AspergerForum

Ska man tolka det som att männen är mer deprimerade just för att de inte äter antidepressiva mediciner? Och varför äter de mer sällan antidepressiva då? Kanske för att varken de själva el vården fattat att de är deprimerade.

UNT skrev:Enligt forskaren Lena Thunander Sundbom, som arbetar på Gävle universitet men bor i Örsundsbro, kan skillnaden bero på att män inte vågar söka hjälp i samma utsträckning som kvinnor.

– Besvären brukar också direkt tolkas som fysiska hos männen, kommer en man in med diffusa magbesvär tar man exempelvis prover direkt. Kommer en kvinna in med samma besvär får hon troligen mer mediciner för psyket till att börja med, säger Lena Thunander Sundbom.

Forskaren har gjort en befolkningsundersökning där män och kvinnor fått svara på frågor om sin psykiska hälsa och skatta själva hur de mår. Resultatet har forskaren sedan jämfört med hur många män respektive kvinnor som får psykofarmaka utskriven.

http://www.unt.se/nyheter/enkoping/fler ... 38253.aspx

Alien skrev:Ska man tolka det som att männen är mer deprimerade just för att de inte äter antidepressiva mediciner? Och varför äter de mer sällan antidepressiva då? Kanske för att varken de själva el vården fattat att de är deprimerade.

UNT skrev:Enligt forskaren Lena Thunander Sundbom, som arbetar på Gävle universitet men bor i Örsundsbro, kan skillnaden bero på att män inte vågar söka hjälp i samma utsträckning som kvinnor.

– Besvären brukar också direkt tolkas som fysiska hos männen, kommer en man in med diffusa magbesvär tar man exempelvis prover direkt. Kommer en kvinna in med samma besvär får hon troligen mer mediciner för psyket till att börja med, säger Lena Thunander Sundbom.

Forskaren har gjort en befolkningsundersökning där män och kvinnor fått svara på frågor om sin psykiska hälsa och skatta själva hur de mår. Resultatet har forskaren sedan jämfört med hur många män respektive kvinnor som får psykofarmaka utskriven.

http://www.unt.se/nyheter/enkoping/fler ... 38253.aspx

JA men antidepressiva är väl inte farliga att ta då.?är ju så många som äter dem där ute.

Alien skrev:Ska man tolka det som att männen är mer deprimerade just för att de inte äter antidepressiva mediciner? Och varför äter de mer sällan antidepressiva då? Kanske för att varken de själva el vården fattat att de är deprimerade.

UNT skrev:Enligt forskaren Lena Thunander Sundbom, som arbetar på Gävle universitet men bor i Örsundsbro, kan skillnaden bero på att män inte vågar söka hjälp i samma utsträckning som kvinnor.

– Besvären brukar också direkt tolkas som fysiska hos männen, kommer en man in med diffusa magbesvär tar man exempelvis prover direkt. Kommer en kvinna in med samma besvär får hon troligen mer mediciner för psyket till att börja med, säger Lena Thunander Sundbom.

Forskaren har gjort en befolkningsundersökning där män och kvinnor fått svara på frågor om sin psykiska hälsa och skatta själva hur de mår. Resultatet har forskaren sedan jämfört med hur många män respektive kvinnor som får psykofarmaka utskriven.

http://www.unt.se/nyheter/enkoping/fler ... 38253.aspx

jag har käkat dessa piller nu under många års tid får hoppas att dessa inte är farliga.

Män vågar inte söka hjälp i lika omfattning som kvinnor. Män ska vara macho o tycker de är klena om de måste käka antidepressiva.

Det tror jag!

Richard skrev:Män vågar inte söka hjälp i lika omfattning som kvinnor. Män ska vara macho o tycker de är klena om de måste käka antidepressiva.

Det tror jag!

Så är det, som man ska du bita ihop.

Kvinnor generellt är väl bättre på "att sätta ord på sina känslor"? De har lättare att öppna sig och prata om det de upplever.

Studien visade också skillnader på varför män och kvinnor slutade med psykofarmaka. Kvinnor slutade pga (rädsla för) biverkningar. Männen glömde helt enkelt bort att ta sina mediciner.

Även biverkningarna vara olika för män och kvinnor:

Medan kvinnor ofta drabbas av diabetes, hudproblem eller smärta får män problem med epilepsi, ångest och sömnproblem.

Alien skrev:Studien visade också skillnader på varför män och kvinnor slutade med psykofarmaka. Kvinnor slutade pga (rädsla för) biverkningar. Männen glömde helt enkelt bort att ta sina mediciner.

Även beverkningarna vara olika för män och kvinnor:

Medan kvinnor ofta drabbas av diabetes, hudproblem eller smärta får män problem med epilepsi, ångest och sömnproblem.

Men är dessa piller farliga att ta då?

Flinta skrev:Kvinnor generellt är väl bättre på "att sätta ord på sina känslor"? De har lättare att öppna sig och prata om det de upplever.

Som jag uppfattar det handlar det lika mycket om att män inte går omkring och känner saker hela tiden som kvinnor verkar göra.

Apropå macho och bita ihop har ishockeyspelaren jacob Tenemyr nu "kommit ut" med att han lider av depression sedan tolv år. Alltså det började redan i 10-årsåldern.

Expressen skrev:"Häromdagen tog jag ett beslut, ett beslut jag alltid vetat skulle vara det tuffaste att ta i mitt liv. Att ens kunna tänka mig ett liv utan det jag alltid har älskat mest, har tidigare aldrig varit på kartan. Att leva ett liv utan ishockey. Och nu har jag tagit en timeout på obestämd tid. Anledningen till det är att jag bär på en depression, eller rättare sagt jag lever med en depression, det är en del av min personlighet. I tolv års tid har jag vetat att jag när som helst, var som helst kan få en panikångestattack", skriver Tenemyr på Instagram.

https://www.expressen.se/sport/hockey/h ... na-pengar/

Då handlar det bara om att överleva. Har spelat bort alla mina pengar, supit mig full mitt i veckorna trots att jag varken är spelberoende eller har alkoholproblem. Och att ständigt leva i en miljö och kultur omringad av människor där du ska vara tuff, inte vika ner dig och istället bara bita ihop har gjort det svårare att prata om det öppet, för vem skulle förstå? Har jag alltid tänkt. Idag sitter jag här och mår bättre än nånsin. Min räddning var att prata om det öppet. Att erkänna för familj, vänner, lagkamrater och framförallt för mig själv. Och vi måste prata mer om psykisk ohälsa i samhället och framförallt inom idrottsvärlden. Det är inte tufft att bita ihop! #aldrigensam

https://www.instagram.com/p/Bfnnf4jjva0 ... ll_control

Ja, depression är en folksjukdom. Tydligen har ingen medicin hjälpt utan i stället har han "självmedicinerat" med alkohol och spel.

Visst är det bra att han pratar öppet om det nu. Men han gör det först när han slutar.

Vi män går helt enkelt inte till doktorn om vi inte absolut måste, och det gäller ännu mera för hjärnskrynklare. Inte ens när jag mådde som sämst hade jag minsta tanke på att söka hjälp, mitt fokus var på att lösa mina problem själv. Det kändes till och med som ett alternativ att ta livet av mig, men inte att gå till doktorn.

Men varför? Kändes det som ett nederlag (inför dig själv el doktorn) att erkänna att du mådde dåligt? Eller trodde du att det inte fanns någon riktig hjälp el bot att få där? Det är i så fall ett underkännande av hela psykvården.

Alien skrev:Men varför? Kändes det som ett nederlag (inför dig själv el doktorn) att erkänna att du mådde dåligt? Eller trodde du att det inte fanns någon riktig hjälp el bot att få där? Det är i så fall ett underkännande av hela psykvården.

Det skulle känts oerhört konstigt för mig att gå till en psykolog och försöka förklara hur jag mådde. Allting bottnar nog i att man vill vara stark, ingen tycker om eller tycker synd om en deprimerad man. Och dessutom kunde jag inte se hur de hade kunnat hjälpa mig, utom med medicin som jag inte ville ha, jag förstod att mitt problem behövde en lösning och inte att symptomen dämpades med piller. Nu hade de kanske kunnat förklara för mig vad asperger är och hur jag skulle hantera det, men jag klurade ut det själv till slut, allt löste sig och kön till psykologhjälp slapp bli ännu längre.

Psykvården har ju inget mandat att göra något konkret åt faktiska problem.
Jag har inget som helst intresse av att "lära mig leva med" problemen - jag vill att de ska bli åtgärdade.

Dreamtrance skrev:

Richard skrev:Män vågar inte söka hjälp i lika omfattning som kvinnor. Män ska vara macho o tycker de är klena om de måste käka antidepressiva.

Det tror jag!

Så är det, som man ska du bita ihop.

Tjejer visar sina känslor, gråter i större utsträckning och pratar med sina kompisar. Killar visar inte känslor, pratar inte med någon och gråter inte.
Problemet är då att man sparar dessa negativa episoder i en ryggsäck som man bär med sig och med tiden blir det värre och värre.

Ja, jag känner då ingen jag skulle kunna prata depression med. Visst skulle man kunna säga att man känner sig lite nere och så, men inte att man går ner i detalj. Och förutom att det skulle kännas väldigt fel att öppna sig så inför någon, så skulle det också få fasaden av liknöjdhet och välordnat liv att rämna. Den är svår nog att upprätthålla ibland ändå.

Huggorm skrev:Ja, jag känner då ingen jag skulle kunna prata depression med. Visst skulle man kunna säga att man känner sig lite nere och så, men inte att man går ner i detalj. Och förutom att det skulle kännas väldigt fel att öppna sig så inför någon, så skulle det också få fasaden av liknöjdhet och välordnat liv att rämna. Den är svår nog att upprätthålla ibland ändå.

Det skulle behöva vara någon nära bekant som själv har stor erfarenhet av depression.
Samtidigt tycker jag att det är lite som att gå och prata bort förkylning, det blir liksom inte bättre.
Personligen har jag synnerligen svårt för att öppna upp mig för andra och det går inte ens för psykologen. Det kan vara svårt att sätta ord på känslor och komma ihåg vad man ska säga.

Leibniz skrev:

Huggorm skrev:Ja, jag känner då ingen jag skulle kunna prata depression med. Visst skulle man kunna säga att man känner sig lite nere och så, men inte att man går ner i detalj. Och förutom att det skulle kännas väldigt fel att öppna sig så inför någon, så skulle det också få fasaden av liknöjdhet och välordnat liv att rämna. Den är svår nog att upprätthålla ibland ändå.

Det skulle behöva vara någon nära bekant som själv har stor erfarenhet av depression.
Samtidigt tycker jag att det är lite som att gå och prata bort förkylning, det blir liksom inte bättre.
Personligen har jag synnerligen svårt för att öppna upp mig för andra och det går inte ens för psykologen. Det kan vara svårt att sätta ord på känslor och komma ihåg vad man ska säga.

Skriva kan vara ett sätt, det är bra att sätta ord på det man känner.
Viktigt att vara ärlig, sen kan man elda upp det man skrivit!

Männen blir deprimerade pga att deras kvinnor blir impotenta av antidepressiva och preventivmedel

Det är män som är impotenta, kvinnor är frigida.

Enligt vad som står i det du citerade behandlar vårdpersonalen män och kvinnor olika. Vårdpersonalen tolkar kvinnors symtom som något psykiskt och mäns som något fysiskt resultatet av det är att kvinnor får mer antidepressiv medicin. Män är alltså inte mer deprimerade för att de inte äter medicin enligt texten.

Jag har läst andra studier, artiklar etc i ämnet och det här handlar om könsroller, det är svårare att få vård som kvinna och kvinnor får sämre vård oavsett vad de söker för, mediciner är testade på män och funkar därmed ofta sämre för kvinnor. Män ses som hårda och starka och man tolkar därför inte deras symtom som något psykiskt, könsrollerna gör det mer skämmigt för dem att söka hjälp för psykisk ohälsa också. Det är mer okej att kvinnor mår psykiskt dåligt därför söker de oftare vård. En till aspekt på det här är att kvinnors fysiska ohälsa tolkas som psykiskt. Vi behöver helt enkelt bli av med de socialt skapade könsrollerna.

@Liljan Det där låter mycket trovärdigt! Finns många sjukdomar som det är svårt att få hjälp mot som kvinna och hittar de inget tror de att det är något fysiskt fel. Dessutom har vi ju alla stressreaktioner som ofta drabbar kvinnor. Dels skriver man ut antidepressiva för det också dels sjukskriver man ofta för depression i Sverige för att det är lättare att få sjukpenning för det för Försäkringskassan. En stressreaktion som inte är utmattning ger bara en mycket kort sjukskrivning.