Hej!

Jag är en 39-årig svensk man och far till Adam snart 10 år, som fick diagnosen Aspergers syndrom för ca ett halvår sedan. Hans skolgång har inte fungerat överhuvudtaget kan man väl säga. Han vägrar att gå dit mer än två max 3 dagar i veckan, trots att han sedan han fick en diagnos har en personlig assistent. Nu ska den assistent han har sluta efter sommarlovet och jag har på känn att den nya inte kommer att fungera i överhuvudtaget. Deras personkemi går inte ihop.

Han går nu i en vanlig kommunal skola i en vanlig klass i ett litet samhälle i västra Värmland, där resurserna är relativt begränsade. Vet att det i större samhällen/städer finns klasser och ibland även hela skolor som ska vara mer anpassade för elever med exempelvis diagnosen Aspergers syndrom, där de flesta lärare och assistenter har specialpedagogutbildning. Den närmaste skolan med denna typ av anpassning där vi bor ligger ca 7.5 mil bort, vilket medför att han skulle behöva åka skolskjuts till- och från skolan. Detta kommer han aldrig göra. Alternativet för oss i det läget är att flytta. Jag kommer ursprungligen från Stockholm och har därmed sneglat lite på specialskolor i stockholmsområdet.

Jag undrar därmed om någon här har erfarenheter kring vanlig kommunal skola kontra specialskolor/klasser som ska vara mer anpassade för elever med diagnosen Aspergers syndrom, vad är att föredra? Ska vi flytta till ett större samhälle/stad med större resurser och tillgång till denna typ av skolor, vad tror du/ni är bäst för vår son? Har frågat personal på BUP, men har mest fått svävande svar, om några alls. En överläkare antydde, mellan raderna, att hon rekommenderar en specialskola.

Råd tages tacksamt emot av villrådig far!

Min ex har en son som nu är 20 år som fick gå i f-klass i Bromsten som fungerade helt suveränt för hans del, sen lyckades hans far övertyga kommunen om att grabben inte var intelligent, så då gick det åt helvete i 7½ år (dvs placering i helt fel typ av skolgång), men sista 1½ året så lyckades hans mamma äntligen lyckas få kommunen att förstå att det han behövde var en Aspergerklass.

Skolan han då placerades ligger i Kalhäll (kommunal, stor skola som jag inte minns namnet på) och, äntligen efter alla dessa förstörda år så tyckte han återigen att det var kul att gå i skolan. Han blommade upp och fick en helt underbar tid med vänner (vilket han inte haft sen f-klassen) och massor med lärande.

Hans far lyckades dock än en gång sabotera (delvis med hjälp av BUP som jag faktiskt tror att han aktivt stoppade från att skriva Asperger i den nya diagnosen, trots att de på sista samtalet klart och tydligt sagt att det var Asperger) och han fick en placering i gymnasiet som inte fungerade, vilket gjorde grabben självmordsmässig. Till slut lyckades vi stoppa hela eländet och ta hem honom till oss (men det är en helt annan historia).

Under alla dessa år så har han uppfattat skolan en plikt och skolk har aldrig någonsin funnits i hans sinnesvärld.

Själva fadern har jag haft lust att strypa, många gånger... Hans åsikt att sonen måste bo i en institution har jag och hans mor bevisat om och om igen att det är definitivt inte nödvändigt, han klarar sig själv ganska bra nu i egen lägenhet med lite stöd av mamma som bor en trappa ner, dessutom sköter han det mesta själv (samt ger sin mamma en hel del stöd i det som hon inte klarar av pga sina egna problem).

Du menar alltså att en skola/klass anpassad för elever med Aspergers syndrom är att föredra framför en vanlig klass/skola?

Hej!

Publicerade denna fråga tidigare, då i fel frågekategori.

Jag är en 39-årig svensk man och far till Adam snart 10 år, som fick diagnosen Aspergers syndrom för ca ett halvår sedan. Hans skolgång har inte fungerat i överhuvudtaget kan man väl säga. Han vägrar att gå dit mer än två max 3 dagar i veckan, trots att han sedan han fick en diagnos har en personlig assistent. Nu ska den assistent han har sluta efter sommarlovet och jag har på känn att den nya inte kommer att fungera i överhuvudtaget. Deras personkemi går inte ihop.

Han går nu i en vanlig kommunal skola i en vanlig klass i ett litet samhälle i västra Värmland, där resurserna är relativt begränsade. Vet att det i större samhällen/städer finns klasser och ibland även hela skolor som ska vara mer anpassade för elever med exempelvis diagnosen Aspergers syndrom, där de flesta lärare och assistenter har specialpedagogutbildning. Den närmaste skolan med denna typ av anpassning där vi bor ligger ca 7.5 mil bort, vilket medför att han skulle behöva åka skolskjuts till- och från skolan. Detta kommer han aldrig göra. Alternativet för oss i det läget är att flytta. Jag kommer ursprungligen från Stockholm och har därmed sneglat lite på specialskolor i stockholmsområdet.

Jag undrar därmed om någon här har erfarenheter kring vanlig kommunal skola kontra specialskolor/klasser som ska vara mer anpassade för elever med diagnosen Aspergers syndrom, vad är att föredra? Ska vi flytta till ett större samhälle/stad med större resurser och tillgång till denna typ av skolor, vad tror du/ni är bäst för vår son? Har frågat personal på BUP, men har mest fått svävande svar, om några alls. En överläkare antydde, mellan raderna, att hon rekommenderar en specialskola.

Råd tages tacksamt emot av villrådig far!


Moderator Alien: Flyttade tråden hit från Studier och arbetsliv.

Hej Citte och välkommen!

Jag har anmält att tråden ska flyttas till Barn och Föräldraskap.

"Studier" här syftar på vuxenstudier om jag inte minns helt fel.

Välkommen.

Hur ser han på denna assistent? Gillar han det eller inte? Frågat honom?

"Jag undrar därmed om någon här har erfarenheter kring vanlig kommunal skola kontra specialskolor/klasser som ska vara mer anpassade för elever med diagnosen Aspergers syndrom, vad är att föredra?"

Mindre klass med extra hjälp.


"Ska vi flytta till ett större samhälle/stad med större resurser och tillgång till denna typ av skolor, vad tror du/ni är bäst för vår son? Har frågat personal på BUP, men har mest fått svävande svar, om några alls. En överläkare antydde, mellan raderna, att hon rekommenderar en specialskola."

I efterhand så tycker jag dom tre åren jag gick där inte var så underbara för just skolarbetet, jag fick uppgifter på en nivå som var låååångt under min nivå. Däremot var den bra för det sociala som vi tränade ganska mycket på. Men steget från denna klass till gymnasiet var svårt, för dom var ju på en högre nivå.

Så jag vet inte vad som är bäst, det kan bara du som känner grabben avgöra.

Kan du beskriva lite hur din sons asperger yttrar sig? Det kan vara lättare att rekommendera vilken skolgång som passar bäst om man vet lite mer. Min bror har asperger och gick grundskolan i vanlig klass med extra hjälp (något som liknade personlig assistent), men gymnasiet gick han i aspergerklass. Det jag vet är att han gärna hade gått i en större klass på gymnasiet för att kanske kunna få lite fler vänner.

Jag tror det hänger rätt så mycket på hur aspergern yttrar sig och vad som är de största problemen för individen i fråga.

Han har bl.a. svårt för att bli tillsagd. Det mesta måste ske på hans villkor och när det passar honom. Han får våldsamma utbrott om han inte får som han vill, när han vill. Han har även svårt för större folksamlingar oavsett om han känner människorna eller ej. Han får panik bland för många människor säger han. Det har i princip aldrig gått att "leda" in honom på annat spår genom att försöka få honom att tänka på annat. Han genomskådar detta direkt.

Jag upplever även att han får koncentrationssvårigheter i helklass, när för många är med och "stör" undervisningen. Han är i princip ensam med sin personliga assistent och aldrig med hans riktiga klass.

Min tanke med en specialskola är att klasserna är mindre samt att det finns fler lärare med specialpedagogutbildning, som kanske vet vad det handlar om och kan ta/bemöta honom på rätt sätt. Upplever att ingen på den skola han nu går på har någon form av utbildning vad gäller autismspektrat i överhuvudtaget, de står som handfallna när han får utbrott etc.

Då låter det som att en specialskola kan vara en bra lösning för honom. Har du frågat vad han tycker om saken? Att gå i en specialskola alltså?

Våran son är 11 o har Asperger, fick diagnos när han var 7,5 år. Han går i liten klass med specialisering på Asperger. Det går dock barn m andra diagnoser där.
Han skulle inte klara av stor klass. Och vi valde detta alternativ framför stor klass m assistent just pga assistentbyten. Det tar låååång tid för sonen att "knyta an" till folk. I åk 6 måste han byta skola o vi tänker välja skola för barn m Asperger. Den ligger en bit härifrån, dock i samma kommun. Det blir då buss alt skoltaxi. Vi tror dock att han sedan när han blivit lite äldre klarar att åka buss.
Vi pratade med hans lärare om just skolval för åk 6 o de tyckte vårat val var det bästa.
Hoppas ni oxå hittar en lösning som passar!!!

Nej, det har jag inte. Han har dock sagt att inte trivs på den skola han nu går på i överhuvudtaget och att han längtar tillbaka till Stockholm.

Tack för alla input hittills!

Tackar för all input hittills!

Moderator:

Slog ihop två trådar om samma ämne.

Hej,

min son går i specialskola för barn med Asperger och autism, men än så länge bara i förskoleklass. Jag rekommenderar det starkt om det finns en bra skola att tillgå. Intensiteten i hans problem fluktuerar och i sämre perioder skulle det vara katastrof i en vanlig skola. Senast idag bvar jag på extra utvecklingssamtal och den flexibilitet och samarbetsvilja som hans lärare visar tror jag inte man hittar någonstans. Pga misstänkt ADD/ADHD och aggressionsproblem kommer de även så snart som i morgon låta en neuropsykolog följa honom för att ge råd om vad som bör göras. Sådana resurser är svåra, om inte omöjliga, att få i en vanlig skola.

Min dotter, 11 år, har (högfungerande) autism och adhd och hon går i kommunens resursklass med enbart 6 elever totalt, belägen i ett eget litet hus. Det har inte varit lätt, vår dotter är inte lätt, men efter 1 år har det börjat flyta på bra för vår dotter i resursklassen, lärarna har ofta fått slå knut på sig själva men nu går det alltså bra.

Den anpassade skolgång som vår dotter behöver hade varit omöjlig att uppfylla i vanlig skola, tyvärr. Vår dotter är folkskygg och går med sitt långa hår hängande framför ansiktet hela dagen i skolan, hon är oerhört kravkänslig och det har varit väldigt svårt att få henne att tex räkna några tal matte i veckan (gör hon 4 får man vara nöjd, typ) har bildschema och klarar inte av att man frångår detta schema, lärarna får ofta gå på promenad med henne så hon får titta på rovfåglar eller annat i naturen, tittar mycket på film och åker på utflykt osv osv. Alltså, detta hade varit svårt att uppnå i vanlig skola. Så specialskola, absolut, om behovet finns och detta behov inte kan bemötas i vanlig
skola!

Om man ska ha specialskola eller inte måste varje förälder själv känna och agera efter med hänsyn till vad det enskilda barnet behöver. Min dotter har AS och har alltid gått i vanlig skola, det fungerar riktigt bra på lektionerna. Rasterna har hon fått tillåtelse att vara inne på rasten. Det har gjort att hon i sin egen takt får ta kontakt med sina klasskompisar. Någon annan skolform är inte aktuellt för hennes del. Som sagt, agera utifrån ditt barn som individ i första hand.