AspergerForum

Eftersom jag är ett bjäbbmonster så är jag inte så bra på detta. Men detta är i varje fall ett försök till tråd för er som föredrar att vara glada och se positivt på saker och ting. Själv skulle jag behöva träna på det ibland.

Vilken respons så här nästan 24 timmar senare! Du Bjäbbmonstret undrar vad det ska betyda, att ingen vill/kan se positivt på saker och ting?

Loggade in först nu och vill i alla fall säga att jag gör mitt bästa och kommer så att fortsätta men skulle i och för sig behöva lite av ditt "bjäbb" i vissa ämnesområden!

Jag är glad!

Jag har just varit och tagit årets första dopp och känner mig väldigt glad över att ha den möjligheten. 21 grader och härligt. Och innan det så fick jag se två väldigt intressanta program på åttan (bl a ett med Alain de Botton) som jag hade missat om jag inte fått tips. Ännu en orsak att vara glad.

Hade också en ovanligt trevlig helg och tycker vädret är helt perfekt just nu; efter pollenchocken men innan myggorna, juniregnen och den olidliga julihettan.

Idag har jag köpt böcker på antikvariat vilket alltid verkar humörförhöjande. I dagarna ska jag hämta ut en bokbeställning, så det blir bara bättre och bättre!

Aspkvinna skrev:Loggade in först nu och vill i alla fall säga att jag gör mitt bästa och kommer så att fortsätta men skulle i och för sig behöva lite av ditt "bjäbb" i vissa ämnesområden!

Va? Vad är det jag har försummat att bjäbba om?

Idag köpte jag Marilyn Mansons bok "Den långa vägen ut ur helvetet". Jag har inte läst den än, men layouten, det estetiska upplägget, frekvensen av illustrationer och snyggt cover tilltalar mig starkt!

MsTibbs skrev:Idag köpte jag Marilyn Mansons bok "Den långa vägen ut ur helvetet". Jag har inte läst den än, men layouten, det estetiska upplägget, frekvensen av illustrationer och snyggt cover tilltalar mig starkt!

Den är bra! Den har jag!



....fast inte förrän nu insåg jag att niel strauss var inblandad!

HURRA!

Bjäbbmonstret skrev:

Aspkvinna skrev:Loggade in först nu och vill i alla fall säga att jag gör mitt bästa och kommer så att fortsätta men skulle i och för sig behöva lite av ditt "bjäbb" i vissa ämnesområden!

Va? Vad är det jag har försummat att bjäbba om?

Nej! Jag menade att jag behöver öva lite på att bjäbba och att du kanske skulle kunna lära mig en del....

Savanten Svante skrev:

MsTibbs skrev:Idag köpte jag Marilyn Mansons bok "Den långa vägen ut ur helvetet". Jag har inte läst den än, men layouten, det estetiska upplägget, frekvensen av illustrationer och snyggt cover tilltalar mig starkt!

Den är bra! Den har jag!



....fast inte förrän nu insåg jag att niel strauss var inblandad!

Neil strauss! Vore roligare med Neil Gayman! Goda Omen med honom och Terry Pratchett! Har hemma! ^^

Jag ar glad for att:
* jag tog studenten i torsdags
* jag ar pa semester i USA nu
* alla ar typ tokiga i Las Vegas

Grattis Joosen!
Hoppas du har kul.

Plötsligt öppnades de tunga fängelseportarna. Jag tog några trevande steg ut i friheten, berusande av den svindlande tanken: "Jag kan gå vart jag vill! (Nästan) Jag är FRIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII!!

En metafor alltså. Fångenskap associerar folk till fängelser. Självklart. Men det finns mer. Jesus är den ende som fattat galloppen: "Om ni inte besöker de sjuka och de fängslade så hamnar ni i helvetet!" Lite fritt översatt, men i huvudsak rätt. Tråkigt att de kristna aldrig fick riktig kläm på det där! De trodde att det var de som hade sex då och då som skulle hamna i helvetet. Fast det sa han ju inte alls.

Så efter 30 år som kyrkobesökare, när sjukdomarna tog över, så ... blev jag allt oftare fånge, en mycket ensam sådan. Den här domen låg på två månader. 60 dagar, utan att kunna gå ut, bara hoppa lite på en fot inne i cellen (lgh). Jag kunde inte göra någonting alls som inte kommunen ställde upp på, en liten rullstolstur någon gång.

EU-Mopeden, min permobil, med nya däck stod utanför dörren och väntade otåligt på att min högerhand skulle bli starkare och foten gå in i en sko. Den dagen kom, men däckfirman hade sprängt en packning, mopeden vrålade, oanvändbar, och långhelgen permanentade problemet.

Idag blev moppen fixad och jag är inte längre handikappad! Åkte runt, gick lite i affärer och köpte några småsaker jag absolut INTE behövde. Jag kände SHOPPINGGLÄDJE, LIVSGLÄDJE, FRIHET, VÄRDIGHET, SJÄLVSTÄNDIGHET, MÄNSKLIGHET. Jag kunde göra egna VAL, bestämma åt vilket håll JAG (haltande) ville gå, vad jag ville se på och hur länge, slösa med tid, driva runt. Fikade med en väninna vid hamninloppet medan en kör sjöng: "Sommar, sommar, sommar!"

Mot kvällen kom en kort, men rejäl regnskur - efter 40 dagars torka! Jag grät, jag gladde mig med vartenda litet grässtrå som fått en ny chans att få LEVA IGEN!

Jepp, regnet var helt underbart.
Det var det bästa som hände igår (trots att jag gjorde 2 nya låtar) måste jag säga.

Det har vi väntat på.
Naturen med.

Jag var ute och motionerade. Träffade på en dagisklass som spanade in naturen. Av någon märklig anledning flockades det barn runtomkring mej när jag stod och hängde lite framför en tavla som beskrev vad jag tittade på. De var nyfikna och ställde frågor, vi pratade lite om att kunna läsa och liknande högaktuella frågor i den åldern.

Så var det en som frågade om jag brutit benet (jag hade stavar med mej) och jag sa nej. Naturligtvis frågade då genast någon annan vad jag gjorde och varför jag hade stavar med mej. Mitt svar blev ungefär:

"Du har ju en hel klass att springa och leka tafatt med. Men det har inte jag. Så jag måste göra det ensam och för att det inte ska bli så tråkigt så har jag med mej stavar. Det är mina springa-tafatt-stavar."

En av fröknarna stod nära och hörde vad jag sa och utbrast "Oj, vilken bra förklaring!" och jag kunde höra överraskningen i hennes röst.

Det gjorde mej glad idag.

Jag blev glad av att se videon med den målande grisen Pigcasso:

https://www.dn.se/nyheter/varlden/grise ... ra-tavlor/

Jag vet inte om jag skulle kalla hennes tavlor för mästerverk. Men hon målar med pensel för att hon gillar det. Samtidigt som hon är en helt vanlig gris som gillar att vältra sig i gyttja.

weasley skrev:Jag var ute och motionerade. Träffade på en dagisklass som spanade in naturen. Av någon märklig anledning flockades det barn runtomkring mej när jag stod och hängde lite framför en tavla som beskrev vad jag tittade på. De var nyfikna och ställde frågor, vi pratade lite om att kunna läsa och liknande högaktuella frågor i den åldern.

Så var det en som frågade om jag brutit benet (jag hade stavar med mej) och jag sa nej. Naturligtvis frågade då genast någon annan vad jag gjorde och varför jag hade stavar med mej. Mitt svar blev ungefär:

"Du har ju en hel klass att springa och leka tafatt med. Men det har inte jag. Så jag måste göra det ensam och för att det inte ska bli så tråkigt så har jag med mej stavar. Det är mina springa-tafatt-stavar."

En av fröknarna stod nära och hörde vad jag sa och utbrast "Oj, vilken bra förklaring!" och jag kunde höra överraskningen i hennes röst.

Det gjorde mej glad idag.