Viktigast med ID på psykmottagningen?
Postat: 2018-10-07 0:35:47
Här verkar personalen på pyskmottagningen både byråkratisk och oempatisk.
En utländsk gäststuderande, kallad "Eris", mådde så dåligt psykiskt att han funderade på självmord. Då ska man ju åka in till psykmottagningen. Och det gjorde han. Men någon hjälp fick han inte. Personalen var mer intresserad av hans id-handlingar än av hans mående.
Det är ju en sak att banker etc måste vara noga innan de betalar ut något. Men i detta fall borde det missfärgade id-kortet duga. Men personalen var (över)nitisk, de tog inga risker.
Vilken student har snabb tillgång till 8.000 kr?
Ja, det verkar som det viktigaste för personalen är att alla papper är i ordning och helt aktuella, inte att hjälpa någon som mår väldigt dåligt.
En cyniker skulle säga att Eris inte mådde så dåligt, han tog ju inte livet av sig fast han inte fick någon hjälp. Men det hjälpte nog att han blev förbannad.
Psykmottagningen är tydligen inget alternativ, i så fall måste han skaffa ett nytt id-kort.
Ja, så är det när jag kontaktar vårdcentralen också. Det gäller att trycka på rätt knapp och tala el knappa in sitt sitt ärende och sedan vänta på att bli uppringd. Att få tala med en livs levande människa direkt - glöm det! Inte lätt för den som är gammal, handikappade el utlänning.
En utländsk gäststuderande, kallad "Eris", mådde så dåligt psykiskt att han funderade på självmord. Då ska man ju åka in till psykmottagningen. Och det gjorde han. Men någon hjälp fick han inte. Personalen var mer intresserad av hans id-handlingar än av hans mående.
http://www.unt.se/nyheter/uppsala/de-fi ... 97475.aspxUNT skrev:– Psykiatrin har inte gjort ett dugg för att hjälpa mig. Jag är oerhört besviken på hur jag blivit bemött och undrar om det beror på nonchalans eller ren illvilja, säger Eris som egentligen heter något annat.
---
– Jag kom fram, ringde på dörrklockan och fick vänta i ungefär tio minuter innan de släppte in mig, berättar Eris.
I receptionen satt en man och en kvinna. Eris talade om att han hade starka självmordstankar och behövde träffa en läkare, varpå den manlige sjuksköterskan började ställa detaljerade frågor om Eris identitet.
– Han bad om id-handling, vilket jag gav honom.
Men Eris nationella id-kort godkändes inte eftersom det "såg förfalskat ut" och han ombads visa en annan id-handling.
– Jag sa att det av misstag hamnat i tvättmaskinen, men alla uppgifter gick att läsa, det var bara lite böjt och missfärgat och jag har utan problem kunnat visa upp det i andra sammanhang. Om de bara sökt på mitt personnummer hade de hittat mig.
Den följande halvtimmen pågick en lång utfrågning om vem Eris egentligen var. Hans uppehållstillståndskort ratades och Eris började få panik.
Det är ju en sak att banker etc måste vara noga innan de betalar ut något. Men i detta fall borde det missfärgade id-kortet duga. Men personalen var (över)nitisk, de tog inga risker.
Hemma hade han ett antagningsbesked från universitetet och papper från Skatteverket som intygade att han hade personnummer och var folkbokförd i Sverige.
– Jag fick till svar att om jag åkte hem och hämtade dem kunde jag komma tillbaka.
Eris tog bussen hem och hämtade sina dokument och lyckades ta sig tillbaka till psykakuten senare på natten. Där fick han nobben igen. Dokumenten var några år gamla och Eris fick frågor om varför han inte hade ett giltigt pass.
Vid det här laget orkade Eris inte mer. Han grät och bönade om att få träffa en läkare. Men när han väl satt i undersökningsrummet fick han veta att han var tvungen att betala 8 000 kronor ur egen ficka eftersom sjukvården inte kunde verifiera Eris identitet.
Vilken student har snabb tillgång till 8.000 kr?
– Personalen fick mig att känna mig som en värdelös skit, de brydde sig inte och var bara glada att jag gick därifrån. De var extremt känslokalla och betedde sig som fyrkantiga byråkrater.
Ja, det verkar som det viktigaste för personalen är att alla papper är i ordning och helt aktuella, inte att hjälpa någon som mår väldigt dåligt.
En cyniker skulle säga att Eris inte mådde så dåligt, han tog ju inte livet av sig fast han inte fick någon hjälp. Men det hjälpte nog att han blev förbannad.
Psykmottagningen är tydligen inget alternativ, i så fall måste han skaffa ett nytt id-kort.
Det har gått ett par veckor och Eris har försökt att boka en tid inom öppenvården utan att lyckas. Varje gång han försöker boka en tid möts han av en telefonsvare.
Ja, så är det när jag kontaktar vårdcentralen också. Det gäller att trycka på rätt knapp och tala el knappa in sitt sitt ärende och sedan vänta på att bli uppringd. Att få tala med en livs levande människa direkt - glöm det! Inte lätt för den som är gammal, handikappade el utlänning.