Det lät ju så bra att han skulle få bo i ett hus i skogen. Det byggdes enbart för hans skull. Det är två hus, kanske det andra är för assistenterna. Han skulle få sex assistenter som jobbade i skift. Antar att två alltid skulle vara i tjänst. Kostar en hel del för skattebetalarna. Robin trivs ju i skogen. Men det blev ju ett exklusivt fängelse för honom.
Varför fick han inte bo i ett vanligt gruppboende? Ansågs han vara för våldsam? Typ som "Sveriges farligaste kvinna" som också fick ett alldeles eget hus med assistenter.
Det värsta av allt är att familjen inte fick hälsa på när de ville. De fick aldrig komma spontant och oanmälda. Verkligen som ett fängelse. Robins storebror och Jessicas sambo fick aldrig hälsa på öht. Varför? För att personalen helst ville slippa besök, antar jag. Och de hade förvaltaren på sin sida.
Aldrig fick han Robin göra något spontant heller. Schemat skulle följas slaviskt. Hade han valt en mössa på morgonen fick han inte ändra sig, för den anställde ville inte det. Småaktigt!
Jessica får bara hälsa på honom en timme i veckan – och under sex års tid har varken hans egen bror eller Jessicas man, som känt Robin i hela hans liv, fått göra ett enda besök.
– Jag önskar att man tog mer hänsyn till vad Robin själv vill, säger Jessica till Uppdrag granskning.
---
https://www.svt.se/nyheter/granskning/u ... de-boendetRobin umgås alltså mest med personalen men umgänget med familjen, som älskar honom, är kraftigt ransonerat. Robin går inte på någon DV heller och får alltså aldrig träffa några utomstående och få några vänner.
I ett inspelat telefonsamtal hotar förvaltaren med polis om Jessica ändå åker dit:
– Som förvaltare har jag övertagit Robins rättsliga handlingsförmåga, då blir jag ju i princip Robin, jag för Robins talan. Och jag säger att jag vill ha lugn och ro och jag vill inte ha några besök, då är det ju ingen som kan tvinga sig in hos mig, eller hur? Det gäller din pappa och det gäller övriga besökare.
Förvaltaren missbrukar sin makt.
Om Robin vill träffa sin familj mer, hälsa på hos sin syster och öht komma bort från sitt "hem" (fängelset), vem kan hjälpa honom till det? Det är som han vore personalens egendom.
Kontakt med anhöriga är extra viktigt för en grupp som ofta saknar egna sociala kontaktnät, enligt Inspektionen för vård och omsorgs nationella samordnare i funktionshinderfrågor, Lennart Wennberg.
– Ibland är det de enda man har, så det är viktigt för personalen att samverka och få till bra relationer och hjälpa den enskilde med det.
Ja, så är det i princip. Men i praktiken avgör personalen. IVO hade ingen anmärkning.
Socialchefen i Gnosjö kommun, Elisabeth Andersson, instämmer i det.
– Det är jätteviktigt. Och vi har ju en god dialog med anhöriga, men när det gäller den här anhöriga som är väldigt kritisk till verksamheten så är det svårt att ha en dialog.
Alltså anhöriga måste visa tillräcklig vördnad för personalen och inte våga kritisera något. De måste inse att personalen alltid vet bäst. Så här skriver den fd verksamhetschefen:
“Om anhöriga hade önskat mer besök, hade det varit möjligt om killen som vi tar hand om hade mått bra av det.”