Så blir man lycklig - enligt lyckoforskaren
Postat: 2008-09-29 14:40:51
I dagens tidning lär jag att pengar, prylar, skönhet och status gör ingen lycklig. (Ja, ni har hört det förut!) Det påstår iaf Bengt Brülde som forskar om lycka på Göteborgs universitet (docent i praktisk filosofi).
Om man vinner en miljon så är man visserligen först lycklig över det, men inom ett år har man vant sig och är lika lycklig/olycklig som man var före vinsten. (Fast har man alldeles för lite pengar så bidrar det nog till olycka.)
Par med barn är inte lyckligare än de utan barn. (Det tycker jag för min del borde bero på om paret vill ha barn. Vill man, men kan inte, så blir man deprimerad. Vill man inte däremot så blir man förstås inte deprimerad.)
Inte ens minskad arbetstid gör människan lyckligare. (Farväl, drömmen om 6 timmars arbetsdag då.)
Lyckonivån stiger när man kommer upp i 70-årsåldern. Så vi får väl se fram emot det.
Vad behöver man då för att bli lycklig?
1. Intima relationer
2. Goda vänner
3. Individuell frihet
4. Arbete, även ett dåligt arbete är bättre än inget alls, enligt Brülde
5. Fysiska och sociala aktiviteter
Är man optimist så har man större chans till lycka än om man är pessimist, inga överraskningar där. Den som har idealistiska mål är lyckligare än den som har materialistiska. (Men har man inte större chans att lyckas skaffa sig en plasma-TV än fred på jorden?)
"Kanske kan forskningen hitta ett sätt att öka lyckan hos människor. Samhället har en moralisk plikt att lindra lidande, då kanske vi också ska hjälpa människor att bli lyckligare, filosoferar Bengt Brülde."
Han utvecklar temat i sin bok Lycka och lidande.
Ja, vad tror ni? Har han rätt? Eller gäller kanske inte samma för aspergare? T ex kanske lyckan kan vara att slippa det (dåliga) jobbet.
Sen hjälper det inte alltid att veta, man fixar det ändå inte. Som Hjalmar Söderberg säger i Doktor Glas:
Om man vinner en miljon så är man visserligen först lycklig över det, men inom ett år har man vant sig och är lika lycklig/olycklig som man var före vinsten. (Fast har man alldeles för lite pengar så bidrar det nog till olycka.)
Par med barn är inte lyckligare än de utan barn. (Det tycker jag för min del borde bero på om paret vill ha barn. Vill man, men kan inte, så blir man deprimerad. Vill man inte däremot så blir man förstås inte deprimerad.)
Inte ens minskad arbetstid gör människan lyckligare. (Farväl, drömmen om 6 timmars arbetsdag då.)
Lyckonivån stiger när man kommer upp i 70-årsåldern. Så vi får väl se fram emot det.
Vad behöver man då för att bli lycklig?
1. Intima relationer
2. Goda vänner
3. Individuell frihet
4. Arbete, även ett dåligt arbete är bättre än inget alls, enligt Brülde
5. Fysiska och sociala aktiviteter
Är man optimist så har man större chans till lycka än om man är pessimist, inga överraskningar där. Den som har idealistiska mål är lyckligare än den som har materialistiska. (Men har man inte större chans att lyckas skaffa sig en plasma-TV än fred på jorden?)
"Kanske kan forskningen hitta ett sätt att öka lyckan hos människor. Samhället har en moralisk plikt att lindra lidande, då kanske vi också ska hjälpa människor att bli lyckligare, filosoferar Bengt Brülde."
Han utvecklar temat i sin bok Lycka och lidande.
Ja, vad tror ni? Har han rätt? Eller gäller kanske inte samma för aspergare? T ex kanske lyckan kan vara att slippa det (dåliga) jobbet.
Sen hjälper det inte alltid att veta, man fixar det ändå inte. Som Hjalmar Söderberg säger i Doktor Glas:
Det finns människor som sakna alla anlag för lycka och som känna det med pinsam, obeveklig klarhet. Sådana människor sträva inte efter lycka utan efter att få litet form och stil på sin olycka.