ändå längst ner i lönelistan. Sorry.

Jag har inte fått ut ett skit - vare sig lönemässigt eller på annat vis - av mina över 300 universitetspoäng (enligt det gamla systemet med 20 poäng/termin). Inte ett öre mer i lön har jag fått av det.

Och jo, utbildning KAN vara bortkastad. Min är det definitivt. Kan man inte jobba med det man utbildat sig för så är det bortkastat. Därför att:

* du tvingas ta ett annat jobb, i värsta fall okvalificerat, med dålig lön
* du får betala av studieskulder för nå't du inte kan använda dig av, något du förlorar massor av pengar på. På så vis tjänar du alltså betydligt MINDRE än en person utan universitetsutbildning!
* du hamnar i dålig dager hos potentiella arbetsgivare och tvingas förklara dig varför du med så hög utbildning söker dig ett okvalificerat arbete. Det luktar liksom problem på lång väg.
* arbetskompisar på den okvalificerade arbetsplatsen blir lätt avogt inställda eftersom du har universitetsutbildning och ni därför inte är på samma nivå. Man hamnar utanför.
* du tvingas ta jobb du inte alls vill ha och har ingen chans att läsa vidare till något annat eftersom studielånsterminerna redan är förverkade.

Jag hade gjort vad som helst för att få mina universitetsstudier ogjorda, för de är definitivt mer till skada än nytta.

mitzerl:

Jag antar att jag snart sitter i samma situation som du gör. Kämpat och kämpat och kämåat och tillslut hittat en utbildning som jag fixat och dessutom på ett bra sätt. Då fungerar inte yrketslivet och ingen chans till ombildning finns. Känns mer och mer som att det inte kommer vara speciellt kul de närmsta 60 åren eller så...

Mardröm skrev:Shit happens kristoffer.
Åker du ut så gör du, men då skulle jag åka till ett land där man fick lön och position och leda arbete, jag är också för kumpig, jag har bränt upp ett fläktsystem för en halv miljon tex.....

Grejen är den att jag blir så jävla stressad att jag inte ser vad jag gör...

Kristoffer! Att göra ett stort fel även om det är allvarligt kan hända den bäste och särskilt om man inte har så lång erfarenhet. Det finns ingen mening att gråta över spilld mjölk. I varje fall måste du förlåta dig själv för att gå vidare. Det är värre när problemen hopas och det blir upprepade incidenter som leder till att saker och ting fungerar osmidigt som det blir allvarligt och där kanske det inte är för sent att vända det? Även om du känner att du inte klarar av att fortsätta jobbet i längden så kanske du klarar av att arbeta fram till utsatt tid och ta ur det utan att det ser alltför illa ut?

Kristofer skrev:Grejen är den att jag blir så jävla stressad att jag inte ser vad jag gör...

Jo, men du kan väl lära ut? Skriva böcker? Göra instruktionsfilmer?

Tänk på att vi inte lär mötas utan att ha sexuella intentioner i framtiden, varför skulle vi, ja, om man inte trivs järnet med ngn....

Sen, kan du inte hävda diskriminering? Du är bög!
De hackar på dig för det. Har du ngn mer sak du kan trycka på? Jude? Då är de antisemiter. Mobbning pga handikapp på det. Anfall! Bättre dö med stövlarna på än sitta där och skämmas och vilja vara normen av idag och vara lessen.

Bjäbbmonstret skrev:Kristoffer! Att göra ett stort fel även om det är allvarligt kan hända den bäste och särskilt om man inte har så lång erfarenhet. Det finns ingen mening att gråta över spilld mjölk. I varje fall måste du förlåta dig själv för att gå vidare. Det är värre när problemen hopas och det blir upprepade incidenter som leder till att saker och ting fungerar osmidigt som det blir allvarligt och där kanske det inte är för sent att vända det? Även om du känner att du inte klarar av att fortsätta jobbet i längden så kanske du klarar av att arbeta fram till utsatt tid och ta ur det utan att det ser alltför illa ut?

Förmodligen kommer jag inte få fortsätta oavsett min vilja efter detta. Det betyder också att jag då inte har någon referens vilket i sin tur innebär att jag är körd då det kommer till yrkesliv. Jag kommer få jobba på samma sätt som om jag slutat skolan efter åk 9.

Eftersom du inte har nåt att förlora, varför inte berätta sanningen för din arbetsgivare? Om du inte vill säga att du har AS, kan du ju berätta att du har upptäckt att du är extre stresskänslig och störs av att ha mycket folk omkring dig.

Då kan de kanske ge dig anpassade uppgifter den tid du har kvar.

Tycker det verkar som du kräver för mycket av dig själv. Du har ett funktionshinder men vill ändå klara av precis allt som en NT. Ungefär som en döv skulle besluta sig för att låtsas vara hörande. "Jag läser på läpparna så märker ingen något".

Kristofer skrev:Förmodligen kommer jag inte få fortsätta oavsett min vilja efter detta. .

Du menar att du inte heller får jobba sommaren ut?

Kristofer skrev:Råkade sätta en sak åt fel hål och en sak i fel läge så det var stopp på systemet hela dagen. Ingen visste vad problemet var och servicetekniker från firma fick kallas in... Känns som det är fullt tillräcklig fadäs för att åka ut med huvudet före när min vik. går ut.

Men den generella synen ute i samhället är att det är mänskligt att fela. Förstår att det känns hårt, men tror du inte att det är mest du själv som tycker att det var en fruktansvärd katastrof?

Nu tror jag du har fel sugis, det beror på ens position. Är man utbytbar eller göra fel mot dagens morallagar så...

Kristofer skrev:Råkade sätta en sak åt fel hål och en sak i fel läge så det var stopp på systemet hela dagen. Ingen visste vad problemet var och servicetekniker från firma fick kallas in... Känns som det är fullt tillräcklig fadäs för att åka ut med huvudet före när min vik. går ut.

Vad har du att förlora, berätta hela sanningen och se vad som händer. Döm inte ut dig själv innan utan att försöka.

Har gjort jättetabbar men man gör sånt, alla gör sånt, men det är bara att vara rakt ärlig så kan det t o m vara att man får stöd tillbaka, vi är mänskliga.

Alien skrev:Eftersom du inte har nåt att förlora, varför inte berätta sanningen för din arbetsgivare? Om du inte vill säga att du har AS, kan du ju berätta att du har upptäckt att du är extre stresskänslig och störs av att ha mycket folk omkring dig.

Då kan de kanske ge dig anpassade uppgifter den tid du har kvar.

Tycker det verkar som du kräver för mycket av dig själv. Du har ett funktionshinder men vill ändå klara av precis allt som en NT. Ungefär som en döv skulle besluta sig för att låtsas vara hörande. "Jag läser på läpparna så märker ingen något".

Problemet är det att anpassade uppgifter är sådana uppgifter som jag lika gärna kunde ha gjort utan utbildning och det känns ju inte specieltl kul efter att ha kämpat med en utbildning och dessutom tagit studielån för den. Att tänka att jag ska ta det anpassade för jag har ett funktionshinder kanske är rätt, men det känns ändå för djävligt. Det vore ju som om jag pga funktionshinder lika gärna kunde skippat allt vad utbildningn heter eftersom jag endå bara kan ta enklare arbetsuppgifter *suck*

Kristofer, hur ovanlig och allvarlig var egentligen din fadäs då? Människor gör misstag, somliga ofta och många, men jag misstänker att vi med AS har en tendens att förstora upp våra egna misstag och tro att de mycket allvarligare än andra tycker att de är.

mitzerl skrev:

Inger skrev:Kristoffer, du ska bara veta att utbildning aldrig är bortkastad även om du inte står ut att jobba med det du är utbildad till. Som högutbildad får man som regel högre lön redan från början även om man tar ett enklare jobb i en helt annan branch.

Tyvärr, där har du nog fel, Inger. Det spelar ingen roll om du så har tio års universitetsstudier bakom dig, har du ingen utbildning för just det som jobbet handlar om så hamnar du ändå längst ner i lönelistan. Sorry.

Jag har inte fått ut ett skit - vare sig lönemässigt eller på annat vis - av mina över 300 universitetspoäng (enligt det gamla systemet med 20 poäng/termin). Inte ett öre mer i lön har jag fått av det.

Nä? Då måste det systemet ha ändrats. Förr i tiden fick man alltid högre lön om man hade någon utbildning. Särskilt inom statliga/kommunla sektorn där det var superreglerat enligt olika tabeller, men även inom privata. Då kunde man som nybörjare få högre lön än de som jobbat i flera år om man hade högre utbildning, även om den inte var till någon nytta i just det yrket. Är det inte så längre nu då?

mitzerl skrev:Och jo, utbildning KAN vara bortkastad. Min är det definitivt. Kan man inte jobba med det man utbildat sig för så är det bortkastat. Därför att:

* du tvingas ta ett annat jobb, i värsta fall okvalificerat, med dålig lön
* du får betala av studieskulder för nå't du inte kan använda dig av, något du förlorar massor av pengar på. På så vis tjänar du alltså betydligt MINDRE än en person utan universitetsutbildning!
* du hamnar i dålig dager hos potentiella arbetsgivare och tvingas förklara dig varför du med så hög utbildning söker dig ett okvalificerat arbete. Det luktar liksom problem på lång väg.
* arbetskompisar på den okvalificerade arbetsplatsen blir lätt avogt inställda eftersom du har universitetsutbildning och ni därför inte är på samma nivå. Man hamnar utanför.
* du tvingas ta jobb du inte alls vill ha och har ingen chans att läsa vidare till något annat eftersom studielånsterminerna redan är förverkade.

Jaha. Det var ju inte så bra...

Inger skrev:Nä? Då måste det systemet ha ändrats. Förr i tiden fick man alltid högre lön om man hade någon utbildning. Särskilt inom statliga/kommunla sektorn där det var superreglerat enligt olika tabeller, men även inom privata. Då kunde man som nybörjare få högre lön än de som jobbat i flera år om man hade högre utbildning, även om den inte var till någon nytta i just det yrket. Är det inte så längre nu då?

Inom den kommunala sektorn gäller antingen "individuell lönesättning" eller "lön enligt kollektivavtal". Några tabeller på vad man ska tjäna beroende på anställningstid eller dylikt som fanns förr existerar inte längre. Nyutexaminerade i ett yrke kan få högre lön än äldre för att det är ett sätt att försöka driva upp lönen men det förekommer också att man hellre anställer nyutexaminerade på vissa ställen för att de är billigare.

Jasså? Där ser man. Märkligt.

Mardröm skrev:Nu tror jag du har fel sugis, det beror på ens position. Är man utbytbar eller göra fel mot dagens morallagar så...

Ja måhända har jag fel, men jag fiskar liksom efter hur allvarligt det egentligen var, med fadäsen. Hur reagerade arbetsgivaren etc?

Det kan vara så att Kristofer känner att det var värre än det egentligen var, kanske är de nöjda med honom i övrigt? Svårt att veta när man inte hört hela historien.

Jag fick pikar idag om att jag skulle passa att jobba på den skärmade demensavdelningen inom äldrevården. Någon med AS som har erfarenhet av dylikt? Min "sjukvårdskarriär" inskränker sig till hela TRE praktikdagar på medicin (jag skulle varit där två veckor) före jag inte klarade av mera panikångest. Jag gissar att demensboende skulle vara betydligt mer aspergervänligt än en überstressig grymt överbelagd medicinavdelning? (Eller bör jag istället tolka detta som en illa dold hänyftning att jag är lika bakom flötet minnesmässigt om de dementa? Jag tycker att frontallobsdemens har vissa klara likheter med asperger så.... ).

Ja, jag har jobbat med dementa som sommarjobb för några år sen. Det gick ganska bra, var inte speciellt stressigt vad jag minns, dementa vill ju ha en lugn och harmonisk miljö. Kvällspassen var bra och sköna; lite mer nersläckt, mindre att göra och färre människor i omlopp.

Dock var det här för några år sedan, under en period då jag intalade mig att jag tyckte om människor och t.o.m ville jobba med dem. Jag kan ganska lätt vara på ett sätt som pensionärer gillar; lugn och väluppfostrad med en lite flickaktig charm. Jag kan passa in hyffsat bland personalen också, genom att ha en ganska tillbakadragen roll. Det brukar funka ett tag, men såsmåningom brukar folk alltid tycka att jag är mystisk och konstig som inte berättar så mycket om mig själv. Jag var inte medvetet manipulativ, men jag har ju blivit mer och mer medveten om att det bara är en social roll jag spelar. Nu skulle jag behöva förställa mig helt och hållet, fejka en snäll och empatisk låtsaspersonlighet och det är nog betydligt svårare.

Alltså, det som var svårt med jobbet var att jag i efterhand kände mig missnöjd med min falska och överdrivna snällhet och att jag var tvungen att vara på min vakt för att dölja mina mörkare sidor, och det har nog mer med mig än med AS i sig att göra.

Att hålla masken är inte det enklaste bland nyfikna människor på en arbetsplats.

Anastasia skrev:... under en period då jag intalade mig att jag tyckte om människor och t.o.m ville jobba med dem.

Kan man intala sig sånt? *imponerad*

Mitzerl skrev: "... Kan man inte jobba med det man utbildat sig för så är det bortkastat. ..."

Så ser inte jag det. Även om jag numera inte jobbar inom det jag är utbildad för så är det för mig inte bortkastat. Jag ser inte kunskaper som bortkastade bara för att jag inte kan tjäna pengar på dem. Då hade jag inte valt att läsa tex teoretisk filosofi. Tycker kunskapen är värd något i sig, och också studietiden är värd något i sig. Det är en erfarenhet jag inte velat vara utan och den värdesätter jag oavsett hur olönsam den varit för min ekonomi.

pointblank skrev:Mitzerl skrev: "... Kan man inte jobba med det man utbildat sig för så är det bortkastat. ..."

Så ser inte jag det. Även om jag numera inte jobbar inom det jag är utbildad för så är det för mig inte bortkastat. Jag ser inte kunskaper som bortkastade bara för att jag inte kan tjäna pengar på dem. Då hade jag inte valt att läsa tex teoretisk filosofi. Tycker kunskapen är värd något i sig, och också studietiden är värd något i sig. Det är en erfarenhet jag inte velat vara utan och den värdesätter jag oavsett hur olönsam den varit för min ekonomi.

Generellt sett så är inte universitetsstudier bortkastade för att man inte kan jobba med det. Men jag kan förstå Mitzerls känsla av återvändsgränd om man har utbildat sig till något som man inte kan jobba med och samtidigt stängt alla vägar att utbilda sig till något annat.

Jag känner också av en del av det där. Det yrke jag är utbildad till har för dålig arbetsmarknad. Jag har flyttat runt på kortare vik större delen av tiden de senaste åren. De gånger jag har fått fast har jag av sociala skäl inte kunnat behålla dem - beläget på ort där jag inte stått ut med att bo, pojkvän med jobb på annat ställe och liknande.

Dessutom börjar jag bli trött på det här nu tycker att jag kan branschen och är less.

Vill jag ta ett okvalificerat jobb så är universitetsstudierna en belastning för mig. Utan tvivel. Vill jag ta ett halvkvalificerat jobb så vill ingen anställa mig eftersom de tror att jag kommer att sticka så fort jag får möjlighet att få ett arbete inom mitt yrkesområde.

Det som återstår är att söka ett okvalificerat jobb som extrajobb, vilket är något som möjligen kan förstås eftersom jag arbetar deltid eller att helt byta bransch. Och för att byta bransch behöver jag utbildning.

Och det läget så ifrågasätter jag vissa av de kurser jag har tagit. Vissa men inte alla. Men sanningen är väl att hade jag inte tagit ut studielån för just dessa så hade jag antagligen tagit ut studielån för något annat i någon av mina arbetslöshetsperioder och suttit i en liknande situation ändå...

nallen skrev:

Anastasia skrev:... under en period då jag intalade mig att jag tyckte om människor och t.o.m ville jobba med dem.

Kan man intala sig sånt? *imponerad*

Ja det kan man. Själv hade jag länge en naiv tro om att bara jag utsätter mig så mkt som möjligt för t ex sociala situationer så skulle jag "bli normal"...Hade hört att det man tycker är svårt/jobbigt ska man utsätta sig för så mkt som möjligt, d v s öva, öva, öva ...Resultatet blev att jag blev ännu mer utbränd.